30 september 2011

Sockerfri fredag

Ja jösses, fredag eftermiddag är sannerligen inte
veckans mest effektiva stund...
Det är nåt speciellt med de här timmarna
Man kan känna sig präktig om man fortfarande jobbar på
och faktiskt får nåt gjort
Som jag idag
Jag har varit så duktig att jag nästan ramlar av stolen

Men men kan också tagga ner,
sätta på en bra låt, t ex den här:


och låta helgen ta sin början

Helg är en händelse som kommer i två
väsensskilda varianter i mitt liv theese days
Barnhelg och vuxenhelg
Gillar båda, på olika sätt och av olika anledningar
Det är så livet ser ut och det är så det kommer att
fortsätta att se ut även om vi flyttar ihop
Jag har tusen energi nu och jag hoppas att det håller i sig
Första sockerfria helgen med barnen känns som en
utmaning
Men det är nog ändå lättare nu efter två veckor
Jag känner inget konkret sug nu och ingen sorg heller
Men jag måste fortfarande aktivt tänka bort
Det finns där i bakhuvudet hela tiden
Men den värsta ledsna tröttheten är i alla fall över
Mitt sockerfria liv, det är vi nu!

29 september 2011

Doft, lukt eller stank?

Doft är viktigt
Att lukta gott och rent är ett sätt att visa att man är
en normal person
När fyllon och psykiskt sjuka som struntat i att tvätta sig
och ta på rena kläder
(eller som inte kan det, eftersom de är hemlösa)
befinner sig inom den radie där vi kan känna deras lukt
(och den är ju större när någon luktar mycket)            
blir vi äcklade
I alla fall blir jag det
All politisk korrekthet i världen kan inte få mig att sitta kvar
på bussen om någon i närheten luktar kräkframkallande

Doft är viktigt för mig i livet i stort och i kärleken
Jag kan inte snusa mig mätt på doften av min pojkvän
Han luktar godast i världen, i sig själv
Det är inte parfym eller nåt, det är bara han
När vi inte ses på några dagar kan jag ta något av hans
kvarlämnade klädesplagg och bara dra in doften
av honom
Det gör saknaden lite lite mindre

De sista... kanske 3-4 åren av mitt äktenskap med
Exmannen hände något med hans doft
Jag tyckte om den från början,
men sen var det som om den gick från
doft till lukt till stank
På slutet tyckte jag att han luktade så illa
att jag inte ville vara nära honom
Det var en lukt som inte gick att tvätta bort, den satt kvar
även i rena kläder
Mina kläder som hade blivit tvättade tillsammans med hans
fick samma lukt

Jag kan inte tänka mig att han egentligen började lukta illa
utan håller det för självklart att det var mina känslor
för honom som färgade av sig
Jag tyckte alltmer illa om honom och därmed
stod jag inte ut med lukten av honom heller

Luktsinnet är en viktig kompass

28 september 2011

Fett besviken

Fick ett surt besked från jobbet igår och
är både arg och ledsen
Jag har ställt upp så himla mycket, gjort saker
jag egentligen inte ska behöva, jobbat övertid
hjälpt mina kolleger...
Och som tack spottar arbetsgivaren mig i ansiktet          

Jag är arg när jag skriver här
och när jag pratar med min pojkvän
Men jag vet  
att när jag ska prata med min chef kommer jag
bara att bli ledsen
Inte käfta emot, för tänk om hon tycker att jag
är jobbig då
Nej, snällt kommer jag att ta emot det hon säger
och sen gå tillbaka till mitt rum och fortsätta ställa upp

Fan!
Min mammas "uppför dig nu" sitter så djupt
Jag måste bli bättre på att ta plats!
Kräva det jag har rätt till
och inte låta mig bli trampad på    
      

26 september 2011

Trafikljus

Kickar igång måndagen och veckan
Bestämmer mig för att må bra
Hittar ny musik och ny lust
En nyköpt liten anteckningsbok ska få ta emot
det ledsna som kommer
Kanske kan det komma nåt bra ur det sen
Det är en avvägning: släppa ut det ledsna men inte
gräva ner sig i självömkan

Igår var en ledsen dag, jag fick inte tag på mig själv
Jag bara flöt runt i depp
Inget kändes viktigt eller roligt
Det var först på kvällen, när dagen ändå var slut och vi
tittade lite på teve - grymt fina Human planet
och sen Kalle Moreus musikprogram
- som det kändes lugnt i magen
Rofyllt på det sätt som jag blivit van vid i mitt nya liv          
Soffhäng och kaffe med min älskling är vacker vardag
på precis det sätt som jag tycker om

Han gör mig lycklig och trygg och just därför är jag
ibland rädd att förlora honom
Utan honom... jag kan inte ens tänka tanken till dess slut
Det gör för ont
Jag är inte van vid att det kan vara vackert att vara beroende
av en annan människa
För mig är det fortfarande delvis förknippat med sorg
Att sitta fast vid någon som sårar en
Nu är det inte så, han skulle aldrig göra mig illa
det vet jag alldeles bestämt
Bara en gång innan har jag vetat det och då hade jag rätt
Det var med de stora barnens pappa
Mitt inre trafikljus har visat röd gubbe förut men jag har
struntat i det
Nu säger det                  
Det är lugnt och snällt här
Jag ska bara fatta det fullt ut
   

25 september 2011

Om en hund mådde såhär

... sjunger Thomas Öberg i bob hund
Ett bra soundtrack till den självömkan jag känner nu

Jag vill ha choklad!
Jag vill ha kaffe med mjölk, choklad och filt
Fast kaffet och filten kan jag hoppa över

Morötter är jättegott men det är inte choklad
Det är skit att vara beroende och jag ska fan inte
trilla dit
Jag vet att jag kan
låta bli
Men jag tycker inte att det roligt
Jag är inte rolig idag
Det är inte roligt att vara jag och jag är
nog inte så himla rolig att vara med
Det måste man inte alltid vara heller, jag vet det
Och det är bara ett jävla i-landsproblem
och det vore säkert klädsamt att tycka lite mindre
synd om sig själv
Jag ska det
Imorgon ska jag det
Det går att fokusera, det vet jag ju
Men just nu vet jag inte riktigt hur man gör

Idag

Jag har söndagsfeel idag
Dagen efter bokmässa och mysig utekväll med
bästa människa
Lite tröttseg sådär, men nöjd och grundglad
Snart ska jag byta pyjamasen mot kläder som det går att
visa sig bland folk i
Ta min älskling i handen och gå en lång promenad
Det är fint att vara jag

Sockersuget är kvar och det är jobbigt fortfarande
Men jag vet att det kommer att bli bättre och sorgen
över beroendet
över att aldrig mer-
kommer att kännas mindre och mindre svår att bära
Jag behöver inte vara på topp jämt
det går ändå
Jag ska inte trilla dit igen
Jag ska inte!

23 september 2011

Enkät på en fredag

Hittade denna hos Joanna. Och det ÄR ju ändå fredag.

Du heter:
Fortfarande lycklig

Smeknamn:
FL. Barnen kallar mig mamms eller mammsen

Beroende av:
Socker. Och kärlek. Dåligt respektive bra

Vad får du oftast komplimanger för?
Att jag är snäll, klok och rolig. Och för att jag bakar goda kanelbullar (enligt mina barn)

Hur svarar du i mobilen?
Med mitt namn

Vem ringde du senast?
Min pojkvän

Antal timmar sömn i natt:
6½ skulle jag tro

Sov du ensam?
Nej.

Brukar du komma i tid?
Ja, jag är närmast neurotiskt punktlig

När mår du bra?
När jag är med familjen och/eller vänner och alla mår bra, när jag tränar, när jag har flow på jobbet

Hur känner du dej nu?
Glad för att det är fredag eftermiddag, det är en  favorittid i veckan, men också lite stressad över de där jäkla cellförändringarna.

Vanligaste färg på dina kläder?
Svart. Och om det ska vara en färg så grått, jeansfärg eller grönt

Hade du en bra kväll igår?
En ok vardagskväll. Middag med familjen, lite teve och lite kaffe i soffan.

Rakar du benen?
Ja.

Är du blyg?
Jag är i grunden en blyg person men jag har lärt mig hantera det

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Ja, det gör jag. Eller intresse och attraktion i alla fall. Jag var intresserad av min pojkvän långt innan jag kan säga att jag kände honom.

Är du nöjd med ditt liv?
Ja vad gäller de stora viktiga delarna är jag det.

Vad gör du i morgon?
Går på Bokmässan

Vad är det värsta du vet?
Elakhet och bristande respekt för andra. I alla former.

Har du bra vänner och äkta vänskap?
Ja det har jag. Och det är jag verkligt tacksam för.

Har du strumpor på dig nu?
Ja, strumpor och skor.

När grät du senast?
I måndags. Kände mig ledsen och ensam och nådde inte fram till min pojkvän.

Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Köpa ett hus

Bär du glasögon eller linser?
Ja.

Är du flygrädd?
Nej, helt orädd för allt sånt.

Vad dricker du helst när du är törstig?
Vatten eller ljumt te.

Vilken är din favoritglass?
Vanilj eller Sias lingonglass

Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Kvälls-

Cellprovet gjort. Men vad fan?!

Nu har jag varit hos min läkare
och legat i den roliga stolen en stund
Det är ju en baggis och inget att noja över
Allt såg fint ut, såvitt hon kunde se
med blotta ögat (och i mikroskopet)

Däremot gick jag igång på alla åtta
när hon visade mig min journal
Där stod det att jag hade medelsvåra förändringar
vid de två undersökningarna innan hon tog
bort 1 cm av livmodertappen
Inte lätta som hon sagt innan
Det kan tyckas vara en baggis nu när skiten hursomhelst
är väck
Men just nu känns det inte så
Jag blir både arg och rädd
Varför har ingen sagt nåt?
Vad betyder det nu?
Jag blev så ställd att jag inte frågade henne nånting
Satt bara där och hörde hur hon försäkrade mig om att
allt ser bra ut nu
Ser bra ut ja...
Jag blir inte lugn av det och nu ska jag vänta
en hel månad
på provsvaren
Blä!

Cellprov

Idag ska jag göra ett nytt cellprov på livmodertappen
Det första sen operationen i våras
Nu ska det alltså inte finnas några cellförändringar kvar

Jag har inte funderat så mycket på detta, utan
nästan glömt bort det
Jag kände mig ju aldrig sjuk eller särskilt rädd
att bli det
Men nu kommer det en liten oro
Om det inte ser bra ut nu...  
Då är det inte bra alls

Jag är inte lagd åt hypokondri
Överlag oroar jag mig mer för andras hälsa
än för min egen
När min pojkvän var allvarligt sjuk i vintras
När Äldsten låg på sjukhus för länge sen
och blev ett halvt barn på kuppen
Sånt är mycket värre
Men det gnager i magen lite idag
det kan inte hjälpas

22 september 2011

Serotonin

Jag behöver saker att göra, akut
Fixar inte såna dagar som igår när inget särskilt
hänger över mig i nuläget blir jag
rastlös och håglös i en märklig kombo
och får absolut inget vettigt gjort

Jag skrev en del, jovisst, men på jobbet menar jag
Där händer inte mycket såna dagar

Idag är det bättre
Jag har haft fullt upp och det är bra
Och snart är det helg och det ska hända en massa
fint och kul
Bokmässa t ex
Det ser jag fram emot mycket!

Jag tänker på strategier för att hantera livet
Det är lite knepigt
Abstinensen gör mig ledsen
Det är det som händer
Och det är inte konstigt alls eftersom min hjärna saknar
"gladämnet" serotonin
Jag får inte lust att äta en massa andra saker, det
är inte så jag funkar i alla fall
Jag blir bara låg
Behöver kramar, musik, träning, prat
Göra saker, uppleva
Annars är det som om jag inte finns

21 september 2011

Abstinens

Min kropp är inte glad idag
Dag tre utan socker
Abstinens
Jag har ont i huvudet och känner mig rastlös och
stressad på ett håglöst sätt
Får inget vettigt gjort
Bakar bröd
Skriver lite
Gör kaffe - igen
Suck
Dag - ta slut    

Pappas choklad

Min älskling frågade mig igår när jag första gången förstod
att jag har ett beroende, ett missbruk
Jag svarade att jag nog har haft det sen tonåren
men att det är först de senaste tio åren eller knappt
som jag haft ett ord för det och därmed förstått
att det är så det är

När jag funderar lite mer på det så tror jag att
jag har haft det här beroende hela livet
Jag minns kakjakten i skafferiet när jag var barn
Jag minns att mamma skämtade om vår frys måste vara sönder
eftersom glassen smälte så fort man la in den
Min pappa gömde godis i sin sängbordslåda,
jag minns smaken av choklad som legat inlindad i hushållspapper
Vi blev som två bovar ihop - han sa aldrig något om att jag
tog av hans godis
Jag tror att han skämdes, han med
                     

Prata om det

Att berätta kan vara så skönt!
Eller. Att berätta är alltid skönt om den man berättar för
verkligen lyssnar, tar in, visar respekt
Och det gör de jag berättar saker för
För annars berättar jag inget
Jag är inte den som häller ur mig privata saker
till alla och envar
Det kan kanske verka så, med tanke på vad jag
skriver här
Men in real life är jag inte alls så öppen
Detta har jag inte kunnat berätta för någon enda
förrän nu
Inte ens mina närmaste vänner har vetat
(om de inte har anat på egen hand förstås)
Nu vet han, min älskade, och jag känner mig så stark
på ett bra sätt, på det modiga sättet
Jag vågade vara svag och pinsam och liten
Han lyssnar och tycker inte att det är nån big deal
Redan nu, genom att berätta för honom och skriva
här, säga precis som det är,
känner jag att jag ställer mig lite vid sidan om mig själv
Det ger en skön distans
     
Jag tror att det är såhär:
Jag ville gå in i min nya relation och vara perfekt
Ville inte släpa med mig mer bagage än det som
den trasiga relationen med Exmannen gett mig
Så jag låtsades att jag inte hade några ätstörningar
Låtsades att jag var en tjej som kunde äta en chokladkaka
lite käckt sådär, utan att det hände nåt
Så som de flesta andra kan
Viljan att vara frisk och det faktum att jag inte är det
Den krocken ledde till att jag föll sönder mer och mer
Och till slut var jag tvungen att tappa kontrollen helt för att
jag själv skulle fatta att detta går inte längre

Nu fattar jag, nu är det inte hemligt längre
Och det är en sån lättnad!  

20 september 2011

Stark och rädd

Jag får inte riktigt tag på vad det är jag vill
Bli sedd men ändå inte
Eller... sedd vill jag bli, för hela mig
Jag är både stark och svag, modig och rädd

Den starka är den som gömmer sig
bakom en fasad av duktighet, av kan-allt-själv
Den svaga är den som går sönder inför
dina ögon
men också den som har modet att erkänna:
Såhär illa är det

Att vara stark är inte modigt
Det är att visa svaghet
som är det svåraste för mig

Att våga släppa in, sänka garden, vara liten...
Jag har skitsvårt för det
och jag vet var det bottnar
Men det är en annan historia

19 september 2011

Sockersuget - ett kemiskt beroende

När blir det uppenbart att det inte går längre?
Vid vilken punkt?
Är det när man äter en chokladkaka om dagen?
Eller när man springer från ett möte innan det är slut
för att hinna handla godis innan bussen går?
Eller kanske när man äter glass direkt ur lådan,
med frysdörren öppen?
När man inte kan sluta
När illamående inte är en signal längre
När en nödvändigt prioritering
mellan middagsmat och choklad
har ett givet utfall
När man inte vågar vara ensam hemma
När man går ut i ösregn för att köpa mer godis
fast man just ätit en tvåhundragrammare på en kvart
När man skäms så mycket att man inte kan
se sina barn i ögonen
när de frågar vart alla kakor tagit vägen
som de bakade häromdagen

Jag har spelat teater så länge
Jag är världsbäst på vara duktig
och ta hand om mig
Tränar och äter sunt och redigt
Jodå
Det är vad alla tror
Jag har lurat de flesta
Det är hur lätt som helst
Det svåra är att sluta luras
Att erkänna hur det faktiskt är

Jag har ett missbruk
Ett kemiskt beroende
Jag kommer att ha det livet ut
Det är en del av mig men det är inte jag

Idag är första dagen på resten av mitt liv

En kliché från min tonårstid
som fanns på vykort med kletiga motiv
(felskriven dessutom, i resten av mitt liv heter det ju!)

Men skit samma
Idag använder jag den och gör den till min
Idag
Mitt liv!

Jag är min egen förebild och det tror jag är väldigt bra
Jag behöver inte snegla på någon annan, jag har gjort det själv
och vet att jag kan göra det igen
Det är ett projekt och det  kräver energi
Men samtidigt vill jag tänka på det så lite som möjligt
Vill att det ska vara självklart

Jag är inte riktigt i hamn med min älskling här
och det är jobbigt
Jag har ganska mångordigt försökt förklara för honom    
men jag når inte fram
Han finns där men ändå inte
Det är som om han är gjord av luft
Jag gör detta själv, jag förväntar mig inte att han
eller nån annan
ska göra det åt mig
Så jag fattar inte varför han måste upprepa just det:
Det är du som måste göra jobbet  
Som om jag inte vet det
Det får mig att känna mig liten och jobbig
med allt mitt

Det här lyssnar jag på idag:

18 september 2011

Ny blogg?

Jag googlar och letar. Bloggar eller vad som helst som handlar om sockerberoende. Hittar sådant som detta och det är ju jättebra. Men jag känner att jag hellre skulle vilja läsa om nån som är som jag. Inte nån etablerad sockerberoende-guru som skriver böcker och har sig. Kanske ska jag starta en ny blogg? Om det. Eller så stannar jag här och plågar er? Det är en del av mig, men jag är mer än så. Vill inte reducera mig själv till mitt missbruk men inte heller - längre - låtsas att det inte finns. Det är lite AA nu - erkänna hur det faktiskt är.

Såhär är det. Jag har ett missbruk, enligt alla möjliga sätt att se på det. Jag äter mer socker än jagt mår bra av, jag har ingen kontroll, jag skäms och smyger, jag är besatt av tanken på socker och av att planera hur jag ska få i mig socker. Och så vidare.

Men jag vet vad jag ska göra och jag vet att jag kan. Jag ska sluta helt. Inte tänka att lite går bra, eller bara idag, det är ju kalas. För så är det inte. Lite, bara idag är lika med återfall och då är det kört. Så är det.

Om sockerberoendet

Jag är missbrukare
Jag kan inte hantera det mer nu
Orkar inte
En gräns är nådd

Jag måste sluta helt
Jag vet det, lite går inte
Noll är det enda som funkar
Been there, done that

Jag har skämts så över att erkänna
att jag låtsas att det är ok
Vill inte att han ska veta eftersom det är så...
så pinsamt  

Allt missbruk är pinsamt! 

Att äta choklad varje dag
Att vara tvungen, att inte överleva annars
Att inte kunna låta bli fast man vill
Att inte kunna sluta fast man mår illa
Att äta deg direkt ur bunken
när man bakar
Att skämmas så mycket att man vill dö

Livet är vackert
Jag vill inte må såhär
Jag vill må bra
på alla sätt

Så nu
har jag bestämt mig
Noll
Inte mer
Det är jobbigt som fan, abstinens av samma slag
som när man slutar röka
Men det går
Och det blir lättare
Sen är det enda jobbiga alla människor som
inte fattar
När man inte orkar hålla en miniföreläsning
på vartenda kalas, vartenda personalmöte
Men jag fixar det!

17 september 2011

En lördagsmorgon

Att vakna och tvinga kroppen att vika undan
täcket och kliva upp
Fast den vill ligga kvar i värmen
Att ge katten mat och höra ett barn som hostar

Att allt sen händer snabbt
"Mamma!!" i falsett
Inget "kom" eller så
Bara detta arga, hysteriska "mamma"
Att gå in till henne och ta emot slag och arga ord
för att en inte kom in när en hörde henne
Att en inte gjorde det för att en tänkte att det var tidigt och
hon kan få sova en stund till
räknas inte
När en säger "jag accepterar inte att du slåss"
är en världens sämsta mamma och
"jag vill bo hos pappa"
Att tappa allt och skrika "packa din väska då och
flytta till pappa!"
Att bli lika liten och gråta i gröten
ute i köket

Hon drar fram mitt allra sämsta jag
Hon är för lik honom för att jag ska stå ut
när hon är på det humöret
Arg, krävande, egocentrerad

Sen går det över
Puss och förlåt och
"du är världens bästa mamma"

Jo
Det är jag kanske
Din enda i alla fall
Men det finns en klump i min mage som inte försvinner
för att "förlåt"

16 september 2011

Om tomt

Om att komma hem
ska det handla nu
Komma hem på en fredag och det enda man möts av
är en utsvulten katt
Som inte blir lika glad över goset som över maten
jag häller upp
Komma hem med matkassar som var tunga att bära
och mötas av en tom lägenhet   
Åka hemifrån och komma hem
mitt eget hem, mitt första-hemma
Det hemma där barna och katten bor
Jag älskar verkligen den här lägenheten!
Det är ingen besvärjelse, jag blev kär i den
första gången jag såg den, fast den var i skruttigt skick då
Jag trivs och mår bra här
Men att komma hem till ingen
när man just har lämnat någon känns helt fel
Jag vill bo med honom alltid
Jag vill ha fredagsmys tillsammans varje fredag
Det vill jag!

           

Vad betyder PMS, egentligen?

Jag fick mens igår kväll
Det är enligt schemat, på ett ungefär
och på det följer, idag:
ond, lite svullen mage
illamående
frusenhet
Och pms
Vilket alltså, i mitt fall, inte betyder
premenstruellt syndrom
utan snarare postmenstruellt-
Jag blir ledsen på ett sådär konstigt, lite... bottenlöst sätt
Börjar gråta för ingenting och känner att jag helst vill
ligga under en filt och tycka synd om mig själv
Fast jag inte kan komma på en enda sak som det är
synd om mig för
Det är en konstig känsla

Min pojkvän blir orolig (fullt begripligt) och rädd att det
beror på honom, nåt han gjort eller sagt
Och jag, jag skäms och hoppas att han inte ska se
Fortfarande ovan vid att jag får lov att ha känslor
utan att bli ifrågasatt
Ovan vid att leva mitt i kärlek

Så ovan att jag inte ens vågar fundera på
om jag är ledsen
Fortfarande van vid att någon alltid tror att det är något
(stort och farligt och hemskt)
Och vid att denna någon ändå inte förmår bry sig om
det nu skulle vara något
Så jag funderar:
Är det något?
Ja det är fredag innan barnhelg
Det är åka hem och vara borta från andra-hemma
från honom
Det är ett liv som inte stannar
Det är uppbrott och hejdå
Det är vi ses efter helgen
Det är vill ha vardag    
Det är det
Det och pms    

15 september 2011

En buss som kom försent

Klockan sex i morse
Jag väntade på bussen
Regntunga skyar men ett litet löfte om sol
ändå
Det kom ingen buss eller
den kom för sent
Så där retfullt lite lite för sent så att jag
missar mitt byte
Inte ens om jag springer hinner jag
Men
vad spelar det för roll?
Jag har överlevt och lever
Hoppet om vardagslycka hade lämnat mig
men nu är jag mitt i det
I livet just så som jag vill ha det
Vad spelar en missad buss för roll då?

14 september 2011

Egyptisk bomull

Jag vill ha
En vit herrskjorta
En sån där strikt, lite krispig sak i
stadig men tunn egyptisk bomull
En sån där som ser ut som om man lånat hans
Fast lagom stor
Men inte feminin, inga insnitt eller så
Nej rak och enkel och maskulin

Det är fint
När man har det mest basala,
när alla grundläggande behov av
mat, tak över huvudet, kärlek och värme
är uppfyllda
och även lite mindre basala som ett roligt jobb
Då kan man drömma om
en vit herrskjorta i egyptisk bomull  

12 september 2011

Långsamt farväl

Jag och min älskling hade fredagsmys, vuxenvarianten
Lite mat, lite vin, lite musik
Jag spelade några Kentlåtar för honom,
i lite milt uppfostringssyfte sådär
Eskilstunas stolthet har inte riktigt hittat hem i det lägret
kan man väl säga...

Sen spottifyzappade vi lite båda två, spelade låtar
som betytt något för oss och plötsligt, oplanerat
satte jag på Långsamt farväl med Lisa Nilsson

Ett tag lyssnade jag på den i stort sett dagligen

Jag hämtade stöd i den
Texten var på pricken för mig när jag var på väg 
att lämna Exmannen men inte riktigt fick till det  

Man kan lugnt säga att det jag höll på med
var ett väldigt långsamt farväl

När jag zappade fram den i fredags var det mer än ett år sen
jag hörde den
Jag hade glömt
Sorgen kom över mig med full kraft
Tryggheten och lyckan i att vara på andra sidan
Det gick inte att stoppa tårarna
Min fina fina älskling förstod vad som hände
Han bara höll om mig
lät mig vara, gråta klart
De är fint att få vara ledsen utan att känna skuld över det  
 

Att ta någon för givet

Jag tror att jag är en hjälpsam person
Jag tycker om att vara till nytta, göra folk glada
Jag är vad man skulle kunna kalla en klassiskt
väluppfostrad arbetarklasstjej
En sån som alltid bär ut min egen disk hemma hos andra
Som gärna ställer sig i köket och skär sallad eller passar såsen
Ja, ni fattar

Jag har inga problem med att finnas till hands
om jag blir tillfrågad
Jag kan tycka att det är fint att bli förgivettagen
att någon vet att jag finns där och självklart ställer upp
Men!
Och det är här det blir lite kluvet
Jag vill bli tillfrågad
Och jag vill bli tillfrågad i tid
Inte förgivettagen så att det känns som om
den som behöver hjälp inte anser att jag har ett eget liv
som kommer först
Det får mig att inse att det finns två olika sorters förgivettaganden
Ett som är positivt:
jag vet att jag alltid kan räkna med dig,
att du alltid finns för mig
Och ett annat som är negativt, arrogant:
jag räknar med att du hjälper mig,
jag tycker att jag kan förvänta mig det

Det kan måhända se ut som en hårfin skillnad
Men jag tycker att den är stor och viktig

Kanske är det så lätt som att den som på ett positivt sätt
tar sin vän för givet frågar om hjälp i tid och på ett sätt som
förmedlar respekt
Som säger saker som
Jag fattar om du inte kan men-
Det skulle vara så himla snällt om du-
Som tar för givet men ändå inte

9 september 2011

Om att skilja sig

Jag ser min dotter genom fönstret
Hon har just varit här och hämtat en bortglömd bok
Det är pappafredag för henne
Och pojkvänsfredag för mig

De senaste dagarnas mediadebatt om kärnfamiljens
vara eller inte vara har fått mig att fundera en del på det där
Att ha barnen varannan vecka
Så har mitt liv sett ut i snart 15 år
(vad gäller de stora barnen alltså)
Det är så jag har levt så länge att jag knappt minns
hur det var att aldrig behöva säga hejdå för en hel vecka
på fredagsmorgonen
Att slippa längta sig sjuk
men att heller aldrig ha barnlös tid

För mig har mina båda skilsmässor inneburit
att jag hittat tillbaka till mig själv, blivit glad igen och
fått livslusten åter
Det innebär inte per definition
att det har gjort mina barn gladare
Men jag är övertygad om att jag är en bättre mamma till dem
när jag mår bra än när jag inte gör det
När jag är trygg och harmonisk och sover gott
om nätterna
Att skilja sig löser inte alla problem men att stanna
i nåt som är skit gör det inte heller
I många relationer kommer man till en punkt
när det inte går längre, när det är för sent
Det kan bero på olika saker och man kanske inte
märker när det händer (även om man lätt kan se det efteråt)
Att då fortsätta nån slags fåfäng kamp...
nej det tror jag inte på
Jag tror att man ska gå då
Jag vet
Jag tror inte att folk skiljer sig för lättvindigt
jag tror tvärtom att för många stannar för länge        

8 september 2011

Det kom ett mail!

Jag fick ett mail
som svar på ett jag skrev
Till fina Caroline för att jag kände att jag
ville berätta för henne vad som händer
pappahemma, Yngstans andra hem
Det var fint att få svar och det
känns lite hemligt och spännande sådär
Hon fick ett efternamn, jag fick ett förnamn
Jag ska svara med omsorg tänker jag så därför
har det inte kommit iväg något svar ännu

Mitt lilla dotter-liv är gladare nu
Hon fick sig nån slags tankeställare under vårt senaste
allvarsprat
Fattade att man inte kan bete sig hur som helst
Att andra människor än hon räknas också
Lite så
Samtidigt har jag varit extra mån om att hälla
kärlek över henne
så att hon aldrig får för sig att min kärlek kan ta slut
Att den inte räcker till henne också bara för att
en person till är med och delar nu
Hon har lätt för att tro det, har jag märkt

6 september 2011

Klängig och avundsjuk

Avundsjuka
Att bli vuxen handlar om att kunna tackla den känslan
Att inse att det inte är socialt gångbart eller accepterat
att leva ut sin avund
Den där Allt ljus på mig-inställningen som små barn har
och som vi inte likställer med avund då, när de är små
Som blir problematisk när barnen blir större
När de inte kan acceptera att de måste dela mamma
och/eller pappa med sina syskon eller med
mammas eller pappas nya partner

Yngstan är liten fortfarande, vad gäller oförmågan
att, åtminstone i handling, ta att hon måste dela mig med
andra människor
Syskonen, pojkvännen
Men även mormor i telefon
Det tar sig olika, mer eller mindre handgripliga, uttryck
och är, det tror jag ni har förstått, fruktansvärt irriterande
Jag blir skogstokig på det här klängande, pockande beteendet
Att hon dessutom påminner mig om sin pappa
gör ju inte saken bättre

5 september 2011

Var dags kärlek

Somliga dagar känns det som om det inte finns
någonting att berätta
Livet trampar på bara
Jag är i vardagen och min vardag är samma
som igår
Det är måndag morgon, jag dricker kaffe och ser
ljuset återvända
Snart är det dags att väcka barnen, eller i alla fall
kolla så att deras klockor har ringt och de verkar
vara vid liv och kontaktbara
Välja kläder - är det sommar eller höst?
Sedan ta bussen till jobbet
Läsa ut en bok
Hoppas att lunchlådan inte läcker i väskan
och att städerskan har fyllt på tepåsar i fikarummet

Vardag
Jag är lite upphängd på det sen min fråga om ämnen
att blogga om
Vardag, var dag
Det är fint med vardag när man har det bra
När var dag - oavsett om man är sjuk, har ont nånstans,
har ett barn som inte kan sova på nätterna eller jobbet
tvingar en till mindre roliga sysslor -
är en lycklig dag
När de viktiga delarna är på plats
När kärlek finns och frihet att vara sig själv

Nejdå, jag har inte blivit frälst
Jag tillhör inte de där som efter en olycka eller nära anhörigs
sjukdom eller dödsfall tycker att man måste ta tillvara varje dag
och livet har fått en annan mening
När min pappa dog fick livet en sorgekant som det tog
flera år för mig att färglägga
Jag saknade honom så det skar i magen
men inte blev jag bättre på att se glädjen i vardagen
för det
Nej det där tror jag inte på alls
Sorg och oro stärker inte mig
Det bara bryter ner

Kärlek däremot
Känslan av att vara älskad, att någon ser på mig med värme
och respekt
Det gör mig till världens starkaste

3 september 2011

Idag, i år. Idag, då

Jag gillar att Facebook visar vad man skrev i sin status
den här dagen 2009 och 2010
Det ger perspektiv, får mig att minnas saker
som jag trodde att jag hade glömt

Bredvid mig i bokhyllan ligger David Nichols En dag
Jag har inte läst den ännu, ska gör det så fort jag läst ut
den bok jag just håller på med
Men jag vet att den handlar om en man och en kvinna
som författaren låter oss träffa en dag om året
På så vis får vi följa dem under tjugo års tid

Jag vet inte om Facebook har inspirerats
Kanhända inte, men det är hur som helst roligt att
försöka minnas livet genom en rad tredje septembrar

2008 t ex. Just vid den tiden lämnade jag min exman första gången. Jag träffade Barista och dejtade honom under några månader. Det var rätt att göra slut men ett misstag att dejta någon annan. Jag var inte redo för det och jag utnyttjade Barista på ett fult sätt, det förstår jag nu.

2006. Efter en skitsommar full av bråk satte Exmannen in en charmoffensiv som blev starten på Lyckliga Paret-grejen. Förmodligen borde relationen tagit slut då. Senast då.

2004. Jag bytte jobb, lärde känna Äpplet och minns en rolig höst full att livslust. Vi hade nyligen flyttat till större boende och jag tror att vi hade det ganska bra.

2002. Sommaren då Exmannens sneglande på andra eskalerade. Han var snudd på otrogen och betedde sig så illa mot en väns tjej att de valde att sluta träffa oss. Jag svalde det mesta av detta eftersom läget mellan oss fortfarande var så att jag var i psykologiskt underläge. Efteråt förstår jag att det var då vår maktbalans ändrades.

Så kan man hålla på men jag känner att minnet sviker och kanske är det inte så himlans intressant heller.

När vi nu skriver 3/9 2011 är jag i alla fall mitt lyckligaste någonsin. Jag drömmer om saker men är väldigt tillfreds i nuet också. Livet är fint.

På en fredag

Hittade denna hos Suziluz och snor den. Gillar att fylla i såna här och tänker att det är lite vardag för er som läser. Två flugor i en smäll således.   Jag fyllde dock i den igår och inte nu, vilket gör att allt är en dag fel. Men det kanske inte spelar så stor roll när allt kommer omkring.    
Brukar du komma i tid?
Ja, det brukar jag och är jag sen så ringer jag. Att vara sen och inte höra av sig är att slösa med andras tid på ett respektlöst sätt.
Har du bra kondition?
Ja det har jag och det är viktigt för mig. Jag avskyr att inte orka röra på mig.
När blev du fotad senast?
Förra helgen när jag var på kalas tror jag.
Hur känner du dig nu?
Hungrig och lite trött men mest glad.
Vanligaste färg på dina kläder?
Svart, vitt, grått, jeans. 
Kan du laga mat?
Ja det kan jag. Tycker om att greja i köket! 
Vad pluggar du?
Haha, inser nu att jag kanske inte tillhör målgruppen för den här lilla enkäten. Jag pluggar ingenting, det var många år sen…
Blir du bra på kort?
Ibland.
När och varför grät du senast?
Igår. Hade ett prat med min pojkvän, om mitt dåliga självförtroende.
Var det pinsamt att svara på det?
Nej, inte ett dugg. Det är nyttigt att gråta. Bara man inte gråter mer än man skrattar så är allt i sin ordning.
Hade du en bra kväll igår?
Ja, det hade jag. Var hemma hos min pojkvän och åt middag, pratade och kollade på teve. En bra, vanlig vardag.
Din favoritdryck på morgonen?
Kaffe med varm mjölk.
Är du nyttig?
Ja, det tycker jag nog att jag är. Med reservation för att min ätstörning ibland tar mig dit jag inte borde vara. 
Har du någonsin haft något jobb?
Så var vi där igen ja. Målgrupp… ja så klart att jag har. Men jag fick inte mitt första fasta jobb förrän jag var rejält vuxen.
Är du blyg?
Jo, det är jag nog. Oftast.
Vilken tid gick du upp idag?
Halv sex.
Vilket tv-spel spelade du senast?
Spelar verkligen aldrig tevespel.
Vilket tv-spel är ditt favoritspel?
Alltså… pass.
Hur mycket krävs för att du ska bli full?
En del tror jag. En flaska vin kanske?
Har du spytt offentligt?
Jodå, det har väl hänt.
Jag sover:
Gott, oftast. Naken (om det inte är svinkallt) och helst i sked.
Vad sade du senast?
Nu ska jag laga mat!
Var du på festival i somras?
Ja, det var jag.
Vem ringer du när du är arg/ledsen?
Min pojkvän, nån av mina bästa vänner eller mamma. Eller faktiskt: mitt ex (storbarnspappan)
Vad skulle du behöva nu?
En stor lägenhet.  Men en chokladkaka och ett glas vin skulle duga bra också.
Har du snygga skor?
Ja, det klart jag har. Ingen går väl runt i vad man själv tycker är fula skor?
Vad var det första du sade i morse?
Aj. För att jag hade ont i ryggen.
Har du sovit i din egen säng i natt?
Nej.
Har någon annan sovit i din säng i natt?
Nej, inte vad jag vet…
Har du körkort?
Japp. Men ingen bil. 
Är du ensam nu?
Nej, Mellan är hemma.
Vad ser du fram emot mest denna vecka?
Nu är ju veckan snart slut men om vi räknar från idag så ser jag fram emot en mysig barnhelg och sen en vecka med kul grejer på jobbet och förhoppningsvis lugn och ro i Yngstans sinne. Sömn. 



Update: 
Jag vet inte riktigt vad som har hänt med layouten i detta inlägg. Det är kopierat från en word-fil så det har väl med det att göra. Orkar inte göra om det, så ni får ta det som det är.      

2 september 2011

Snart tonåring?

En annan sak som mitt vardagsliv kommit att bestå av
nu på sistone
är en pretånnis som
ett är i obalans pga all turbulens pappahemma och
kräver att jag ska stå standby dygnets alla timmar
oavsett vem hon är hos
och två inte drar sig för att kalla mig
(exempelvis) jävla idiot eller skitmamma om jag
inte svarar på mobilen för att jag
är ute och springer
ligger och sover
har sex
eller någon annan syssla där mobilen inte är en del

Det är lagom roligt och uppvägs bara delvis av att
jag vet anledningen till det hela och att hon ber om ursäkt
från hjärtat efteråt

Jag tycker varken att det är ok att ta i språkligt
eller att kräva total tillgänglighet från en förälder
Jag har en känsla av att jag får medhåll från fler
på punkt ett
men jag vidhåller: jag kan inte finnas där jämtjämt

1 september 2011

Hämtar hem

Jag träffade mitt ex häromdagen
Alltså inte exmannen utan de stora barnens pappa
Han är en bra människa och jag kände mig så glad efteråt
Vi pratade om våra barn, om våra liv och jag känner alltid
att han vill mig väl
att han ser mig
Vi känner varann utan och innan
men det känns aldrig hotfullt med honom
Han petar inte i mig utan jag sätter själv gränserna
för vad jag vill prata med honom om
Hans finns där men tvingar inte fram nåt

Jag har det bra, jo så är det ju!
Och jag tror att jag kommer att förlåta min exman
så småningom
Sluta känna sorg över en massa förlorade år
Han har gett mig ett underbart barn men också
tagit mycket ifrån mig som jag hämtar hem igen nu
Styrka, lust att leva, glädje, förmågan att trivas i nuet

Som den gravida polisen säger i slutet av Fargo:
It´s a beautiful day