26 oktober 2010

Mod

Vilar i mitt beslut
Stärkt av min övertygelse
Stöttad och kramad
Jag är modig
Jag har varit rädd länge men nu
nu är jag modig
Och det är det som räknas

Jag tar mitt ansvar nu

2 kommentarer:

Caroline sa...

Bara man har bestämt sig så är det inte så svårt att vara modig. :)

Somligt kommer kanske bli obekvämt och svårt. Men jag tror också att mycket kommer bli nytt och bra. Jag önskar ju på sätt och vis att ni hade kunnat mötas, kunnat hitta varandra i det här. Kära ner er. Vi som följt er länge här har ju sett vilken lång och sårig kamp det varit. Men samtidigt känns det som att ni är värda varsin chans. Om den är tillsammans eller isär tror jag inte är det viktiga. Så illa som ni har gjort varandra över tid, det måste gå att ha frid. Finns den inte mellan er kanske den måste sökas åt varsitt håll. När ni gått åt varsitt håll kanske ni möts i en annan cirkel. Låt det så ske.

Fortfarande lycklig sa...

Caroline: jag önskade det och försökte men nu är min ork slut. Och min tro. Framför allt det, tror jag. Jag känner att det inte går längre. Kärleken kommer inte tillbaka och jag vill inte vänta längre nu.