Sjukdomen gjorde mig deppmanisk, ser jag nu
Jag hällde ur mig en massa mer eller mindre knepiga
inlägg om konstiga saker
Och tyckte förfärligt synd om mig själv
Nu är jag frisk, eller nästan, och
har landat i mig själv igen
Inget är så illa som det verkar när svartsynen tar över
Men en del saker är konstiga
Min vän (eller ex dårå) Barista fyllde år i veckan
Jag messade och grattade
Inget svar
Jag messade igen igår och hoppades att dagen var fin
samt skickade med en fråga om mående och en liten håv
om att jag saknar honom
(för det gör jag, som vän)
och en kram
Tillbaka kom:
Dagen var bra, jag mår bra, vi hörs! /B
Är det bara jag som tycker att man besvarar sina grattisar
samt svarar på mess i samma ton som sändaren
om inget är otalt eller konstigt
Frågetecken
Jag bryr mig om sånt här
Fast jag säkert inte borde
Pendlar mellan att fundera på om det är nåt jag gjort
och att tänka
men så slipp då!
I såna här lägen får jag,
oavsett om det är en tjejvän eller killvän som är kort
eller inte hör av sig
en känsla av att vara dum och fel och oönskad
4 kommentarer:
Du. Jag förstår faktiskt inte varför du så gärna vill att han ska vara din "vän". Jag jämställer det med den gifte mannen jag hade en kärlekshistoria med för några år sen - javisst berörde han mig djupt, javisst kände jag mig väldigt nära honom då - men han får inte plats i ett liv där jag har en man och han fortfarande lever med sin fru. Att vilja hålla kvar en krok i en "vänskap" som egentligen aldrig varit en verklig vänskap utan hela tiden haft en annan underton... du kanske ska fråga dig själv vad det är du egentligen vill ha av honom.
Jag menar inte att det är fel att vara vän med sina ex. Jag är vän med flera av mina. Men när förhållandet inte har varit "rent" utan präglats av andra saker än bara att man försökt vara ihop och sen gjort slut, då är det inte lika okomplicerat. Vissa människor får man bara bestämma sig för att klippa med. Och i det här fallet vet du ju dessutom att din man inte är så förtjust i er kontakt. Varför envisas du?
Kan bara hålla med ovanstående talare. De känns som om att skapa sig problem om det inte finns några. Tycker man kan vända på steken lite i detta fall.....Skulle du vilja att mannen gjorde detta/hade denna "relation" med någon?? Varför är den så viktig? Den är ju så fylld av känslor...vänskap eller inte. Ibland försöker man lura sig själv att något är något annat än vad det igentligen är....i tanken kanske det är något mer. "Man skall inte utsätta sig för frestelser" finns det något som heter.....undra om du inte är ute efter något annat men försöker linda in det på ett snyggt sätt.Alltså lura dig själv. Kram
Ligger det inte lite annat bakom det där att bara önska en "vän" grattis och en vacker undran över hur han mår? Kanske ditt eget sökande efter bekräftelse och sen besvikelse för utebliven sådan.
Allvarligt, vad är meningen med att röra till allt ytterligare när du redan har tillräckligt svårt att landa och hitta vad du vill med din man och ditt liv? Vad förväntar du dig av Barista och alla andra? Att de ska lösa det åt dig? Är det inte bättre att söka i dig själv? Eller om du ska söka svaren hos andra så är väl inte Barista den smartaste.
Din känsla av att var dum och fel och oönskad verkar i detta fall vara en tycka-synd-om-sig själv-låt. Vilket man har all rätt att göra. Tycka synd om sig själv om ingen annan gör det. Men allt man känner behöver man inte sända utåt åtminstone inte utan att tänka efter innan vilka konsekvenser det kan få för andra och en själv.
Suziluz har ett tänkvärt svar.
Kan det vara så att Barista har en ny relation eller gått vidare själv, och försöker hålla en distans gentemot dig. Jag hade inte uppskattat att vara min väns egoboostare om det innebar att jag skulle ge av mina egentligen inte lämpliga inre känslor.
Skicka en kommentar