När magkänslan ger olika besked
Vilket av dem ska man då lyssna på?
Jag är en magkänslomänniska
Inte så att jag alltid vågar eller orkar eller kan
göra som magen vill
Men jag vet att det nästan alltid blir bra om jag gör det
och dåligt om jag inte-
Men när magen säger
Flytta ihop!
Flytta inte ihop!
Samtidigt
Vad gör man då?
Kastar sig ut i ena riktningen och tänker att
livet ska levas och inte väntas ut
och att det alltid går att göra om
en gång till
det som man inte blev nöjd med
Frågetecken
10 kommentarer:
Bo ihop på prov? Annonsera ut lägenheterna för andra hand, bo ihop ett slag. Var noga så att alla vet att det är på prov. Jag tänker på Yngstan och det jag över historien läst hos Han. Han ger Yngstan rätt mycket plats som är för vuxna tycker jag. Ni behöver inte lova henne något mer än att ni försöker igen.
Jag skulle kunna tänka mig det, ja. Och jag håller helt med dig om att han ger Yngstan för stort ansvar och för stor rätt att vara med och avgöra hur vi ska ha det. Att hon t ex bestämmer hur ofta jag ska komma till dem under hans barnvecka, genom att ställa till scener om jag inte kommer. Han understöder det snarare än att ge mig den flexibilitet och frihet jag behöver och som var ett av skälen till att jag ville att vi skulle flytta isär.
Så visst kan bo ihop på prov vara värt att pröva. Liksom bo isär på riktigt skulle varit värt att pröva. Så att man verkligen vet vad det är man väljer/väljer bort.
Det blir tungt för någon så liten att bära allt det där ansvaret som kommer i att vara med och bestämma. Det blir ofta problemhundar av samma skäl: hunden ser att husse behöver hjälp att styra upp sakeer och hunden kliver in för att hjälpa trots att den aldrig önskat det ansvaret för flocken och trots att den är en usel ledare.
Bo absolut isär kan förstås också vara en modell men kanske kommer den bli svår att genomföra eftersom det ni har nu väl är er/hans version av det?
Kanske ska n i avvakta med båda och se vart familjerådgivning för er.
Jag är också en magmänniska. Magen säger alltid sanningen. Nästan.
Caroline: ja, det är tungt att bära. Och jag måste jobba på att inte lasta henne för det, vare sig nu eller senare. Aldrig ska hon behöva känna att det var för hennes skull. Men det kommer hon såklart att veta ändå. Sånt vet man.
Det vi har nu är särboskap. Att vara tillsammans men bo var för sig. Problemet är väl att särboskap (i den form de flesta tänker sig det) inte innefattar gemensamma barn. Att vara särbo med en vuxen är en sak, att samtidigt var det med sitt barn en helt annan. Det insåg jag nog inte när vi beslutade om detta sätt att leva vårt liv ihop.
Mike: Du har så rätt. Lyssna inåt, så blir det bra. Nästan alltid.
Om min mage svarar Ja och Nej på samma fråga så brukar jag tänka att frågan är fel ställd?
magen säger ja och nej samtidigt är den kanske inte mogen att ta det beslutet än. Behövs kanske lite mer tid för att se hur er relation utvecklas nu när ni går i samtalsterapi.
Jag tycker inte det låter som om du är redo att flytta ihop än, mer än att du tycker det verkar mer praktiskt.
Bobbie: Ja, det låter ju som en rimlig lösning. Men vilken fråga ställde jag egentligen? Vad är det som är fel i mitt liv? Funderar vidare och tackar för ögonöppnaren.
L: Så tänker en del av mig också, den som inte vill flytta ihop ännu. Medan den andra tänker att en massa saker med särboskapet ställer sig i vägen och gör att det är svårt att se hur relationen som sådan är. Det är mer praktiskt att bo ihop, men det är inte bara det, inte bara därför.
Visst är särbo med gemensamma barn ganska lurigt, jag förstår det.
Jag tror inte att något blir bättre för att man flyttar ihop. Problem löser sig inte då. Det ska inte vara för att det ska _bli enklare att vara med varandra utan för att det _är så enkelt att vara med varandra.
Det är sant. Inte flytta ihop för att saker ska bli. Precis som man inte ska skaffa barn, köpa sommarstuga eller resa jorden runt för att man ska få det bättre sen. Utan för att man bara vill. Och det är det som är det svåra. Jag vill och vill inte. Men antagligen vill jag av fel skäl.
Skicka en kommentar