Öppnade en ny inläggsruta och ser
att jag har skrivit 300 inlägg
Detta är nr 301
Borde nästan firas
Fast just nu har jag inte tid att fira
Inte ens tid att skriva, faktiskt
Så vad gör jag då här?
Jag vet inte
Jag vet bara att den här första jobbdagen kom
det gamla pustet tillbaka
Att komma hem och vara tvungen att gå igen
Hem till Mannen för att jag lovat det
(för att jag vill ses också, jo då såklart...)
Cykel i regn-fuktig och trött
Sugen på middag och fötterna på soffbordet en stund
Men nej, ut igen
Jag vill inte
Vill inte alls
Det är en sak att gå ut och sen komma hem igen
Ta en fika med en kompis eller gå på bio
och sen återvända till egen säng och egen ro
Jag är inte borta-typen
Hur går det att vara särbo då?
Svar: det går inte
Eller, det går dåligt
Så vad vill jag då? Bo ihop?
Vågar jag?
Och varför skrev jag till en ung person att jag saknar honom?
5 kommentarer:
Opps!!! Vardagen pockar på och allt med den.....men det finns plats för funderingar ändå. Härligt tycker jag, det hör livet till. Kramar till dig och dina funderingar
Bra med funderingar, djupa sådana för att komma fram till något bra, något som magkänslan tycker är rätt.
Inte skynda in i något eller tillbaka till något bara för ATT.
Kram M
Anna: Jag gillar vardag. Jo, jag tycker om semester och helg också, men jag är absolut förtjust i att jobba, jag gillar mitt jobb och tycker om när det händer saker och är stressigt. Det är en särskild sorts stress detta att vara särbo med sin man och dotter. Jag måste försöka lösa det, hantera det. Kram!
M: Magkänslan är enormt viktig för mig. Jag vet att det blir bra om jag följer den. Ibland har jag gått emot och det blir nästan alltid dåligt. Nu säger den två saker: Flytta ihop. Flytta inte ihop. Svårt. Kram! (Förresten: jag blir nyfiken på om jag vet vem du är. Ge mig en hint!)
Nää jag kan nog s'äga att du inte vet vem jag är =)
Men jag har följt både dig och Han sen flera år, från den bloggen ni hade ihop till ni tog varsin blogg och tills du gorde denna.
Jag kommenterar ibland, väldigt sällan erkänner jag för ibland vet man inte vad man ska skriva, ungefär =)
Men kan berätta att jag är en Fru (vi har försökt skilt oss 2 gånger varav sista gången flyttade vi isär och sen ihop, lite för snabbt kan jag känna tyvärr),mamma är jag med till ett gäng "ligister".
Jag eller vi har mailat nått mail sins emellan då man skulle det om man ville följa dig vidare till denna blogg.
Magkänslan ja..den går jag mycket på jag med och den brukar ha rätt.
Kram M
M: ok, då tror jag inte att vi känner varann. Personligen alltså. Det fanns annars åtminstone två personer som det skulle ha kunnat vara. Du är välkommen att läsa här och som du vet gillar jag kommentarer. Men det är såklart inget måste!
Kram till dig
Skicka en kommentar