Våga hoppa

Utan ord. Är jag.

Vänner gör slut och blir ihop
och ångrar sig
och jag funderar på
mitt liv.

Jag är nöjd med lugna
dagar
Varande och lunkande
dagar
som bara är.

Jag har värmt mig i vänners famn
och ord
och känner starkt att jag är en bra
person
som bara har haft det lite tufft.
Ett tag.
Inte att jag är en skit som förtjänar
förakt och klagomål.

Funderar på mitt jobb
för första gången på länge.
Nånsin kanske.
Att det kanske inte är föralltid
där jag ska vara.
Att kanske ska jag våga
hoppa.

Väljer

Tjejer är det nu.
Som jag prioriterar.
Mannen konstaterade det lite torrt
igår
när jag blev kvar hemma
med mina vänner som hade sovit över
och ätit långfrukost i mitt kök.
Och sedan, när de åkt hem, spelade spel med
Mellan som dök upp efter
en vecka med Pappa.

Istället för att sätta mig på en buss
och kanske
hitta honom, Yngstan och Syrran
i en blåbärsskog.
Vilket iochförsig hade varit mysigt.

Jag valde mycket mer än
valde bort.
Som alltid.

Men tjejer.
Onsdagkvällen med Smilgrop
Helgen med Tjejerna.
Mina vänner från förr som
i allra högsta grad
är viktiga i nu.
Så fina.
Så kloka.
Så roliga.
Att vara med.
Att jag väljer dem
några dagar såhär i slutet
av semestern.

Inte är väl det så konstigt?

Behöver

Smilgrop.
Åh, Smilgrop.
Vindejt, ja ja!

Behöver det.
Så in i bänken.
Vin minst. Men det med.
Prata lyssna fundera
högt ihop.
Behöver jag.

Lycka

Igår, tidig kväll.
Jag var ensam
ett par timmar.

Mannan och Yngstan
åkte hem till honom.
Jag
tog en promenad.

Ensam med mig själv
och min kamera.
För första gången på länge
andades jag i djupa klunkar
utan tryck över bröstet.

Jag promenerade fort och
tänkte så bra
i lite för tunna kläder.
Tog en varm dusch
när jag kom hem.

Kände lycka.

Inget skämt

Lugn.

Trivsel som i lugn.
Upplever jag inte med Mannen.
Den sortens lugna lunk som jag
trivs i.
När saker bara är
och man liksom vet
att här är vi.
Här lever vi och vill varann.

Han skapar oro i mig.
Ängslan och
tåtassande.

Det märkliga är
att han säger detsamma om mig.
Att jag gör honom ängslig
fast med andra medel.

Droppen för nu
(alltså tjafset som pågår nu)
var när när han klämde ur sig att
han "passar upp mina barn".

Mannen som diskat två gånger på lika många veckor
som inte hållit i dammsugaren
som inte gått ut med soporna en enda gång
som lämpade över precis hela semestertvätten
på mig

Punkt punkt. Punkt.

Klagar över att han passar upp mina barn.

Nej, det är tyvärr inget skämt.

Rött

Hur kommer det sig att Äldsten inte gör nåt
hemma nu?
För jag antar att jag är med och betalar för honom.

Vi har gemensam matkassa nu på sommaren.
Mannen och jag.
Eftersom vi ses mest hela tiden och
det blir så krångligt att inte-
Det betyder att han betalar hälften av maten
mina barn äter.
Som det var innan.
Som det alltid varit.
Att vi delar lika.

Men nu.
Ska det villkoras mot att han
bestämmer över mitt sätt att vara
mot mina barn.
Inte mot gemensamma
utan mot mina.

Jag ser rött.

Finns

Balkongen i halvskugga.
En dotter, en mamma.
Varsin skål med glass.
Småprat och fniss.
Finns skrev jag först.
Sådär slinter jag ofta på tangenterna
och det blir bra det som blir.

Finns. Är ju just det jag gör.
Just nu.
Och det är fint.

Energi om sommaren

Jag är rastlös och lat i samma andetag.
Sover länge. Gör inte
mycket.
Men skulle vilja.

Har saker att fixa hemma som inte
blir gjorda.
Som om energin inte räcker
trots att jag just ingen gör av med.
Märkligt.

Men visst.
Att ägna stora delar av en barnfri dag
åt att grälagråtaältarelationen.
kan väl göra vem som helst
lite energilös.

Att bli kallad
tom och kall.

Men nu har jag i alla fall
köpt några av de saker
som behövs för att bli klar
med köket.

Och sex.
På eftermiddagen
igår.
Gjorde att spänningen
Den spända stämningen
nu känns lite mjukare.

Att vara en diskussionspunkt

Hemma igen.

Fylld av fina dagars minnen och
av det enkla och varandes vanliga
som vi blir
bland folk.

Nu är vi hemma igen.
I min lägenhet och sexlusten
som inte finns där.
Blir en glasvägg mellan oss
igen.

Hans ledsna blick.
Händerna som trevar
lite för hårdhänt.
Försök när jag nästan sover
För att då kan han skylla på det om jag
inte vill.
Att det var för tröttheten
och inte för att det är nåt fel
på honom.
Vilket det inte är.
Egentligen.

Min sexlust som inte mår bra.
Och som ska ältas
och problematiseras.

Vad ska vi göra tycker du?

Jag vet inte vad vi ska göra.
Hade jag vetat det
hade jag ju gjort det.
För länge sen.

Semester!

Åker. På semester.
Gör vi. Mannen, jag och två av barna.
Skönt ska det bli.
Rätt så sams är vi.

Ses snart igen!

Tålamod

Ett litet missförstånd om
en struntsak.
Jag var varm och hjärnan
lite semesteravstängd.
Mannen försökte förklara en sak.
Jag hängde inte med.
Han blev sur.
Stramsur. Skällde och sa att jag
inte lyssnade.
Att jag var arrogant och sa att
han hade fel.

Det gjorde jag inte.

Jag blev ledsen.
Började gråta inför Yngstan.
Det gick inte att inte.

Han fattade. Bad om förlåt. Gjorde bra.

Senare. Sa jag ett par kritiska saker om
hans mamma
och syster.

Dumt.
Menade inte att vara kritisk mot dem.

Det jag menade, det jag
borde ha sagt var.
Att jag blir ledsen när han visar sånt tålamod
med dem och deras
sidor.
Vilket är bra att han gör.
Verkligen bra.
Att inom rimliga gränser ta människor
för vad de är
är bra.

Men varför kan han inte ta mig också som
jag är?

Varför ska jag göras om
för att jag inte är som han?

Liv

Underbar dag. Liv.
Underbart liv.
När dagarna är så här.
Så utan kiv.

Nej, usch vilket grötrim.

Men faktum är: vi har det bra med
varann och
barnen.
Två av tre är här.
Lyckligt liv är det.