Jag har funderat på det här med martyrer,
manliga martyrer
Jag tycker att det är förvånande många män
som visar prov på martyrskap
Som har en jäkla förmåga att tycka synd om
sig själva
och på nåt sätt få det till att de är särskilt drabbade
och att folk är ute efter dem
Män som på ett dramatiskt sätt tar på sig själva
skulden för saker och ting, men
egentligen menar att det är tvärtom
dvs att de är utan skuld
Jag har svårt för martyrer av båda könen
(för visst finns de i kvinnlig form också,
min mamma spelade på martyrsträngarna hela
min barndom)
Men jag undrar lite vad det är som gör att
jag tycker mig se det här draget oftare hos män
Det är nåt med litenheten
Kanske att man tillåter sig att spela på den
när man är kille?
Att det inte skulle vara patetiskt utan kanske tvärtom
lite gulligt?
Det tycker ju inte jag då
Jag tycker att det är hemskt o-gulligt faktiskt
2 kommentarer:
Patetiskt eller o-gulligt. Jag vet inte. Jag tycker mest det är väldigt oattraktivt. Och enormt avtändande. Man blir inte kåt precis. :-)
Intressant att du använder det uttrycket, det är precis som som en kollega använde när jag pratade med henne om det. Oattraktivt på alla sätt, inte bara sexuellt. Jag har svårt att över huvud taget känna respekt för människor som leker martyr. Och nej, men blir inte kåt precis.
Skicka en kommentar