Jag funderar idag på vad man får säga till sitt barn
om barnets andra förälder?
Snacka skit och vara elak går såklart bort
Men får man säga sin åsikt?
Får man berätta att man tycker annorlunda?
Får man säga att man tycker att pappa gott kunde hålla inne
med en del av de saker som kommer ut genom hans mun?
Får man säga att det dumma han säger handlar om honom
och inte om barnet?
Får man säga att hon inte har gjort nåt fel fast pappa surar?
En del tycker tydligen inte det
Jag bara undrar - hur ska man göra då?
Ska man curla sitt ex och låtsas vara enig när man tycker
att han är helt fel ute?
Jag är inte beredd att göra det
Och jag vägrar tiga och se på när min dotter blir skuldbelagd
på samma sätt som jag blivit
5 kommentarer:
Jättesvår fråga och på samma gång lätt. På något sätt behöver man såklart bemöta den andre förälderns beteende om den gör något som barnet inte mår bra av. I och med att ni ännu inte är riktigt på god fot med varandra så antar jag att det också är knepigt att ringa exet och tala ut om saken och lita på att ni kan reda ut vad som hände. Han upplever säkert att du vill sätta åt honom.
Det handlar väl om att lyckas förmedla till yngstan att det var dumt gjort men samtidigt låta henne behålla bilden av världens bästa pappa (som jag antar att hon tycker) som brister i bland.
Kramen, K
Med tanke på hur ni har det mellan er så skulle jag vara mycket försiktig. Men i alla fall ge Yngstan redskap på hur man hanterar situationen. Och kanske kan du hitta ett läge då det inte är uppenbart att du pratar om ditt ex, då du kan lämna över eventuella andra åsikter så att hon får dra sina egna slutsatser? Vi har inte pratat dåligt med vårt barn om assistenten han har, som inte gör direkt rikets bästa insats, men vi har pratat om hur vi tycker att personliga assistenter generellt ska vara när de är som bäst och nu har han själv kommit på att där finns tillkortakommanden. Jag vill inte lägga ord i munnen på honom men jag vill starta hans tankeverksamhet.
Jag hade det väl som du när jag lämnade mitt ex. Irriterade mig och retade mig på i stort sett allt som hade med honom att göra.
Eftersom det fanns mycket i bagaget. Jag gjorde ändå det valet att aldrig någonsin säta något ont om pappan till mina barn. Vad jag än själv tyckte.
Till mina barn sa jag alltid och ofta att de hade världens bästa pappa, och att han älskade dem över allt annat.
Och det stämde ju! För att han är DERAS världens bästa pappa, trots att han inte alltid är perfekt. Vilket inte jag är heller, men det vill jag så klart gärna tro!
Jag har ändå föstått med åren att det jag tycker är rätt och riktigt inte alltid är det i andras ögona.
Idag, många år senare är jag så himla glad över att jag lät barnen känna att deras pappa var världens bästa, och att även jag tyckte det.
Det är bara som partner jag inte tyckte att han var världens båsta, men det behöver inte barnen ta dela av.
Jag tror nog att det är bra om du är förlåtande och hjälper ditt ex om han säger något du tycker är fel. Han har ju inte gjort dottern illa egentligen. Bara uttryckt en åsikt.
Ditt ex har det väl inte lika lätt som du då dottern tydligen föredrar att vara hemma hos dig, och det kan säkert kännas sårande.
Att vara vänlig och hjälpa honom kommer du få tillbaka med råge på sikt. Det tror jag alldeles säkert.
Du vet ju också att ditt ex älskar sin dotter och inte vill henne illa, och att han är en bra far.
Jag tror säkert att du gör något "fel" ibland mot dina barn. Det är mänskligt.
Att prata om vad pappa gjort när han inte är där och kan försvara sig och förklara kan också bli fel. Det blir din åsikt som gäller och exet vet inte ens om att ni diskuterat honom, och kanske missuppfattat.
Bra om du säger då till exet att ni pratat om det, så att han kan få tillfälle att ge sin version till dottern.
K: ja, som du vet är det lite svårt att prata med honom. Nu som innan. Jag pratar ju aldrig om honom utan anledning, men nu fanns det ett skäl. Enda anledningen att jag alls sa nåt var ju för att stötta henne.
Kramen!
Caroline: du är som alltid klok och jag håller med dig. Hon ska såklart skapa sin egen uppfattning och den ska inte styras av mig. Jag tycker verkligen att det är jätteviktigt. Och som sagt: jag pratar ju inte om honom utan skäl, bara för att ventilera min åsikt. Det har jag andra till. Hon är inte mitt bollplank när jag stör mig på honom eller när onda minnen kommer upp.
L: Jag håller inte med dig om att han inte gjort henne illa utan bara uttryckt en åsikt. Han sa att hon bar sig konstigt åt och hon blev jätteledsen. Och det kunde han räknat ut att hon skulle bli, han vet att hon är känslig för kritik! Det var därför jag sa till henne att det handlar om honom och inte om henne. För att stötta och sydda henne, inte för att sätta dit honom. Och självklart sa jag det till honom också!
Sen orkar jag faktiskt inte hålla på och curla honom och förklara/försvara hans beteende. Det får han göra själv tycker jag.
Inte curla, men tänka hur man uttrycker sig; i alla fall ska man inte kasta skit på sitt ex, men försöka förklara för barnet om man inte håller med
Skicka en kommentar