Missförstådd

Ännu en gång illvilligt tolkad
Jag kan inte gå in på detaljer, det är för specifikt
och rör andra än mig själv
Men det handlar om ett barn
ett event jag sent fick reda på
och en man som inte förstår och som
känner sig drabbad

Jag är så dödens trött på att bli behandlad som om
jag har en dold agenda
medvetet struntar i att berätta saker
vill slippa träffas
är slarvig och ego

Jag försöker vara rak och tydlig
Finnas där för alla mina barn
Göra det som känns rätt och viktigt
och hålla alla bollar i luften så gott det går
Ibland går det inte
det gör det inte för nån
och då är det fint om det finns förståelse för det

När jag säger till att jag blir ledsen över att bli
illvilligt tolkad och sedd som en som bara tänker på sig själv
Då är jag missnöjd med honom
Då klagar jag på honom
Och det är han så trött på

Men hur fan ska jag göra då?
Bara acceptera hans konstiga tolkningar?
Stryka medhårs och tänka att det är mitt fel
att han tolkar mig så?
Jag har bäddat för det själv och då är det ok?

Matt

Allting handlar inte om dig!

Jag skrev ett mail till Mannen nyss om mina planer på att
de stora barnen ska bo lite extra hos mig framöver
(de har varit mer hos sin pappa ett tag)

Detta tolkade Mannen som att jag (citat)
vill slippa honom och Yngstan
(dvs slippa sova hos honom när Yngstan är där)

Jag sa till att det gjorde mig ledsen att han tolkade det så.
Då fick han det till att jag definierade honom.
Och att jag borde be om ursäkt för det.

När jag sa att jag inte definierade utan citerade
så kontrade han med att jag borde ha sagt nåt om hur
jag tänkte att det skulle gå till
När, hur länge, under vilka former
och att han (och Yngstan) har rätt att få veta
Som om jag har en dold agenda, som om alla vet
utom han
Och min lust spökade också
För det är ju jag och inte han som inte vill knulla

Jag blir helt matt

Reser

Det är torsdag morgon och jag är på väg snart
Jag tycker om att vara på väg
Det osäkra som väntar, som kan bli vad som helst
När beslutet är fattat att man ska resa
när man väntar på sitt tåg eller flyg
Just där och då längtar jag inte efter att komma fram
Nej, jag gillar själva resan
Att färdas, titta på omgivningen, sova, läsa

Sen komma fram
Möta människor och en ny stad, ett nytt land
Uppleva och bli trött av intryck
Vila på ett nytt ställe för att orka mer
nästa dag och nästa

Jag reser bara till jobbet idag
Inte långt bort och inte nytt
Men snart kanske jag reser någon annanstans
Längre bort, nytt

Välja sitt liv

Jag funderar ibland på vad av allt jag vill ha
som jag kan skaffa mig själv
Vad som är nåbart och inte
Och vilket som egentligen är viktigt

Jag tänker att det är klokt att ge sig själv det man kan
och inte vänta på att någon annan ska göra det

Jag tänker också att det är klokt att sluta tänka att
någon annan ska göra mitt liv lyckligt och komplett

Detta är mitt liv, mitt ansvar!
Ja, det är självklart
men svårt att komma ihåg i verkligheten
när man lätt blir gnällig och missnöjd över att andra inte
är som man vill
gör det man vill
ger en det man vill

Man kan välja:
antingen är man kvar i en relation och gillar läget
och skapar sig det bra själv
eller så lämnar man den
och skapar sig det bra själv
Med nån annan eller ensam

Man kan välja
Och det är mitt liv

Lätt

Jag trivs i det lätta
Vardag utan diskussion och evigt ventilerande
Det är ett tillstånd som jag på många sätt gillar
Den stilla lunken i en barnfamilj
Komma hem från jobbet, fixa middag, klappa katten
och småprata med barnen som kretsar som hungriga månar
runt spisen
Intellektoprata med Mannen
Jag gillar det

Men sen kommer läggdags och jag inser att
nåt är fel
Jag vill inte kyssas och ha sex och somna sent med svettig nacke
Jag vill läsa och somna torr
med katten på magen

Och när msn blinkar orange
till mig från dåtiden
Då undrar jag om det någonsin kan kännas så igen
Sådär lätt på det sättet
också

Nåt sånt

Helgen
Göteborgsvarvet
Myset
Lugnet som är större
Barnet som tjatar om ihopaflytten
En ung man utan social kompetens
(rester från ett annat liv)
Inget ligga, vill inte
Stressen på jobbet, barnveckan
Papprena till familjerådgivningen inskickade

Ja, nåt sånt

Expandera

Igår pratade vi med varann
Eller... jag grät och snorade mest
För först lyssnade han inte
först höll han bara på med kritik och gjorde sina
konstiga tolkningar
Sen blev det ett samtal om vad som är fel och
vad fan vi kan göra åt det
För så känns det
Vad fan kan vi göra?
När nuet känns tomt och trött
När det jag mest av allt vill är två saker
1. vara ifred med mitt eget
2. leva tillsammans i nåt bra

Jag vill leva i en relation och jag tror att det kan vara
med honom
Om jag i den relationen kan känna
att jag får plats
att mitt får plats

Gudrun Schyman uttryckte det så fint
(apropå sin man och deras relation):
"Jag får vara med Jacques.
Jag känner att jag expanderar av kärlek"

Det ska vi skapa ihop
tänker jag

Idag är en solig onsdag

Och idag är en träffasdag
Det betyder: åka hem från jobbet
mata katten, kolla posten, packa om
Åka till Mannen och Yngstan
De vill att jag kommer till middagen
(och ja, det är ju mysigast)
men det innebär att jag måste gå från jobbet
tidigare än vad som funkar

Det betyder att alltid undra om jag fick med vad jag behöver
för morgondagen och om vädret kommer att vara
samma då

Stressa iväg
Lämna hemmet man just kom in i

Komma till dem
Borta
Men ändå vardag och inget särskilt

De andra kvällarna, de som är mina ensamma
är lugna och utan krav
Jag kommer hem när jag vill
Träffar vem jag vill eller ingen alls
Är precis så social eller asocial som jag vill

Jag får inte nog av det
Just nu är det ett överbehov hos mig, detta
att bara vara ensam
Ta en promenad eller löptur
Ligga i soffan och läsa
Måla eller skriva
Musik eller tyst
Allt allt är upp till mig

Jag längtar efter mina barn
men det är ingen desperat längtan
och den överraskar mig inte
med att bli till irritation när de kommer

Knepig

Det rofyllda liv jag vill ha
Det enkla och självklara
Inga krig och tjafs
Lugn och ro
Liv och trivsel

Är det mitt fel att det inte ser ut så?
Är det jag som inte kan skapa det tillsammans med
en annan människa?
Ibland faller sorgen över mig och jag tänker att det är
jag som är svår att leva med
Knepig som min mamma skulle ha sagt
Att vara knepig är fult
Man ska vara lätt

Jag vill vara lätt
Det är inte lätt

Nu ska jag finna ord att skriva i pappret till familjerådgivningen
Vad vill jag prata om?
Vad hoppas jag på?
Om jag visste

Jag vet ju vilket liv jag vill ha men inte
hur jag skapar det med honom
När det känns kallt och tomt -
hur gör man då?

Undvikeri

Börjar gråta när jag tänker på allt
Lilla Yngstan som saknar och inte kan somna
första kvällen hos pappa
Stora Mannen som alltid ser så ledsen ut
och som känner sig så oälskad
Jag själv som inte vet varken ut eller in
Som bara skulle vilja ta time out från alla beslut ett tag

Börjar framför allt gråta när jag läser det här
och det här
Kärlek
Ren stor självklar
Så som jag skulle vilja att det var
Gud som jag skulle vilja det!

Istället är det stelt avlägset torrt

Undvikeri
Mitt nya ord för det jag sysslar med

Söndag

Alltså förlåt, men jag orkar inte med mig själv nu
och då är det svårt att skriva
Det är inte för att ni tar mig i örat och säger
skärp dig
som jag tystnar
Det är för att ni har rätt och för att detta inte går
Familjerådgivningen är det sista halmstrået
för denna drunknande relation
Jag tänker ta det
men jag vet inte vad jag egentligen hoppas på

Söndag idag
För mig får en söndagsmorgon gärna innehålla
morgonmys i sängen
Tyst sex innan barnen vaknat
Gos och smeksam vänlighet
Sedan lite lojt hemmalufsande
och kanske en promenad till skogen med fika i ryggsäcken
Bio eller bara en film hemma
Varsin soffhörna med en bok
Fötterna i hans knä
En puss i förbifarten och en stilla längtan efter varann

Mitt livs söndagsmorgnar (och alla andra med)
handlar om att avvärja händer som är där jag inte
vill ha dem
Låtsas sova medan han har sex med sig själv
Gå upp och äta frukost i skuldens tystnad

Det är inte bra
Det fattar ju jag med
Jag vill inte alls ha det så
Men jag vill ha annat av det vi har
Det gemensamma självklara
Allt som vi tycker om att göra ihop
inte bara av vana alls utan för att vi är
väldigt lika

Och ändå
Går det inte
för han vill nåt annat
än jag vill

En ensam dag

Idag har jag varit ledig
(som de flesta andra)
och ägnat dagen åt städning och barn
Mannen har inte varit här trots ledig dag och det
är så ovanligt att jag knappt kan dra mig till minnes
när det senast hände
att han bara var hemma och jag här
på en helgdag
Det var en dag som behövdes
Den behövdes verkligen
Att få vara hemma
Att få vara ensam med barnen
Att få vara jag

Vi skriver - var och en för sig - på ett papper
till familjerådgivningen
Jag lägger mig inte i
vad han skriver och jag tänker inte
acceptera att han lägger sig i vad jag
skriver

Men ledsen blir jag
det kan inte hjälpas
av att otroheten för i dagarna två år sedan
fortfarande tar så mycket plats
Det känns hopplöst

Inte känna

Jag sa det till honom
Jag sa det som jag tror:
att jag inte kan fråga mig vad jag vill och känner eftersom
det inte finns något utrymme för nån handling
Det finns inget annat än stanna och jobba och få det att funka
Jag har bestämt mig
för att jag inte vill ge upp
för att jag inte vill vara den som förstör för barnen igen
Och i det landskapet av icke-val kan jag inte känna
För att känna vore att kanske känna att jag inte vill
och det går inte
Det går inte att inte vilja

Så jag känner ingenting
Jag stänger av och ger allt till barnen

När den längtan jag kände under helgen, när han var bortrest,
inte följs av lust och vilja till närhet när han kommer hem
Då ställs frågor som man måste svara på
Jag och han ställer dem
Jag måste svara

Och jag vet ju att jag kan

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här
Stanna för barnens skull
Är det det jag gör?

Läsning

Läser Katrine Kielos bok om Våldtäkt och romantik
Tror att jag får anledning att återkomma i ämmet

Det finns våldtäkter av olika slag

Borta

Mannen är bortrest över helgen och jag
saknar honom
Just för att han inte är här
Inte så att jag och barnen inte har det bra
Det har vi och det känns mycket bra
att vara bara vi
Men jag saknar honom på ett oväntat sätt

Det är lätt att tycka om honom
när det dagliga gnället är borta
Det är lätt att bli hoppfull och tänka
att jag ska kämpa lite mer
Anstränga mig

Men det är också lätt att tänka att
det inte ska behövas en massa
ansträngning
Livet är inte ett jobb

Ex

Mina stora barns pappa bråkar
Det är så... oväntat och jag vet inte hur jag ska hantera det
Inte bli lika dum tillbaka
Inte hälla ur mig sånt jag inte kan stå för imorgon också
Vara vuxen, skaka av mig

Jag vet att detta inte handlar om mig
utan om honom och hans fru
Jag ser henne där bakom spakarna
Han häller sin frustration över mig och jag
ska inte ta åt mig
Nej minsann!

Men ändå gör jag det
Blir ledsen som fan när han ömsom anklagar mig för att
vela runt så att barnen kommer i kläm
och ömsom påstå att jag styr allting själv
och att vare sig han eller de får veta nåt
Att jag är omogen och oförmögen att kommunicera rakt
Etcetera

Det är lite svårt att inte bli ledsen

Tanken på

Jag minns en replik från en av mina favoritfilmer,
När Harry mötte Sally
Harry har just blivit lämnad och saknar Helen, exfrun
Sally frågar vad det är han saknar och han säger att han (bl a)
saknar the idea of Helen

Tanken på Helen
Tanken på att hon är hans fru och att det är de,
att de hör ihop

Jag känner igen mig i det
Jag kan sakna Mannen när han är borta
men egentligen är det kanske bara tanken på honom
som jag saknar
Allt det som han skulle kunna vara
som vi skulle kunna vara
Som gör att det är lättare att sakna honom
när han är borta
än att trivas med honom när han är här

The idea of a man
Det finns många människor jag kan ha en idé om
eller tanke på
Som omgärdas av ett skimmer som, det vet jag ju,
bara är en del av deras hela
Säkert skulle jag reta mig på dem med
känna mig krävd och trängd och vilja vara ensam
med dem med

Säkert?
Nej inte säkert
Och den lilla tveksamheten växer till en nyfikenhet
Gör mig lite mindre sugen på kamp

Prat

Igår lyckades vi prata ganska bra
Jag vågade säga att jag inte är lycklig i oss
och det landade
Jag borde känna mig glad över det men känner mig
mest tom

Vi står upp till anklarna i den gamla lervällingen
och klarar inte av att ta oss upp
Samtidigt tittar vi mot himlen och säger
att det kommer att bli bra sen
när alla sår har läkt och
vi kommer ut på andra sidan
Det måste ju bli bra för annars...
(den tanken vågar ingen av oss tänka klart)

Det värsta är att jag inte känner nån kämpaglöd
Jag orkar inte mer
Jag orkar inte leva i detta
Jag orkar inte lämna det

Jag vill slippa
Jag vill känna energin komma åter
Jag vill att det ska bli bra men jag vet inte hur
vad jag ska göra
vad jag kan göra
Det är inte mitt längre

Glöden
som har falnat
Hur tänder man brasan utan den?

Lite längre bort

Det lilla pirret, känner du det?
När man sitter på jobbet och tänker på honom
och bara "mmm..."

Nej, Äpplet, det kan jag ju inte säga att jag gör
Men varför gör jag inte det?
För att allt är över och borta?
Eller för att allt skitigt och sårigt ligger emellan?
Iså fall (alt. 2) så finns det hopp
Annars inte

En anledning till att inte:
Igår hade jag vansinneshuvudvärk
av det där slaget som gör en helt snurrig och väck

Yngstan ringde från lekparken och ville plocka med sig en kompis hem
Jag sa nej, angav huvudvärksargumentet
Detta köpte Yngstan inte utan fortsatte tjata
Jag surnade till och la på
Yngstan ringde igen och jag bad
snälla Mannen, kan du ta det
Han gjorde det och fick Yngstan med på tåget
Ingen kompis när mamma har huvudvärk

När de lagt på sa jag mitt allra uppriktigaste Tack för att du tog hand om det

Där kunde det varit punkt
Men det var det inte
Nej, för där kom dagens tillfälle att pika mig för att jag
1. är för dålig på att säga tack
2. brukar (?) anklaga honom för att inte vara lojal mot mig vid såna här tillfällen

Ja, så rullade det igång
Och först när jag började gråta kunde han förstå att han kanske inte var så smidig och att det kanske var han som hade gjort fel

Och jag, jag fann mig själv ännu lite längre bort

Över. Raska mig

Jag är van vid hans syn på kroppen och det där
Han är lagom
Nånstans på vägen mellan att inte spola efter sig och att
kasta sig in i duschen direkt efter sex
(jo, jag har varit med om båda)

Hur är en annan man?
En som somnar utan att borsta tänderna om vi haft sex sent?
(OK)
En som aldrig borstar tänderna på kvällen?
(Inte OK)

Det är bekvämt att leva med samma person länge
Man behöver inte undra

Men ibland vill jag undra
Ibland vill jag bli
på rätt sätt överraskad

Känna lusten vakna under en varm hand
Trycka mig mot en hård kropp
Mjukna mot hans mjukhet

Låda

Jag lever i en låda
en lägenhetslåda som inte ens är min
Vill hem och vara i det som är mitt
Vill sitta på kvällen i mitt kök och skriva
ensam i hela världen
eller i alla fall hemma
Tystnad runt omkring
orden på skärmen växer till en text
Om det som känns viktigast just då

I lådan går det inte att skriva
Ron finns inte
Jag är aldrig ensam det är aldrig tyst

Min lust blir bekräftad och pojken är en man

Måndag, maj den tredje

Jag lyssnar på Melissa Horn idag
påmind av en vän
Hennes texter är till tröst i mitt veliga tillstånd

Jag har haft en fin helg med Mannen och Yngstan
Träffat fina vänner över mat och vin och fika
Varit utomhus en hel massa
Lyssnat på glada barns lek
Allt det där som gör livet bra

Utom
Utom att jag inte vill ha sex eller vara nära
(på nåt annat sätt än som vän)

Det gör ont i mig att se hur ledsen jag gör honom
Det gör ont i mig att känna hur fel det blir
Hans lust under täcket när han tror att jag somnat
Handens lek när ingen annan finns
Vart tar man vägen med sig själv?
Vad är det värt?