Om bloggandet

Plockar upp tråden från Caroline

1 – Hur länge har du bloggat?
Sen 2006.

2 – Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Jag visste knappt att bloggar fanns på den tiden. Nån bild hade jag absolut inte.

3 – Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Radikala mamman.

4 – Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Det var en jag under påverkan som skrev dem. Jag blir lite ledsen när jag tänker på dem. 

5 – Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Ett tiotal skulle jag tro att det är. De finns här till höger. 

6 – Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Jag läser mest dagboksbloggar.

7 – Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Bobbie

8 – Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Caroline, Suziluz

9 – Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Barnen vet inte om det, min pojkvän vet och tycker om det, samma gäller några nära vänner. Men det är många som inte vet.      

10 – Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja det  tror jag.

11 – Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Eftersom jag skriver anonymt kan jag vara väldigt personlig, men jag lämnar inte ut människor som jag vet läser och som skulle känna igen sig.

12 – Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Ja det är ju mycket. Eftersom jag inte vill blir "avslöjad" skriver jag t ex aldrig om jobbet. Jag har en icke-anonym blogg där jag kan uttrycka mig om allt som jag inte kan skriva om här.

13 – I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Det är en del av det, självklart. Annars skulle jag ju lika gärna kunna skriva dagbok. Att formulera sig för läsare gör att jag skärper mig. 

14 – Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

Ja, det som bloggaren vill att man ska se. Förutsatt att h*n är sann. 

15 – Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, några få. 

16 – Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Ja, definitivt. Om man inte vet var gränserna går och är naiv.

17 – Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?
Ja, det har jag. Inte på länge, men när min exman och jag fortfarande var ett par och han också bloggade så kunde folk uttrycka sig så att jag blev väldigt ledsen.  

18 – Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Ja det har hänt.
 
19 – Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det finns inga egentliga nackdelar. 

20 – Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Ja, det är jag ganska säker på.

21 – Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Caroline har redan gjort det... Få se... Suziluz, Drömma-Lotta, Bobbie, Bloggfrossa-Mike och Det kunde tatt seg ut-Jakob. 

22. – Finns det någon som inte bloggar vars blogg du skulle vilja läsa?
Ja, det finns det! Men ingen som jag kan nämna här.

Sommar - äntligen!

Inlägg nr 650
Efter en liten paus är jag här igen
Det är sommar och jag är ledig, äntligen
Jag sitter på händerna för att inte öppna jobbmailen
Ska inte, vill inte, behöver inte  
Ett par jobbrelaterade saker återstår men sen är det semester!
Lyckan bor i mig och jag är så tacksam!
Åtta månader and counting
Det kommer att vara såhär, jag börjar fatta det på allvar nu
Det finns fortfarande stunder då jag tror att jag drömmer
men så kommer jag på: det är sant!

Saker har hänt som jag inte kan berätta här
Mest roliga och underbra (skrev jag, när jag menade underbara,
men underbra är så bra att det får stå kvar) saker
Men också en del som är jobbigt
Att blogga anonymt betyder att en del saker stannar hos mig,
sånt jag verkligen skulle vilja - och behöva - dela med er
Men det är priset jag betalar för att kunna vara helt öppen
med andra saker
Och det är det värt!

Mitt ensam-jag

Det regnar i min stad idag och jag har så jävla ont i ryggen
att det känns som om jag ska gå av på mitten
(Nej, det finns inget samband mellan regnet och ryggen)
Det hugger till vid varje oförsiktig rörelse, så jag rör mig
som en sengångare
Långsamt, långsamt
Det finns en del att göra idag och det går inte ihop
Jag vill gå omkring långsamt och ligga ner emellanåt
Inte sitta, helst

Jag blir lite grinig av smärtan, disträ liksom
Orkar inte riktigt lyssna när Yngstan pratar på om
Justin Bieber och annat spännande
Vill försvinna i ett bomullsmoln av icke-ont

Men jag är glad samtidigt
Mitt ensam-jag har kommit tillbaka till mig
Och det är verkligt fint

En egen person

Få artister kan ge mig samma känsla av
självständigt jävlar anamma
som Lisa Ekdahl
Det är av nostalgiska skäl men jag har fyllt på genom livet
Hon fanns med mig när jag lämnade mina stora barns pappa
Hon var där under den konstiga relationen med Rocky
Hon gjorde mig stark de sista jobbiga åren med Exmannen

Jag har inte lyssnat på henne på länge
Nu snurrar den här låten på repeat och det är precis 
vad jag behöver
en kväll som denna
Jag blir stark och glad och mig själv nog
Provar en klänning och dansar med mig själv så att
Yngstan faller i fniss
Jag räcker ensam
Jag är en egen person

Konstiga känslor

Jag är mitt i ett existentiellt grubbel märker jag
(OJ vad jag tar i nu, men ni fattar...)
Alltså det här med att vara ensam och sakna,
det gör konstiga saker med mig

Igår fikade jag med Smilgrop, det fyllde mig med kärlek
och öppnade mina ögon
Ett samtal med Bobbie likaså

Jag tänker olika saker nu
Å ena sidan: det är normalt att man längtar ihjäl sig
när man är nykär
Det är nu vi bygger kärlek och tillit inför framtiden
Jag är inte rädd för beroendet
Å andra: jag vill inte vara en klängig sort som inte kan vara ensam
Man blir halv av det och jag vill vara hel

Att vara kvar hemma är inte bra när man har lätt för att
känna sig bortglömd
Korta, hastiga meddelanden mellan ditt och datt
och ursäkter om hur mycket det är
Ja men gud, jag förstår verkligen det!
Och det är inte det att mitt liv här hemma
står stilla direkt
Jag vill inte behöva bli lugnad och duttad

Det är rester från förr, jag inser det
Inom mig utspelas ett ställningskrig:
Inte messa en gång till
Inte skriva så långt
Han får inte tro att jag längtar, måste vara stark
Det är fånigt som fan, jag vet det
Som om han är en annan den här veckan bara för att
han befinner sig i den stora världen i ett annat land
Jag pratar mig själv tillrätta

Glad!

Vilken skillnad lite lunch och samvaro kan innebära
En eftermiddag i favoritkollegans sällskap gjorde mig gott  
Vi pratade både jobb och annat, som vanligt, och jag känner lust
till både det ena och det andra nu igen
Tillsammans benade vi ut vad vårt gemensamma arbete
går ut på och nu känns det kul att jobba vidare
Sista rycket innan semestern!

Barnen är översociala, alla tre, och det är fint såklart 
Jag hinner inte landa i soffan med min tekopp innan minst en
av dem sitter bredvid
Tiden att försjunka i längtan och saknad blir mindre också
Sömn är en bristvara
Jag pratar och läser, fixar och plockar
Tröttheten smyger runt knuten och jag längtar efter sömn
Snart snart snart är det sommar och ledigt!

Inte jag

Jag trivs inte med den roll jag känner att jag har nu
Den längtande, väntande
Den begränsar mig

Nu bestämmer jag att jag är glad och att livet ensam
är bra, att jag hinner göra saker som är bara för mig
Igår var en sån där dag som gick i ett från sex till tolv
Idag ska jag varva ner och efter jobbet, middagen och allt det
så ska jag skriva
Det var länge sen
Min drop box är sorgligt ouppdaterad
Det ska bli ändring på det! Tid finns så det är bara att-

Det är inte för publik och det är ganska skönt

Sommarblå

Snart, snart börjar sommaren
Jobbet, som jag normalt älskar, känns just nu väldigt lite lockande
Imorgon innehåller jobb med en av mina favoritkolleger och det
är mer än uthärdligt 
Det är roligt, givande, inspirerande
Alla superlativ jag kan tänka mig
Men generellt är det sömnigt nu
Längtan efter ledighet är stor

Det är nåt annat också, nåt mer än bara trötthet
efter ett långt år med ganska mycket övertid
Det är jag
Jag har varit för lite ensam
Det är en märklig sak att säga, kan man tycka, med tanke på
vad jag skrev nyss
Men ändå - mitt i all längtan och tomhet - är det så
Jag tappar mig själv när jag inte är ensam
Blir sämre på att vara ensam, blir ledsen av att vara det
Needy som Äldsten säger
Och det vill jag inte vara, absolut inte
Det är inte jag

Så hur gör man då, när man håller på att längta ihjäl sig och
samtidigt vet att ensamheten är nyttig?
Kruxet är att jag inte är ensam
Det är barnvecka och huset fullt
Väldigt få ögonblick av bara jag
Stunder då jag kan öva upp min tappade förmåga att njuta av
att vara ensam med mig själv
För det kan man inte öva på i andras sällskap
Eller?

Vart jag vill komma? 
Jag vet inte riktigt
Kanske är jag bara lite sommarblå

Ensamt

Måndag efter barnhelg
Han brukar komma hit då
Men idag kommer han inte
Inte imorgon heller
Inte alls på hela veckan
Jag har det bra, jodå!
Barnen och jag har det bra och det är fullt upp
Man får se till att det är fullt upp
Och det är ju tur, på alla sätt och vis, att barnen finns
Nu och alltid är det bra att de finns    

Bo hemma

Den senaste tiden har jag funderat en del på det här med
att flytta hemifrån
Mitt äldsta barn bor hemma fortfarande
och deklarerade häromdan att det inte finns några planer på att
ändra på det inom kort
Jag är kluven inför detta
Jag var själv väldigt ung när jag lämnade mitt barndomshem
Det var av praktiska skäl, men samtidigt:
jag kunde inte komma därifrån fort nog
och jag har inte ångrat en enda gång att jag flyttade så tidigt
Min bror gjorde tvärtom: bodde kvar hemma hos mamma
och pappa tills han var nästan trettio
I stort sett dubbelt så gammal som jag

Folk är olika, det vet vi redan
Men det är annat som spelar in också
Nuförtiden är det inte lika lätt att hitta nånstans att bo
som det var i början av 80-talet.
Och det finns krav på var man vill bo
Inget konstigt med det - jag vill inte heller bo varsomhelst

Bo hemma som vuxen?
Det finns mycket att fundera över där
Betala hemma är en självklarhet - det handlar inte om att jag
ska finansiera att mitt barn
spenderar hela sin lön på nöjen och kläder
Det krävs ett sparande och ett visst mått av ansvarstagande
Min lägenhet är inget hotell
Och hur länge som helst är det inte ok att stanna

Jag får inte kläm på mig själv riktigt men jag tror
att det handlar om anledningen till att Äldsten vill bo hemma
Jag vill inte känna mig som ett bra och billigt alternativ
Jag vill vara vald
Det är som i livet i övrigt

Äktenskapsskillnad

Om en månad kan jag lämna in begäran om äktenskapsskillnad
Begäran nummer två, efter den betänketid som man måste ha om man har barn tillsammans
Varför tog det flera månader innan vi, i januari, lämnade in begäran nummer ett, kan man ju fråga sig
Jag vet inte
Kanske var det för att vi väntade ut det datum i januari då vi hade bott isär i två år
Det är nämligen så att om man har bott isär i två år kan man skilja sig på studs, utan betänketid
Det är sambonormativt så det bara skvätter om det: normala par bor ihop
Bor man inte ihop är det nåt fel på en (eller i alla fall på relationen) och då kan man lika väl få skilja sig på en gång
Jag hittar en hel radda argument för att det inte är på det sättet
Men det är också ett odiskutabelt faktum att mitt och exmannens förhållande aldrig blev sig likt efter att det var slut första gången, det funkade inte trots att vi valde att bo i varsin lägenhet
Inte på grund av
Så i vårt fall är det fullt rimligt att vi skulle kunna ha skiljt oss utan att fundera en sekund till, redan i oktober
Jag har i själva verket sällan varit så säker på någonting som på detta: det var rätt att lämna honom
Mitt liv är på precis alla plan bättre nu
Äntligen känner jag mig hel, komplett och älskad

Lördag

Det är barnvecka och barnhelg, två av fyra sover
Äldst och yngst är vakna: jag och hon den lilla
Jag har inte ett enda ord att säga men jag hamnade ändå här
Antar att det är en slags tröst att gå hit och lämna ett avtryck
Jag finns, liksom
Jag är nåt annat än barnens mamma
För den rollen är i fokus nu
Det ska handlas sommarkläder och fixas pass,
packas matsäckar och gås på skolavslutningar
Eller det senare är i singularis nuförtin
Bara den minsta lilla vill ha mamma med

Lördag betyder storhandla, städa, träna, loppis kanske,
godis och kanske en film, läsa...
Det är en dag som brukar svischa förbi snabbare än jag hinner
säga saknad
Dag ett av många

"Jag är tjock!"

Yngstan har en skev kroppsuppfattning
precis som jag
Hon tycker att hon är tjock fast hon inte är det
Hon är smal, lång och smal
Jag försöker säga det till henne, utan att overdo it 
Vi räknade ut hennes BMI häromdagen och hon fick se
"sin prick" på en kurva och själv upptäcka att hon låg under medel
för sin längd och ålder
Det hjälpte inte
Igår var hon ute och handlade kläder med sin pappa
och det hela blev en uppvisning i självförakt och viktångest

Jag vet inte vad ska göra
Jag vill banka in i hennes huvud att hon inte är tjock
Jag säger till henne att hon är fin och att hennes vikt är normal

Men samtidigt: om hon var rund så skulle hon vara lika fin
och lika älskad ändå, såklart
Och det är ju jätteviktigt att förmedla
Hur mycket jag tycker om dig har inte med ditt utseende att göra

Jag kan jämföra henne med hennes kompisar och säga
"men du är ju mycket smalare än Hon och Hon"
Men det känns inte juste och dessutom förstärker det ju bara
hennes fixering vid kroppens form
Jag känner skuld över att jag kanske har fört över min viktnoja på henne
Jag kan inte klandra henne
Jag är medelålders och oroar mig för min kropp varje dag
Funderar över hur jag ska klä mig för att det inte ska synas
att jag är tjock
Får ont i magen av tanken på att visa mig i bikini
Trots att det inte finns nåt skäl
Jag räknar ut mitt eget BMI och ser att jag ligger på undre kurvan
Det hjälper inte... Mig heller
Jag kan inte värja mig
Och det kan inte hon heller

En sak som jag i alla fall inte tänker göra är att behandla det som
om det vore koketterier
Som om ledsenheten och oron inte var på riktigt
utan bara ett sätt att få bekräftelse på hur fin man är
För jag vet bättre än så:
Det är en ledsenhet och oro som i allra högsta grad är äkta

Here we go again!

Listan från favorit-Caroline (som ni måste besöka om ni inte gjort det redan)
 
Nämn något som gjorde dig glad igår: att se en bra film med min älskling och hans barn
Vad gjorde du kl 08 imorse: Kom hem, gjorde kaffe
Vad gjorde du för 15 min sedan: Läste jobbrelaterad bok i soffan
Det sista du sa högt: Hej Gubben! (Till katten)
Det senaste någon sa till dig: Hejdå, älskar dig! (min pojkvän, kl 5 imorse när han åkte till jobbet)
Vad har du druckit idag: Te, kaffe, vatten.
Vad var det senaste du åt: En morot
Vad var det senaste du köpte: En smoothie igår på centralen
Vad är det för färg på din ytterdörr: Brunt trä
Vad är det för väder hos dig nu: Fuktigt och varmt
Godaste glassmaken: Kaffe alt pistage
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Inte vid första ögonkastet kanske, men vid första pratet. 
Sover du tungt: Ja oftast.
Drömmer du mardrömmar: Väldigt sällan.
Favoritklädsel: Klänning eller jeans, gillar både tajta kläder och lösa, enfärgat helst. Platta skor.
Favoritlåt just nu: Just idag Håkan Hellström-låten jag länkade till nedan. Men det växlar snabbt. 
Vad ser du om du tittar till höger: Mitt kök och en bit av hallen.
Vad gör dig glad just nu: Min pojkvän och mina barn, att det är sommar och att jag har ett bra liv. 
Vad ska du göra härnäst: Jobba lite till och sedan åka till min pojkvän
Höger- eller vänsterhänt: Höger.
Humör just nu: Glad och kär (fast det är väl inget humör)
Favoritgodis: Choklad och saltlakrits.
Kläder just nu: Hemmakläder efter löprunda: slackerpants och t-shirt med "Free Davit"-tryck
Sommarplaner: Utomlands x 2, lite vänbesök, lite bröllop
Hur många kuddar sover du med: En
Spelar du något instrument: Nej.
Morgon- eller nattmänniska: Nej. Men kvällsmänniska är jag. 
Vad är viktigast för dig: Kärlek och lugn. Mina människor. Att ha ett roligt jobb
Är du kittlig: Jättemycket
Snarkar du: Nej.
Stjärntecken: Tror inte på astrologi
Äckligaste insekten: Har inte så himla ont av insekter, men ogillar getingar 
Längtar du mest efter just nu: Sommaren! Ledighet och tid

Håkan i mitt hjärta

OJ vad jag älskar den här låten!
Och jag tycker väldigt mycket om honom också,
han som sjunger
För det gör han verkligen, sjunger alltså
Jag var länge skeptisk till honom på den punkten
Inte på någon annan, hans låtar och hans energi och pondus live
har det aldrig varit något fel på
Men sången... jag hade svårt för den
Inte nu längre!
Jag får puttehud hela vägen från fingret som trycker på play
till hjärtat som slår ett extra glädjeslag

Sexlivet och barnen

Alltså det här med sex... (på förekommen anledning)
Hur ska man tänka när man har barn hemma som kanske är vakna
(eller t o m troligen är det)
och som kanske hör?

Ska man inte ha sex?
Ska man ha sex på morgonen istället?
(säkrare tidpunkt, då sover de små liven)
Eller ska man (bara) vara extremt tyst?
Är det hela världen om barnen hör?
Är det i så fall skillnad om det är mamma och pappa
eller om det är mamma och mammas nya kille?

Jag tyckte också att det var dödligt pinsamt att höra
min mamma och pappa ha sex, när jag var liten
Men jag tyckte också att det var väldigt sorgligt att de
aldrig rörde vid varandra så att jag såg det
Att de inte verkade älska varandra sen, men ändå fortsatte
leva tillsammans
Jag önskade att de skulle visa sin kärlek mer
Både till varandra (medan den fanns där) och till mig

Jag vill inte smyga med min kärlek, jag vill visa den
Men det betyder inte att mina barn (eller hans) måste höra den
Sex bara varannan helg är lite torftigt
Sex på morgonen är inte min grej riktigt
Återstår knäpptyst

Hur gör ni andra, ni som både har barn och sexliv?

Lägger till: 
Det är alltså inte frågan om att vi har ljudligt sex
typ porrfilm, när barnen är hemma
Vi är tysta, men det låter ju ändå
Sängen gnekar, det prasslar och vi andas annorlunda

Älskade människa!

Jag vill yla mot månen mitt på blanka dagen
Han är så snygg!
Min älskade finaste

Om du bara visste (jo, du vet!)   
Jag kan inte se mig mätt
Jag kan inte snusa länge nog i din halsgrop
Och då har jag inte ens nämnt din vackra insida

Lilla örat

Yngstan hörde oss när vi hade sex
Det var det det handlade om
Det pinsamma och jobbiga
Vi pratade massor, hon både grät och fnissade
Och nu är det utrett
Med henne och med honom
(nej, inte samtidigt så klart!)

Så bra det känns!
En stor och klok liten dotter
En lugn och fin pojkvän
Jag är lycklig, jag!

En svår och jobbig grej

Min exman mailade mig och sa att Yngstan vill prata med mig
Det är nåt som är jobbigt för henne men jag får inte veta vad
Han vill att jag ska ta initiativ men inte till vad
När jag säger att det är en märklig sits för mig
får jag bara veta att det är vad han har lovat henne
Jo, det kan jag ju förstå, har han lovat så har han
Det vore att svika henne att då säga det till mig
Och visst, man kan behöva bli tillfrågad om det är nåt som är
lite jobbigt och pinsamt som man ska ta upp med någon

Visst jag fattar
Men det är svårt att koncentrera sig på jobbet idag
Vad kan det vara?
Vill hon bo heltid hos mig?
Hos honom?
Nej, det finns inga såna signaler
Jag får helt enkelt vänta ut henne

Hela livet

Godmorgon solsken!
Jag är röd på axlarna efter en gårdag i solen
Jag är också bakis idag 
Det blev för mycket av både vin och sol igår
Men jag lever och är glad
Livet nu är det bästa livet någonsin
För varje sak som gör mig ledsen nu blir jag starkare
Vi pratar och reder ut och jag blir mer och mer hel
Jag kan lägga det bakom mig och sen bara referera till det
utan att det betyder att jag pillar upp sårskorpor
Det är helt nytt
Mitt liv med honom, nu och sen, ett liv som kommer att göra ont
ibland, såklart
Men aldrig på samma sätt som det gamla
Inte destruktivt och trasigt
Utan helt
Mitt hela liv!

Orden räcker inte

Varm glädje och tacksamhet fyller min mage idag
Vaknade trygg och utvilad mitt emellan katt och pojkvän i morse
(eller förmiddags, om sanningen ska fram)
Igår: gin och tonic på balkongen och sen
vin och mat och mer vin ute
Sommarkväll
Man kunde gå hem i bara klänningen
(Jag i klänningen och han i shortsen)
Man kunde komma hem till en tom lägenhet
och ägna sig åt varandra utan publik
(Jag utan klänningen och han utan shortsen)

Det finns de som säger att man måste vara olycklig för att kunna skriva
och ibland känns det som om de har rätt
Idag kommer inga ord ur mig
Jag skriver och deletar
Inget blir rätt, inget kan på ett riktigt sätt beskriva mina känslor
Jag är glad
Kär
Trygg
Livet är fint
Det får räcka för idag

Min kropp och jag

Det är så konstigt det där med utsidan
Att den på ett sätt inte spelar någon roll alls och samtidigt
ändå gör det
Jag tänker inte på hans utseende, han är ju han
Men han är den finaste och jag är väldigt attraherad av honom
(Helheten, såklart! Bara utsidan vore ju inget att ha om inte
insidan var så fin. Men ni fattar)
Hans ögon, händer, leende, hans sätt att stå och gå, hela han
Och doften! Hans hud luktar man och nyfödd bebis på samma gång
(Nej det låter kanske inte så sexigt, men jag kan inte förklara det bättre)

Min egen utsida har jag ett mycket kluvet förhållande till
Jag har lätt för att känna mig fel och obekväm
Jag är min tuffaste kritiker när det kommer till kroppen
och jämför mig ständigt med andra
Jag är för lång, för tjock, för okvinnlig, för sportig,
för barnsligt klädd, jag har för små bröst, för stora fötter...
(ja, jag kan hålla på ett tag till, men det finns ingen poäng)
Jag dömer inte andra, jag dömer mig själv
Alla andra är snyggare än jag

Allt det där finns med mig och särskilt när jag är mitt privata jag
På jobbet kan jag lägga det åt sidan och vara mitt jobbjag, då
spelar utsidan inte alls lika stor till
Men i sociala sammanhang i privatlivet är det en annan sak
All egoboost jag fick av min exman har spelat roll, den gjorde mig
på ett sätt mer trygg, men också van vid att bli sedd och bedömd
Att bli betygsatt
Nu har jag tagit den rollen själv
Jag har en del att jobba med
Där också
Bli snällare mot mig själv

Hudlös

Jag tycker inte alls om den jag blev
Jag kände mig liten, barnslig, fel klädd, blyg och dum
När jag hamnar i det finns ingen väg tillbaka
Jag var inte beredd på att jag skulle behöva spela en roll
Hade jag vetat det hade det nog varit en annan sak
Jag kan fixa det om jag vet om det i förväg

Jag är arg på mig själv för att jag blev så ledsen på honom
För det är inte hans fel att jag bär på mitt bagage
Ibland tror han nog att jag är tuffare än jag är
Att jag fixar saker
Från hans horisont:
Det var du och jag och hon som var utanför 
Så jag tänkte att jag fick ägna mig lite åt henne
Jodå, jag förstår det med
Jag är förstående så till den grad att jag nästan försvinner
Så att mina ledsenheter stoppas undan

Men vi pratade igår och det känns bättre nu
När han är nära är jag trygg och lugn
Jag är beroende av hans närhet
Och jag vill vara det, vill inte börja resa skydd
och göra mig osårbar
Jag har varit där förut och vill inte hamna där igen
Nu vill jag vara hudlös

En gammal dagbok

Jag letade efter en bok och hittade då en gammal dagbok
med en enda anteckning i
Från den tiden då jag inte skrev dagbok eftersom jag
inte visste om jag fick ha den ifred
Anteckningen var från en resa till Stockholm några veckor
innan jag lämnade exmannen i höstas
Det var en lugn och glad jag och det kändes fint att läsa
Jag hade landat och var på väg bort

Att återvända just nu, när det är sagt  
När o-kärleken är berättad
Det är en stor befrielse att inte låtsas inför mig själv längre
Att kunna tänka och skriva det som så länge varit självklart
Jag är inte kär i honom längre
Jag är inte kvinna med honom
Jag vill inte vara kvinna med honom
Jag är tom, det finns ingen lust och längtan längre
Inte till honom

Men jag bär på en annan längtan
En längtan efter kärlek
Längtan efter att längta efter någon,
efter närhet och sex med någon, efter mer tid med någon
Abstrakt men ändå så levande
Vart tar man vägen med det? 

Så skrev jag då
All denna längtan, då helt abstrakt, nu med en riktning
ett objekt
Ett subjekt, en man som är den finaste jag mött
Som älskar mig för den jag är och som inte vill
bygga om mig
Som förstår och känner igen
Som lyssnar på mig och inte bara vill prata själv
Det är det nya livet och jag är så glad för det!
Såhär en kall vårsöndagstorsdag sju månader in i relationen

Man kan

.... lägga sig i fosterställning under täcket
och gråta (gjort)
... tvångskela med katten och fukta hans päls (gjort)
... försöka sluta vara ledsen och tänka på allt
som är fint och att det är sol idag (gjort)

Nåja
Det är sol och jag är ledsen
men det blir en dag av detta också
Man får faktiskt lov att vara ledsen, tänker jag
Det finns ingen gladhetspolis som säger att alla som har gråtit
måste gå hem igen
Så jag tänker gå ut och låta vinden torka mina kinder och
försöka låta bli tänka mer på det

Vill inget

Jag har knappt sovit inatt och är inte mig själv
Igår hamnade jag i det som kidsen kallar an awkward moment
En fest med min pojkväns släkt och hans ex
(Alltså hon som han var tillsammans med bara några dagar innan
vi blev ett par)

Jag är kass på att mingla och jag kan inte slå ur underläge
Värdelös kombo vid ett tillfälle som det igår
Hela min kropp var ett stort obehag och jag ville bara hem
Jag var inte beredd, på nåt egentligen, men minst av allt på att hon
skulle dyka upp
Hur knas det blev, hur han blev, hur jag blev
Men även om det fanns saker som jag blev ledsen över
hade det med mest med mig själv att göra
Eller rättare sagt: det är bara jag som kan göra nåt åt att jag
blev så ledsen
Bara jag kan jobba på att överleva sånt här

Jag vill inget idag
Skitdag