Det är en sak jag inte förstår
Varför ska man hålla på och
bedöma hela tiden?
Sig själv och varann
Jag är si och sån och det är bra
Du är si och sån och det är inte bra
Mina mest positiva sidor
(charm, positivt lite bullrigt varande, nyfikenhet)
är något som du tycker illa om
Varför inte bara säga att jag är
bullrig, pratsam, nyfiken och tar plats?
Utan värdeord
Kärnjag
Kärndu
Sån man är och har rätt att vara
Att jag mår bra och trivs är mitt ansvar
Att du må bra och trivs är ditt
Varför är det så svårt?
3 kommentarer:
Därför att det inte är så.
I ett förhållande har man ansvar för varandra, hur den andre mår.
Kort svar på ovanstående kommentar från "Inte_Så_Ledsna_killen":
Nej man är inte ansvarig för hur sin partner mår anser jag. Man är sin egen individ med egna känslor hur nära relation man än har med sin partner.
Långt svar:
Det är svårt att ta ansvar för ALLT man säger, gör och tänker i sitt egna liv. Man ändrar sig, andra ändrar sig, saker händer som man inte har kontroll över osv. Jag tror man gör alltid sitt bästa i det man klarar beroende på hur man mår ju där och då. Men man tar sitt egna ansvar ändå, för ingen annan kan göra det åt en...
Men hur skall din partner kunna ta ansvar för DINA handlingar? Ännu mindre hur den andre mår eller dess känslor...? Vill man vara en människa som är så beroende av någon annan att mitt välbefinnande är helt/delvis i någon annans händer? Har jag ont i huvudet eller känner mig deppig har det oftast inte med den andre att göra. Visst, det kan ha det... Men att ta ansvar för hur sin partner mår? Där anser jag det har gått på tok för långt. I en relation är det knappast sunt att förlita sig på att den andre gör att jag mår bra. Visst, jag blir glad och tacksam när det händer, men att förutsätta det och anse att det är min partners ansvar? För att kunna ta ansvar för någon annans handlingar måste man göra den andra till omyndig och inte ens då kan man ta ansvar för hur den andre mår (jämför med barn). Och i en kärleksrelation, är mina känslor mina. INGEN annans! Man må vara ett i Guds ögon när man gifter sig (om man tror på det), men inte ens då är det hennes ansvar hur jag mår.
Däremot kan man göra sitt yttersta för att skapa en bra stämmning, bra samtalsklimat, ge varandra närhet, kärlek, space, och respekt(!). Man mår bra av att vara på ett sätt så att öppen kommunikation är en del i vardagen och i relationen. Men att ta för givet att min partner gör att jag mår bra? Det är svårt(!) för att inte säga omöjligt och inget jag skulle vilja.
Jag är jag, hon/han är sig själv, vi är två människor som vill varandra det bästa, älskar varandra och respekterar varandra. Jag ansvarar för hur jag mår, hon/han ansvarar för hur hon/han mår, tillsammans gör i så mkt vi kan för varandra så vi skall må bra ihop.
Nej jag tycker man har rätt att må bra i sig själv! Punkt! Helt utan att behöva döma eller se ner på den andre. Värdeord behövs inte, det gör det svårt för den andre att känna sig älskad och må just bra!
Inte så lessna: Jag tror att jag fattar hur du menar. Jag skulle säga såhär: man får inte lov att vara elak och såra varann. Man ska vara lyhörd och visa respekt. För mig är inte det samma sak som att jag SKA FÅ honom att må bra, att det är mitt ansvar att han är nöjd med sitt liv. Och inte omvänt heller. Var och en är en vuxen och kapabel människa, det är min utgångspunkt.
Anonym: Ja, jag håller med dig. Ungefär så ser jag också på det.
Skicka en kommentar