Jag hittade en hemlig dagbok idag, en av de där små
bruna anteckningsböckerna som jag skrev i utan att han visste
Han, exmannen, som tyckte sig ha rätt att läsa min dagbok
Den var från hösten 2007 och jag skriver om frihetslängtan
och instängdhet i det delade livet:
Det är en stark längtan efter frihet som driver mig. Jag vill vara ifred, jag vill bestämma själv. Jag vill vara kapten i mitt eget liv, för det har jag aldrig varit. Jag känner mig instängd och fjättrad och ju mer jag strävar efter frihet och att få vara ifred desto räddare blir han och då håller han ännu hårdare i mig. Och jag får ännu mer panik.
När jag först fick friheten att vara med andra fattade jag inte vad jag skulle ha den till. Nu fattar jag, men för sent. Nu vill jag ha friheten, inte i första hand den sexuella, utan friheten att få vara jag, vara i mig själv. Men det var aldrig en sådan frihet jag erbjöds. Det var en frihet av ett helt annat slag. Friheten att göra en fräck grej och sen komma hem och dela med mig av den . En i allra högsta grad kollektiv frihet och det är inte alls vad jag behöver. Jag vill absolut inte vara ännu mer kollektiv! Jag är i en stor och stark längtan efter att få bestämma själv, få vara ifred, få grubbla utan att bli störd, inte vara påverkad av och påverka någon annan precis hela tiden. Jag känner mig totalt trängd, jagad och ofri. Hatar att känna att jag inte äger min egen hjärna. Han spammar mig med sina tankar precis hela tiden och kräver att få ta del av mina.
Så länge sen det är och så nyss samtidigt
Varenda ord är jag och då
Ångesten över att sitta fast var så stark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar