Hus? Nej

Nej, det blir inget hus
Inte nu, inte det
För mycket att fixa, för liten tomt, för fel
Så jag behövde inte fundera så mycket mer

Det finns fler dock
Hus
Och funderingar

Jag bär på en stor rädsla för att fatta fel beslut
Vare sig jag stannar eller inte
så är jag rädd att det ska vara fel beslut
För hur vet man?
När vet man?
Nånsin?

Min vän Äpplet som jag berättat om,
hennes kärlek säger att han inte kan lämna sin tjej
"just nu"
När kan han det då?
När är det läge?
Är det inte alltid fel
eller rätt, beroende på hur man ser det

Är jag likadan?
Vad är det jag väntar på?
Vad är det jag tror på?

Jag tror på oss, på det vi har och vill tillsammans,
på att terapin ska göra nytta
på att min lust ska bli trygg och levande igen
på att vår familj är det bo jag vill leva i

Jag gör verkligen det
Och ändå känner jag kletig leda
Ändå längtar jag efter den renskrubbade känslan
av mitt eget liv

Hus

Solen strålar ner från en illblå himmel
Det är en magisk och ren morgon
Samma väder som igår, jag cyklade
hem från jobbet sent och det var frisktvarmt och luktade
nyslaget gräs
Det är sommar men ändå inte
Längre

Idag ska vi titta på ett hus Mannen och jag
och jag är hur kluven som helst
Det är inget drömhus men det ligger där
vi skulle kunna tycka om att bo
Men det är inte själva huset som är grejen utan vi

Den renskrubbade levande känslan
Löftesrikheten
Den känner jag inte med honom
Men den kommer allt oftare över mig
i andra lägen
Jag känner livet i mig sa fabror Nilsson
i Madicken, jag tror
att jag har sagt det förr
Att jag tycker om den meningen

Det är sol en kall höstmorgon
pannkaksbak bakom snedställda persienner
en tidig vårdag
Att cykla genom stan på väg till jobbet
eller nån annanstans
och känna
att vad som än kommer så är jag med

Vad är jag så rädd för?
Är det ensamheten vid jul och på sommaren?
Är det att förlora honom som vän?
Är det barnen?

Himmel, jag vet inte
Men jag tror jag är rädd

Fyra år sen

Det finns en bild
av vad som hände för fyra år sen,
då när Lyckliga paret kom till och vi, så småningom,
började experimentera med andra och allt det
Det är Mannens bild som jag nog aldrig riktigt
har ifrågasatt men heller aldrig känt mig helt
bekväm med
Den går ut på att starten och anledningen till att
allt blev så bra mellan oss, i sängen och överhuvudtaget,
en tid den där vintern var att han
började hälla komplimanger över mig
Att han boostade mitt självförtroende rent fysiskt
och fick mig att känna mig vacker och åtråvärd
Det är sant att han gjorde det och det är sant att
utan det hade jag inte vågat eller velat kasta mig ut i
frihetsprojektet, vara tre-projektet
Det är sant

Men det är nåt som skaver i den bilden, som alltid
har gjort det
I fredags hos familjerådgivaren föll det på plats
Det han gjorde, det som var det fina och fantastiska,
var att han då fick mig att känna att min sexualitet
var lika fin som hans
Att det jag ville och kände var vackert och tillräckligt
Att jag dög
Och då menar jag inte som kropp
utan som sexuell varelse

Sex my way var lika fint och kul
Vi var jämlikar i sängen
Han var nöjd, jag var nöjd

Förutom en kort tid i början av vår relation hade jag aldrig
upplevt det
Sen försvann den känslan
och övergick, återgick, i tjat och
påstridighet om allt vi skulle testa och göra

Och jag blev återigen en brist
Om än en vacker brist då

En lista

Stänger du av mobilen då du sover?
Nej, jag har mobilen som väckarklocka. Stänger inte ljudet heller, om nån ringer mitt i natten är det viktigt och då vill jag höra det.

Vem såg dig naken senast?
Katten. Annars Mannen.

Hur såg du ut på högstadiet?
Rundare, osäkrare, fulare kläder

Hur kommer du att se ut om tjugo år?
Ungefär som nu skulle jag tro, möjligen minus Conversen.

Hur var du på dagis?
Jag har aldrig gått på dagis, min mamma var hemma med mig tills jag började på lekis.

Hur är du som arbetskamrat?
Laglojal och mån om att göra min del. Kul och kreativ tillsammans med rätt person, drar mig undan om jag tvingas ihop med fel.

Biter du på naglarna?
Nej.

Är du rädd för att få hängbröst?
Inte rädd direkt men kul är det ju inte.

Svär du?
Ja.

Är du trevlig mot Jehovas vittnen?
Det var mycket länge jag fick påhälsning, om de knackade på nu skulle jag vänligt men bestämt säga till att jag tror på nån gud och att jag är nöjd så.

Om du var tvungen att välja en maträtt livet ut vad skulle du välja då?
Spagetti med köttfärssås för det kan jag laga på så många olika sätt (fast det kanske är fusk?)

Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Lever.

Har du blivit tagen av socialen någon gång?
Tagen, vilket konstigt ord. Nej, det har jag inte.

Ljuger du?
Om jag måste.

Har du kysst en polis?
Nej, det tror jag inte.

Har du något att dölja?
Det beror på för vem. Ingen vet allt om mig.

Vad har du på din nyckelknippa?
Nycklar såklart.

Är du gift?
Ja.

Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta den du älskar?
Det beror på. Om han inte kan ta sig hem på annat sätt, ja.

Kan du laga cyklar?
Jag kan laga en punktering, men mer är det väl inte.

Kan du fixa bilar?
Nej. Inte på något sätt.

Brukar du köra om?
Högst ogärna om jag inte är på motorväg. Jag är en försiktig bilist.

Kan du baka bröd?
Ja, men jag gör det mycket sällan. Bakar hellre bullar och kakor.

Helhet

Spotify bråkar med mig
Jag vill lyssna på hela The Nationals nya skiva
men får bara en låt i taget

Nåväl
Det överlever jag
Det är värre att uppleva att jag får livet en bit i taget
och inte hela på en gång
Att delarna inte hänger ihop
Livet med familjen nuddar vid livet med vännerna
men mindre än jag skulle vilja
Livet på jobbet nuddar vid familjen
men mindre... osv

Det finns ingen helhet
(Undrar om det gör det för någon nuförtin)

Jag har träffat vänner, lagat mat och pratat
ätit världens godaste middag, druckit en massa vin
och suttit ute tills midnatt invirade i varsin filt
Jag har haft det bra

Men det hänger inte ihop med resten,
med hela mig
Finns det nåt hela mig?
Jo men det klart att det gör
och det är inte avhängigt av andra
Inte på ett negativt sätt i alla fall
Jag är centrum i mitt liv och det är vackert
Jag bestämmer, kan välja och välja bort

Nu regnar det utanför mitt fönster
Jag skulle just gå ut
men tror att jag väntar ut uppehåll med att bilda helhet
med min katt under en filt

Om igår

Det var bra igår
på familjerådgivningen
Jag grät och kände mig som skit
när han fick lägga ut texten om hur trist han tycker att det är
att jag inte vill ha sex och att jag antagligen inte älskar honom
längre
Det var hemskt, kylan och torrheten i hans röst

Men sen fick även jag ta plats och berätta om varför
jag inte vill ha sex
Hur livet med Mannen sett ut, på det planet,
från början till nu
Det var inte kul för honom att höra, det påstår jag inte
Men det var inget nytt
Familjerådgivaren kallade det förtryck,
det Mannen gjort mig

Jag skulle kanske inte använda ett så starkt ord
Men jag har heller aldrig satt ord på det
Bara på hur jag känt mig i det

Rådgivaren är skitbra, verkligen riktigt bra
Och det finns mycket mer att säga både om hur han
hjälper oss med sitt fasta lugn
och om det som blev sagt

Men det hinner jag inte nu
För det är helg och jag ska iväg med mina tjejer
för manslöst umgänge: mat, vin och prat
Tjoho!

Blåst

Storm i ett vattenglas
är en metafor som känns rätt idag
Det blåser i maillådan och i mobilen
oron är stor och farhågorna många
Men inget har hänt
Nada, nothing, niente

Jag känner bara en stor trötthet inför allt detta nu
Det som jag vet kommer,
ett behov av att älta, diskutera på nätterna, långa mail

Trött och matt och ovillig

Ieftermiddag ska vi på familjerådgivning
Första på över en månad
Det blir en intressant upplevelse...

SUCK!!!!

Jag visste det

Någon mailar Mannen vad jag skriver här

Det är så lågt att jag saknar ord och egentligen
borde jag inte ens bemöta det
Det är under min nivå

Men jag kan inte låta bli

Min man har på min uppmaning slutat läsa här
och jag tror verkligen att han håller ord
Han insåg hur livsviktigt det är för mig att jag får skriva
i lugn och fred här

Ja, jag har en profil på spray date
Det är inte hemligt
Jag skaffade den för att bevisa för mig själv
att jag inte är intresserad
Att det inte är nåt annan, nån annan
jag vill ha

Ett tag hade jag också en tanke om att visa upp
hur patetiska och larviga män på såna ställen är
(ja, säkert kvinnor med)
Ungefär som Bobbie
Men jag la ner det, det kändes inte som jag

Så. Är du nöjd?

Trött

Trötthet är många saker
Man kan bli trött av många olika skäl

Igår kväll var jag trött i betydelsen utmattad, urlakad och sömnig
efter hektiska dagar på jobbet och lite för lite sömn
Jag ville bara sova
Läsa lite kass deckare och sen sova

Mannen ville hångla (och mer)
Och tyckte att jag var tråkig
Det kan jag köpa
Men att han där och då (elva på kvällen)
ville dra igång en diskussion om varför
jag var så fjär och var det nåt annat och-

Det gjorde mig trött på ett helt annat sätt
Trött på det sättet som innebär att jag får svårt att sova

Kanske är det där med hus och tillsammans inte
nån så bra idé i alla fall

Om en annan vänskap

Min vän Äpplet har en vän
En manlig sådan
De vill båda vara mer än vänner
men han har tjej
(Huruvida han är på väg att lämna henne eller inte
har jag ingen aning om)

Äpplet och han har ingen relation, det är inget prassel
utan bara en förvissning om att
såhär är det
Vi vill ha varann

Är det ok?
Att vilja ha en annan, är det månne otrohet redan det?

Han ger henne presenter
Dyra, fina, omsorgsfullt valda
(Hon vill för sin del bara ha honom och inte saker)

Är det ok?
Att lägga tusentals kronor
av en förmodat gemensam ekonomi
samt såklart tid och kärlek på att köpa
fina saker till en annan kvinna?

Nej och nej
Skulle jag svara
Det är att ha sitt hjärta någon annanstans

Bara som en relief till de senaste dagarnas
diskussioner

Kall, varm

Två saker

Ett.
Så sjukt ointressant
en man plötsligt kan te sig
när han tror lite för mycket på sin egen
oemotståndlighet
Blev helt kall

Två
Så sjukt fina händer
en man i min närhet har
Solbruna, fina naglar och
vansinnigt snygga silverringar
en på tummen och en på långfingret
Blev helt varm

Vad tycker ni?

Det pågår en intressant diskussion här på bloggen
Igångsatt av ett inlägg som inte alls handlade om det
Men icke desto mindre

Frågan är:
Kan man, bör man, får man
vara vän med ett ex?
Gäller svaret alltid eller finns det förbehåll?

Kan en partner förbjuda sådan vänskap?

Nu utgår jag förstås från att det är ren och enkel vänskap
och inget annat
Att inget outtalat eller gråzonsaktigt pågår

Vad tycker ni?

Men oj!

Så missförstådd jag blev i mitt förra inlägg!

Jag skrev om den konstiga känslan när en vän inte svarar
alls eller på samma sätt som man själv
Inte är lika hjärtlig eller verkar lika glad eller
angelägen att ha kontakt eller hitta på nåt

Det finns många lägen när jag känner den obalansen
Och jag är helt på det klara med att den ofta är ett fantasifoster
Att den är skapad av att jag var mobbad stora delar av min barndom

Jag är på det klara med att mina vänner inte alls är lika fjära
och ovilliga som jag ibland får det till
Jag har en tendens att tycka synd om mig själv
och känna mig utanför

Så långt är det rätt
Så långt är jag med

Men sen?
Sen handlar kommentarerna om det lämpliga i att
vara vän med ett ex
Eller... inte det heller
Utan om det lämpliga i att jag är vän med en kille
som jag hade en kort relation med när det var slut med Mannen
hösten för två år sen
och som Mannen varit väldigt svartsjuk på

Det antyds att jag och Barista har en otydlig relation
Att jag vill mer än vänskap
Att nåt är outtalat

Det är så fel!
Vår relation är alltigenom okomplicerad
Vi har pratat om vad vi hade och vad vi har nu
Det vi gjorde, försökte, är så utrett som något kan vara
Jag skulle vilja säga att jag aldrig har haft en relation
som blivit så genompratad efter att den tagit slut
De finns inget konstigt eller fult mellan oss
Inget otalt, inget otydligt
Barista är en väldigt verbal och öppen person
och jag vet precis var jag har honom

Det jag mest av allt funderar över nu
är hur det kommer sig att några av mina trognaste läsare
missförstår mitt inlägg så totalt
Var jag så otydlig?
Vad är det jag inte sagt som gör att det lilla problem
jag funderade över blev till nåt helt annat?

Vi hörs!

Sjukdomen gjorde mig deppmanisk, ser jag nu
Jag hällde ur mig en massa mer eller mindre knepiga
inlägg om konstiga saker
Och tyckte förfärligt synd om mig själv

Nu är jag frisk, eller nästan, och
har landat i mig själv igen

Inget är så illa som det verkar när svartsynen tar över
Men en del saker är konstiga

Min vän (eller ex dårå) Barista fyllde år i veckan
Jag messade och grattade
Inget svar
Jag messade igen igår och hoppades att dagen var fin
samt skickade med en fråga om mående och en liten håv
om att jag saknar honom
(för det gör jag, som vän)
och en kram

Tillbaka kom:
Dagen var bra, jag mår bra, vi hörs! /B

Är det bara jag som tycker att man besvarar sina grattisar
samt svarar på mess i samma ton som sändaren
om inget är otalt eller konstigt
Frågetecken

Jag bryr mig om sånt här
Fast jag säkert inte borde
Pendlar mellan att fundera på om det är nåt jag gjort
och att tänka
men så slipp då!

I såna här lägen får jag,
oavsett om det är en tjejvän eller killvän som är kort
eller inte hör av sig
en känsla av att vara dum och fel och oönskad

Friday I'm in love

Nu vill jag ut!
Det är fredag eftermiddag
Man kan flexa ut såhär dags

Jag vill ta på mig min vackraste klänning
och stämma möte i stan
Äta indisk mat och dricka vin
Prata med huvudena tätt ihop
utbyta värdefulla ord
Vingla längs Linnégatan och fnissa ikapp
Landa hemma och dricka en kopp te på balkongen
med en filt om axlarna

Allt med en speciell människa
och såna finns det flera
Det är bara det att jag glömmer bort det
när jag tycker synd om mig själv

Dumt

Omtanke

Gårdagens deppsvacka är utbytt mot
trött handlingsvilja
Jag har varit sjuk,
eller är fortfarande,
men på väg upp ur koman

Jag blir ofta gråtledsen när jag är sjuk
Vill bli ompysslad men inte med tillhörande
skuldbeläggande
Vill vara ifred men med folk nära
Ligga i sovrummet och höra familjen
Det är perfekt
Men det går ju inte när man är särbo
Då är det ensamt och tyst
tills de kommer och fyller allt utrymme och det blir
jobbigt

Mannen har en tendens att vara avig när han ska pyssla om
Som om han tar ut nån slags bristande tacksamhet från mig
genom att vara avmätt och liksom kasta åt mig hjälpen
Det gör mig ledsen

Jag går igång på omtänksamhet
Det är en av de finaste egenskaper jag vet

Minns hösten med Barista, just hans omtänksamhet
Hoppas att han snart hittar någon
att slösa den på

Cats in sinks

Min katt har det
Och många andra katter också
En passion för att ligga och sova i handfat och vaskar
Det är inget konstigt
Men att det finns en blogg som handlar om detta
det är både lite konstigt och roligt

Så här, alla kattägare och kattgillare,
här är cats in sinks:

(Tack till Ulrika)

Nej, det var ingen bra idé
Jag ska inte lura andra människor,
driva med deras - förmodar jag - seriösa
önskan om att hitta någon
Jag skulle inte vilja att någon behandlade mig så

Och vad gäller mina minnen
så fräschades de upp tillräckligt bara genom att
vara där en dag
Det räcker så bra

Jag kommer kanske att söka mig dit nån annan gång
på sant
Det blir en annan sak

Mannen och Yngstan var här en sväng nyss
Nu har de åkt och jag känner både ensamhet
och lättnad
Jag är ledsen över mitt liv

Men vad vill jag då?
Vad är det som inte stämmer, vad beror min leda på?

Jag vill skriva

Jag vill vara en bra mamma
Ha tid, ögon och öron
Och det tror jag att jag är, har
Tillräckligt i alla fall
Och jag tror att barnen tycker det
också

Jag vill skriva

Jag vill göra ett bra jobb
Jag vill ge på jobbet
inte bara överleva mina olika projekt
Jag vill inte byta jobb men jag vill byta mig själv
Vakna

Jag vill leva i kärlek
enkel och vanlig kärlek
Och inte o-kärlek
Tillkämpad och tung
Skuldfylld och svår
Jag vill gå på tjock is

Och så vill jag skriva

Vad väntar jag på?

Jag vill inte

Jag har ett experiment
En profil på spray date
Av två skäl:
för att studera hur det är
för att påminna mig själv om vad det är jag inte vill

Jag vill inte ha slippriga copypastade
komplimanger om mina nyckelben
Jag vill inte att folk ska fråga efter min msn
innan vi ens sagt hej
Jag vill inte bada skumbad med människor jag inte känner

Det kommer att bli intressant och nyttigt

Nu

Ibland flyger sentenser genom mitt huvud

Life is what happens to you while you're busy making other plans

är en av de som är bra
(de flesta är det inte)
Jag är lite kass på just det där
att vara i nu och
inte gräma mig för det som varit
eller längta tillbaka
inte oroa mig för det som kommer
eller vänta så mycket på det att jag tappar nuet

Samtidigt är det just i vardagen jag trivs
I här och nu
När barnen är här
När det är fullt upp på jobbet
När jag uppslukas av en bok eller en film
När jag sitter i ett långt samtal med en vän
Då längtar jag ingenstans

Jag är mer en hemma och som vanligt-människa
än en semester och speciellt-människa
Samtidigt tråkas jag ihjäl när inget händer som får mig att
sluta tänka bakåt och framåt
När inget nu finns

Om språk

Jag vill bli författare
Det är det enda jobb jag någonsin, egentligen,
velat ha
Jag skriver och har alltid gjort
Jag kan inte leva annars

Men att skriva för sig själv, för att man måste,
är inte samma sak som att skriva sånt som andra
vill läsa
Det inser jag

Men ändå
Jag tror att jag kan
Jag bär på en säkerhet i den frågan som inte liknar
nåt annat jag känner om mig själv
Och den säkerheten stärks när jag läser böcker som
Nancy Horans Kärleken till Frank
(jo hon heter så)
Det är en intressant historia om en stark kvinna
men jag tappar lusten när språket är så... tunt.
Så vardagligt utan att kännas äkta
Det är inte människor som talar med varann
De finns inte
Jag känner inget för dem

Måhända är det bara översättaren som haft en dålig dag
(eller halvår)
Men jag kan bättre
Jag vet det

De viktiga människorna, ja
Vilka är de?
Oavsett i vilken tid eller i vilket sammanhang,
de där som alltid finns
Vet man det i nuet?
Eller är det per definition något som visar sig
först efteråt?

Det är nog så att man ska fråga magen där med

De senaste tre åren har jag hittat fram till
ganska många människor
gamla och nya

En del av dem vet jag bestämt att jag har för livet
En del av dem vet jag lika bestämt att jag inte
kommer att ha kvar

Men så finns de där andra
De som lärt mig något specifikt
De som stått mig nära under en kort tid
De som sårat mig mer än jag trodde var möjligt
och på sätt som jag inte trodde jag kunde bli sårad

På ett sätt är de med mig för livet
även om jag aldrig kommer att träffa dem igen

Men gudihimlen vad man kan bli pladdrig
av en romantisk film

Film under filt

Ligger i soffan under en filt och tittar på en film
om Coco Chanel
Det är storslaget och romantiskt
Massor av vackra kläder, stolta människor och kärlek
Kärlek och sorg, saknad och åtrå
Det är en film av det där slaget som jag kommer att glömma
direkt när den är slut
men som är uppslukande så länge den varar

Jag tänker på människor i mitt liv
Som om det var en film, lite
Vilka är de? De viktigaste?
Om man verkligen tänker efter

Mannen, barnen... Men sen då?

Mage ggr 2

När magkänslan ger olika besked
Vilket av dem ska man då lyssna på?
Jag är en magkänslomänniska
Inte så att jag alltid vågar eller orkar eller kan
göra som magen vill
Men jag vet att det nästan alltid blir bra om jag gör det
och dåligt om jag inte-

Men när magen säger
Flytta ihop!
Flytta inte ihop!
Samtidigt
Vad gör man då?

Kastar sig ut i ena riktningen och tänker att
livet ska levas och inte väntas ut
och att det alltid går att göra om
en gång till
det som man inte blev nöjd med
Frågetecken

301

Öppnade en ny inläggsruta och ser
att jag har skrivit 300 inlägg
Detta är nr 301
Borde nästan firas

Fast just nu har jag inte tid att fira
Inte ens tid att skriva, faktiskt
Så vad gör jag då här?

Jag vet inte
Jag vet bara att den här första jobbdagen kom
det gamla pustet tillbaka
Att komma hem och vara tvungen att gå igen
Hem till Mannen för att jag lovat det
(för att jag vill ses också, jo då såklart...)
Cykel i regn-fuktig och trött
Sugen på middag och fötterna på soffbordet en stund
Men nej, ut igen
Jag vill inte
Vill inte alls
Det är en sak att gå ut och sen komma hem igen
Ta en fika med en kompis eller gå på bio
och sen återvända till egen säng och egen ro
Jag är inte borta-typen
Hur går det att vara särbo då?
Svar: det går inte
Eller, det går dåligt
Så vad vill jag då? Bo ihop?
Vågar jag?

Och varför skrev jag till en ung person att jag saknar honom?

Söndagskväll efter festival

Hemma nu
i tom lägenhet
Kluven känsla i magen
Jag brukar gilla detta, att komma hem till ingenting
till allting som är mitt
Ensamheten, tiden, tystnaden
Nu är det ensamt på ett sämre sätt än annars

Mannen och Yngstan kvar hos honom
Jag här

Vi har haft en fin helg med vänner och så mycket musik
att man skulle kunna tro att det räcker för ett liv
Men det gör det inte
Jag vill redan ha mer
av allt det där

Jag orkar just nu inte tänka på sen
Orkar inte ta ställning till nånting mer
än vilken bok jag ska lägga mig i soffan med

Imorgon är det jobb och vanligt liv
en rad dagar fyllda av helt andra saker
Det blir fint det med

Dag 2

Jag vilar mina trötta ben och förundras över
hur vacker natten var när jag ensam gick hemåt
utan att vara rädd
ett dugg

Dag två börjar nu
Dag två av underbara och tröttande Way out west
Jag orkar egentligen inte alls sånt här
Ben och rygg skriker i protest efter alla timmar
av stående rakt upp och ner
Det var för lite dans
Jag vill ha dans!

Annars var det bra
Yngstan hos barnvakt
De stora hos pappan
Tom lägenhet att komma hem till
Sova länge
Frukost all by my self på balkongen
Låg musik
Recensionerna

Nu börjar dag 2

Kommentera mera!

Caroline skriver om kommentarer
och jag håller med henne!

Det är fint med kommentarer
jag tycker till och med att det är en av
huvudpoängerna med bloggandet - att folk kommenterar
det jag skriver och att jag svarar
Dialogen som blir

Annars kan man ju lika gärna skriva dagbok
Eller?

Så kom igen nu och skriv något!
Så att vi pratar med varann

En lista

... som jag lånade av fina Joanna. Gillar såna här. Både att läsa andras och att fylla i.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att spela Wii med mina stora barn

Vad gjorde du kl 08 i morse: Sa hejdå till Mellan som gick till skolan
Det sista du sa högt: Ha det fint nu, hejdå

Det senaste någon sa till dig: Mmm. Hejdå mamma
Vad har du druckit idag: Te

Vad var det senaste du åt: Frukost, dvs yoghurt med müsli, 2 smörgåsar med ost
Vad var det senaste du köpte: Middagsmat igår. Annars lite nya hemprylar på Ikea i förra veckan.

Vad är det för färg på din ytterdörr: Brun trädörr
Vad är det för väder hos dig nu: Mulet, regnet hänger i luften

Godaste glassmaken: Vanilj
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej. Men jag tror att man kan känna ögonblicklig lust och värme med en ny människa
Drömmer du mardrömmar: Jag drömmer massor, med alla möjliga innehåll
Trivs du med ditt jobb: Jag älskar mitt jobb!
Favoritklädsel: Klänning
Favoritlåt just nu: Conversation 16, The National
Vad ser du om du tittar till höger: Ut genom mitt köksfönster, träd och längre bort ett annat hus
Vad gör dig glad just nu: Smått och stort: Att Yngstan som haft feber hela natten sover nu, att jag inte känner stress över att vabba, att alla mina barn är harmoniska och att Mannen och jag har det fint
Vad ska du göra härnäst: Kolla jobbmailen och sen hämta tvätt i tvättstugan. Skriva och läsa lite tills Yngstan vaknar
Höger eller vänsterhänt: Högerhänt. Väldigt
Humör just nu: Lugn och tillfreds

Favoritgodis: Choklad och hallon-lakrits-godis
Kläder just nu: Morgonklädd, dvs velourbyxor och reklamtisha
Sommarplaner: Sommaren är ju snart slut, men återstår gör Way out west i helgen. Blir kul!
Hur många kuddar sover du med: En. En tempurkudde som är en gudagåva från Mannen. Den bästa present jag nånsin fått.
Spelar du något instrument: Nej. Helt omusikalisk
Morgon eller nattmänniska: Natt, definitivt. Men jag önskar ibland att jag var mer morgonmänniska, det är så magiskt med tidiga mornar innan alla andra vaknat, dis över daggvått gräs

Vad är viktigast för dig: Att mina barn mår bra
Är du kittlig: Ja, väldigt

Snarkar du: Nej, inte ens när jag är förkyld
Stjärntecken: Jungfru

Äckligaste insekten: Kackerlacka. Men av de som man utsätts mer frekvent: geting
Längtar du mest efter just nu: Att Yngstan ska bli frisk.

Tänka prat

Oj, vad mycket ord som ryms i mig!
Har saknat bloggen förfärligt mycket inser jag nu
Det är så mycket som inte tänkts på det här sättet
när skrivandet inte varit tillgängligt

Mannen mailar
(skrev om inledningen nedan, det om förakt)
och en diskussion om att våga ha sex kommer igång
Vi är överens bitvis men jag känner ganska snabbt
att jag liksom inte orkar prata mer om det
Nu har vi haft sex, vi kan ha det igen hoppas jag
Och fine
Då har vi det
Eller inte

Men jag orkar inte älta det
Jag blir less och trött och tänker saker jag inte vill
Tänker att jag inte vill
Tänker att jag ska sluta tänka och fokusera
på allt som är bra
istället

Se så

Om att skriva och om Kent

Allt som finns i mig, vart ska det ta vägen?
Allt som jag under lång tid stoppat undan
av skuld och visshet om att det inte går att ta fram
för då orkar jag inte försöka
Allt det som jag tror att jag är över nu
men som jag samtidigt är rädd ska komma fram
senare, på olika destruktiva sätt

Att skriva om det
är ett sätt att få ut det
Men innebär inte det också ett ältande av sånt som inte
längre är?
Att stanna kvar i det jobbiga istället för att
gå vidare in i ett nu och ett sen som är bättre?

Jag vet inte
Verkligen vet jag inte

Vi såg Kent i helgen
Det är vårt band på nåt sätt
Första gången vi såg dem tillsammans var det magiskt
Vi var nykära och stod som två slingerväxter
med armarna om varann
Andra gången
hade han en kris och prasslade med sin bästa väns fru
utan att jag fattade nåt
och just den kvällen tog det hus i helvete och slutade
med en knytnäve på hakan
Tredje gången var det bara trist
så som vårt liv tillsammans var ett tag
Han hängde med sina kompisar och jag
med mina, tyckte att han var barnslig som
drack för mycket
Fjärde gången var nu
Vuxet och stillsamt, innerligt
medvetna om allt som väntar
på ett bra sätt

Vårt liv tillsammans på ett annat sätt
Inte bara som frihetsprojekt och äventyr utan
som en helhet från nittital till nu

Men frågan kvarstår:
är det bra att skriva om allt som börjat svalna?

Förakt

Det är skönt att du inte föraktar mig längre
säger Mannen

Har han upplevt att jag föraktat honom?
Jo, tydligen
Jag har mest av allt känt förakt mot mig själv
För att jag varit dum - en riktig fåntratt emellanåt
som gått med på konstiga saker
För att jag varit otrogen och inte ens haft vett att
skämmas ordentligt, först
För att jag varit feg och konflikträdd och mån
om att vara till lags

Gentemot honom har jag känt
ilska, ledsenhet, besvikelse, bristande tillit
Men inte förakt

Jo. De har jag
För en sak: hans svartsjuka
Den har jag föraktat
Svartsjukan som fick honom att läsa min dagbok,
mina sms, mina mail och min msn-historik
(som han sparade utan att jag visste om det)
Som fick honom att rota runt i min dator och
leta efter spår
Av vad?
Av att jag
tittat på folks facebook-bilder
skrivit mail som jag slängt
Sånt

Då kände jag förakt, det gjorde jag
För honom och för mig själv som stod ut
Aldrig igen

Nu och sen

Sommaren är slut
Nä, inte slut som i slut men
jag börjar jobba idag så den lata sommaren
är slut

Min bloggpaus - som behövdes - är också slut
för nu behöver jag skriva igen känner jag
Det bor en ny värme och trygghet i min mage
och jag känner tillit och tro igen
Det är ömtåligt och sprött men verkar
kunna överleva vardag och nötning

Vi får se hur det blir
Men just nu lutar det åt hus och tillsammans och
vanligt jävla liv
Tills döden... ja ni vet