En smula ödmjukhet och respekt

Jag får fortfarande mail från min exman
Han ber mig förklara saker och vill att jag ska
resonera om mig själv utifrån frågor han ställer
och anklagelser han kommer med
Jag har ingen som helst vilja att fundera tillsammans med honom
Det finns ganska många människor som är bättre för mig
och som jag hellre gör det med
Om jag inte gör det ensam, genom att skriva

Vid sidan om det här ganska påflugna draget han har
(och alltid har haft, det är en av de saker som jag haft
svårast att stå ut med hos honom)
så uppvisar han en märklig självgodhet
när han skriver såhär:

Jag är väldigt ödmjuk. Vilket du vet. 

Såpass
För mig är just det motsatsen till ödmjukhet 
Förutom att jag tycker att han har fel i sak
Att ta på sig offerkoftan är inte samma sak
som att vara ödmjuk

Kroppen, vikten, maten

Jag läser ännu ett intressant inlägg om bantning och
kroppsideal
Känner igen mig och blir arg och less
Det är ju själva fan att det ska vara så svårt att sluta fixera sig vid vikten och
alltid tänka på vad man äter (och inte)!

Det är samma sak nu som när jag var sjutton eller tjugoåtta eller trettiotre
Ingen förändring alls
Jag kan se alla strukturerna, maktordningarna
Budskapen som jag förväntas gå på
är så övertydligt lanserade
Och ändå faller jag dit, stenhårt
Min ätstörningsjävul gör att jag aldrig kan sluta tänka
Det spelar ingen roll hur teoretiskt medveten och smart jag är
Inför min egen kropp är jag en osäker tonåring
fortfarande
Jag vill vara en klok och sund förebild för mina barn
men är det inte
Jag är inte ensam men det är fan ingen tröst

En gynstol och en osthyvel

För första gången ever har jag sluppit klättra upp
i en gynstol
Den här gången var den så låg att jag kunde
sätta mig på kanten och lägga mig bakåt 
Sen hissade läkaren upp den till lagom höjd
Jag sa det till henne och hon visste precis vad jag menade
Jag har också undrat hur mina kollegor tänker 

Hon fick mig att känna mig bekväm i den
allt annat är lustfyllda situationen
Tog de prover hon skulle, kikade på mig med mikroskop
och kom fram till att jag nog ska opereras
En bit av livmodertappen ska bort
Det är ungefär som att hyvla med en osthyvel

Tack, det räcker!
Det blir nog bra det här med

Cellförändringar

Imorgon är det dags igen: cellprov från livmodertappen
Jag kontrolleras varje halvår
Cellförändringar som kan vara ett för-för-stadium till cancer

Cellförändringar 
vilket jävla ord

Jag ska inte vara orolig, säger läkarna
Det är ingen fara än, inte egentligen
De vill bara ha mig under uppsikt
och det är ju fint
Jag tycker verkligen det
Men såhär kvällen före kan jag inte låta bli att ändå
känna mig lite rädd
och sakna min älskades varma famn att vila i
Det är ensamt och jag är en liten person just nu

Lilla stora jag

Den lilla människan som var jag
Den rädda och ledsna som kände sig fel
Mesig, dum och tråkig
Ovillig att leka och ha kul
Den lilla människan som inte vill ha sex på hans sätt
Som ville ha ömhet och skratt och värme
och som ville kunna säga nej med munnen och kroppen

Den stora modiga människan inuti som såg allt det där hända
som inte sa stopp trots att hon visste
Som stannade i det där
År efter år

Sorgen nu, tårarna som kommer plötsligt
Min älskade torkar dem och förstår utan att behöva fråga
Han vet att orden kommer när tiden är mogen
lite i taget
Det är smärta och lugn i samma andetag
Jag är fri nu

Patetisk? Moi?

Det kom ett mail från min exman, apropå vår
"Ansökan om äktenskapsskillnad":

Bra att du betalar in [det kostar 450 kr att skiljas, min anm.]
Så vi slipper varandra. Eller planerar ni äktenskap?

Jag förstod inte vad han menade
Var det ett försök att vara lustig?
Mailade en fråga, bad honom förklara sig
Svar kom:

Och att jag kan tänka mig att du vill bli av med efternamnet från nån du tycker så illa om men att du inte vill byta tillbaka till [ditt gamla namn]

Jaha
Jag svarar:
Jag skulle alltså gifta mig med [min pojkvän] för att bli av
med ditt efternamn? 
På den frågan fick jag inget svar

Istället gick han över till att berätta att han fortfarande
har skvallerbyttor som berättar för honom vad jag skriver här
När jag frontar honom för det duckar så han igen och
talar om för mig att jag är:

... en oärlig människa och en utstuderad och slipad lögnare. Det är väl torr insikt eller bitterhet. Inte minst eftersom min svartsjuka i höstas var mer relevant än du medgav. Patetiskt.

Nytt byte av samtalsämne således.
Jag är inte säker på att det är jag som är den patetiska
Att hans svartsjuka från nu i höstas skulle ha varit berättigad
är sånt struntprat att jag blir helt matt  

Och sen tycker jag att svar på raka frågor
är något man bör kosta på sig

Magnus Härenstam-ish

Jag ska be att få presentera mig
Jag heter Fortfarande Lycklig och är ...

Känner ni igen den?
En liten pastisch på en av de Magnus och Brasse-sketcher som jag
och många i min ålder är uppvuxna med

Varför skriver jag så här?
Jo, det är så att jag vill berätta något om mig själv
som jag tycker är självklart
men som ni kanske inte vet eller tänker på

Att jag har levt i en destruktiv relation med en man
som från första början och framgent alltid hade synpunkter på mig
Bra och snälla saker ibland men lika ofta handlade det om
saker som fel med mig, saker som jag borde förändra
Min exman hade idéer om hurdan jag skulle vara, hur jag skulle
"jobba med mig själv" och tog på sig rollen som min coach
Jag bad aldrig om den "hjälpen" men fick den ändå
vare sig jag ville eller ej

En av de saker som min exman tyckte att jag skulle göra
var att ha sex med någon annan än honom
Inte för min egen skull utan för hans
För att bli lite roligare med honom
För att komma hem till honom och berätta om det

Jag gjorde som han ville, jag hade sex med Rocky
Men sen ville jag inte leka på hans villkor mer
Jag hade ingen lust att berätta om det som hänt och
jag tyckte inte att det var givet att min exman skulle övervaka
min kommunikation med Rocky

Självklart: jag borde ha insett att det som hände mellan Rocky och mig
inte var ok med tanke på att jag var gift
Jag borde inte ens ha lärt känna honom
och jag borde inte ha fortsatt in i relationen med honom
Min exman borde inte ha accepterat
Men han borde inte heller ha puttat in mig i det
Vi är medskyldiga båda två

Där och då gick vår relation sönder
Den gick inte att laga
fast vi trodde det i 3½ år

Om Rocky, fyra år sen

Det där brevet jag berättade att jag hade hittat
Nu har jag läst det
Det är långt och babbligt och tydligen skrivet mitt i natten
vilket förklarar en del av det gaggiga
Men inte allt
Jag känner igen stilen, om man säger så ...

Det finns passager i det som får raggen att resa sig på min rygg
Den här t ex:

Jag skulle vilja att han [Rocky, min anm.] hade varit en katalysator och inte inneburit en så stor längtan som jag känner att han gör nu. Jag vill att du ska längta mer efter mig. Det var ju huvudsyftet! Varför längtar du efter hans ömhet när jag har ett oändligt förråd av ömhet att ge dig? Förklara. Förstår du inte att kraven på dig blir helt orimliga om du ska längta så mycket efter honom? Då måste du vara helt perfekt mot mig.

Hur kunde jag vara kvar i det där i 3½ år till?
Jag måste förstå!

Saknar?

Ibland måste man stanna upp
och känna efter
Jag är inte en för snabb person i och för sig
(snarare tvärtom)
Men ändå

Så jag tvingar mig själv att känna efter
Saknar jag något i mitt gamla liv?
Någon med exmannen? 
Hans familj?  

Jag funderar en stund
Vågar utsätta mig för det, försöker tvinga fram känslor
Men nej
Jag kan inte påstå att jag gör det
Inget som fanns när det tog slut

Jo, förresten
Jag saknar Tonträffdalen, hans nya tjej
Vi har inte setts sen i oktober och hon fattas i mitt liv
Måste råda bot på det på en gång!

Förklara sig? Inte längre

Rocky ringde mig igår kväll
Men med mobilen på ljudlöst hörde jag det inte
utan såg först i morse när mitt alarm väckt mig
Min första tanke, innan jag var riktigt vaken, var
OJ hur ska jag förklara detta?
Men sen vaknade jag och mindes
att jag inte lever med en svartsjukt kontrollerande man längre
och att jag faktiskt inte behövber förklara nånting
Rocky (eller vem fan som helst) får ringa mig
när han vill

Livet version 2

Ok, jag gör det också

Regeln är: svara med bara ett ord 

1. Var är din mobiltelefon? Köket
2. Var är din andra hälft? Där
3. Ditt hår? Troll
4. Din mamma? Ömsint 
5. Din pappa? Död
6. Det bästa du vet? Kärlek
7. Din dröm i natt? Glömd
8. Din dröm/ditt mål? Leva
9. Rummet du är i? Vardagsrummet
10. Din hobby? Träna
11. Din skräck? Död
12. Var vill du vara om sex år? Här
13. Var var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Lat
15. En sak du önskar dig? Tid
16. Var du växte upp? Landet
17. Det senaste du gjorde? Läste
18. Dina kläder? Slappa
19. Din tv? Av
20. Ditt/dina husdjur? Katter
21. Din dator? Laptop
22. Ditt humör? Glad
23. Saknar någon? Ja
24. Din bil? Obefintlig
25. Något du inte har på dig? Trosor
26. Favoritaffär? Loppis
27. Din sommar? Varm
28. Älskar någon? Mycket
29. Favoritfärg? Flera
30. När skrattade du senast? Ikväll
31. När grät du senast? Då

Nycklar till mitt hjärta

Idag fick han nycklar till min lägenhet
Det kändes mycket bra och fint att ge honom dem
Han hör hemma här, jag vill att han ska känna det
Vi har varsitt hem men är hemma hos varandra också

Det är lustigt, men på en endaste gång kände jag
att jag trivdes hemma hos honom
Redan första natten och dagen - en känsla av självklarhet
Hemkänsla av ett slag som jag aldrig kände hemma hos min exman

Det får mig osökt att tänka på Gun-Britt Sundströms funderingar kring
vad man ska kalla mannen man är tillsammans med när man är medelålders
(eller i hennes fall t o m lite mer än så)
Rolig läsning, kan jag meddela

Stora barn

Jag och mina barn bor trångt 
Ensamstående mamma-liv i storstad
Det är ok
Mer än ok - jag älskar mitt hem och
tycker att det funkar
Men
När Äldsten, som numera är vuxen och jobbar,
sitter uppe på nätterna och spelar on-line-spel
med headset
Så funkar det inte

Visst öronproppar och kudde på huvudet
men ibland lackar jag ur på det

Compact livíng bygger på att man har samma dygnsrytm!
Längtar efter ett större boende
Efter visad hänsyn
Efter hemifrån-flytt

Idag kommer han!

Livets lunk
Livet har fått sin lunk
Och jag gillar det

Varannan vecka ses vi hos honom och är med hans barn
varannan kommer han hit till mig och mina barn
Varannan helg ses vi inte alls och
varannan helg är vi barnlösa och bara vi

Idag är en sån dag då han kommer hit
och jag längtar efter honom
Men det är en vacker längtan
lugn och kärleksfull, utan oro
Mitt liv är just så som jag vill ha det 
och det blir bara bättre

Att detta fanns ... vem kunde ana? 

Paret Diagnos

Jag roar mig ibland med att göra psykologiska tester av olika slag
Den gemensamma nämnaren är att jag alltid får veta
att jag har Asperger 
Precis på gränsen, men ändå
Med reservation för det måttligt vetenskapliga, så 
har jag tagit det där till mig
Det gör att jag förstår vissa saker lite bättre
T ex varför jag har så extremt svårt för människor
som tränger sig på

Min pojkvän har också funderat på hurdan han än
och så gjorde han ett test, han med
Han har ADHD
Med samma reservation som ovan
blev varken han eller jag särskilt förvånade

Vi är alltså Paret Diagnos
och en sak vet jag bestämt:
jag har aldrig någonsin känt mig så trygg med en man
som jag gör med honom
Med eller utan diagnos

Ett brev om Rocky

Igår kväll letade jag igenom min sängbordslåda efter
ett recept och hittade då ett kuvert med
brev och lappar från min exman
Allt möjligt i en röra, jag minns inte när jag lagt det där
Jag började läsa ett brev
En datorutskrift
Först fattade jag inte hur gammalt det var
men sen insåg jag att det måste vara från våren då jag
lärde känna Rocky
Våren 2007
Det var sent och jag orkade inte läsa hela
men jag ska göra det nu
Och titta igenom resten också

Jag vågar det nu

Rostat bröd

... med ost och marmelad till frukost
Bra för mig

Lördag
Tidningsläsning
Ett barn är vaket, ett sover, ett har övernattat hos en kompis
Jag är ensam i köket och funderar på vad jag ska göra med
helgen som ligger framför mig
Hur jag ska ta tag i Projekt Rensa
Skräms av dagböckerna
Skäms
Och jag är så väldigt trött på skam

Vill känna mig stolt över mig och mitt
Inte känna att jag kliver på någon annan när jag
bara vill må bra
Dagböckerna är kanske något jag måste ta mig igenom

Projekt Rensa

Tortillas med barnen
Vin
Ostbågar
Let's dance

Jag har en fin fredag och tänker på helgen som kommer Vad jag vill och måste
Skriva på Projekt Rensa
Jobba lite, har ett mötesunderlag på 200 sidor att läsa
Lördagen ska börja med löpning
För att jag mår så himla bra av att börja dagen så
Det är det snällaste jag kan göra mot mig själv
Det och att rensa ut
Skriva

Det nya matlivet

Julhullet är borta

Varför vet jag det?
Jag skulle ju sluta väga mig ...

Men så tänkte jag att jag måste ha koll på det först
Sen kan jag låta bli
Börja leva mitt sunda matliv, dvs äta när jag vill och det jag vill
Träna för att jag mår bra och inte fundera så jäkla mycket

Nu vet jag
Det är borta
58.5
Nu kör vi! 

Fyra år

Alltså ... allt detta som hände med början
för rätt så exakt fyra år sen
(om nån minns)

Jag behöver förstå vilken min del i det var
Alldeles oavsett vad mitt ex drevs av och hur han tänkte 
så måste jag fundera över vad jag gjorde 
Varför var jag med?
Vad hände egentligen?

Det känns som om jag först nu har vaknat ur en lång sömn
Ur en slags avstängdhet som jag gömt mig i
Nu är livet på allvar och mina val stämmer
med vad min älskade vill
I det lätta mjuka vågar jag minnas
det svåra och hårda
Som fick mig att gå in bakom ett skydd
och för att värna mitt jag göra både mig själv och andra illa

Jag läser gamla dagböcker
Det är vidrig läsning av flera olika skäl
Min del, min del - jag måste förstå för att kunna släppa det

Sofi Oksanen

Inlägg nr 500!
Det måste firas lite tycker jag

Firar med att ge ett lästips, eller två
Sofi Oksanen!
Hennes böcker Stalins kossor och Utrensning
är väldigt väldigt bra
och har dessutom fått mig att tänka nytt både kring
ätstörningar och övergrepp

LÄS!

Lätt svårt

I höstas, när vi berättade för vänner och kollegor
att vi är ett par
sa en av dem (hon som jag tycker så oerhört mycket om)
att vi är a match made in heaven

Hon hade rätt, jag blir mer och mer övertygad om det
Detta är det lättaste och bästa jag varit med om
Så självklart och så vackert
Kärleksfullt på precis det sätt jag alltid längtat efter

Eftersom jag är så lyckligt hemma med honom
orkar jag öppna luckorna och släppa fram det som gjort ont
Känna det, tänka mig tvärs igenom
Skriva om det
Det är inte lätt men det är möjligt

Han lyssnar när jag berättar men tjatar inte
bedömer inte
Bara finns
Ännu en skillnad

Lycka en vanlig onsdag

Att veta att han finns
Han som är den finaste jag mött 
Att känna sig älskad av honom
Just så som jag är
Att vara på väg hem till honom
Just så som jag är
En vanlig onsdag

Att skriva för att övervinna

Jag mår bra idag
Trots mens och en lite för tidig morgon
Kontrollen är återtagen och jag vet hur jag ska göra
Lyssna inåt, vara medveten om att jag kan bestämma själv
Lyfta blicken, skriva när det blir jobbigt

Det är i ensamheten det är svårast
För mig som måste ha ensamhet för att må bra
är det en knepig ekvation
Så är skrivandet det bästa lösningen

Fler om kroppen och det däringa

Fler skriver om sin kropp och om ätstörningar
Det är inspirerande
Bla här och här kan man läsa kloka saker

Jag bestämde mig igår
Kontrollen är min och den ska utövas på andra sätt
Det är jag som bestämmer
Och inte min ätstörning

Jag funderar på varför den bråkar med mig nu
För att jag är i en ny relation?
Det är ovant med allt det fina och jag tror att jag
är rädd att förlora det om jag inte är på ett visst sätt
Det är ologiskt, jag vet.
Det finns inget hos honom
som talar för att det skulle vara så
Tvärtom
Men jag är van vid att det finns krav
och jag hanterar det nya genom att bete mig som om det fanns krav

Att alltid tänka på mat
Det är det jag vill komma bort från
Tänka på att inte äta
Tänka på vad jag ska äta

Jag önskar att jag visste hur man hittar ett sätt att
inte tänka alls
Bara äta för att bli mätt och orka leva

Min kropp del 2

Funderar ett varv till på det där med kroppen och
ätstörningarna
För mig hänger det ihop:
övegreppen jag varit med om
min konstiga kroppsuppfattning
min vilja att skaffa mig kontroll över min kropp
Det är inget konstigt men jag börjar se sambandet mer och mer
Jag fattar varför jag hade ett behov av att bli bedömd av Exmannen
trots att jag tyckte att det var obehagligt
Jag behövde få höra att jag var fin, att han tyckte det
Särskilt eftersom vår relation inte började där
Sen fortsatte det och jag vande mig vid det
Såg det som självklart att den man är tillsammans med
alltid kommenterar en
Alla delar av en
Men det är ju inte självklart

Min kropp

Hittade en (för mig) ny blogg idag:
Kroppsbilder

Jag har haft lindriga ätstörningar så länge jag kan minnas
och för mig är det nyttigt och välgörande att se hur andra
som är ungefär lika långa som jag och väger lika mycket ser ut
Sådär ser jag också ut, antagligen
Inte tjockare än så
Jag mäter och väger men det hjälper inte
Jag tror det ändå inte riktigt

Under de år jag var tillsammans med Exmannen
bedömde han ständigt min kropp
Först tyckte han att jag var för tjock
sen att jag var fin och lagom
(och det var ju en trevlig utveckling)
Jag fick alltid veta och det satte sig på mig
Ätstörningarna fanns där redan innan honom
men det hade nog varit bra för mig att slippa bli bedömd

Hjälp del 2

OJ vad det var provocerande att jag inte självklart
vill vara backup för mitt ex och ta hand om Yngstan
när det är hans vecka
Jag måste säga att jag är ganska förvånad
och även lite ledsen över en del märkliga slutsatshopp
Som t ex att det handlar om att jag vill kunna träna och därför
inte vill ha mitt barn extra
Så är det ju inte!
Det handlar om mitt jobb
Jag måste jobba mer än åtta timmar om dagen
min barnlösa vecka, för att jag ska få ihop det
Och det kan jag inte om Yngstan är hos mig

Jag tycker att det är hans ansvar att både ta hand om sitt barn
varannan vecka 
och att sköta sitt jobb
Liksom det är mitt
Det är klart att vi kan hjälpa varandra enstaka gånger
och det gör vi
Om jag har gett sken av att jag alltid säger nej
så har jag varit otydlig
Jag säger tvärtom oftast ja, självklart
Men nu handlade det om 12-13 tillfällen under våren
Dvs i snitt ett i veckan, hans vecka
Det tycker jag är orimligt med tanke på att jag
inte får tillbaka den tiden

Att han sen kallar mig gnällig, suckande och skuldbeläggande
bara för att jag ger min bild
Gör ju inte att jag blir mer sugen på att vara hans backup
Men det är ju annan historia

Varje vettig människa

Jag är sjuk
Det är skit att vara sjuk sin barnlösa helg
Jag vill så mycket som inte orkas
Mest blir det soffan under en filt

Min älskade är här
Och jag har inte på mycket länge känt mig så fint
ompysslad av någon
Han låter mig vila när jag behöver 
Klappar mig på kinden och frågar hur jag mår
Går och handlar och fixar middag
Och jag tänker att jag har det bäst i världen
Fast näsan rinner och huvudet bultar
Bäst för att han finns

Och samtidigt tänker jag: det han gör är ju helt normalt
Något som varje vettig människa skulle göra
Ja, just det
Varje vettig-

Mamma i första hand?

Man är i första hand mamma skriver en bloggkollega
apropå mina funderingar häromdagen om att hjälpa sitt ex
och ha barnet hos sig extra dagar

Är man det? I första hand mamma eller pappa?
Jag tycker att det ryms två saker i frågan
Det ena är om det är skillnad på mig som mamma
och en pappa (vilken som helst)
Är man mer förälder i första hand som kvinna än som man?
Hur ofta får killar höra att de borde tänka på sina barn i första hand?
Mer sällan, är jag helt säker på 
Att det är fel är uppenbart men på vilken sätt?
Borde påståendet nå dem oftare eller oss mer sällan?  

Detta leder över till den andra frågan:
Är vi som har barn alltid i första hand föräldrar?
Är det vår viktigaste identitet?

Jag älskar mina barn och tycker oerhört mycket om
att vara med dem
Men det finns annat som också är viktigt i mitt liv
Som är jag 
Mitt jobb, min pojkvän, mina vänner, mitt skrivande
Så nej, jag kan inte rakt av hålla med om att jag i första hand är mamma
Jag varken kan eller vill rangordna mina identiteter
Jag är mamma men jag är också
en kvinna med ett jobb,
en kvinna som älskar att skriva
en kvinna med pojkvän och andra vänner
en kvinna som vill hinna träna

Hur tänker ni? 
Vad är ni?

Hjälp

Min exman hörde av sig idag med en fråga om hjälp
Han reser en del i jobbet och i vår krockar det ofta med
hans barnvecka
Frågan gällde alltså om jag kan ta Yngstan ett antal
dagar i "hans" veckor
Är jag en egoistisk och dålig mamma om jag säger nej?
Saken är nämligen den att jag inte får tillbaka dessa dagar
Dels för att Yngstan inte vill vara extra hos pappa
och dels därför att det om hon nu skulle vilja det
inte ger mig min tid tillbaka

Den där tiden som bara jag bestämmer över
Tid då jag kan jobba, skriva, vara hos min älskade,
ta en fika på stan med en vän ... eller nåt annat av det jag 
gillar att göra min barnlösa vecka
För jag blir ju inte barnlös även om ett av barnen är borta
Mellan är här och då vill jag vara en tillgänglig mamma

Jag får dålig samvete av detta men så tänker jag
att det är så jävla typiskt tjejigt att tänka så
Eller?

Hyenorna

Jag fick veta i en kommentar att skvallerbyttorna är kvar
Dvs ni som läser här och sen berättar för min exman
Jag tycker att det ni pysslar med är fruktansvärt patetiskt
oavsett om det är på hans uppdrag eller inte
Men vet ni vad?
Jag bryr mig inte
Läs här om ni vill
Berätta för honom om ni vill
Varken ni eller han kommer åt mig längre
Jag är min egen nu och lever mitt liv som jag vill
Sådeså!

Till er andra vill jag säga att de senaste dagarna har lärt mig
en hel del om mig själv och gett mig nytt mod
Jag har också lärt mig nya saker om min älskade
Vi är mer lika än vi fattade först
Jag förstår både mig själv och honom bättre nu och

Jag vaknade med förkylning idag men det gör ingenting
Inget så världsligt som en förkylning gör något
När livet just har börjat

Kort paus

Nä ... ok då
Jag fortsätter
Gårdagens stora ledsenhet
och känsla av att det här är meningslöst
och litet
är delvis borta idag
Min älskade finaste fick mig att känna mig bra igen
genom att låta mig vara ledsen
Genom att lyssna och svara
Berätta om hur han tänker
Varför han har sagt det han har
om gemensamma kolleger t ex
Sådant som gjort ont att höra
eftersom jag tycker att han pratar även om mig
Känslan av att den man älskar ser ner på sådana som man själv ...
Det är inte roligt

Men så menade han inte
Det var ett försvar mot annat, mot att själv vara utsatt

Men det var inte bara därför jag tänkte sluta blogga
Inte ens mest
Det handlade om att jag känt att det jag skriver här har
stannat upp
Jag tänker inte längre mina klokaste och bästa saker
när jag sitter med en tom inläggsruta här
Det gör jag när jag skriver texter
som jag lägger i min dropbox
Och det gör jag i stort sett dagligen
Den har kommit att ersätta både blogg och dagbok
på sätt och vis
Att slippa bli läst har känts befriande
Men samtidigt - jag skulle ju sakna er!
Mina läsare, särskilt ni som brukar kommentera,
er vill jag ju fortsätta kommunicera med

Så här är jag igen
Lite mer sann och lite mer mig själv
från och med idag

Nu lägger jag ner det här

Eller tar en paus i alla fall
Jag är trött på den här bloggen, jag skriver samma saker
i varje inlägg

Jag har saker på gång men
inte här
Det känns trångt och kort, jag
får inte ur mig det jag vill här längre

Kanske återkommer jag
Jo, det gör jag nog
Men tills dess: ta hand om er och gör inget ni inte vill

Update:
Mindervärdeskomplex

En känsla som jag inte haft på länge
Nu har jag det och den förlamar mig
Jag vill inte blogga mer
Jag har inget intressant att säga
Allt är så privat och kvinnligt och oviktigt
Allt han gör är mer
Viktigt och stort och manligt
Jag orkar inte jämföra mig
Jag gör det hela tiden och det som är mitt är litet och meningslöst
Så jag slutar blogga nu
Tar en paus

Skriver där istället
I det som bara är mitt
Där jag skriver det jag vill utan att någon läser och där jag inte bedömer mig själv utifrån andra kriterier än att det ska vara sant. Ärligt och utan gard.

Jag vet inte vilken min plats är just nu, i det nya livet och det äter energi.
Jag känner mig som en glad idiot. Som en som bara är kär och ler och längtar medan allt det viktiga händer någon annanstans där inte jag är eller har tillträde
Är det så att man blir fånig av att vara kär?
Eller är det bara så att jag är ovan vid att känna mig så naken, så utan skydd?
Kärleken har gjort mig skyddslös och det skrämmer mig

Mamma och jag

Min mamma och jag pratade i telefon igår
Det är en vardaglig händelse för de flesta
men för mig är det fortfarande lite nytt att vi gör det
och att det känns bra
Hon frågade om hur det är med min nya bekantskap
och jag kunde förstå hennes undran och oro på rätt sätt
Hon vill inte att någon ska göra mig illa igen
Hon vill att jag ska vara på min vakt
Se tecknen i tid
Vi kunde prata lugnt om det och jag kunde säga att
inga sådana tecken finns
alls
Han är inte dominerande, kontrollerande, bedömande, svartsjuk
eller
för på
Han vill ha det på samma sätt som jag
Vi är lika på alla sätt som spelar roll
För mig är det lycka gånger två
Att han är den finaste jag mött
Att mamma och jag kan prata bra igen

Brev till honom

Ibland är det svårare att skriva här, där ingen konkret mottagare finns
Lättare då att uttrycka det jag vill säga direkt
Vi mailar hela tiden, min älskade och jag,
så har vår relation sett ut från dag 1 och till och med innan det
Det här är till honom
Men ni får också läsa

En fri fågel - ja, det vill jag vara. Fri och frivillig i kärleken med och till dig. Det är just så jag vill ha det. Och det är därför jag blir så förvirrad av min egen oro. Det hjälper mig att tänka på det som minnen som är planterade i mig, att det inte är så konsigt att jag tolkar genom de raster som har fungerat i så många år. Det är en utgångspunkt för förändring. Jag vill våga älska utan att vara rädd, jag vill inte sätta upp skydd mot det som riskerar att såra mig, så att jag stänger dig ute för att du inte ska kunna göra mig illa. Jag är på min vakt mot tecken på att det är det jag gör. Jag har skyddat mig själv så länge att det blivit ett normaltillstånd men jag gör mitt bästa för att sluta göra det. Din kärlek hjälper mig med det, jag blir modig tillsammans med dig.
Jag vill inte heller skämmas så att jag slutar berätta om det jag är rädd för. Jag vill att du ska veta, jag vill vara öppen med det jag känner. Det vi har är så stort och starkt, det här kommer vi att klara av att ta oss igenom. Det gör mig trygg att tänka att jag inte bara kan utan måste berätta om det som gör mig rädd. Det vore att svika oss att inte göra det. Vår kärlek ska inte vila på några falska premisser.

Jag älskar dig så mycket och är så tacksamt förundrad, fortfarande. Tänka sig ... Du är det bästa, vi är det bästa, som hänt mig. Vår respektive historia har fört oss hit, där vi kunde hitta varandra. Det vi upplevt gör oss till dem vi är och det är vackert. Jag vill använda det och känner mig trygg i att vi kan det, tillsammans.

Betyg

Att alltid vara bedömd
Sedd
och betygsatt
passar mig illa
Jag blir trött och stressad även om det som sägs är fint
också

Min exman bedömde mig ständigt
från dag ett och genom hela förhållandet
(och även nu efteråt)
Jag kunde aldrig göra något, säga något, ta på mig något eller
tycka något utan att han gjorde en bedömning
som jag fick ta del av
Just det sista är den springande punkten:
som jag fick ta del av
Jag tror att vi allihop gör bedömningar av det som händer
runt oss, det vi ser och tar in tänker vi också något om
Det är så det mänskliga intellektet fungerar
Men man måste inte, bör inte, berätta om det
hela tiden
 

Respekten för mitt

Att inte känna någon oro alls
Jag lämnar
facebook på
mobilen ligger vid sängen
min dagbok hamnar på en låda i hallen
Han läser min blogg för att han får, för att jag vill
Men med den största respekt
Aldrig att han skulle ifrågasätta mig
på det sätt som var min vardag under så många år
Krävande, misstänksamt, kritiskt
Och just det, att få vara ifred tills jag öppnar dörren själv,
gör mig öppnare och tryggare än jag någonsin
var med Exmannen
Och det är ju rätt självklart när man tänker efter

Mina memoarer

Jag skriver igen nu, på det andra stället
Det som jag på skoj kallar mina memoarer
Ett annat forum än bloggen
Hittills helt utan läsare
Inte ens min älskade har fått se

Jag ser linjerna
Det som hänt i mitt liv från barndomen och tills nu
Övergrepp, litenhet, självpåtagen skuld och sådan som
andra gett
Andras makt, att jag låtit dem
Foucault nickar i sin himmel
Jag lät det ske
Men känna skuld ska jag inte, tänker jag inte
Eller ... Jag jobbar på att inte

Det är svårt att spela normal när man bara vill gråta och sparkas
Det är modigt att älska någon när man vant sig vid att kärlek
innebär att det är fritt fram att göra vad som helst
Han gör mg modig, min älskade, med honom törs jag
flyga
älska
öppna

Om det bland annat
skriver jag
där på det andra stället

Fredagsmåndag

Frukostgröten, tekoppen, morgontidningen
Klumpen i halsen
Gråten i kudden
Hans hand mot mitt hår, oron i rösten
Ledsenheten som kommer ramlande när jag jämför
nu med då
Den varma vänligheten, ron, kärlekslättheten
Nu
Just så som jag vill ha det

Vem är jag som stannade så länge
hos någon som aldrig kunde ge mig det?
Skammen över fegheten
att jag är en sån som man kan trampa på
Skammen över att vara fel, Exmannens ord i mitt huvud
Bort med det!

Och samtidigt ett stråk av rädsla
för att han inte älskar mig
För att jag är fel
För att allt jag lärt mig att älska står för
inte finns nu
Bakvänt och konstigt - att hans finhet skulle bevisa
att han inte-
Det är ju inte så, såklart är det inte så
Det tar bara tid att vänja sig vid att vara älskad på rätt sätt

Två månader

Så lång tid är det nu
just idag
är det två månader sen en alldeles speciell lördag
Första gången jag kom hem till honom
Nu är jag här igen
Det är samma sovrum men ändå inte
Från osäkerhet till trygghet
Från blygsel till självklarhet
Från sömnlöshet till babysömn

Han ligger i badet och läser
Hans dotter pysslar omkring
Hans flickvän bloggar
Vi är en helgfamilj idag
Livet är fint och de onda minnena håller sig
borta just idag

Han

Jag älskar honom

när han biter sig i underläppen i en tankepaus
att han inte snarkar
när han får mig att skratta genom att härma folk
hans händer
att han låter mig ta plats
att han låter mig vara ifred
hans vackra mun
kyssarna
hans skratt
hans sätt att se på mig när jag är ledsen
att gå långa promenader med honom
att han inte jagar mig
att han kramar mig så jag tappar andan

älskar jag
bland annat

Sömn

Jag sover så gott nu!
Både med honom och ensam
Det är befriande och lyckobringande att kunna sova
tillsammans
För mig ingen självklarhet
Att inte vara på min vakt
Han sover lugnt och stillsamt, vi somnar i sked
men släpper taget om varandra sen
Och jag får sova som jag vill
utan att stå till svars för det på morgonen
Vi är tillsammans vakna och sovande
Ingen är rädd

Fel, dum

Såhär är det
Det stora onda handlar om att han under hela
vår relation (avrundat)
fick mig att känna mig dum
Fel och dum  

Allt som sårade och skadade kan sammanfattas så

Fel för att jag inte uppskattade sex på hans vis
eller hans inviter till-
Fel för att jag inte ville experimentera på hans sätt
Fel för att jag var blyg och mer pryd än han
För att jag t ex inte tyckte om att han lyfte på min kjol
eller morgonrock
bara sådär
För att jag kände mig blottad och oskyddad då
För att sättet han gjorde det fick mig att känna mig dum

Fel för att jag var mer medelklass än han
Fel för att jag var tjejig
Fel för att jag inte ville vara porrig

Nu är jag rätt
Nu känner jag mig som jag
Ur det kommer styrkan att berätta
och att sluta känna mig skyldig

... och det är inte heller ok

att mannen som säger att han älskar en
bestämmer vilken underlivsfrisyr man ska ha
(eller att man alls ska ha någon)

att prickar och kliande och aj
inte hjälper som medel för att slippa

att låta bli för att slippa?
funkade inte

... eller

krav på sex när man har 39 graders feber
att inte bara få sova då
är inte ok

eller

att vakna av att han försöker trycka in sitt kön
i min mun
känslorna av äckel som det skapar
är kvar länge efteråt

... som till exempel

att det inte är ok att runka och spruta sperma på
sin sovande fru

att vakna och vara kladdig på magen och inte förstå ...

först

Sätta ord

Första arbetsdagen går mot lunch
Jag tror jag dör av hunger!
En tidig morgon (frukost halvsju) tar ut sin rätt
men jag är pigg och det är roligt att vara här

En av mina allra finaste kolleger kom in och kramades
gott nytt- och så för en stund sedan
En av dem som fick mig att börja tänka för några år sedan
Det tänkandet som gör att jag är på andra sidan nu
Vi pratade om att sätta ord på saker, rätt ord
Och om att man kan vara rädd om exets nya
Vilja skydda
Ja så känns det
Fan ta honom om han gör henne illa!

Jag ska sätta ord
På allt
Från det mentala till det sexuella
Det är mitt nyårslöfte för den här bloggen

Den vackra kärleken kommer att få sin plats den med
Det behövs inga löften för det

Söndagen den andre januari tvåtusenelva

Det är annandag nyår (om en sådan fanns)
Sista dagen på jullovet för min del
Imorgon börjar jag jobba och inatt ska jag sova ensam
för första gången på 11 dagar
Det är märkligt hur snabbt man kan vänja sig
vid en annan människa 
Det är som om han alltid sovit vid min sida

Julens mat- och godisfrossa betydde plus ett komma tre kilo
Femtio nånting blev sextio plus 
Det är ok
Det rinner av på en vecka
På det hela taget är livet ok
Mer än ok
Alldeles utomordentligt bra är det, livet

2010

Jaja ... jag försöker väl jag också då
att skriva något om året som tog slut nyss

Det är svårt för jag vill bara minnas de sista månaderna
Men visst fanns det en vinter också och en vår
och en sommar
Januari 2010 innehöll bland annat ett riktigt finbesök
Min gamla granne som jag hittat via facebook kom
och hälsade på
Det var pirrigt, för vi kände egentligen inte varandra så bra  
Men oj vad rätt det blev
Vi satt på ett café och pratade i fyra timmar om allt och inget
och där började nåt som sedan bara fortsatt
I februari började den utdragna renoveringen av mitt hem
och i mars flyttade jag hem till Exmannen
Jag vantrivdes
I samma veva var jag en helg i Stockholm och tankade energi
Fina bästa vännerna!
I april hamnade jag på ett hotellrum som inte var mitt
med en person som jag ville
ha sex med men inte hade
sex med
Ännu en början på slutet
I maj var det Göteborgsvarv och träningsbörjan
En nygammal jag med ny lust
Sommar snart
Juni kom och familjen Kris åkte till varmt land
och hade det bättre än på länge
Barnen var glada och vi vuxna snälla mot varandra
Vi började gå i terapi för att rädda det vi hade
Eller trodde att vi hade
Juli
Och svensk semester med släkt och vänner
En familj i en bil åker runt
Det var ok och vi var sams
Men lycklig
var jag ju inte
Jag åkte till gamla grannen i gamla hemstaden
över en helg och blev mer och mer säker på att det
jag var i inte var bra
och att känslorna inte fanns längre
Hösten kom och med den
en ny resa till Stockholm
Ett glas vin med Rocky som blev startskott nummer ett
Svartsjukan som följde
Den orimliga, tröttsamma
Sedan festen, dansen, han
Svartsjukan igen, innan någon anledning fanns
Startskott nummer två
Jag gav upp där och då

Det nya livet började med ett mail skrivet klockan tre
på natten efter en fest och dans
Om att inte ångra sig och livet och i mitt hjärta men ...
flickvän
och ändå
vänner
Många fler mail sedan, under tio dagar
Långa, många
Sedan en fika en morgon
en tisdagmorgon

Och sedan många fler
Fikor, promenader, luncher, nätter och allt som händer
i mitt liv nu är så nytt att jag inte kan sätta ord på det
Så mycket, så stort, så bra, så fint, så kärlek
Så 2011

Förlåt

Förlåt
Säger jag ofta
När jag inte behöver
Häromkvällen sa jag det för att jag hade smörjt in mina
eksemkliande ben med en salva som inte direkt luktar hallon
Förlåt för att jag luktar så illa, liksom
Min älskade fattade inte varför jag bad om ursäkt
Så jag fick förklara, igen
Att förut var det så, att allt möjligt som jag gjorde var potentiellt fel och
krävde en ursäkt
T ex att smeta på sig en salva som exmannen kunde få astmakänning av
Hans fria andning kom alltid före att jag skulle slippa kliandet
Alltid
Det är nytt detta att inte få kritik för sånt längre
Nytt och fint
Som det nya året som just börjat
Vårt 2011