Fyra år sen

Det finns en bild
av vad som hände för fyra år sen,
då när Lyckliga paret kom till och vi, så småningom,
började experimentera med andra och allt det
Det är Mannens bild som jag nog aldrig riktigt
har ifrågasatt men heller aldrig känt mig helt
bekväm med
Den går ut på att starten och anledningen till att
allt blev så bra mellan oss, i sängen och överhuvudtaget,
en tid den där vintern var att han
började hälla komplimanger över mig
Att han boostade mitt självförtroende rent fysiskt
och fick mig att känna mig vacker och åtråvärd
Det är sant att han gjorde det och det är sant att
utan det hade jag inte vågat eller velat kasta mig ut i
frihetsprojektet, vara tre-projektet
Det är sant

Men det är nåt som skaver i den bilden, som alltid
har gjort det
I fredags hos familjerådgivaren föll det på plats
Det han gjorde, det som var det fina och fantastiska,
var att han då fick mig att känna att min sexualitet
var lika fin som hans
Att det jag ville och kände var vackert och tillräckligt
Att jag dög
Och då menar jag inte som kropp
utan som sexuell varelse

Sex my way var lika fint och kul
Vi var jämlikar i sängen
Han var nöjd, jag var nöjd

Förutom en kort tid i början av vår relation hade jag aldrig
upplevt det
Sen försvann den känslan
och övergick, återgick, i tjat och
påstridighet om allt vi skulle testa och göra

Och jag blev återigen en brist
Om än en vacker brist då