Jag vill bli författare
Det är det enda jobb jag någonsin, egentligen,
velat ha
Jag skriver och har alltid gjort
Jag kan inte leva annars
Men att skriva för sig själv, för att man måste,
är inte samma sak som att skriva sånt som andra
vill läsa
Det inser jag
Men ändå
Jag tror att jag kan
Jag bär på en säkerhet i den frågan som inte liknar
nåt annat jag känner om mig själv
Och den säkerheten stärks när jag läser böcker som
Nancy Horans Kärleken till Frank
(jo hon heter så)
Det är en intressant historia om en stark kvinna
men jag tappar lusten när språket är så... tunt.
Så vardagligt utan att kännas äkta
Det är inte människor som talar med varann
De finns inte
Jag känner inget för dem
Måhända är det bara översättaren som haft en dålig dag
(eller halvår)
Men jag kan bättre
Jag vet det
5 kommentarer:
Sådär tänker jag också ibland. Men jag vågar inte göra något åt det... Rädd för att det ska sitta någon i en soffa någonstans och säga detsamma om min text.
Numera lägger jag inte tid på dåliga böcker eller kassa översättningar. Den boken åker i soptunnan. Förr läste jag ändå. Jag värderar min tid annorlunda. :)
"Hoppa" då ;) Livet ät kort. Kram
Men du skriver ju här (för att du måste?). Och vi vill läsa. För att ditt språk är fantastiskt. Om man tänker så är kanske inte steget så långt ändå?
Så. Skriv mer. Och så säger du till när du är klar så skall jag köpa =)
Hehe, håller med Karin. Jag köper för jag gillar ditt dramaturgiska vis.
Wettex: ja, den rädslan finns. Men framför allt tror jag att jag är rädd för att verkligen gå all in, för om det misslyckas så har jag inte drömmen kvar. Och det är fegt, jag vet.
Jag avslutar inte heller böcker som inte ger mig något. Men jag läser alltid 50 s i en bok innan jag ger upp.
Anna: ja, livet är kort. Borde våga! Kram
Karin och Caroline: tack för ert beröm! Det gör mig väldigt glad! Jag lovar att jag ska ge det en riktig chans. Ja! Och när boken är klar ska ni få varsitt ex!
Skicka en kommentar