7 oktober 2010

Nobelpriset och lyckan

Imorgon åker jag iväg och
idag ska jag vila mig frisk
Det sista lilla elaka av sjuka ska bort 
Jag tror på det själv, för jag vill verkligen inte
missa, stanna hemma, inte få träffa

Mannen mailar och mailar och jag börjar bli trött igen
på att det liksom aldrig tar slut
Geggiga mailtrådar som inte
verkar gå att klippa
Svarar jag, om än hur kort som helst och med signal
om jag tycker end of discussion
svarar han
Och svarar jag inte så... blir han sur och tycker att jag
aaaavbryter 

Sånt äter energi
Vad finns mer att säga när allt är sagt tusen gånger om?
Jag är så trött så trött så trött på att älta

Idag är jag glad ändå, för mina älskade barn
är så bäst och jag känner att det blir en fin helg
med vänner och
jag ska börja på en ny bok
Men säkert blir det inte den blivande Nobelpristagaren

2 kommentarer:

Caroline sa...

Det kan ju vara läge att börja på ruta noll nu. Alla erkännande är gjorda. Både han och du har erkänt sina brister om och om igen. Det går inte att fortsätta nu om ni inte kan låta bli att gräva i att ni båda har ett icke perfekt förflutet. Ni får nog kvitta gjort mot gjort och börja på nytt fint. Man kan inte erkänna hur många gånger som helst, sin otillräcklighet.

Hoppas du får en fin helg, jättefin.

Fortfarande lycklig sa...

Ja, det kan det sannerligen. Det tyckte jag redan när vi blev ihop igen vid jul för snart två år sedan. Men så blev det inte.

Allt detta ältande tär på mig, jag märker hur orkeslös och irriterad jag blir, har mycket svårt att vara snäll då. Jag orkar inte med!

Vi är de vi är NU och om vi vill detta så är det här vi börjar. Utan att hålla på och gå igenom den gamla skräpet på vinden om och om igen.

Hoppas också på bästa fina helgen och ett återvändande full av energi och värme.