Ok

Det var vad de sa, mina stora barn, när jag
berättade att vi ska skiljas, Mannen och jag
Ok

Nej, han är ju inte deras pappa men jag tror nog
att det kommer att komma fler tankar och ord
så småningom
Men om inte så är det deras val
jag kommer inte att tvinga dem att prata

Jag tog av ringarna idag
Satte på en annan ring istället
Kanske ska vi ses och ta av ringarna rituellt sen,
tillsammans, men jag tror inte det
Men nån skilsmässa vill jag i alla fall inte ha
Alltså rituell, som bröllopet fast tvärtom

Jag är skild nu, det andra är bara formalia
Mitt nya liv har redan börjat
och det är mer än ok

Att vara jag

Nu är det bara jag
Mannen har varit här sedan i fredags
för barnens skull och gick nyss
Nu är jag ensam
Utan att känna mig det minsta ensam
Jag har mina barn och mina fantastiska vänner
och min mamma
Lilla mamma, jag pratade med henne i fredags
Berättade att jag lämnat och hon sa
äntligen gjorde du det
Hon finns där för mig
på sitt sätt och jag känner mig så tacksam
för det med
Tacksam mot livet som ger mig kraft och mod
och som sänder fina människor i min väg
Detta kommer att bli bra!
Det är ett väl genomtänkt och alldeles lugnt
fattat beslut
som inte är byggt på vrede eller kärlek till nån annan
Utan som är sedan länge formulerat
Det känns fint att vara jag

Ingen terapeut

Första dagen som singel
Dricker te vid köksbordet som så många gånger förr
Svarar på mail från vänner som fått veta
Berättar för några till
Skriver till chefen och säger hur det är

Livet efteråt tar sin början nu
och en sak står fullständigt klar för mig:
jag tänker inte bli Mannens terapeut i det här
Är det vad han väntar sig så lär han bli besviken
Det finns andra som gör det mycket bättre än jag
Utöver att jag för egen del inte vill
Inget sånt!

Livet annars är här och nu och sen i en oemotståndlig mix
Jag är fullkomligt tillfreds i nuet och längtar samtidigt
efter sen, lite lagom

Det blir bra det här

Hejdå

Nu är det över
Mannen och jag är inte ett par längre
Inte så officiellt ännu, barnen vet inte
Men de viktigaste vännerna
och snart resten av världen också

Det blev en ganska skitig timme hos teraputten
men jag tyckte att jag skötte mig ok i alla fall
Gick inte i de värsta fällorna
även om jag blev ironisk och dum vid ett par
tillfällen

Men nu är det över, jag är bara jag 
Livet på andra sidan kan börja
Det kommer att vara ganska likt det gamla
på många sätt
Men så olikt samtidigt!
Hejdå skuld och kärleksbrist och litenhet och tjafs
på nätterna
Hejdå kontroll och tjuvlästa sms
Hejdå

Snart

Nu så
Strax
Om ungefär fyra timmar är det över
Då börjar nästa del av livet
Det gör ont i magen nu och jag är rädd
Tänker snäll, tänker lugn
Inte gå in i nåt tjafs
Låt honom smutsa om han vill
men själv stanna utanför det

Jag får inget gjort idag men det är ok
Inget annat, alltså

Skingra tankarna

Jag lånar en lista från Caroline
Känns lagom en morgon som denna

SAKER PÅ TEVE SOM FÅR MIG ATT …

kräkas: såpor typ Kungarna på Tylösand. Tittar inte, men att de alls finns.
gråta: många saker, jag har lätt för att gråta. Allt från nyhetsreportage från katastrofområden/krig till sorgliga scener i filmer.
skratta: bra stå upp. Parlamentet nån sällsynt gång
bli glad: välgjorda dramer, särskilt om de är svenska. Som Mannen under trappan förra vintern.
bli uppgiven: all dum-tv som produceras. Har folk ingen hjärna?
byta kanal: jag slötittar aldrig så om jag byter är det för att jag vill se ett program på den kanalen.
inte zappa: jag zappar aldrig

SENASTE …
äckliga lukt du känt: kattens låda, nybajsad
goda lukt du känt: när jag nosade i Yngstans hår häromdagen
gången jag kände mig lycklig: igår, när jag pratade med Äpplet
gången jag grät: förrförra veckan tror jag det var, i ett bråk med Mannen
inköpet: middagsmat i tisdags kväll: ingredienser till Chili con carne och en klase ekologiska bananer
spanet: spanar inte för tillfället, Siluettmannen kanske
biofilmen: The kids are alright, med Genus. Så hyfsat nyss.   
palmen jag låg under: tror aldrig jag har legat under en palm
person jag velat ge en käftsmäll: Mannen, i måndags kväll

PEST ELLER KOLERA …
gå naken över Sergels torg/sjunga karaoke live i teve: sjunga, lätt!
aldrig mer få äta på restaurang/aldrig mer få äta chips: chips avstår jag lätt ifrån
i en veckas tid vara inlåst i en skrubb med Linda Rosing el Helge Fossmo: väljer nog Linda. Man kan alltid slå dövörat till.  
maratonlyssna i 24 timmar på Carola som talar i tungor/Ernst Kirchsteiger som drar sina bästa citat: vad är det för fel på Ernst?
göra en tarmröntgen eller ha hemmorojder i ett år: föreställer mig att tarmröntgen går ganska snabbt så jag väljer det

Manliga martyrer

Jag har funderat på det här med martyrer,
manliga martyrer
Jag tycker att det är förvånande många män
som visar prov på martyrskap
Som har en jäkla förmåga att tycka synd om
sig själva
och på nåt sätt få det till att de är särskilt drabbade 
och att folk är ute efter dem
Män som på ett dramatiskt sätt tar på sig själva
skulden för saker och ting, men
egentligen menar att det är tvärtom
dvs att de är utan skuld

Jag har svårt för martyrer av båda könen
(för visst finns de i kvinnlig form också,
min mamma spelade på martyrsträngarna hela
min barndom)
Men jag undrar lite vad det är som gör att
jag tycker mig se det här draget oftare hos män

Det är nåt med litenheten
Kanske att man tillåter sig att spela på den
när man är kille?
Att det inte skulle vara patetiskt utan kanske tvärtom 
lite gulligt?
Det tycker ju inte jag då
Jag tycker att det är hemskt o-gulligt faktiskt

Redo

Jag vilar i min lycka
Hämtar energi ur mina vänners famn
och ur samtalen vi för
Jag är stark och lite rädd samtidigt
Vill inte ha bråk och osamshet
Men är redo för det om det kommer 
Lugn, bara lugn
Inte provocera, inte vara dum och liten
Stor, stark, modig

Ja, gud...
Jag blir kvinna igen nu

Mod

Vilar i mitt beslut
Stärkt av min övertygelse
Stöttad och kramad
Jag är modig
Jag har varit rädd länge men nu
nu är jag modig
Och det är det som räknas

Jag tar mitt ansvar nu

Tre

Morgon dagen efter det som kanske
var början till slutet
av flera skäl
För att jag inte orkar
För att jag inte orkar
För att jag...
ja, jag tror att ni fattar

Det är ganska mycket som jag inte
orkar mer och det beror inte på att jag
är en specifikt orkeslös person
utan på att det helt enkelt och svårt
har varit lite för mycket lite för länge
Kärleken är slut och energin likaså
Jag har inte mer att ge där nu
Det jag har vill jag ge till barnen
De älskade underbara tre

Tack som fan!

Du eller ni som läser här och sedan ger din/er tolkning
av vad jag skriver till Mannen -
vad vill du/ni uppnå med det?
Jag har bett honom massor av gånger att
lämna min blogg ifred och att säga åt eventuella
spioner att göra detsamma
Jag vet inte om någon har hört honom
göra det, och det kan väl kvitta kanske
För ni skulle väl inte lyssna ändå
Eller?

Jag var på tidernas partaj i fredags och hade
roligare än på väldigt länge
Jag dansade och tramsade med mina kompisar,
bland andra Äpplet och De vackra händerna

Dessa båda är bland en handfull andra nära vänner
till mig
De finns där och stöttar och lyssnar
på alla mina grubbel och funderingar
Kommer med råd och förslag och kramar mig
när så behövs
Är det på något sätt fult eller fel?
När blev det i så fall det?

Jag är stark och känner doften av frihet och befrielse
ur en lång och destruktiv relation
Det är svårt och kräver mod och stöd
Jag tror att jag har båda
och att jag fixar detta trots er spioner
Men jag kan inte påstå att jag
har så mycket till övers för er

Där är ni ju!

Jag har tydligen gått och blivit bortskämd
med kommentarer, saknar er när det står 0
under alla inlägg
Fint att se er igen!
Jag är inte kär, men jag har lärt känna en kompis
lite mer den senaste veckan
Från kompis till vän kanske man skulle kunna säga
En vän som också har det jobbigt
med sin relation och som det är finfint
att prata med
Som gör mig klok och modig

Annat som inte gör mig så modig är
att jag fått svar på mitt fjärde eller om det är
femte cellprov
Jag har fortfarande svårtydda förändringar
på livmoderhalsen
och dem hade jag ju gärna varit utan
Även om jag inte direkt blir livrädd

Var är ni?

Jag saknar er, kära läsare!
Saknar att kommunicera med er
Jag är full av ord och tankar
(ja alltså, mer än vanligt)
Det händer massor inne i mig
och jag är så lugn och så lycklig
Vill skrika och vara tyst
dansa och stå still
nu och sen

Ord

Jag skriver, långt och mycket
Det kommer svar, lika långt och lika
mycket
Många ord och många tankar om
allt som är och kan bli
Det är stort
Ömtåligt och okrossbart, samtidigt
Jag vågar falla
Jag vågar tro att det kommer att gå bra

Det är beckmörkt utanför mitt fönster
Klockan är snart sex på morgonen och jag
har redan varit vaken länge
Det blir en lång dag
Det blir en bra dag
Det blir bra det här

Det kom ett mail,
ett långt
Från Genus
Det kom ett till,
lika långt
Från De vackra händerna

Allt på en gång
Allt och inget
Herregud

400

Inlägg nummer fyrahundra
från en glad och yr människa
Söndag kväll
och allt känns lugnt
Jag är lugnlycklig och längtande närvarande
på ett sätt som jag inte varit på mycket länge
Hoppfull och orkfull
(fast så heter det väl inte)
Inte ens att Mannen väckte mig klockan 4 nånting
inatt för att han drömt en mardröm om att jag
dansade och hånglade med nån annan
gjorde mig trött eller arg
Jag tröstade, vi pratade och jag somnade väl om
nån gång framåt sex
Det berör mig inte längre, jag tror
det är det
Jag tar inte åt mig, han kommer inte åt mig längre
Jag är min egen

LYCKLIG

Idag är jag mitt bloggnamn - Lycklig
Inte fortfarande utan igen
Jag var på fest igår och det var en perfekt kväll
från fördrinken till efterpratet i taxin hem
Jag är varm, glad, omtyckt och till och med lite
nykysst
minsann
Nä... inget som eventuella spioner behöver
skriva hem om, inte så alls
utan vänkysst bara
Nej, inte bara utan- ja, ni fattar
Träningsvärk i vaderna har jag också efter
timmar på dansgolvet i höga klackar
Men jag är inte bakis, jag är inte ledsen, jag är inte rädd
Jag är lycklig och vill skrika
Det är den bästa lördagen efter den bästa
fredagen
på så jäkla länge
Jag skiter i att det regnar
Jag är lycklig och vill dansa idag med

Maria Sveland och ilskan

Jag har just läst ut Maria Svelands Bitterfittan 
och innan dess hennes nya Att springa  

Hon får mig att minnas saker
och bli heligt förbannad över saker som hänt
i mitt liv och andras
En del hade jag nästan hade glömt
Annat sitter som berget
Som den första killen jag hade en sexuell relation med
Jag var femton, han var arton
Vuxen, tyckte jag då
Nu inser jag ju att han var ett barn, en omogen
liten krake
Men då
Han hackade på mig konstant i de fyra månader
vi var ett par
Han kallade mig tjockis och gjorde sig lustig
över att jag hade en pyntat flickrum
Han klagade på hur jag var i sängen
Att jag var pryd och blyg och oerfaren
gjorde honom inte beskyddande utan
hånfull

Mycket av det som blivit fel med Mannen började där
All otillräcklighet, all litenhet
Det var vidrig då och det var vidrigt när det
hände igen
om än på ett annat sätt, med andra ord
femton år senare

Så märkligt

Jag drömde i natt att jag inte hade sex
men nästan
med en gammal vän som jag inte
har träffat på 20 år
och aldrig hade sex med när vi umgicks,
aldrig ens nära
Han är en fin människa men inte min typ
alls

Vi gjorde allt utom-
eftersom han var gift
Detta drömde jag den sista stunden innan
klockan drog igång sitt disko 
Det var märkligt att vakna

På bussen till jobbet läser jag Bitterfittan
av Maria Sveland
Den är pladdrig och sådär
som littertur betraktad
men ger mig en del nya insikter
Om att vara kvinna och att vara med män
Återkommer i ämnet

Längtan

Jag längtar
efter kärlek
efter att älska
Jag vill ha sex och ömhet och skratt
Lugn kärlek och vild

Jag längtar efter att vakna bredvid någon
ligga sked mot hans rygg och lukta på honom
Jag längtar efter att längta
efter någon
Jag längtar efter söndagar i sängen

Jag längtar efter att känna

Allt

Jag fick ett mail
från en person som jag faktiskt inte vet
varför jag känner
Eller... jag känner honom inte
vi har aldrig träffats men mailats en del
Det var minst ett år sen sist men nu låg det ett mail
i inboxen
Kort

Hej!
Hur är det med dig nu?
Hur har det gått med allt?
Kram

Det är märkligt att jag ändå vet precis
vilket allt han syftar på
För det är samma allt som då
Samma frågor, samma längtan, samma jobbiga
Och lika få svar
Eller... samma svar och samma rädsla

Jag är trött idag
Sover dåligt och lite
Längtar efter värme

Om liten till, om tilliten

Nej, han vill inte
Som väntat
Förmodligen är han vettskrämd och tror att
det är början till slutet
Jag ser det tvärtom
som att slutet kan vara här mycket snart
om vi inte hittar på nåt
Detta nötande
Ifrågasättandet kombinerat med att inte riktigt
lyssna på svaren när de kommer
Nyfikenhet som inte finns
Orken att verkligen se och ta in, viljan att se
och ta in,
saknas
Hos oss båda
Ja, absolut
Det är inte bara han som inte ser och lyssnar
Jag gör det inte heller

Och tilliten
Tilliten som är borta
Min: att det inte ska bli gräl och tjafs,
att han ska kunna hålla sig från
anklagelser när vi pratar
Hans: att jag ska vara ärlig och att han ska
kunna vara ledsen och älta utan att jag
blir irriterad och trött

Tilliten som vi kanske kan hitta
Ron som kanske kan återvända
Äh, jag vet inte
Idag är en trött dag utan lust till nånting

En paus

Nu är det sagt: jag funderar på en paus
Inte ses på ett tag
Vara ihop, dvs inte träffa andra
(för det är sannerligen inte det som är poängen
med pausen!)
men inte varandra heller
Vara ifred från det vardagliga skavandet
Kanske kan vi då börja
se 
och
höra
varandra igen
För det gör vi inte nu, nån av oss
Ingen av oss orkar ta in den andre
Ingen av oss orkar ge vårt bra
Det är mycket trötthet och lesshet

Så kanske att en paus-
(Nej, han vill förstås inte)

Vad är kärlek?

En vän ställde den frågan
Alltså vad skiljer kärleksrelationen från alla andra
nära relationer?
Det är svårt att sätta ord på

Att man har sex
såklart, eller vill ha det
Men om det nu är en definition på kärleksrelationen -
vad innehåller den?
Hur skiljer den sig fråna andra relationer?
Är man på ett annat sätt mot varandra?
Delar man förtroenden på ett annat sätt?
Ställs det andra krav, av en själv och av
omgivningen?
Eller vad handlar det om?

Gnällstopp

Men gud vad jag gnäller!
Läste igenom inlägget jag skrev igårkväll
och skäms en aning

Jag måste bestämma mig för om jag orkar kämpa
och i så fall göra det
eller om jag inte-
och i så fall ta ett beslut därefter

Dags att sluta självömka!
Jag är stark och privilegierad och mår bra
Detta är mitt liv och jag kan leva det så som jag vill

Men jag längtar verkligen förfärligt mycket
efter att känna kärlek

Offer

Helgen blev ok trots en usel början
(ja inte vännerna som kom över på middag,
dem var det inget fel på
Och inte barnen heller)

Idag hade vi ett samtal i köket
medan jag diskade och röjde efter middagen
Han är ledsen över hur han gick på om Rocky
och jag tror honom.
Men hans eviga tjat om att jag är oempatisk, att jag inte frågar honom hur han mår
(trots att vi pratar om hur han mår hela tiden)
Ursäkta men... hur ofta frågar han mig hur jag mår
Hur det känns för mig att han inte kan släppa nåt
av det som hänt de senaste åren?
Detta ältande som aldrig verkar ta slut

Jag står inte ut
Han pratar om bristande tillit
Efter otroheten (2½ år sen)
Efter att jag lämnade honom (2 år sen)

Min tillit till honom brister också
Jag litar inte på att han kan sluta älta
Jag litar inte på att en kväll då vi ska ses
(och det spelar ingen roll vad vi har tänkt göra)
inte slutar i tjafsiga diskussioner och tårar

Han ger sig själv rätten att vara så rädd
att det blir enda sättet att reagera
Han blir ett offer utan möjlighet att bete sig vettigt
Och jag står inte ut

Ingen bra dag

Lördag, dagen efter fredag
Igår: ingen kul kväll
Gäster och mysigt, men så fort de hade gått hem
började det
Väsande ilsket samtal, grottande, ältande
Ja jag var med också, svarade och värjde mig
Efter några glas vin och en klocka som passerat 
tolv
är omdömet inte det bästa och
det hela blev en inte särskilt
skojig början på helgen
Skit!
Trött!
Blä!

Orkar inte

Men tänk om det är så
Tänk om jag faktiskt inte ens älskade honom
när vi blev ett par igen förrförra julen
Tänk om det är så

Det innebär att många bitar faller på plats

Jag minns ett samtal med min kollega Velour
Hon berättade hur det var när hennes man lämnade henne,
hur hon gav sig den på att få honom tillbaka
och det lyckades jag ju med såklart
men sen tröttnade hon på honom typ direkt
när han väl var tillbaka

Jag känner att jag liksom inte orkar
Det är inte intressant längre

Brun

Inte bråttom

Efter att ha varit trött less och seg
hela dagen är jag nu pigg och vaken
Kom hem nyss från middag med Seglarpojken
Mätt och nöjd och med två glas vin i kroppen

Brygger en obligatorisk kopp te
(jag kommer att dricka hälften)
och förundras över klokheten i det som blev sagt
Seglarpojken är skild sen några år och är olik alla
andra vänner på en punkt
Han säger inte åt mig att jag ska lämna
(eller jo, det gör han ju) men
det som är annorlunda med honom är
att han inser att det kan ta tid
(för honom tog det flera år)
att fatta beslutet och våga genomföra det
Det finns mycket att vara rädd för
och det är en känsla av att ha misslyckats

Det är befriande att prata med honom
av många skäl, men framför allt detta att han
inte har bråttom

Nu ska jag dricka upp hälften av mitt te och sen
ta katten med mig till sängs
Det är en annan dag imorgon
Fredag och mina barn kommer
Fredag och min man kommer

Resa

En lång promenad i solen
En massa tankar som snurrar och svirrar
En näsa som rinner
Köper torkade aprikoser på Hemköp och
äter upp alla på en gång
Klappar katten, nosar i hans päls, han spinner
Mailar Rocky, Genus, Barista
Gråter över tangentbordet
Rocky svarar på vändande: Du måste må bra
Ja, jag vet
Jag måste resa mig upp nu
 

Act don't react

... står det på min tepåse idag
Nu tror ju inte jag att detta var till just mig
just idag
men det är ord som äter sig in
Jag måste agera!
Jag måste skapa det jag vill ha och inte bara ta emot 
och reagera på det som händer
Det är mitt liv och inte hans
Mitt och barnens och jag kan själv

If you believe they put a man on the moon
sjunger Michael Stipe från Spotify just
när jag skriver detta
Ja, jag tror på att jag kan

Håkan

Jag har sovit en massa timmar i natt men är
trött som en utvakad ammande mamma
Grus i ögonen och en kropp som värker
och protesterar

Jag måste ta mig samman och inte låta
hans behov av att fördela skuld kleta sig på mig
Måste hitta mig igen och sätta en gräns
Hitta tillbaka till den fria känslan av att jag
bestämmer i mitt eget liv

Dagen: jobba och bli klar med en sak
Kvällen: träffa Seglarpojken och äta middag
Det blir bra

Jag börjar med att lyssna på Håkan Hellström

Röd

Idag slår vi på stort med två bilder 

Orange

Nä så himla orange är de kanske inte, mer gula,
men det får duga en dag som denna

Post-Rocky

Säg det lugn som varar
I min relation är det aldrig länge

Jag berättade för Mannen att jag träffade Rocky
i söndags kväll
Han tog det bra
Skojade nåt om att han bet sig i kinden
men sa inget annat och jag
jag var naiv nog att tro att det inte var
värre än så

Det var det
Igår kväll vid pass elva kom det
Han låg och djupandades bredvid mig och jag
fattade att det var nåt
Jag måste ta upp detta för att det inte ska bli till
en bitterhet

Han tyckte det var jobbigt,
det påminde om allt ont
och om det orättvisa med att jag inte är kär
i honom längre

Så långt är jag med
Kan fatta

Men resten?
Du är förstås attraherad av honom
Jag vet inte om du ljuger nu med
Du är ju så bra på det

Nej, Mannen det är jag inte och det
gör jag inte
och det är så jävla fegt att hälla ur sig sånt
för att få mig att känna mig lumpen och bli ledsen
så att dåligmåendet ska fördelas lite mer "rättvist"

Jag finner mig inte i detta!

På familjerådgvningen i måndags pratade vi om
hur man samtalar med varann om det som gör ont
Vi enades:
Man berättar om sina känslor och inte om den andres
Man plockar bara upp den gamla skit som krävs
för att man ska göra känslan i nu begriplig
Man tar ansvar för att jobba med sina egna känslor
och häller inte skuld över den andre.

Jamen, tjena...

Gul

En karusell

Att vara hemma igen är lite som
dagen efter festen
Jag är kolaseg i huvudet av sömnbrist
Yr av glädje över all kärlek och värme
men samtidigt lite ensam
Det är fint att maila tack och vi ses snart igen
och sajberkrama de fina lite till
Minnas solen i ögonen-fika med Barista
Timma efter timma av vindlande samtal med Genus,
dygnets alla timmar nästan
Torra kakor på Kulturhuset och den kyliga promenaden
genom stan med Aktivisttjejen
Ett glas vin på stans värsta sylta (ja tydligen) och
Rockys bruna ögon och ja ja... I admit
Han är vacker
Men det är liksom inte poängen
Att just han-
De är vackra allihop i själ och hjärta och
det är ensamt att de inte bor här
De och fler
borde bo här

Idag är jag ensam med en katt som är vansinnigt
glad över att jag är hemma igen
Så glad att han inte viker från min sida
Det är fint
Att inte vika

Grön

Borde jag förklara mig?

Kära läsare! Ibland funderar jag på
vilka ni är och hur länge ni har varit med
En del av er vet jag ju har varit med väldigt länge
Men de flesta har jag ingen susning om
Förstår ni t ex vilka som finns bakom de namn
jag nämner/hittar på
och vilken roll de har och har haft i livet
version Fortfarande lycklig?
Eller borde jag förklara mig?
Jag gör gärna det!

(Det kanske vore en god idé oavsett
vad ni svarar
att skriva ner nåt om var och en av dem 
som står mig nära och som jag brukar prata om 
här
För min egen skull (också) alltså)

Höst

Caroline kör en höstig fotoutmaning
denna veckan
Min blogg brukar vara helt bildlös
till skillnad från hennes fina
(hon tar fantastiska bilder - så ni  vet)

Så jag tänkte att jag skull haka
Uppgiften är att ta en bild om dagen
på höstfärgstema
och publicera på bloggen
Jag är en dag sen, så jag får köra två på en
gång idag
Det ska nog gå

Alltså:
måndag – grön
tisdag –  gul
onsdag – orange
torsdag – röd
fredag – brun

(Återkommer snart) 

I betraktarens öga

Jag är en tjusig kvinna
enligt en lätt berusad äldre man på ett sjavigt hak
igår kväll
Apropå det begripliga i att Rocky tittade så intensivt
på mig när jag talade
Det gör han och det är jag kanske

Visserligen: 
Beauty is in the eye of the beholder

Men kanske blir jag vacker när någon tittar
på mig som om världen runt inte fanns
Som Rocky gör och som andra fina människor gör
Och som jag gör
ibland
För mig är det själva essensen i ett fint möte
att man är hundra komma noll procent närvarande i den
människa som sitter mittemot en

Jag kom hem idag
Hem till familjerådgivning och trehundraelva jobbmail
Det första gick så bra att jag vill skrika
Det andra tog mest tid

Livet är fint även idag
en vanlig måndag med höstfärger

Kär

Vilken DAG jag hade igår!
Ja, jösses så fint livet är
Först: shoppa second hand och ta en fika
i solen med Barista
Sen: utställning, bio och käka ute 
med Genus
Och så: hem till fina lyan och ett par
glas vin och några cigg under fläkten
och så många ord att man trodde rösten
skulle ta slut
(Orden gör det aldrig)
Och sist: kudden tillsammans med den lilla
katten med olikfärgade ögon, som älskar mig
och ville sova på min mage
Jag är lyckligt lottad
Så mycket värme på en dag

Och idag är en ny
dag
med nya möten
Jag är kär i mitt liv

Oj, wow!

Tack Caroline!
Jag blev jätteglad över de fina orden!
Och om någon av er som läser här hos mig
har missat Carolines fantastiska blogg så
pallra er dit nu nu!
Ni kommer inte att ångra er!

Nobelpriset och lyckan

Imorgon åker jag iväg och
idag ska jag vila mig frisk
Det sista lilla elaka av sjuka ska bort 
Jag tror på det själv, för jag vill verkligen inte
missa, stanna hemma, inte få träffa

Mannen mailar och mailar och jag börjar bli trött igen
på att det liksom aldrig tar slut
Geggiga mailtrådar som inte
verkar gå att klippa
Svarar jag, om än hur kort som helst och med signal
om jag tycker end of discussion så
svarar han
Och svarar jag inte så... blir han sur och tycker att jag
aaaavbryter 

Sånt äter energi
Vad finns mer att säga när allt är sagt tusen gånger om?
Jag är så trött så trött så trött på att älta

Idag är jag glad ändå, för mina älskade barn
är så bäst och jag känner att det blir en fin helg
med vänner och
jag ska börja på en ny bok
Men säkert blir det inte den blivande Nobelpristagaren

Om att vara rädd

Rädd
Det är Mannens mest använda ord nu
Att han är rädd för att jag ska lämna honom
och den rädslan kan jag förstå
Samt 
Att jag är rädd för honom
och att det är därför jag inte vill vara intim
med honom

Jag känner mig inte rädd för honom
Jag känner möjligen bristande tillit till honom
vad gäller ett framtida fungerande sexliv
där vi båda är trygga och helt med på allt som sker

Men det är ingen stor grej och inget jag tänker så
jättemycket på
Jag tror dessutom att han har lärt sig något av
misstagen och att det kommer att fungera bättre
på den punkten

Nej, det är inte det som är grejen här
Det är inte rädsla jag känner
Det är o-kärlek jämfört med den kärlek man ska känna
för att en kärleksrelation ska fungera
Jag vill att kärleken ska komma tillbaka, för jag vill
leva resten av mitt liv med honom
Jag hoppas att det ska bli så
Det är därför jag är kvar
För att ge allt en chans

Men hur gör man det?
I hans värld ger jag det ingen chans eftersom jag inte vill
ha sex och hångla
I min värld ger jag det en chans genom att inte
ha sex och hångla mot min vilja

Lätt är det ju inte, nåt av det

Kungen och den andre

Jag ligger under en filt och titta på riksmötets öppnande
Det är musik och uppklätt och kungen ser ut som om
han svalt ett kilo citroner 
Herregud människa, vill jag utbrista.  
Så tråkigt kan det väl ändå inte vara
att tillbringa arbetsdagen med att lyssna på vacker musik och
säga några väl inrepeterade ord om demokrati?

En annan man som ibland bara tycks se mörker är
han som jag är gift med
Jag försöker så gott jag kan, så skonsamt jag kan
berätta vad jag känner, utan att trampa på honom men inte heller
på mig själv

Till exempel detta att jag inte längre känner lust till honom
som man och därmed inte heller tycker om när han rör
vid mig så som man rör vid varandra i en kärleks- och/eller
sexuell relation
Men att jag gärna kramas och håller om,
så som jag gör med mina käraste vänner

Hans svar på det?

"Att kramas och hålla om" skriver du är okej. Det gör man med vänner. Gör du det med exempelvis Barista? Sitter du och håller om när ni träffas? Det hoppas jag att du inte gör. Eller sitter och smeker händer eller annat. Jag hoppas att du vet var gränsen går för det tillåtna. 

Ja det är hans egna ord
Tyvärr
Jag känner mig trängd och missförsådd  
Förfulad
Varför är just Barista exemplet som dras fram?
Och varifrån kom de smekta händerna?


Stark, tänker jag
Var stark!
Detta har inte med dig att göra utan med honom

En familj som räcker

Vaknar med ett litet rasp i halsen och tänker att
nej! förkylning får det inte bli nu
Ska ta hand om mig extremt mycket idag
Jobba hemma och loda runt i plyschoverall och tjocktröja
hela dagen
Eller mest sitta still så klart
Mitt jobb innehåller inte så mycket kroppslig rörelse

Jag roddar morgonen ändå
Barnen ska väckas och vi småpratar sömnigt över
te och rostat bröd
De är lika trötta som jag och ingen är så särskilt munter så dags
men det är fint ändå
Vardagsfint och vi-fint
Vi är en familj och vi klarar oss
Vi räcker till
Jag brottas ibland med rädslor för vad som kanske kommer
sen om detta att vara ihop ändå inte går
Vad händer då, med familjen? kan jag tänka och
bli rädd för att förlora
Men jag vet ju bättre
egentligen
Vi är en familj, mina tre och jag
En tillräcklig
vi också

Glad!

Ny vecka och ny glädje
När klockan ringde i morse trodde jag inte
att det var sant att jag redan måste gå upp
Det kändes som mitt i natten

Men det gick snabbt över
nu är det mitt på dagen och full fart
Min energi och min glädje över livet...
Ja, förlåt att jag tjatar men det är så häftigt att
vara glad och må bra
Självklart för de flesta kanske, men inte för mig
Mitt liv är inte komplett men det gör inte så mycket
Det är tillräckligt bra och kul

Och nästa helg ska jag träffa Genus bl a
Jag längtar så jag går av på mitten
men ändå är jag i nu och väldigt nöjd med det

Jo jag tänker på Mannen, som inte lever det liv han vill
Som lever med en kvinna som inte vill ha honom som man
Jag vet och förstår att han är ledsen och drömmer
om nåt annat
Men det är inte mitt ansvar
eller mitt fel
Det är en gigantisk befrielse att äntligen fatta det!

Mad men

Jag tittar på Mad men
Det är jag såvitt jag vet inte ensam om
Det är en fantastisk teveserie och det finns
massor att fundera över
De allra flesta är väl gestaltade och trovärdiga i sitt
ibland konstiga agerande

Don Draper inte minst
Jag tyckte sjukt illa om honom först men nu
gillar jag honom och förstår hur han funkar
Kan t o m förutsäga honom lite

I alla fall, för er som inte tittar så är han notoriskt otrogen
Nu senast (där jag är i dvd-boxen) med sin dotters
fd lärare
Kärleksscenerna mellan dem är så ömsinta
att jag nästan börjar gråta av längtan efter att känna sådär
Att vara så nära och vilja vara det

En helt abstrakt längtan utan föremål och riktning