Du vill att jag ska falla
mot något som du har gjort till ditt
Men ska jag falla
ja då ska det finnas tid att falla fritt

Underbara Melissa Horn
(här med sällskap av norska Maria Mena)

bf

En barnlös kväll
Vi har picknick i parken och går in
när det börjar regna
(och Portugal-Spanien börjar på teve)
Han i soffan, jag i fåtöljen mitt emot
Vi äter bigarråer och dricker rosévin
Jag surfar runt lite och slötittar på fotbollen
Han tittar koncentrerat

Sen går vi och lägger oss
med varsin bok
Läser en stund och han ställer inte frågan
(men påpekar att han inte gör det)
Sen sover vi

En barnlös kväll i lyckliga paret
och imorgon går vi till familjerådgivningen

Spegel

Andning. Tystnad. Utandning.
Blad som inte vänds i boken han läser.
Så kommer den, frågan.
Vill du hångla?
Alternativt (rakt på sak)
Vill du knulla?
Svaret är tio gånger av tio nej.
Och känslan i min mage är
Sluta fråga
Sluta tvinga mig att säga nej
Han slutar ju inte fråga för att jag
inte svarar
Men ibland orkar jag liksom inte
Säga nej en gång till

När man blir kär är det inte för att han är så fantastisk
Utan för att han väcker nåt till liv i en själv
Säger en person i boken jag läser

När den jag lever med håller upp en spegel där jag
är en torr och ovillig person
En person utan vilja och känslor och lust
Då känner jag inte kärlek
Då känner jag att jag vill vara ensam

Blir irriterad

Vi prövar
Vi ligger nära, gosar, pillar och smeker
Det känns ok, det gör det
men det känns lika ok att låta bli
Jag är inte sugen på sex och jag kan avvara hånglet med
men jag är beredd att ge de tid

Det finns saker hos honom som jag retar mig på,
som jag nog alltid har kunnat reta mig på,
men som jag ofta inte brytt mig om
Som att han aldrig (avrundat) bäddar sängen
Som att han är slarvig med pengar
Som att han är konflikträdd mot sin familj men inte
drar sig för att kritisera mig och barnen
Med mera

Högt och lågt
och nej, jag är inte bättre själv
Jag har mina brister jag med
Det är inte det det handlar om
Poängen är att jag retar mig
Att jag inte överser
Att jag inte känner det där ömma men det är ju så han är
Utan blir irriterad

Pröva?

Jag känner mig inte sexuell
Jag är inte en kvinna utan nåt annat
med honom
Torr och avkönad
Utan lust och vilja
Seg trög och avig

Jag vet att det finns andra känslor
Jag vill locka fram dem
men hur gör man det?

Vi kan väl pröva och se vad som händer
säger han
Men det går ju inte!
Då blir det ju bara ännu tydligare, mer
uppenbart
att han vill och inte jag
Och den uppenbarheten
får mig att torka ännu mer

Ur hemliga mappen #2

Vi drack ett glas vin
han och jag
på en bar nånstans och det regnade
liksom idag
Efteråt gick vi hem till honom
det var natt och varmt
vill jag minnas
Inget skulle hända eller hände och
ändå
hände precis allt
Han kom ändå intill
och
hela vägen
utan att det hände
Jag ville
Han ville
Hela natten ville vi men inget hände
Allt hände
Och det går inte riktigt att glömma känslan
av all vilja

Det är länge sen men viljan är ett starkt minne
Minnet är en stark vilja

Vädret

Det regnar här hos mig idag
Jag har egentligen inget emot regn,
är inte av de som klagar på vädret och
beter sig som om allt är meningslöst
om det inte är sol
Men just idag skulle jag vilja ha sol
för det är juni och jag är ledig och
då skulle jag vilja vara ute och gräva i trädgården
eller sitta på balkongen med iste och bok
(Jag som inte ens gillar iste, var fick jag det ifrån?)

Jag längtar efter något jag inte kan nämna
och det är inte vädret det är fel på
Det skulle kunna ösregna och vara 10 plus hela sommaren
Om jag hade det jag vill ha
Om jag var det jag vill vara

Sorgen i magen äter min energi och gör mig tung och trött
Jag ska skriva ett brev till min mamma
men jag vet inte vad jag ska skriva
Ett artigt brev utan känslor
eller ett som betyder nåt för mig?
Och vad skulle det i så fall innehålla?

Och hela tiden den gnagande känslan av skuld
Av att alla kan utom jag

Vädret, ja
Min mamma pratar alltid om vädret
Om väder och vind som hon säger
Ett säkert samtalsämne från förritin
Det funkar inte längre

Februari - ur hemliga mappen

Jag drömde om morfar inatt. Morfar betyder nästan alltid barnens morfar – älskade pappa – men i den här drömmen var det min morfar som var med. Jag vet inte om jag någonsin har drömt om honom förut. Det måste i så fall vara väldigt länge sen. I drömmen skulle jag lyfta en höna och jag visste inte hur man gör så jag frågade morfar om råd. Han såg ut precis som jag minns honom – lång och med det stålgråa håret hårt kammat bakåt, sträng och lite ihopknipt. Men han var snäll. Svarade vänligt och som om jag var en vuxen. (Och det var jag ju)

Min morfar dog 1995, samma år som Mellan föddes. Jag var höggravid på begravningen och minns nu att jag och mamma pratade en del om vad jag skulle ha på mig. Mormor och morfar var traditionella av sig så det var naturligtvis helsvart som gällde. Jag hade inte så mycket mammakläder som jag fortfarande kom i, men en svart kjol fanns. Till den tänkte jag ha en vit blus. Det var fel, förstod jag. När jag senare frågade mamma om det dög bra med hudfärgade tunnstrumpor, eftersom jag inte kunde hitta några svarta mammastrumpor som var stora nog, reagerade hon väldigt starkt och anklagade mig för att inte anstränga mig när det nu var så att min morfar hade gått bort och skulle begravas. Jag blev väldigt ledsen, säkert spelade hormonerna in, men jag minns att jag inte förstod hur hon kunde ta i så. Och jag minns också att ingen annan reagerade på min klädsel.

När jag tänker på det där nu, så här många år efteråt, förstår jag hur ledsen hon måste ha varit och hur rädd hon antagligen också var för att inte duga och räcka till. Säkert kände hon sig fel och misslyckad. Hon var inte morfars favoritbarn, det var hennes lillasyster som var det. Lillasyster och hennes flicka hade en särställning hos morfar, det fattade jag tidigt. Det var liksom aldrig någon idé att försöka ta sig in där, för det var upptaget. Det var min känsla inför morfar i hela barndomen. Säkert påverkade det mamma också.

Mamma och pappa. Mina föräldrar. Det är svårt att se dem som par med vuxna ögon, försöka förstå dem. Vad var det för liv de levde tillsammans? När slutade de älska varandra? Gjorde de någonsin det? Jag har bara ett enda minne från barndomen av att de rörde vi varandra så att vi barn såg det. Det var en sommar, jag kan ha varit i tioårsåldern eller lite äldre. Vi var vid Hovs Hallar och promenerade (en alla dessa dagsutflykter med bil och matsäck och glassinköp). Det är branta stigar där och vid ett tillfälle tog pappa tag i mamma för att stötta henne. Jag vet inte om hon höll på att ramla eller om han gjorde det i förebyggande syfte, men sen höll han kvar hennes hand ett litet tag. Inte länge alls men i alla fall längre än det behövdes för backens skull. Det är mitt enda minne av att mina föräldrar rörde vid varandra.

En hemlig mapp

Regnig måndag igen
Veckan ligger framför mig som en lång
räcka dagar av jobb, matlagning, sagoläsning, tonårsprat
och längtan efter nåt jag inte ens vet vad det är
Att känna
kanske

Jag har en hemlig mapp i min dator
Där finns en dagbok (typ) som ingen får hitta
I den finns nuet och dået
framassocierat
Nu ger då
Då ger nu
Båda ger mig
Gör mig

Kanske att jag ska låta er läsa?

Kärleken i livet

Jag är inte så bra att leva mitt privata liv just nu
Jag är bra på att jobba och hyfsad på att vara ensam
(läsa, skriva, träna, sova)
Men jag är en avig partner
och jag träffar mina vänner för lite
eller inte alls just nu

Livet står och stampar
och jag får för mig att folk är trötta på att jag
aldrig bestämmer mig
Eller på att jag är missnöjd men inte gör nåt åt det

Och det är väl sant
Men vad gör man när man har ett barn som
vänder upp och ner på himmel och jord
om vi inte ses minst varannan dag?
Och vad gör man när man ändå
nånstans mitt i allt
hoppas att det ska bli bra igen
som förr igen

Jag har aldrig älskat någon annan så mycket
Han är min soulmate och den jag trodde att jag
skulle leva hela mitt liv med
Det har jag inte trott med nån annan
nånsin

Vad betyder det nu?
Hur långt räcker det?
Kan kärleken och lusten komma tillbaka
om man bara jobbar?
Kräver kärlek alltid jobb?

Jag är måhända naiv men visst hoppas man
att kärleken ska kunna finnas där utan att
man jobbar på den?

Skäms på mig

Livet har kommit emellan
Praktiska bestyr på jobbet och hemma
Trötta trötta kvällar
Barn som behövt mig
Sånt
Har gjort att jag inte skrivit nåt på ett tag

Och ärligt talat
så är jag ganska trött på min egen röst nu
Jag bara gnäller
Pratar om ansvar men tar det inte
Känner mig som en dålig mamma
på fel grunder
Saknar människor men tar inte kontakt
Skäms på mig

Familjerådgivningen har inte ringt
Hoppas att de gör det snart
Vi behöver det
Så att vi kan bli ett par igen
och inte bara leka att vi är det