30 maj 2011

Trött

Jag är lite trött på min blogg
Och jag är trött på att prata
Det hänger samman, tror jag
Att under lång tid ha varit i en relation, som visserligen inte alltid
var dålig, men där pratandet och sedermera ältandet
var en ständigt närvarande del,
har gjort  mig prat-trött

Alltså: inte trött på att prata med människor i allmänhet
eller min pojkvän i synnerhet, inte alls
Utan trött på att prata relatiooon
Det är inte bra, för vi behöver också prata
Även om vi är lyckliga tillsammans så finns det saker
som vi måste prata om
Och när vi gör det så känns det bra, han lyssnar och låter mig
ta plats och vara den jag är på ett sätt som är nytt för mig
Det är bra prat, det är verkligen det
Men jag bär ändå på en trötthet inför det

25 maj 2011

Skuldmagnet

Ännu ett missförstånd
Ännu en lite slarvigt formulerad fråga som gav honom anledning
att gå igång och berätta för mig att jag måste si och så och
inte ska ditt och datt
Jag är trött på hans ständiga försök
att få mig att känna mig som en
slarvig och nonchalant mamma
Jag är inte det!
Jag försöker curla Yngstan lite mindre bara
Hon är gammal nog att fixa en del saker själv

Jag inser att jag fortfarande bär på skuldkänslor
som gör att jag tar åt mig så fort han antyder att jag
skulle vara en dålig förälder
Jag är inte det, men det hjälps inte
Och det hjälper inte heller att det är han
som krånglar till hennes liv nu, inte jag
Jag måste jobba med mig själv här!

24 maj 2011

Hans blogg och min

Det här med att läsa varandras bloggar är svårt
(Det är ju inte nytt direkt
Ni som varit med ett tag vet att jag och Exmannen
hade en utdragen och ganska infekterad diskussion om detta)

Min pojkvän läser här och har några gånger blivit ledsen
över saker jag skrivit
Blanda annat det jag skrev om att han inte tog hand om mig
när jag var sjuk
Att han blev ledsen över det är begripligt, absolut
Jag skriver ju inte för att kommunicera med honom,
till det finns det andra och mycket bättre arenor
Men likafullt så läser han
(och det får han så det är inte det)
Jag inser att jag måste tänka på det för jag vill inte
såra honom
Men jag vill heller inte censurera mig själv
Så hur gör jag då?

Och vi kan vända på det:
Han har också en blogg, och jag läser den
När han skriver saker som gör mig ledsen - hur ska jag
förhålla mig till det?
När han skriver att det gångna året varit skitjobbigt
på alla sätt, både privat och på jobbet
och jag känner... jaha?
Ska jag bara bita ihop och tänka bort det?
Jo det vet jag att jag borde
för jag vet vad allt det där handlar om
Men det svider ändå
Jag får en ledsen klump i halsen
och tänker att jag ska sluta läsa hans blogg
Men det vill jag inte, för den är så himla bra
Svårt, detta

21 maj 2011

Göteborgsvarvet!

Nu är det dags att ge sig av strax
Jag är förfärligt nervös och en del av mig vill 
bara gå och lägga mig i soffan med en bok
och lämna springandet till de andra
Men jag har sagt att jag ska
Familjen och vännerna står runt banan och hejar
Så jag gör det, såklart!
Jag ger det en chans
Fast jag egentligen inte är någon tävlingsmänniska

Jo det ska bli roligt, också
Och sen, ikväll, tar jag min älskling med mig på middag 
hos fina vänner
Eller han tar mig med, rättare sagt
Till sina vänner som jag håller på att lära känna
Det är fint!


Håll en tumme eller två för mig nu!

19 maj 2011

Ta hand om mig

Jag är kass på att be om hjälp
Vill klara mig själv
Kan borra, bära och fixa
Killiga grejer och tjejiga
(jag gör inte skillnad, men ni vet vad jag menar)

Jag är också kass på att be om omtanke
t ex när jag är sjuk
När jag var liten var det ungefär enda gången
min mamma rörde vid mig
Hon strök min panna och frågade med mild röst om jag ville ha
lite varm saft och en skorpa

Jag vet inte om det har med det att göra
men jag tycker att det är svårt att be om det
Ta hand om mig

Ibland gör jag det ändå, som igår
Jag mår skit och behöver pysslas om
Jag sa det, bad om det
Samtidigt som jag bad om ursäkt, jovisst
Jag kommer ju från ett liv där man inte fick lov att vara låg
Det får jag nu
Men så himla ompysslad... nej
det blev jag inte
och det kändes lite ledset

18 maj 2011

Ord

Egoist
Ett av alla ord min exman använde för att beskriva mig
Oempatisk var ett annat

Jag tog åt mig och trodde till slut på det
Att jag var en egoistisk skit
utan förmåga att bry mig om andra människor
Det kändes ledset och jag undrade hur det kom sig
att mina vänner inte tyckte att det stämde
Lyckades jag dölja det för dem?
(Det var så han la fram det, de har bara inte fattat än...)

Nu när jag är i efteråt kan jag ta in vad andra säger
och jag förstår att jag inte är ensam om att han levt i en
sån här relation
Samma ord, samma sätt att klämma till där det gör som mest ont

Jag är ingen egoist, jag är empatisk
och jag kan vara lycklig med en annan man
Sådeså!

17 maj 2011

Succession

Först var det missbrukarkillen
Jag gick i nian, han var tre år äldre
Det var spännande och gav mig viss cred hos de coola tjejerna
men jag insåg ganska snabbt att detta inte var vad jag ville
Därtill var jag för skötsam och medveten
Sen, som en reaktion på honom, kom den snälle medelklasskillen
Jag var hans första flickvän
Jag var aldrig kär i honom
Han var en biljett till en annan värld
En av de lägst rankade, visserligen, men ändå en
Det höll i två år och jag försöker förstå varför
Utan kärlek går det inte, till slut fattade jag det
När jag träffade läkarsonen
Mitt livs första stora kärlek
Killen som fick mig att förstå hur det skulle kännas
Kärlekens alla rum och former
Med honom blev det tydligt
Men olikheten var så stor, så stor
Han sårade mig som ingen dittills hade gjort
och det utan att ens fatta
Ett och halvt år av bergådalbana
Efter honom ville jag bara ha lugn
Jag träffade storbarnspappan, the boy next door,
som då var allt jag drömde om
Vi var som två små troll som boade in oss i varandras lugn
Vi flyttade ihop och blev vuxna 
Fick två fina barn och blev en familj
Men vi var inget par
Han var som ett syskon, som den bror jag aldrig haft
Han är det fortfarande
Världens bästa ex
Men jag ville ha nåt mer
Kärlek och lust, inspiration från nån som var som jag
Exmannen klev in i min tillvaro en sensommardag mitt i ledan
En tågresa hem från ett jobbmöte och sen dess var inget sig likt
Lämna, börja om
Flytta, flytta ihop
Bli en annan slags familj, vara ett par med familj
Lugnet jag var så trött på började jag snart sakna
Det var ju inte lugnet det var fel på, det var o-kärleken
Livet med Exmannen var inte lugnt någongång
och ni som läst ett tag vet ju
att kärleken dog där i allt stök
Allt jag inte hade, allt jag saknade
Han
Jag vågade bjuda upp honom
Två gånger
Och andra gången slutade vi inte dansa förrän bandet packade ihop

Allt har gjort mig till den jag är idag
Gjort mig redo för detta, för honom
Så ser jag på det
Det är ett sätt att förstå och ett sätt att se meningen med att
jag stannade så länge i min förra relation
Om det gjorde mig redo för det här - då är det värt vad som helst
Han är all that och jag har äntligen kommit hem

16 maj 2011

Oro och munkavle

Mitt barn är orolig
Min lilla Yngstan med de stora känslorna
och drama queen-personligheten
Jag är van vid att det är mycket kring henne
Men nu har det funnits ett stort lugn under lång tid
Paradoxalt nog, mitt i skilsmässan
Men det är som om även hon förstår, fullt ut, att detta
var det bästa som kunde hända

Men nu
Nu är livet snart ett annat för henne
En stor förändring är på gång och jag
är belagd med munkavle
Nå i alla fall
Det är inte här hos mig det stora händer
Missförstå mig inte nu: det som händer i mitt liv är stort
Men det drabbar inte henne
Tvärtom: det ger henne ett lugn
Det är hos hennes pappa, i pappalivet
Jag ser hennes oro, orden som inte vill komma
Lojaliteten som är så stor, så stor

Jag är glad, på sätt och vis, att hon agerar ut sin oro
när hon är hos mig
Det är ett bevis på att hon är trygg här
Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är
så jävla orättvist
Jag orkar, jag har energi och värme så det räcker till
ett oroligt barn, absolut
Men jag skulle vilja ha harmonin
Jag skulle vilja att han fick ta mer av effekten av sitt levande

14 maj 2011

Ajvide Lindqvist och beroendet

Jag läser John Ajvide Lindqvists senaste bok
Låt de gamla drömmarna dö

Han är en av mina stora favoriter, en av de där författarna
som jag läser allt av
Boken börjar med hans sommarprogram från 2006
och det är (såklart) en jättebra text

Han berättar bland annat om kärleken till sin fru Mia
Det är så vackert att jag läser det om och om igen
En sak som han skriver är att han är beroende av henne
Och att han inte är rädd för det

Jag läser och tänker på mig själv
Hur jag under alla åren med min exman
var rädd för att vara beroende
Eller inte rädd, men ovillig
Jag tyckte illa om att sitta ihop med honom
Jag ville vara mig själv, för mig själv
Känna mig solitär
Jag inser att jag inte var det, ännu mer nu
men jag ville vara det

Det vill jag inte nu
Jag är beroende av min älskade och jag
vill vara det
Jag vill vara i närheten av honom så mycket som möjligt
Och är inte rädd för tvåsamheten
Han och jag är det bästa som hänt mig
och jag känner mig tacksam mot livet
som lät oss hitta varandra

11 maj 2011

Vämjelse

Jag sov inte så bra inatt
Det var som om minnena av nattlig ångest kom tillbaka
Den utomkroppsliga känslan
när rummet runt om tappar sina proportioner
Stort blir litet och jag växlar i storlek
som en annan Alice i underlandet 
Läskigt och inte förenligt med god nattsömn

Det finns ett fysiskt obehag som jag först nu inser
den fulla vidden av
Hur det är absolut omöjligt att vara nära den människa
som försätter en i det utomkroppsliga tillståndet
Jag kände vämjelse
Det är ett märkligt ord jag nästan aldrig använder,
men det passar för att beskriva den känslan
Rör mig inte!

Paniken när inga ord når fram
när ingen vädjan hjälper

Jag måste ta mig igenom de minnena
göra dem ofarliga

10 maj 2011

Lugn och arg

Tog en glass med en av mina käraste kolleger och vänner idag
Hon har funnits där genom allt det skitjobbiga och sett mig,
verkligen sett
Hon har själv blivit misshandlad i en tidigare relation, långt innan
vi kände varann
Och det hon ser i mig
Det jag ser i henne
Det jag känner igen
Det är på pricken!

Saker hennes ex sa till henne, det är ordagrant vad min exman sa till mig
Du kommer aldrig att kunna bli lycklig med någon annan 
Du har problem som du måste ta itu med först 
Du är avstängd
Du kan inte kommunicera

Man tror på det, till slut gör man det  
Det äter sig in, fast man försöker värja sig

Ångestattackerna är också samma
Känslan jag hade på nätterna, när han inte lät mig sova
för att vi var tvungna att reda ut
Att sängen vi låg i var liten som en tändsticksask i hörnet på golvet
Att jag var liten som en myra
Eller att väggen var en meter bort fast jag låg så nära att jag
kände den mot nästippen
Hon berättar om samma känsla av att vara utom sig 

Jag är i en mix av känslor nu
Jag är lugnare och kan se förlåtande och försonande
på det jag var i nu när jag ser det i backspegeln,
sju månader bort 
Men samtidigt är jag argare nu när jag ser, verkligen ser, 
vad jag satt fast i
Nu när jag är i nåt annat, när jag har börjar läka och orkar titta
utan att hålla fingrarna för ögonen
Nu när jag ser hur det var

9 maj 2011

Tack livet!

Det är fint med harmoni
Jag vet inte om det är förträngning eller att jag börjar bli klar
men jag känner mig lugn
Jag kunde sitta och prata med min exman utan att bli arg,
ledsen eller störd
Jag kan säga ifrån utan att ta i
Jag kan tänka tillbaka utan att magen knyter sig i kramp

En del av det han har gjort mot mig har jag rätt svårt att
förlåta, det medges
Jag tänker inte stressförlåta bara för att visa att jag kan
För jag kan inte, inte ännu
Men det gör mig inte så mycket
Det påverkar mig inte i det dagliga längre
Någon gång kommer jag säkert att bli klar och
kunna se med en förlåtande och lugn blick på allt
Men jag är inte där ännu

Det är annars ett bra liv, det som är mitt
En älskad människa vid min sida
Respekt och ömhet, oändliga samtal som aldrig tycks
kunna ta slut, lust och skratt
Det är komplett och för livet
Han är den finaste jag mött
Vi är det bästa som hänt
Tacksamhet!

8 maj 2011

Skriva om det?!

Jag har träffat Tonträffdalen och lunchat
Det var bra
Jag förstår nu att jag både har saknat henne och
att jag har varit orolig för att hon skulle tycka illa om mig
Att hon skulle ha köpt hans bild av mig
Det har hon inte och det visste jag egentligen
Hon är alldeles för klok och bra, hon kan bilda sig sin egen
uppfattning

Jag har också träffat min exman och pratat med honom
Inte ett ord om oss, även han har insett att det är meningslöst
Vi pratade om allt annat, om Yngstan och om våra nya liv
Det var också bra
Inget ältande längre, ingen surhet

Mitt nya liv är vackert och jag tar in det mer och mer för varje dag
Jag landar hos min älskade, både bildligt och bokstavligt
Jag förstår det som hänt innan på ett nytt sätt
Jag är inte lika arg och ledsen längre
Jag förlåter mig själv för det jag gjorde och för att jag
stannade så länge
Det är vilsamt att förlåta
Att gå vidare i lugn och ro, att på allvar skapa något nytt
Livet bygger på det som varit men det bestäms inte av det
Jag har makt att förändra!
Jag behöver förstå för att kunna leva mitt nya liv
men jag behöver inte fastna
Jag ska inte fastna!

Jag har inte skrivit nåt på länge (mer än här då)
Det beror på tidsbrist men inte bara
Jag tror att jag också är lite rädd
Att skriva innebär att väcka till liv och jag vet inte om det är bra
Men jag vet att jag vill det
Skriva alltså
Jag tror att jag har något att berätta och jag tror att jag
kan hjälpa andra
Så det kommer
För att det måste

6 maj 2011

Kärleken som dör

När händer det? När dör kärleken?
Vet man det direkt när det händer
eller är det möjligt att se det först efteråt?
Om man orkar vara brutalt ärlig mot sig själv borde det
vara möjligt att upptäcka det på en gång
Men jag vet inte

Jag är i ett efteråt nu
En tretton år lång relation tog slut för drygt ett halvår sen
Tog slut sådär formellt alltså
Men när tog den egentligen slut?
Var det när det var slut första gången, hösten 2008?
Eller var det under den där hemska semestern på en
grekisk ö, sommaren 2006?
Eller var det när han ägnade en sommar åt att flirta med andra
och öppet förneka mig?
Eller är det ännu längre sen?

Hade vi det någonsin bra?
Det är ingen rolig fråga att ställa sig efter tretton år
och kanske måste jag inte svara
Men det är så tydligt nu
Skillnaden
Att vara i en relation som är så som jag vill
Att älska så som jag vill och att vara älskad för den jag är

Kärleken dör när respekten saknas
Det tror jag är svaret
Då hjälper inga gemensamma intressen i världen

5 maj 2011

Om att vara elak

I ett mailprat med min älskling faller saker på plats

Jag tror att min förmåga att vara ömsint och vilja
min exman väl försvann när han inte visade mig respekt
 Jag tömdes på kärlek
Till slut kunde jag vara fruktansvärt elak mot honom
utan att bry mig det minsta
Det skrämmer mig när jag tänker på det nu
Jag vill aldrig hamna där igen
Med min älskade känner jag så mycket värme och ömhet,
så mycket kärlek som bara vill väl
Jag vill aldrig aldrig göra honom illa, på något sätt
Det är tillräckligt hemskt att se honom ledsen
när det inte är mitt fel
Att jag skulle vara den som sårar... det går inte ens
att tänka på
Aldrig, aldrig vill jag det

Walk the line

Jag är lite seg i förkylningskolan idag och ligger därför
under en filt och ser på film
Walk the line har det blivit nu på förmiddagen och kanske
klämmer jag en till efter lunch

Det var en väldigt bra film och den fick mig att fundera vidare
på det här med svartsjuka
På ett alldeles speciellt sätt
För er som inte sett filmen blir det måhända lite kryptiskt
och kanske rentav en spoiler, men det kan inte hjälpas
Några scener fick mina tankar att löpa fritt

Den första är
den där Johnny kommer hem till familjen efter en turné
och av sin fru avkrävs att bara prata om vanliga saker,
dvs sånt som rör hennes liv,
och inte om turnén och musiken, som rör hans liv
Han protesterar - förstås - mot detta orimliga krav
Att inte få prata om det som är en så stor del av livet med den
person som antas stå en närmast...
Vad har man för relation då?

Den andra är
den där Johnny hänger upp foton i sin studio hemma,
foton på bandet, men framförallt på June
Det blir så smärtsamt tydligt att det är June som är kvinnan
i hans liv

De båda scenerna tillsammans visar just det som jag tror att
svartsjuka handlar om för många: rädslan för att någon annan
ska vara viktigare än man själv
Att den man älskar ska dela sitt innersta med någon annan
Prata om de viktigaste sakerna med någon annan

Jag tror att det för de flesta inte alls handlar om sex eller en förstulen kyss
utan om just det: rädslan för att inte längre vara nummer ett

Det är en oerhört begriplig rädsla, på ett sätt
Att den människa jag vill dela allt med plötsligt
ska välja någon annan än mig,
det gör ont bortom allt förstånd

Men
Det är fortfarande så att för många svartsjuka människor
så handlar det inte om en befogad rädsla
Det handlar inte om att likt en Vivian Cash stå bredvid
och se sin man försvinna in i en värld med en annan kvinna
Det handlar om litenhet och viljan att äga
och det är en helt annan sak

4 maj 2011

Svartsjuk!

Jag har funderat massor på svartsjuka genom åren
Om man lever med en svartsjuk människa tvingas man till det
Den genomsyrar hela tillvaron, obehaget i att aldrig veta vilka
mail, sms eller dagbokssidor som blivit lästa
Först nu känner jag att jag verkligen har landat på andra sidan
och kan se på det med en efteråtblick
Jag pratade med Rocky som frågade om vi skulle ses när
han kommer till min stad om ett tag,
om det är ok med din nya kille
Såklart att det är! svarade jag
För det är det ju
Men varför är det det?
För att min älskade inte är svartsjuk av sig?
Eller, som min exman skulle ha hävdat, för att jag inte ger honom
anledning att vara det?
Alltså: Är svartsjuka en läggning eller en reaktion på omständigheter?
Kan vem som helst bli en sån som inte drar sig för att
läsa sin partners sms, leta igenom fickor, rota  i datorn etc?

Jag vet ju vad jag tror, men vad tror ni?

3 maj 2011

Om att vara lojal

Min älskade har det lite tufft just nu
Det är inget som rör oss men ändå rör det ju oss
eftersom det gör honom ledsen och grubblande
Jag försöker finnas där så mycket som det går och det
är verkligen ingen uppoffring eller något som känns jobbigt
Det är absolut självklart att stå bakom honom, lyssna när han
berättar och ge värme och stöd
Det enda som kan göra mig ledsen är om han
inte vänder sig till mig utan sluter sig
Då känner jag mig utestängd

Igår satte han ord på hur det känns med mig:
att det är ovant att jag står bakom honom
Han har inte känt så på länge, inte såhär som nu
Jag inser att jag inte heller har känt det på länge
Alltså det självklara i att jag vill stå bakom och finnas där
Det finns inget krav på att jag ska det
men det finns en stor och djup tacksamhet över att
jag gör det

Skillnad
Jag är lojal för att jag älskar honom gränslöst mycket och
för att han är en väldigt, väldigt bra och fin person
Men också för att jag inte avkrävs det
Han räknar inte med, han tar emot

2 maj 2011

Kärleken på nätet

Överhörde följande konversation mellan Yngstan och
en jämngammal kompis, Lockig:

Lockig: Hittade din mamma kärleken på nätet? 
Yngstan: Nej
Lockig: Var hittade hon (honom) då?
Yngstan: På jobbet
Lockig: Jahaaa... Litens mamma hittade kärleken på nätet!
Yngstan: undrar hur man kan göra det?!

Kärleken på nätet...?
De har verkligen uppfattat reklambudskapet
Här, t ex

Jag har inga problem med att förstå att man letar efter
någon att älska på dejtingsajter
Och på sätt och vis
kan man säga att jag också hittade kärleken på nätet
Många, långa mail finns i den meddelandetråd jag och min älskade
delar på Facebook
Sända mellan en fest och en första fika
Där inleddes något stort

1 maj 2011

Musik av kärlek

Jag fick en länk från min älskade igår och jag
blev så rörd att jag började gråta
Det är på pricken så jag själv känner och dessutom
har Elvis en alldeles speciell betydelse för oss
sen den där första kvällen

Här, lyssna!