Om kontrollbehov

Vi pratade om kontroll igår, min älskade och jag
Han frågade om min ätstörning, vad den gör med mig
Detta att ha järnkoll och inte tappa fokus som är en
förutsättning för att jag ska må bra men också, samtidigt,
en del av sjukdomsbilden
Jag sa att jag nog är en person med kontrollbehov, på det hela taget
Vill bära biljetterna om man reser flera tillsammans
Kommer i tid till möten
Vill veta vad som gäller så att jag kan planera
Vi är lika där, han och jag och det är nog en av alla
anledningar till att vi funkar så bra ihop
Förutom att vi får turas om att bära biljetterna så är det
inget problem
För även om vi båda har kontrollbehov så gäller det
i första hand oss själva
Vi har inget behov av att kontrollera andra
Svartsjuka är inte vår grej
Varken att vara svartsjuk eller att leva med någon
som är svartsjuk
Vi har båda testat och vill aldrig hamna där igen

Koll på sig själv - ja, men kontrollera andra - nej!

Jag är inte där

Jag träffade min exman idag
Jag var nervös innan, magen värkte så som den kan göra
när den vill markera att det är obehag på gång
Men det gick rätt så bra
Han var normal
Jag tror att jag också var ganska normal

Det är så konstigt
För bara lite drygt ett halvår sen var han den människa
som stod mig närmast
Som jag - fortfarande, jo! - trodde ville mig väl
Som oavsett vad alltid skulle respektera mig som sitt barns mamma 
Som nu har visat helt andra sidor
Jag känner mig så klar med honom som man någonsin kan bli
Jag är på andra sidan
Jag har inget behov av att smutskasta honom,
överdriva hans dåliga sidor eller fastna i beskrivningar av då

Jag är inte där längre 

Sårbarhet

Jag är en lycklig människa!
Jag känner ro och värme och blir mer och mer
mig själv för varje dag som går

För varje dag jag lägger mellan mig
och den dysfunktionella relation jag var i förut
blir jag mer och mer hel

Jag läste en intervju med Kristian Lundberg i helgen
och han satte fingret på en känsla som jag också bär på
Den att jag är både starkare och mer sårbar nu
Kärleken skapar styrka men också rädsla att förlora
Det är en liten skärva och den tar inte över på något sätt
Och jag skräms inte utan ser det snarare som något vackert
Detta att jag äntligen har det så bra med en man att jag är
beroende av honom
Under lång tid har jag värjt mig och tagit avstånd
Skyddat mig från det som varit fel och gjort ont
Det är skönt att slippa göra det
Han kommer inte åt mig mer

Kris och andra sidan

Påsk. Sommar. Kärlek
Tänk att livet kan vara så komplett!
Vi har haft vår första kris, för första gången har jag varit
rädd på allvar
Tänk om han inte vill mer

Men inte nu längre
Nu är jag inte rädd
Vi redde ut det, vi kom ut på andra sidan
Och det är styrka x 2
Att vi vet att vi är förbi det jobbiga
Och
Att vi vet att vi kan reda ut
Att det kan kännas bra direkt, verkligt bra

Mitt bagage spökar
Och hans
Men tillsammans kan vi hantera det
Minnena bleknar och saker jag inte klarat av känns nu
hur lätta som helst

Han tar emot mig, jag tar emot honom
Det finns inget att vara rädd för
Inget alls!

Fika med Tonträffdalen

Vi ska fika, Tonträffdalen och jag!
Vi har inte sett sen innan allt hände i höstas
Samma dag som jag lämnade Exmannen satt vi och drack kaffe på
Franska bageriet och sen dess har vi bara mailat
Nu blir det en lunch eller fika och jag ser fram emot det
jättemycket
Jag gillar ju henne och saknar henne som del av min tillvaro
Att hon numera lever tillsammans med mitt ex
och att jag inte har minsta lust att träffa honom
innebär ju inte att hon och jag inte kan ses 
Det har mest bara inte blivit av, men det har nog funnits en liten oro också
Från både mitt och hennes håll
Vad tänker hon om mig? har vi nog båda funderat

Med en bokning i almanackan
Fika med Tonträffdalen
känns livet ännu lite finare

Underlivsfrisyr på mina villkor

Yngstan är med i badrummet när jag duschar
På badkarskanten ligger min rakhyvel
Mamma, var rakar du dig nånstans?  
Jag rakar benen, svarar jag
Och under armarna  
Bara där? undrar hon
Ja, bara där

För så är det ju
Nu rakar jag mig där jag själv vill
Jag bestämmer själv över min underlivsfrisyr

När jag funderar ett varv till på detta inser jag att
så är det kanske inte riktigt
Det finns ett visst mått av trots i det hela
Att inte på något sätt låta en rakhyvel komma i närheten
är trots
Trots som reaktion på att någon annan under en hel massa år
bestämde hur jag skulle se ut
Även där
Att trotsa i nuet är att erkänna att han fortfarande har makt
att påverka

Hej rakhyvel!

Ett halvt år, ett halvt liv

Idag är det sex månader sen
vi hittade varann
Det är ett halvt år men känns som ett halvt liv
och ändå som alldeles nyss
Livet är så annorlunda nu, så lätt och självklart
Men det är kort tid sen jag var kvar i det onda
Jag är inte helt fri eftersom jag fortfarande påverkas
Lögner och hårda ord, minnen som väcker mig mitt i natten
Det finns saker att jobba med, saker att berätta för min älskade
Genom att berätta delar jag upp smärtan i små bitar,
gör den till ett damm som försvinner om man blåser på det

Sex månader, ett halvt år 
Det första halva året i det nya livet
Resten av livet
Jag vill bli gammal med honom, det vet jag bestämt
Den här gången är det sant och verkligt
Men först ska vi vara medelålders tillsammans
Leva det goda kärleksfulla livet här och nu

Det är en fantastisk känsla att vara med någon som bara älskar
Som häller kärlek över mig utan att ställa några krav
Som har valt mig och vill ha mig så som jag är
Att älska honom är så lätt!

Fel person

Jag har öppnat upp mig för bedömning från helt fel håll
Det känns skit och jag vill inte lyssna, ta till mig
Men det är så svårt att inte-
Från det hållet har mitt värde bestämts under så lång tid
att det är svårt att inte bry sig
Jag vet vem jag ska vända mig till
Vilka
Men vem mest av allt
Och jag gör det!
Jag lyssnar, tar in och känner att jag är älskad,
verkligen älskad för den jag är
Det finns ingen utvecklingsplan fäst vid mig längre
Jag är bra som jag är
Ni kan inte ana hur skönt det är!
(eller det kan ni kanske)

Nu ska jag - återigen - sluta lyssna på fel person

Efter op.

Nu är jag nyopererad
En bit av min livmodertapp är bort... ja vad säger man?
Bortbränd är väl det närmaste sanningen man kommer
Låter ju lite sådär...
Jag råkade se en av slamsorna läkaren skar bort
(det var ju inte direkt så att hon visade upp den)
och att de la den i en glasburk
Den sparas alltså
Undrar till vad?

Annars var det ungefär som hos tandläkaren:
det värsta var bedövningen
Nu släpper bedövning, smärtstillande och adrenalin taget
om mig och jag är inte jättefräck
Men det går, detta med
Jag är ledig idag och ligger i soffan med te och bok
Och ikväll kommer min älskling

Om sex igen

Jag förstår nu att jag är rädd för hur han ska reagera
när jag berättar
Och den rädslan har inte med honom att göra utan bara med mig
Allt han har visat mig hittills säger mig att det inte finns något
att vara rädd för
Så det är orättvist men jag är rädd ändå
Skadad efter en lång relation med en man med fruktansvärt osund
inställning till sex och till sin egen roll
Och dessutom en sunkig kvinnosyn förklädd till politiskt korrekt
medvetenhet
Jag har svårt att frigöra mig från det och från alla krav
Den normalitet han fick mig att tro på

Jag kommer att hitta mig själv, det vet jag
Men det tar lite tid

Min sexualitet mår både bra och inte
Den är riktad mot honom, och där finns bara värme och trygghet
Jag känner ingen rädsla eller oro alls utan bara glädje
Men så är jag rädd samtidigt, för vad som skulle kunna hända
Det är ologiskt
Jag vet det
Och orättvist som sagt
Jag vet ju att han inte är som min exman
Jag känner mig trygg
men ändå inte

Sex då och nu

Sedan snart ett halvt år lever jag ett nytt liv
Det är en lång kort tid
Vardagen med honom är självklar
Längtan efter mer tid likaså
Jag vill vara med honom mer!

Jag är inte läkt ännu (eller vad man nu ska kalla det)
En del saker går inte riktigt, det är för mycket onda minnen
Det är svårt och jag vet inte hur jag ska komma tillrätta med det
För att vara explicit: när det gäller sex finns det en del saker
som jag inte fixar
Jag vill men det bara... går inte
och jag vet inte hur jag ska göra
Det som jag var tvungen till förut (ja, husfridstvungen alltså)
det är svårt att göra 
Det är sorgset i mig pga det
Men kanske händer det nåt nu
för imorgon ska jag operera min livmodertapp och
efter det
får jag inte ha sex (så alltså) på tre veckor
Fatta: tre veckor
Det är omänskligt och bra... på sätt och vis

Äsch.... Jag berättar mer sen

Om längtan

Jag längtar och är väldigt nöjd med nuet
samtidigt
Det är en fantastisk känsla, löftesrik
Förut kände jag varken eller:
Inget att längta efter och inte nöjd heller
 
Jag har haft en fin helg med mina två yngsta barn
Vi har haft gäster och varit ute och grejat hemma
De har syskonbråkat och blivit vänner och Yngstan
har landat i tillvaron 
Nu är det måndag morgon och jag har visst vaknat lite
onödigt tidigt

Mailar med en gammal bloggvän, om att bo ihop och hur det funkar
Det är ett av alla sen som jag längtar efter, ibland väldigt mycket
Att vara tillsammans i vardagen, alltid
Att inte behöva skiljas utan annan anledning än att hemmen
är två
Kan man inte flytta ihop så snabbt, säger ni?
Nej det kan man kanske inte
Framför allt kan vi inte, eftersom vi inte ryms i nåt mindre
än ett stort hus eller en enorm lägenhet
Och såna finns inte/har vi inte råd med
Sen, när några färre vill flytta med
Då går det och dit längtar jag
Men det är bra nu med
Längtan är en skön känsla, så sant som det är sagt

Det hemliga och mitt liv

Nej då, jag ska inte outa det hemliga
Det min exman med förmanande röst bett mig låta bli att
skriva om
För det är inte intressant i sig
Men det gör saker med mitt barn
Min lilla Yngstan, som är både pirrig och ledsen 
Hon grubblar så man nästan hör hur det liksom
surrar
inne i hennes huvud
Hur ska livet bli nu?

Och jag, jag pratar med henne och lyssnar 
Försöker reda ut och bena loss
Försöker att inte bli ledsen själv när hon pga grubbel och oro
blir otrevlig mot mig
Detta har inte med mig att göra men ändå har det det
För mitt barn påverkas och då påverkas även jag
Även min vardag handlar om detta nu
Detta som jag inte får nämna

Jaja
I alla fall så är det bra annars
i mitt liv, så att säga

Ego man

Min exman hörde av sig till mig idag
med en uppmaning att inte skriva här om en sak
som han kommer att göra
Av respekt, för att han inte ska kunna bli igenkänd
av mina läsare
Självklart! var min spontana reaktion

Men sen surnade jag till
Vem fan tror han att han är?!
Vad får honom att tro att jag skriver om honom
och hans privatliv här?
Som om hela världen kretsar kring honom!
Men så kommer jag på: det är ju så självcentrerad han är

Svar på kommentar från Caroline

Jag vet inte riktigt hur störd jag är, ibland känner jag mig rätt normal och ibland helt way out. Det går i perioder. Men när det är som värst så handlar hela tillvaron om att äta/inte äta. Jag planerar för att äta och annat blir sekundärt. Själva ätandet går sedan fort och sker helt utan njutning. Jag kan äta 200 g choklad på fem minuter. Men jag kräks aldrig.

Jag vet att jag inte är tjock men jag kan ändå få för mig att jag är det. Det sitter djupt rotat. Att alltid vara bedömd blev vardag för mig under åren med min Exman och det är svårt att frigöra sig från det. Att sluta se på sig själv med någon annans blick.  

Jag vill bli frisk. Vill kunna äta när jag är hungrig och inte tänka på mat däremellan.
Vare sig att jag ska äta eller att jag ska låta bli.

Kontrollen återtas

Som nästan alltid så hjälper det att berätta för någon
Att skriva här
Att skriva till honom
Han visste såklart redan, men jag har inte sagt så mycket
Det är mycket skam runt detta
Jag tycker att jag är för gammal och för klok
för att ha ätstörningar
fast jag vet att det inte alls handlar om det

Nu tar jag kontroll på det sätt som vi med Asperger gör:
genom att föra bok och sortera
Nu ska allt skrivas upp, inget hamnar i munnen utan att också
hamna i boken

Frukost: havre- och linfrögröt med mjölk
Mellis: kiwi
Lunch: chili con carne med grovt bröd, morotssallad
Mellis: clementin och kiwi

Middagen kommer och den ska ätas ute tillsammans med
en väldigt fin vän som är på besök här idag
Det blir bra
Det blir jättebra!

Den tappade kontrollen

Jag är en kontrollerad person
Det är en bild av mig som många har
Jag själv också, delvis
Men det är inte hela bilden (det är ju sällan så)
Sen ett halvår tillbaka ser mitt liv radikalt annorlunda ut
Kärlek och ro istället för det kaos som var
Men när det gäller min kontroll har något annat hänt

Under de sista åren med Exmannen tappade jag kontrollen
På flera sätt
Dels tog han kontroll genom att styra och ställa, genom att kriga och bråka
Dels lät jag mig tappa kontrollen över mig själv och mitt eget beteende
Tillsammans med Rocky bland annat
Det var en både skön och otäck känsla
Vad som helst kan hända-känslan
Den var jag inte van vid och kunde inte hantera
Under den tiden visade sig min ätstörning som kontroll,
som om kontrollen behövdes någonstans, fick finnas där
Nu har jag tagit tillbaka kontrollen över mitt eget liv
och det är bra: jag bestämmer och jag vet vad jag gör
Jag vill det jag gör
Men samtidigt händer detta: min ätstörning tar sig friheter
Det är som om jag måste tappa kontrollen någonstans
Som om jag blivit van att leva i stök och kaos
Som om livet vore för perfekt
Jag fixar inte att vara ensam
Sträng röst och listor hjälper inte ett skit
Jag skäms och vet inte hur jag ska hantera det

Det är värsta läget nu
Tappad kontroll
Stenhård kontroll är också osunt för det är ju fri jag vill vara
Fri från ätstörningen
Men det tror jag aldrig att jag kommer att bli
och i det läget är bibehållen kontroll bättre än tappad
Jag säger till mig själv att idag 
Idag ska jag leva som en normal människa
Varje morgon säger jag det

Om att veta

En vardagskväll, helt perfekt efter en morgon
som den igår
Eller när som helst, såklart
Sen middag med barnen (hans den här veckan)
och en film i soffan
Vara nära

Läggdags, ställa klockan lagom tidigt
Jobba hemma imorgon (alltså idag)
Mysa och prata, hålla om, känna hud och doft
Närheten, den viktiga
Det går inte att komma för nära

Jag greppar mig själv vart efter
Förstår mer och mer av vem jag är, vem jag har blivit
En massa år i något som var fel, som blev fel
har gjort saker med mig
Det tar tid att förstå vad
Det tar tid att lära känna sig själv utanför det
Fem månader är inte nog
Men kärleken är stark och säker och det
har aldrig känts så lätt och rätt som det gör nu
I allt från nuet till all tänkbar framtid
Den fysiska attraktionen
Det intellektuella mötet
Alla känslorna

En regnig tisdag morgon är livet just så som jag vill ha det
Nu vet jag det

Tårar på bussen

Måndag morgon
Kalender vid frukosten
När ses vi?
Inte imorgon för då...
Och inte på onsdag för då...
Och på torsdag ska jag...
Och i helgen har vi barnen

Om en vecka alltså?

På bussen till jobbet
Älsklingen bredvid
Huvudet mot rutan, boken i knäet, Muse i örat
Tårar som inte fick synas
Jag blev totalt överraskad av min egen reaktion
Jag som förut sökt ensamheten och letat dagar att vara ifred
Som tackat nej och värjt mig
Sitter plötsligt och gråter på bussen
över att inte ses
Skamset
Jag vill klara mig själv, tycker ju om att vara ensam
Det är nytt detta. Också
Jag vill ha vardag och inte vara ensam alls
Jag vill inte skiljas för en vecka utan
Det är ovana känlsor för mig - att vilja vara med honom
hela tiden

A room of one's own

För ett tag sen var jag lite ledsen och kände mig osedd
och obekräftad
Fast jag visste ju redan då att det hade mycket mer med mig
att göra än med honom
Han älskar och ser mig
Men jag har varit van att bli sedd på ett annat
(ganska jobbigt) sätt

Nu har jag landat
Vi pratade om det igår och det känns verkligen så nu
Jag vet att det kommer att komma tillfällen då jag tvivlar
men jag vet också att jag kommer att kunna hantera det
Jag känner mig trygg både i hans kärlek och i
det faktum att jag inte vill bli sedd på det sätt som jag
varit van vid
Jag är glad i nuet, så som det är
Men nuet är nytt och det tar tid att vänja sig

Dagen är en söndag med långfrukost och varsin tidning
Och varsin blogg att vårda
Jag har ett eget rum med honom och det
är en fin känsla

En blogg jag tycker om

Jag skulle vilja ge er ett lästips
Hon är av mina absoluta favoritbloggare
Hon skriver alltid vackert och klokt
Hon är en förebild, på många sätt
Om ni inte redan är bekanta med fantastiska Suziluz
så se till att bli det!
Marsch pannkaka!

En mellandag med kärlek

Det är en sån där dag då hjärnan inte riktigt är inkopplad
Nåt litet virus ilar runt i kroppen och stänger av
det som jag försöker sätta på
Jag är inte sjuk så där så att det är läge att krypa ner under täcket
och sova bort dagen
Men inte heller frisk som i ta en joggingrunda och sen vara effektiv
och smart fram till klockan tre när det är dags att ta helg
Det blir en mellandag med lite skrivarbete och lite läsning
under en filt i soffan

Facebook har nytt skepnad igen, nu är det meddelandefunktionen
som ser annorlunda ut - alla mail med varje person i en och samma tråd
Igår scrollade  jag bakåt och läste om de allra första mailen
jag och min älskade skickade till varandra
Det var trevande kärleksfullt
Förvånat och nyvaket upptäckte vi att den där dansen
betydde något, betydde mycket
I många, långa mail närmade vi oss varandra
Det kändes fint att läsa dem igen
Känna igen och minnas de första veckorna
Vi håller fortfarande på och närmar oss varandra
Vi är nära men blir ändå närmre för varje dag
Magiskt
Och jag är det oräddaste jag varit någonsin

Min svärmor, före detta

När man skiljer sig så är det inte bara en person man lämnar
Det är en familj och kompisar också
Vi umgicks mycket med exmannens familj
Framför allt med hans mamma och ena syskon som bor nära
Men även det andra syskonet långt borta
De är en tajt familj med starka band

Hur är det nu då? Saknar du dem, frågar folk
Jag funderar
Ja och nej
Jag saknar att ha en utökad familjekrets men
jag saknar inte dem just
Jag trodde nog att det skulle kännas mer tomt än det gör
Framför allt så saknar jag inte en svärmor
som särbehandlar mina barn (under täckmanteln att de är äldre
än alla de andra kusinerna)
som favoriserar sitt ena barn och dess familj så till den milda grad
att allt de gör är bra och inget dåligt
som är labil och oförutsägbar och vänder humörblad på en millisekund
Men jodå, jag kan sakna den självklara känslan när jag tog min kaffekopp
och satte mig i hamocken den första varma vårdagen
(en sån dag som denna kanske blir)
och hon kom efter med en filt till benen och slog sig ner intill
Småprat om blommorna som knoppas och vad vi ska äta till middag
Alltid kollektiv, precis som sin son

Vi drog aldrig riktigt jämt, min exsvärmor och jag
Jag kom aldrig riktigt över det labila, så olik alla andra
mammor jag träffat
Så nej, jag skulle inte säga att jag saknar henne men
jag saknar att ha en familj

Bekräftelsejunkie

Idag vill jag bara sitta i soffan under en filt och läsa
Jag är egentligen ganska lite vädermänniska
Blir inte automatiskt glad för att det är sol
eller deppig för att det regnar
Det är andra saker som avgör och oavsett väder
så gillar jag att vara utomhus
Men idag drar soffa-och-läsa och nyss-regnat
åt samma håll, och det är helt ok
Saker ska läsas och grejas med, och för sånt arbete
är soffan en lika bra arbetsplats som kontoret
Jag har det bra!

Nu undrar jag bara var mina läsare är
Har jag råkat stänga av kommentarsfunktionen?
Har jag sagt nåt dumt?
Har ni gått vidare till andra bloggar?
Ja jag är en en bekräftelsejunkie ...

Asperger

Fiskmåsar skränar utanför mitt köksfönster
Det är dimmig måndagsmorgon och jag har just
inlett dagen med att ta emot ett stöttande mail
Det handlar om jobbet, om en helt onödig konflikt som jag
blivit indragen i bara genom att följa de regler som finns
Genom att vara rättvis har jag blivit anklagad för att
vara orättvis
Det känns skit, helt uppriktigt
Och det får mig att fundera över den här diagnosen som jag
brukar skoja om att jag har
(ja alltså inte har utan skulle kunna ha.)
Asperger

Det finns såklart många kännetecken men ett av dem är att
ta saker bokstavligt och vara lite... hur ska jag säga? fyrkantig
Jag tycker att man ska hålla sig till det man har sagt
Och att man annars måste prata igenom hur man ska göra
Man kan inte bara låta bli att göra sin del och sen bli sur i efterhand,
när det visade sig inte funka så bra
Kanske är det att vara fyrkantig
Kanske är det att vara oempatisk (ett annat drag jag har
anklagats för att ha) att inte se mellan fingrarna på att någon
har missat att göra sin andel
Det jag minst av allt fixar det är att folk blir sura på mig 
när det är så uppenbart att det är de själva som har gjort fel

Nu fick jag i alla fall stöd: det är bara några som uppfattar det så
Övriga är på min sida

.... och by the way:
Jag har inte Asperger
Det är inte ens så att de flesta kännetecken stämmer 
Men några gör och det hjälper mig att förstå mig själv

Fixar inte

Min mamma ringde
Jag hann inte få upp mobilen
men borde ju ringa tillbaka på en gång
Jag har inget annat för mig just nu än att jag
strax ska gå och storhandla
Men jag känner olust
Allt kom tillbaka när jag berättade för min älskade
Jag har ingen lust att prata med mamma idag
Sveket
Sveken, för de var många, svider ännu
Jag har inte förlåtit riktigt

Jag trodde det men det märker jag att jag inte har
Mer gett upp
Tänkt att det inte är nån idé att "bråka" om det

Det är det nog inte heller och det kommer att lägga sig igen
Men just idag ... nej, jag fixar inte det

Storlek

Jag är väldigt medveten om att jag har en skev
kroppsuppfattning, det har jag haft så länge jag
kan minnas
Kort sammanfattat: jag tycker alltid att jag är tjock
Hur lite jag än väger
Jag kan inte se mig själv i spegeln och se mig
Jag ser nåt annat

För mig är bloggen kroppsbilder en hjälp, så dit går jag ibland
Det är nyttigt att se andra människors kroppar
Att hitta någon som har samma längd och vikt som jag
och inse att sådär ser jag också ut
Om hon är normal är jag det också

Jag brukar ibland torrshoppa, dvs prova kläder
men inte köpa något
Inte för att spara pengar utan för att bevisa för mig själv
att jag ryms i kläder i normala storlekar
Jag får ett objektivt mått
38, small, 36, 30 tum, medium
Små lappar med bokstäver och siffror
som gör mig trygg

En fika?

Jag vaknar långsamt till mitt nya liv
Livet utan svartsjuk man (bland annat)

I helgen kommer Barista till stan och kanske kan vi få till en fika
När han hörde av sig
for en suck genom mitt huvud
I två sekunder kände jag att jag inte
vet om jag orkar bråka mig till det
Men sen kom jag på att jag inte behöver bråka alls
Det finns inte längre nån som tycker att det är problem
att jag tar en fika med ett ex
(eller vad man nu ska kalla någon man dejtat ett kort tag)

Livet är nytt på många sätt
och det är bara att vänja sig!