Avundsjuka
Att bli vuxen handlar om att kunna tackla den känslan
Att inse att det inte är socialt gångbart eller accepterat
att leva ut sin avund
Den där Allt ljus på mig-inställningen som små barn har
och som vi inte likställer med avund då, när de är små
Som blir problematisk när barnen blir större
När de inte kan acceptera att de måste dela mamma
och/eller pappa med sina syskon eller med
mammas eller pappas nya partner
Yngstan är liten fortfarande, vad gäller oförmågan
att, åtminstone i handling, ta att hon måste dela mig med
andra människor
Syskonen, pojkvännen
Men även mormor i telefon
Det tar sig olika, mer eller mindre handgripliga, uttryck
och är, det tror jag ni har förstått, fruktansvärt irriterande
Jag blir skogstokig på det här klängande, pockande beteendet
Att hon dessutom påminner mig om sin pappa
gör ju inte saken bättre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar