Älskad, älskade

Ensam hemma igen med en massa jobb
som ska göras men med en glad och varm känsla i magen
Älskad och sedd, älskande och seende
Det var en viktig kväll igår, jag tror jag lyckades både förstå
mig själv och förklara för honom
Jag kände att han förstod och jag lärde känna honom
ännu lite mer
Han tog emot mig just så som jag vill
Med kärlek och respekt
Nu är det barnhelg och inte-ses
men jag fixar det, jag känner hans närvaro här

Sommarresa ska kollas upp, barn ska bli kramade
Yngstan ska få ett tweenrum och Mellan lite fint också
Och om det regnar så som nu så stannar vi mest i pyjamasen

Att våga berätta

Nu vet han
Det jag så länge velat men inte vågat berätta
Jag har bara lite vagt och svävande snuddat vid det
Att min bror utsatte mig för sexuella övergrepp
när jag var 13-14 år
Att hela min barndom och tonårstid
(fram tills jag flyttade hemifrån när jag var 16)
präglades av att han satte sig på mig på en massa olika sätt
Att mamma inte såg eller ville se
Att jag försökt berätta det för henne nu
men att hon inte vill se nu heller
Vad det har gjort med mig

Det var en stor lättnad att dela det med honom
Jag är glad att jag vågade

Och allt det andra pratade vi om också
tills det var alldeles för sent
Jag vågade berätta om det med
Efter en liten sovmorgon idag känns livet varmare
Det kommer att bli bra, det här!

Stjärnljus

Efter ett dygn av gråt (så känns det i alla fall) kunde jag sent omsider
somna igår kväll och få några ynka timmars vila
Idag känns det aningen bättre
Han och jag har pratat
Äpplet och jag har pratat (och ska prata mer över en lunch strax)
Det känns ok

Jag förstår att jag måste få syn på vad som är jag
och vad som är vana
Vad vill jag?
Så jag har börjar skriva en lista
Uppmärksamhet och bekräftelse - vilken sorts vill jag ha
och inte?
Det känns lite genant men också bra
att ärligt och utan att skämmas fundera över vad jag vill
Hur jag vill bli sedd och bemött

Allt gammalt är inte skit och allt nytt är inte bra

Såhär vill jag att han ska känna för mig
Jag vill vara breathtaking

Om ovana

Nu har jag shoppat till tröst (funkar)
Ätit god lunch ute
Skrivit dagbok, med penna på papper (viktigt)

Jag tror att det är såhär:
Jag är ovan

Jag är van vid mer uppmärksamhet och kontakt
Jag var fruktansvärt trött på det när jag var i det
men samtidigt är jag ovan vid att vara utan det
Och jag vet inte vad som är jag-jag och vad som bara är
jag-som-en-reaktion-på-exmannen

Vad vill jag, liksom?
Detta funderar jag på en hel massa

Det tar längre tid än jag trodde att lämna och vänja sig  
vid nåt nytt
Stor kärlek räcker inte
Det krävs tid också

Pratar med mig

Jag måste tala till mig själv nu
Berätta för mig hur man gör när allt känns ledset
Gör något! Ta en promenad! Gå till stan!
Sitt inte bara stilla här och vänta på att bli glad
för det blir du inte
Inte idag
Gå till Konstmuséet
eller Röhsska
Eller gå och köp ett par nya skor
Spring inte, inte idag, för det fixar inte knäet
Men sitt inte hemma
Ta jobbet med dig och sätt dig på ett café
Gör det du skulle ha gjort om du hade varit glad
Så kanske du blir glad
Så kanske ...

Nej

Älskar dig för evigt 
var kanske inte filmen jag skulle ha sett ikväll
Inget för den som känner sig ensam och vilsen
Nu kan jag inte somna
och inte läsa heller
Skrev lite i min bok
Men det blev inte
bra eller bättre 
Jag ska lägga mig under täcket och bara glömma
Det är förvirrande att vara så ledsen och så lycklig samtidigt
Jag hittar inte mig själv

Vampyrhelg

Det är så mycket jag vill och så lite jag vill samtidigt
Jag längtar och inte
Vill vara i nuet för att nuet äntligen är fint
Det är en sällsam njutning att längta när allt är bra
men samtidigt vill jag ännu hellre vara där han är
Ensamheten är betydligt mer poänglös nu när det är
lätt och vackert att vara tillsammans

Jag ska jobba en stund till ikväll och sen se en film
Mysa med katten under en filt och sen gå och lägga mig
tidigt

Vad jag inte ska är fundera över om det är så att
min exman läser här/får info härifrån fortfarande
Tecken tyder på det men jag väljer att bortse
Lyssnar på en gammal favorit och tänker framtid

Hemma igen

Helgen glider över i vecka
Vi kom hem sent igår kväll
Sömnen tog tid på sig, den dära timmen bråkade  
Efter vad som kändes som en middagslur
gick han upp för att åka till jobbet
Jag kunde inte somna om
Nu är det nästan förmiddag och jag ser solen stiga över kullarna

Jag har haft en helg att spara
Några av mina allra käraste vänner har träffat honom
Lyckan över att alla fann varann är gränslös
Att bara kunna vara, i full tilltro till att alla tycker om varann,
pratar och trivs
Det är stort för mig
Äntligen!

Jag är hemma!
På alla sätt man kan
Hemma där och hemma här
Han har flyttat in i mitt liv och jag i hans

Reser

Äntligen fredag!
En lång vecka går över i helg
Vi reser snart iväg, han och jag
Till mina kära och hans nya vänner
Det är pirr och förväntan i luften
Att resa ihop är visserligen vardag för oss
men nu är det längre bort, längre resa, nytt resmål
Snart, snart!

Jag försvinner i några dagar 
men återkommer sen
Med nya funderingar, hoppas jag
Ha en fin helg alla!

Det där med sex ...

Jag funderar vidare på det där med sex och kärlek
Andra får tänka som de vill men
för mig hänger det ihop
Det där som nån sa, att man kan ha häftigare sex när man inte
är kär, för att man kan släppa på kontrollen då ...
Det förstår jag inte alls
För mig är det precis tvärtom: när jag är kär och
känner mig älskad - det är då jag sänker garden och kan
njuta fullt ut
Sex utan känslor är för mig bara teater

Hur tänker ni?

Att resa bredvid honom

Våren är här nu!
Alla årstider är särskilda och en av de saker jag älskar med Sverige
är just årstiderna och kanske allra mest skiftet mellan två:
Vårvintern, sensommaren
Tider av löften om nåt nytt
Lite som att kliva på tåget och resa till en annan stad
Imorgon gör vi det, åker till en annan stad
för att träffa vänner
Det är första gången och det känns fint att tänka på
Fullt av mening
Resan, mötena, varandet
Vi två och inte jag ensam
Mina vänner som ska bli hans

Staden vid det andra havet som är min pärla
Människorna där som jag tycker så mycket om
Minnen av alla slag som jag kan dela med honom,
mannen som går bredvid mig varje dag nu
och som låter mig vara den jag är
Livet läker mig, han och jag läker mig

Min egen människa

Jag förlorade kontrollen över mitt liv
Jag gav bort mig själv, lät någon annan definiera mig
och sätta betyg på mig
Hela mitt jag, inifrån och ut, och alla mina handlingar
Vad var jag så rädd för?
Varför gick jag inte när det började kännas fel?
Jag vet ju nu hur lätt det var, när jag väl gjorde det
Att köpa en lägenhet, dela upp allt, ha Yngstan varannan vecka
Det är inte svårt  
Och jag har inte saknat honom en sekund

Jag är min egen nu och jag är någon annans
Det finns ingen motsättning i
att vara någon flickvän och att vara sin egen människa
Inte nu längre

Svar om prydheten

Detta är så viktigt för mig att jag inte kan
gömma undan det i ett svar till en kommentar
Om du inte gjort det redan - läs kommentaren till förra inlägget först!

För mig handlar det om att kunna vara mig själv
Att vara ok, även när det kommer till sex
I min gamla relation funkade jag bara när jag var
så som han ville
Det var en hel massa år av sex på någon annans villkor
Alternativt tjat om sex på andra sätt
Jag blir helt matt när jag tänker på de hundratals,
kanske tusentals, timmar
vi tillbringade med att älta sex och hur vi egentligen skulle ha det
Hans käpphäst var att det var lika illa
att jag "tvingade" honom att inte ha sex
så som han ville ha det,
som att han "tvingade" mig till saker jag inte ville,
genom att tjata hål i huvudet på mig
Logiken är underbar, eller hur?!

Sex är ömsesidigt och bygger på kärlek, attraktion och respekt
Om båda är med på det och aktivt handlar därefter
kan det inte bli fel
Sen behöver man inte sätta etiketter på det

Pryd

I eftermiddags mail-chattade jag med Rocky och det
fick mig att finnas ett samtal jag hade med Aktivisttjejen
Vi pratade om en kille hon träffade då (inte längre) och att de
hade bra sex, på oväntade sätt och ställen
Hon fnissade lite förläget och sa att hon överraskade sig själv
för egentligen
tycker hon att hon är ganska pryd

Jag smakade på det ordet idag och känner att jag
nog också är det
Ganska pryd

Om jag tänker på mig som pryd så faller mycket på plats
Allt det där som kändes obekvämt, allt från trosor till trekant
Det blir begripligt då

I mitt nya liv
som är som mitt gamla-gamla liv innan exmannen
så får jag vara jag
Just så pryd eller vad-vi-nu-ska-kalla-det som jag vill
Och det känns väldigt bra 

Fem

Han har just gått härifrån
Nyss låg jag på hans arm och morgonen var ännu vår
Natt med honom - lugn och värme och stilla snusande
Vi sover gott tillsammans
Det är ingen självklarhet att man gör det
även om man älskar varandra

Jag längtar efter hans hud, hans armar runt mig
Jag vill att han ska vara här alltid
Jag vill sova med honom varje natt
Det finns ingen poäng med att sova ensam
när man sover så bra ihop

Och så är det fem månaders sen idag
Vilken dag ska man välja till sin?
Vi valde den dagen då allt började,
då vi hakade i varandra
Sedan den dagen är det vi

Trosor

Jag vårstädade i klädkammaren idag
Rensade ut alla idiotiska trosor som Exmannen köpt till mig
26 stycken
Små, genomskinliga, med spetsar
Märkliga skärningar (såna som aldrig sitter som de ska)
Han var besatt av trosor

Nu använder jag bara mina egna, de jag själv har köpt
Salming med små ben är min favorit
Mina egna trosor

Då, hösten nollsju

Jag hittade en hemlig dagbok idag, en av de där små
bruna anteckningsböckerna som jag skrev i utan att han visste
Han, exmannen, som tyckte sig ha rätt att läsa min dagbok

Den var från hösten 2007 och jag skriver om frihetslängtan
och instängdhet i det delade livet:

Det är en stark längtan efter frihet som driver mig. Jag vill vara ifred, jag vill bestämma själv. Jag vill vara kapten i mitt eget liv, för det har jag aldrig varit. Jag känner mig instängd och fjättrad och ju mer jag strävar efter frihet och att få vara ifred desto räddare blir han och då håller han ännu hårdare i mig. Och jag får ännu mer panik. 

När jag först fick friheten att vara med andra fattade jag inte vad jag skulle ha den till. Nu fattar jag, men för sent. Nu vill jag ha friheten, inte i första hand den sexuella, utan friheten att få vara jag, vara i mig själv. Men det var aldrig en sådan frihet jag erbjöds. Det var en frihet av ett helt annat slag. Friheten att göra en fräck grej och sen komma hem och dela med mig av den . En i allra högsta grad kollektiv frihet och det är inte alls vad jag behöver. Jag vill absolut inte vara ännu mer kollektiv! Jag är i en stor och stark längtan efter att få bestämma själv, få vara ifred, få grubbla utan att bli störd, inte vara påverkad av och påverka någon annan precis hela tiden. Jag känner mig totalt trängd, jagad och ofri. Hatar att känna att jag inte äger min egen hjärna. Han spammar mig med sina tankar precis hela tiden och kräver att få ta del av mina.
 
Så länge sen det är och så nyss samtidigt
Varenda ord är jag och då
Ångesten över att sitta fast var så stark.

Hösten nollåtta

För på dagen två och ett halvt år sedan, i min gamla blogg,
finns detta inlägg:  

Jag har letat efter ord. Konkreta, enkla ord för att beskriva vad det är jag vill ha, vad jag har saknat så länge. Han har inte riktigt förstått.

Ro. Lugn. Enkelhet. Tillräcklighet.
Jag har beskrivit vardagen hemma hos Genus och Popsnöret, den varma vänliga lättheten som finns där. Ungar och katter och tvätthögar till trots finns det ro och vila i deras hem. Min puls sjunker direkt när jag kliver innanför dörren där.

Känslan finns när jag är ensam hemma med barnen också. Även om det är stökigt och stressigt och alldeles för mycket disk och tvätt och dittendatten att stå i, så finns ett lugn. Så är det inte när Han är hemma och jag inser att det nog alltid har varit så. Han bär med sig krav och tar plats, kliver över. Har alltid gjort.

Villkorslöst. Är det det som är Ordet? Kärleken till barnen är villkorslös. Kärleken till de bästa vännerna likaså. Men inte hans kärlek till mig och inte min till honom heller. Längre.

Går det då? 

Nej, det gör det inte
Det vet jag nu
Det tog slut ungefär där
Nu är livet ett annat
Och det  innehåller just det där:
Ro
Lugn
Enkelhet
Tillräcklighet

Våren tio

För ungefär ett år sedan skrev jag det här inlägget:

Det är tveklöst så att mycket ligger hos mig
Jag avskyr att känna mig krävd
Jag har lätt för att känna mig invaderad
och trängd
Måste få välja själv och känna att det finns ett verkligt val

Samtidigt älskar jag att vara med andra
Prata och fika med vänner
Mysa med en man
Hänga med barnen
Jag är inget asocialt ufo

Jag vänder min blick inåt och funderar på
om det är jag
som inte riktigt fixar att leva med en man
Om det inte alls har med honom att göra
Om det skulle vara likadant oavsett vem han var

Jag vet inte svaret 

Jag känner igen mina egna tankar så väldigt väl
Det var de som snurrade i huvudet hela tiden då

Nu vet jag definitivt svaret:
Ja jag har behov av att vara ifred men
jag har också ett stort behov av att vara tillsammans
om bara sällskapet är det rätta
Och jodå, jag fixar att leva med en man
Inte bara fixar - älskar!

Utsnitt. Ett liv med ätstörning

Jag är ensam hemma och det gör mig rädd
Jag äter middag, dricker te, jobbar lite, facebookar lite

Jag är rädd fram tills klockan är nio och min affär stänger
Rädd att jag ska gå dit och handla nåt
vad som helst
och äta det
Efter nio är jag säker
Jag dricker en kopp te till
Stretchar så det onda i knäet ska gå över
Ser på Debatt
och tänker att snart kan jag gå  och lägga mig och då
är jag helt säker
Då kommer jag inte att äta nåt

Livmodertappen

Det är så mycket som inte får plats här
som är jag, som jag är
men som jag inte kan skriva om för att då
kanske någon kan räkna ut vem jag är
(någon som inte redan vet, som inte ska veta)
och det går ju inte 

Det är ingen stor sak men det stör mig
just nu lite extra mycket, för det händer saker i mitt liv
som jag verkligen skulle vilja dela med er

En sak som jag kan dela är att
jag ska opereras snart
Min livmodertapp ska kapas en liten bit
området med de lätta men svårtydda cellförändringarna
ska bort
Jag försöker att inte vara rädd
Det är lätt när min älskades sjukdom är farligare än min
Jag tänker mer på honom än på mig själv
Men en liten oro smyger sig på: vad händer 
om det inte hjälper?
Jag försöker att inte bli dramatisk, ta det lugnt och vänta
Det går sådär

Luft och andra nödvändiga ting

Och så var det ju var det här med att känna sig osynlig
och inte veta riktigt vad det är man vill
Att ha varit alltför påpassad, bekräftad och sedd 
Så mycket att det blev dåligt, så att inte ens söta ord
kändes söta längre
utan bara jobbiga och smetiga
Att nu tycka om att det inte är så längre
men samtidigt känna att... precis tvärtom är inte kul heller

Ja, det var väl där nånstans jag var

Jag har funderat en massa på det där
Såklart är jag skadad av ett förhållande som var destruktivt
på en rad sätt
För mycket av saker som jag vill ha lite av
och för lite av sånt som jag vill ha mycket av
Tjat och gnat och bråk

Efter alla de där åren har jag tappat bort vem jag är lite grann
och det duger ju inte att försöka backa tretton år och tro att jag
ska hitta mig själv nu i den jag var då
Massor av bra saker har hänt med mig och jag är den jag är och
vill vara på många sätt nu

Men så är det det där med att vara sedd och bekräftad,
spela roll och betyda nåt
Det är viktigt för mig, jag inser det
Jag vill vara viktig
Och jag vill inte klara mig själv
Eller jo, det klart att jag vill klara mig själv
men jag vill vara beroende också, inte vara rädd
för känslan av att den här människan är absolut central
för att jag ska må bra

Jag vill vara sedd men inte kommenterad
Jag vill bli lyssnad på men också få ha mina tankar ifred
Jag vill vara nära men också få lov att vara ifred
Jag vill släppa in utan att bli invaderad

Och jag vill ge honom detsamma
Jag vill att han ska känna sig sedd, älskad och behövd men
inte kvävd, instängd och ofri

Jag vet att jag projicerar men
jag vill inte att han ska förvandlas till mig
sådan jag var med min exman:
Den som sätter gränser och stänger ute för att det är enda
chansen att överleva

Update
I en kommentar till K kom jag på det:
Jag tror att det är så att jag behöver en massa god bekräftelse,
sådan som jag vill ha och inte sådan som min exman gav
Riktig, kärleksfull bekräftelse av mig sådan som jag vill vara

Livet är underbart!

Bästa vilsamma helgen, måndag morgon känns helt ok
Min älskade, finaste har kommit hem från sjukhuset och
vi har varit i varandras omedelbara närhet hela helgen
Vilat, sett på film, pratat, kramats och pussats
Bara vi, bara kärleken och jag är väldigt landad i trygghet 
nu igen

Inlägg nr 555 är det gladaste på länge!
Livet är underbart!

Ovant

Det är skit att stå bredvid någon som är sjuk
Det finns absolut inget man kan göra
och oron äter sig in, det går inte att värja sig
Nu är han friskförklarad och får snart komma hem
Det är fint
Och nu släpper chocken och jag gråter ännu mer
Allt som kunde hänt blir verkligt
Först nu rasar skydden och jag står hudlös inför detta
Jag kunde ha förlorat honom
Det spelar inget roll att risken var liten, den fanns där

En helt annan sak som jag lär mig hantera tillsammans med
min älskade är att han klarar sig själv
Han behöver inte mig
och han bekräftar mig inte
hela tiden
Jag är ovan vid det och känner mig ibland som luft

Sjukräddgråter

Livet har haft en del för sig den senaste veckan
Min älskade är sjuk och det är ingen vårkylning vi pratar om
Det är sjukhus och vit särk
katetrar överallt, tusen olika undersökningar
och annat som hör till

Allt är om möjligt ännu mer glasklart nu:
Jag älskar den här mannen så mycket att jag
knappt fattar det själv
Och
Jag är så jävla rädd!
Han kommer inte att dö
Såklart inte! säger jag till mig själv
Snart är han frisk och får komma hem
Jag tror på det
Nästan alltid tror jag på det
Livet

Och just exakt nu pratar Hanna Hellqvist om lycka på teve
Enligt ett brev hon fått är lycka tre saker: 
Något att göra 
Någon att älska 
Något att se fram emot

Det kan jag hålla med om
Och helst innehåller alla tre den finaste människan

Vart är jag på väg?

Jag tror att jag ska gå vidare nu,
jag känner att det är dags för det 
Den här bloggen har spelat ut sin roll i det den handlar om
Den hjälper mig inte på samma sätt längre
Jag har fortfarande ett stort behov av att skriva, men
jag skriver om fel saker här,
fokuserar på det som varit och det som
är fel och ont och som kopplar till det
Jag vill inte det mer

Livet är så nytt nu och jag vill vara i det nya och inte
i det gamla
Känner mig också trött på kommentarer som bara ser mig
sådan som jag var i min gamla relation

Kanske blir det en ny blogg
Kanske stannar jag kvar här och skriver om andra saker
Jag vet inte ännu
Vi får se
Jag kommer säkert inte att kunna hålla mig borta så länge ändå

Prata om pappa?

Jag funderar idag på vad man får säga till sitt barn 
om barnets andra förälder?

Snacka skit och vara elak går såklart bort
Men får man säga sin åsikt?
Får man berätta att man tycker annorlunda?
Får man säga att man tycker att pappa gott kunde hålla inne
med en del av de saker som kommer ut genom hans mun?
Får man säga att det dumma han säger handlar om honom
och inte om barnet?
Får man säga att hon inte har gjort nåt fel fast pappa surar?

En del tycker tydligen inte det
Jag bara undrar - hur ska man göra då?
Ska man curla sitt ex och låtsas vara enig när man tycker
att han är helt fel ute?

Jag är inte beredd att göra det 
Och jag vägrar tiga och se på när min dotter blir skuldbelagd
på samma sätt som jag blivit

Att vara sedd och bedömd

Att vara människa är att vara kropp - också
Jag har alltid varit väldigt medveten om hur min kropp ser ut
och oftast har jag varit missnöjd

Min relation med Exmannen ställde detta på sin spets
Det inser jag mer och mer
Han bekräftade att jag dög och var fin
och det kan man tänka skulle leda till att
jag fick en annan självbild, ett större lugn i relation till
min egen kropp
Men det blev inte så
Hans ständiga blick på mig gjorde mig mer kroppsmedveten
än jag redan var och mer kritisk
Eftersom han alltid bedömde mig gjorde jag det själv också
och jag var fortsatt missnöjd
Det var motsatsen till vilsamhet
För en människa med ätstörningar och skev kroppsuppfattning
var det direkt destruktivt

Till en början sög jag i mig orden, jag behövde det efter
ett halvt liv av att aldrig ha känt mig fin nog
Men sen gick det en slags inflation i omdömena.
Till slut blev jag inte glad över sötorden längre
utan bara trött och irriterad på att han alltid skulle
betygsätta mig
Mitt värde sattes av honom
Mitt värde som kropp och mitt värde som insida

Nu jobbar jag på att sätta mitt eget värde och
vara lite snäll mot mig själv