Detta är så viktigt för mig att jag inte kan
gömma undan det i ett svar till en kommentar
Om du inte gjort det redan - läs kommentaren till förra inlägget först!
För mig handlar det om att kunna vara mig själv
Att vara ok, även när det kommer till sex
I min gamla relation funkade jag bara när jag var
så som han ville
Det var en hel massa år av sex på någon annans villkor
Alternativt tjat om sex på andra sätt
Jag blir helt matt när jag tänker på de hundratals,
kanske tusentals, timmar
vi tillbringade med att älta sex och hur vi egentligen skulle ha det
Hans käpphäst var att det var lika illa
att jag "tvingade" honom att inte ha sex
så som han ville ha det,
som att han "tvingade" mig till saker jag inte ville,
genom att tjata hål i huvudet på mig
Logiken är underbar, eller hur?!
Sex är ömsesidigt och bygger på kärlek, attraktion och respekt
Om båda är med på det och aktivt handlar därefter
kan det inte bli fel
Sen behöver man inte sätta etiketter på det
9 kommentarer:
Men jag tycker att du hela tiden kommer tillbaka till hans tjat och hans tvång.
Det var ju så att ni hade olika sexuella förväntningar och att ni inte kunde enas om det. Du hade aldrig behövt acceptera det. Vad än dina psykologiska hinder var för några, kärlek, ömhet, tycka synd om, rädsla för att skapa konfliktter etc, så var det ditt val. Det är ju inget lätt alls. Det är inte det jag vill säga.
Men du hade aldrig behövt utsätta dig för så lång tid av varken tjat eller tvång om du satt ner foten och inte återvänt, eller gått när du gett det en chans men inte såg någon förändring eller att ni kunde förstå och möta varandra på ett sätt som kändes bra för dig.
Nu har du gjort det. Och du vet mer om vem du är och accepterar inte sådant i framtiden med någon. Bra! Du ska alltid vara dig själv. Tillsammans med någon som kan möta dig.
Det är att visa den andre kärlek och respekt när man visar sina gränser och sen verkligen går om man inte får gehör för dom. Precis som du nu gjort!
Även om den som blir avvisad kanske inte känner så just då.
Jag vet att det var mitt beslut att stanna. Nu efteråt ser jag allting klart och undrar vad som fick mig att vara kvar så länge. Då såg jag det inte tydligt och var rädd av en massa skäl. En viktig anledning var att jag trodde att det var mig det var fel på (det var ju den bilden han matade mig med) och att alla andra män tänkte likadant som han. Den osäkerhetskänslan, bland annat, gjorde att jag inte vågade bryta.
Nu vet jag bättre. Jag önskar ingen att sitta fast i en destruktiv och dysfunktionell relation på det sätt som jag gjorde. Och han! Vi klamrade oss båda fast vid någon som vi inte funkade med och som gjorde oss illa.
Du skriver mycket om hur fel han har varit mot dig och hur illa han har gjort dig. Du beskriver hans fel och brister hela tiden och något gott att säga om honom finns inte.
Är det inte så att du förtränger det som var bra för att slippa känna skuld över att du tillsammans med honom gjorde allt det där som du nu känner avsmak inför?
Var det verkligen bara dåligt med honom? Var han så hemsk som du beskriver eller var du delaktig i det?
Jag kan tro att han tillsammans med en annan kvinna blir en helt annan man. Liksom du. Kanske känner han som du att han inte förstår varöfr han inte gick tidigare och hur han kunde stå ut med att du var så sur och arg jämt?
Ser du att du också var fel mot honom liksom han var fel mot dig? Ni skapade ett par tillsammans. Det är inte han som har gjort dig illa utan ni har båda varit med och skapat det som du mår dåligt av.
Eller ser du allt som hans ondska mot dig?
Jag håller inte med om att sex måste bygga på kärlek.
Ibland kan kärlek stå ivägen för den mest underbara sexupplevelse. Jag menar att om man är förälskad kanske man inte vill visa att man blir kåt på något som känns lite annorlunda, utan försöker uppvisa ett "normalt" sexuellt beteende.
Med någon man inte är kär i, men som man tänder på kan man göra allt det man fantiserar om utan att det behöver följa med i vardagen sedan.
I förälskelsestadiet är väl allt sex helt helt underbart, eftersom det är nytt och man brinner av kärlek och åtrå. Det är väl sedan när man varit tillsammans några år som det märks om man har ett trist sexliv eller är pryd. När det där förälskelsegnistan inte finns utan vardagen tar vid. Jag tror att det är då sexet blir lidande, om man inte försöker att variera sig och hitta på lite nytt för att det ska fortsätta vara pirrigt och spännande.
" En viktig anledning var att jag trodde att det var mig det var fel på (det var ju den bilden han matade mig med) och att alla andra män tänkte likadant som han. Den osäkerhetskänslan, bland annat, gjorde att jag inte vågade bryta. "
Du envisas igen med att Han, Han och Han gjorde nåt mot dig och att många män tänker likadant. Och att det gav dig en osäkerhetskänsla. Som gjorde att du inte vågade.
Och jag envisas (inte för att vara elak, utan för att få dig att vända dig bort helt och hållet från vad Han gjorde) med att säga vad jag tror. Det var fortfarande inte han som gjorde dig till en osäker människa. Oavsett vad för idiotiska och klumpiga saker han sa och gjorde under en lång tid. Du hade en osäkerhet i dig från början redan när du klev in i förhållandet. Den underhöll du när du stannade kvar alldeles för länge. Visserligen omedveten om vilka psykologiska försvarststrategier som du använde för din psykiska övelevnad.
Var den osäkerheten däremot kom ifrån från allra första början är däremot en helt annan sak. Inte tror jag att du föddes sådan. Du blev skadad någonstans på vägen som barn i din utveckling. Men det är ju bra att den osäkerheten blir synlig. Att du ser att den finna kvar och dyker upp ibland. Då kan du ju göra något åt den istället för att låtsas att det inte är så nu. Precis som du gör. Bygga upp din självkänsla. Alltid. Och varje dag.
Jag förstår att man kan bli nedbruten av långt tids psykisk tortyr. Men valet att stå ut är ändå ditt eget, såvida du inte är kidnappad och bunden rent fysiskt eller satt i ett fängelse utan tillgång till varken mat, värme och ljus. Sådant tvång fanns inte vad jag vet. Men ens egna hjärnspöken, känslor och tidigare erfarenheter kan fängsla och stänga in en så att man upplever det så. Bort med dom hjärnspökena!
Om du mött många män i ditt liv som du inte tycker ha respekterat dig, så fråga inte varför dom gjorde så eller ens varför du kunde stanna kvar. Den frågan innehåller både så mycket skuld och anklagelse. Och det är varken du eller han värd. Det enkla svaret är ju att du i grund och botten inte respekterat och älskat dig själv tillräckligt mycket för att kunna stå upp för dig själv. Det är det enda du behöver fixa nu. Det andra, analyserandet, hur det kunde bli så, tror jag gräver ner dig i en orubblig bitterhet. Oftast mot en "honom". Eller mot dig själv.
Anonym! Är du en och samma person? Jag skulle vilja be dig/er skriva under med något nick för att underlätta för mig att följa resonemangen.
Självklart fanns det saker som var bra, självklart gjorde jag honom illa också och självklart var jag en vuxen människa som fattade beslutet att stanna och vara med om det som hände. Jag har aldrig påstått nåt annat och behöver inte skrivas på näsan om det.
Det är smärtsamt att vakna och inse att man har gjort sig själv illa genom att vara i något som blev så fel på så många sätt. Men en viktig anledning är förstås att så mycket var bra. Vi gillar att göra samma saker, har samma syn på vad livet ska innehålla i stort och pratar bra om allt från musik till vetenskapsteori. Vi har gemensamma vänenr som vi tycker om och en släkt som vi båda uppskattar. Det fanns många barn. Såklart! Vi var tillsammans i tretton år.
Men jag har inget behov av att skriva en massa om det. Min blogg är mitt vattenhål, här skriver jag utifrån mina behov och mina grubbel och jag grubblar inte över vad som var bra med oss.
Sen om sex. För mig krävs kärlek för att det ska bli bra. Punkt. Jag har testat och lekt runt tillräckligt för att veta att jag inte har något behov av eller någon önskan om att ha sex utan känslor. För mig är närheten med någon jag älskar själva vitsen. Sex eller inte är bara en form.
Det är i alla fall 3 olika anonym!
Jag skrev kommentar nr 4 och 5.
/Susanne
Ok. Då klarnar bilden lite. Det är bra att få ett namn att relatera till!
Skicka en kommentar