Alltså det här med sex... (på förekommen anledning)
Hur ska man tänka när man har barn hemma som kanske är vakna
(eller t o m troligen är det)
och som kanske hör?
Ska man inte ha sex?
Ska man ha sex på morgonen istället?
(säkrare tidpunkt, då sover de små liven)
Eller ska man (bara) vara extremt tyst?
Är det hela världen om barnen hör?
Är det i så fall skillnad om det är mamma och pappa
eller om det är mamma och mammas nya kille?
Jag tyckte också att det var dödligt pinsamt att höra
min mamma och pappa ha sex, när jag var liten
Men jag tyckte också att det var väldigt sorgligt att de
aldrig rörde vid varandra så att jag såg det
Att de inte verkade älska varandra sen, men ändå fortsatte
leva tillsammans
Jag önskade att de skulle visa sin kärlek mer
Både till varandra (medan den fanns där) och till mig
Jag vill inte smyga med min kärlek, jag vill visa den
Men det betyder inte att mina barn (eller hans) måste höra den
Sex bara varannan helg är lite torftigt
Sex på morgonen är inte min grej riktigt
Återstår knäpptyst
Hur gör ni andra, ni som både har barn och sexliv?
Lägger till:
Det är alltså inte frågan om att vi har ljudligt sex
typ porrfilm, när barnen är hemma
Vi är tysta, men det låter ju ändå
Sängen gnekar, det prasslar och vi andas annorlunda
4 kommentarer:
Har sex lika mycket när barnen är hemma, men tyst! Det är lika skönt det.
Om din mamma övernattat hos er, hade du låtit henne höra då också?
Jag tror man måste respektera att andra inte vill höra, oavsett om det är ens barn eller grannar.
Att barnen tar skada tror jag inte, men jag tror de kan tycka det är obehagligt. Är man liten har man ju ingen aning om vad sex innebär, och varför man låter på olika sätt.
Det kan t.o.m låta skrämmande för barn.
JAg har blivit påkommen av ett nattvandrande barn mitt i akten, och det var väl sådär... Men han var inte så gammal då så jag hoppas det är glömt.
Älska på men välj den tystare varianten när barnen är hemma. Piffa upp med munkavel kanske? Eller en sån där boll i munnen vad den nu kallas?
Nej, det var ett skämt! :-)
Glömde ju svara dig! Sorry! Jag håller med, att vara tyst kan också vara bra och vi är ju det näår vi har barnen. Men inte helt knäpptysta, tydligen. Vi får jobba på det. Och NEJ jag skulle inte vilja att min mamma hörde oss. Absolut inte. (Men å andra sidan skulle hon aldrig säga nåt heller).
Yngstan kom travande "mitt i" en gång, men då var det ett akutläge med en övernattande kompis som hade mardrömmar, så hon tänkte inte på vad vi hade för oss. Och vi var i mörkret och under täcket då.
Hm, ja, hur vi gör. Vi gör det tyst eller snabbt eller tyst och snabbt, lite beroende på förutsättningarna. Har alla lagt sig, är alla hemma, är alla borta, är alla vakna?
Caroline: Vi har nog tyckt att vi är tysta men inser nu att vi inte varit tillräckligt tysta, givet att vi bor i en lyhörd lägenhet och att Yngstans rum ligger vägg i vägg med mitt.
Skicka en kommentar