28 februari 2011

Dåligt samvete

Jag blir så trött!
Apropå vad jag skrev häromdagen, om poängen med att
hålla käften lite mer
Att inte släppa ut fullt så mycket genom munnen

Idag kom Yngstan till mig, mitt i pappaveckan
Hon skulle egentligen bara hämta några saker
men blev kvar och till slut var det mörkt och sent och
hon ville inte gå ut och ta sig till sin pappa
Så hon messade honom och frågade om det var ok
att hon stannade över natten

Jodå, det var ok
Men ha kunde inte låta det stanna där
utan var tvungen att skriva till henne att han tyckte att hon
bar sig konstigt åt
Han var tvungen att låta sina känslor komma ut genom munnen,
tvungen att ge henne dåligt samvete!

När hon hade gråtit en lång stund och börjat ångra
sitt beslut att stanna här
så ringde hon honom och sa att hon blev ledsen
(modig tjej)

Jag sa till henne att det handlar om honom och inte om henne
Att han inte kan ha en känsla utan att berätta om den, det
är inte hennes fel
Jag tror att hon fattade
Och jag tror att jag gjorde rätt

27 februari 2011

Han stannar!

Han åker inte
Min älskade flyttar inte utomlands till hösten
Han fick besked nu i veckan, att det blir inte så
Jag är på ett sätt ledsen för hans skull
för han ville verkligen ha det där jobbet
Men samtidigt är jag glad,
och det är han också,
för att han stannar hemma

Det betyder att sommaren är vår och att den är lugn
Inte början på en lång tid utan honom

Jag vet att vi hade fixat det
Kärleken mellan oss är stark och trygg
Men jag har honom hellre hemma än på andra sidan jorden
allt annat lika

Om att provocera

Det är ingen nyhet för någon att jag har levt med en svartsjuk man
Under hela den där tiden matades jag med att det var mitt fel
att han var svartsjuk
Jag gjorde honom svartsjuk, således fick jag skylla mig själv
Den logiken är han inte ensam om att köra
Jag har greppat tillräckligt mycket av hur svartsjuka fungerar
för att veta att det är standard att skylla på sin partner
när man är svartsjuk

Men det betyder inte att jag är utan skuld
Jag provocerade honom
Jag gjorde det för att jag var så trött på hans sätt att försöka styra mig
Och det må vara en förklaring men egentligen ingen ursäkt
Jag visste att han mådde dåligt och jag struntade i det
Jag tyckte till och med att det var rätt åt honom
Det är inget jag är stolt över
men det har lärt mig viktiga saker om hur jag själv funkar 
Jag skulle aldrig göra så mot min pojkvän
och det beror inte bara på honom
Det beror på mig också
Jag har lärt mig andra sätt att markera min integritet
Och framförallt skulle jag aldrig gå in i ett sånt
projekt igen, som det vi höll på med
Aldrig mer!

24 februari 2011

Speakerrösten har tystnat

Jag har en mission: att radera gamla sms
Eftersom jag på den punkten är lite av en samlare
så är de ganska många, de gamla sms:en
Så många att jag inte kan ta emot nya sms utan att först radera
ett par gamla
Det tar tid att radera, för kännedom
Kan jag inte radera alla?
Jo, men då försvinner även sånt som jag vill ha kvar

Så när jag långsamt och noggrant sitter och raderar
får jag syn på ett gammalt sms från min exman
Nåt om en sexig rumpa och nåt annat om att jag lät sur

Två bilder av vår relation, men båda tecken på samma sak:
att han alltid kommenterade mig

Mitt utseende, mitt humör, saker jag sa, saker jag gjorde
(och inte gjorde)
Gud så trött jag var på det och så skönt det är att slippa
Jag får vara jag nu, utan speakerröst
och det är så befriande!

23 februari 2011

Vatten

Det är mycket nu
som Stefan Sauk sa

Jobbet är som att stå i vatten upp till näsan
och så kommer en våg

Jag kan har en känsla av att när som helst drunkna

Men jag gör inte det
för livet, mitt hela liv, är det finaste och bästa
Mina älskade goa ungar och min älskade finaste pojkvän
Gör att jag till och med kan andas under vatten
om det skulle vara så
Så en och annan kallsup ska jag nog klara av

Men här hinner jag inte vara
Det är mest det...

20 februari 2011

Erik och Martina Haag

Jag är lite motvilligt förtjust i Martina Haag
På tips från en läsare, min fina K, läste jag en intervju med
Martina och hennes man Erik

De säger en hel del klokt:

Erik:  
Förut trodde jag att det var så viktigt att hela tiden säga hur man känner och tänker. Med åren har jag fattat poängen med att hålla käften lite mer. Inte säga allt och att inte låtsas om. Jag väljer mina strider med större omsorg nu.

Martina:  
Vi sopar under mattan hela tiden. När barnen är med kan vi inte säga ”Ge mig smöret din apa!” utan då säger vi 'Kan jag få smöret?'
Sedan när vi har nattat alla kan vi ju inte säga 'Var var vi någonstans?' och fortsätta bråka. Så vi fortsätter att sopa under mattan
Vi sitter aldrig på sängkanten med en tekopp och frågar 'Åh, jag förstår, du blev alltså kränkt när jag kallade dig för en jättebebis med skägg?'

Det är ingen revolution
Det är bara vardagsklokt

Jag är nog en mindre bråkig typ, jag förstår inte poängen med att skrika och gapa åt varandra
Även om man inte menar nåt illa så tycker jag att det är trist  
Jag blir ledsen
Lycka för mig är att vara snäll
 

19 februari 2011

Spring för livet

Det är inte varje dag Melodifestivalen innehåller en låt
med så mycket allvar och igenkänning som
Spring för livet
Nej, jag blev inte misshandlad i min förra relation
Inte fysiskt i alla fall
Men jag känner ändå igen mig
Man kan inte förändra eller förstå
Det vet jag allt om nu
Det enda och bästa man kan göra är att lämna
Det har jag har gjort nu, det är jag glad över

Jag känner fortfarande att jag vill förstå, men inte honom
utan mig själv
Hur jag kunde hamna i det där
Hur jag kunde stanna i det
Det vill jag, måste jag, förstå 

För mycket?

Tre, fyra månader in i en ny relation
Vi lever vardagsliv ihop nu: 
Snabb, lite för sen middag en tisdag
Sömnig frukost utan ork att samtala
Barn som ska nattas, skolarbeten som ska kollas
Vi flyttar in i varandras liv och det känns väldigt fint  

Men jag kan såklart inte låta bli att tänka, vrida och vända
Det är så mycket jag vill undvika med honom, saker som jag
inte vill ska upprepas
Jag vill vara mitt sanna jag, inte acceptera att bli trampad på
Såklart!
Men det är inte så självklart som det låter
För så tänkte jag förra gången också
(även om jag inte hade samma bagage då)
Hur ser man tecknen, när/om de kommer?
Hur vet man?

Jag vill inte heller bli mitt ex
En klängig sort som hela tiden är för mycket
Eftersom min pojkvän är så olik mitt ex -
han är mycket mer introvert, intensiv på helt andra sätt -
Blir jag ibland rädd att jag ska vara för mycket
Att jag ska bli den klängiga, den som vill mer
Som blir ledsen och känner sig osynlig
Jag vill absolut inte det!
Han säger att det absolut inte är så heller
Men hur vet man?
Det smög sig på förra gången
Handlar det bara om att kärleken tog slut (eller dödades)?
Är det så enkelt?

17 februari 2011

Hon

Jag vaknade och hade glömt
Men så mindes jag
Hon dog igår

Allt rullar förbi inuti huvudet, som en film
Hela mitt liv med henne
Hon har alltid funnits
Barnet som var jag levde nära henne
Ett hus, en trädgård, ett körsbärsträd
Hon är barndom och vuxenhet samtidigt
Hennes sätt att prata med mig, alltid med vissheten
att jag förstod
Att barn gör det, att man inte behöver prata
på nåt speciellt sätt
Hon finns inte mer
Men ändå alltid

16 februari 2011

Hur ser lycklig kärlek ut?

Vad är det som gör att en vet att detta, det är bra?
Är det frånvaron av nattliga gräl?
Att en inte gråter mest varje dag?
Och att en inte har ont i magen av oro?

Är det självklarheten och det lätta?
Eller är det värmepirret i magen när en tänker på honom?
Är det oron när han är ledsen, all värme en vill ge?

Jag tror att det är allt det och mer därtill
Banalt eller inte, att vara lycklig i kärleken är bättre
på alla sätt jag kan komma på, än att vara olycklig
Skit samma om det är kul att läsa om det eller inte

Just idag är jag dock en sorgsen människa
En person som har betytt oerhört mycket för mig
dog tidigare idag
Sov i ro lilla du och tack för allt du lärde mig

15 februari 2011

Mamma-stödet

Jag har hittat hem till mamma
Vi pratar med varandra på ett sätt som vi inte har gjort
på mycket länge
Kanske aldrig
Hon har sett så mycket under de här åren
Förstått
Men aldrig sagt nåt
Jag har inte släppt in henne
Också det ett typiskt beteende för den som lever i en
destruktiv relation: viljan att skyla över

Jag har varit arg på min mamma för (andra) saker
och inte velat ha med henne att göra
Det är också ett skäl

Men nu
När vi pratar igen
Får jag stöd och pepp på ett sätt som är oväntat
men väldigt välkommet
Hon är klok, lilla mamma

14 februari 2011

Bilder som påminnelse

Jag hittade ett gammalt usb-minne i väskan
På det fanns lite olika saker: jobbtexter, kalasinbjudningar
och bilder
Bilderna var alla tagna vid samma tillfälle
(eller närapå i alla fall) och med samma syfte
De var från K6-tiden

Jag övermannades lite av min egen reaktion på dem
Sorg
Jag kände sorg
Det var fina bilder, inte porriga eller konstiga
och jag minns att jag inte var ledsen när de togs
(det finns såna bilder också)
Men ändå
Allt de står för nu
Allt som jag inte ville men ändå gjorde
Allt som jag ville men inte gjorde

Jag raderade alla utom en
En suddig
Den ska jag spara som en påminnelse om vad jag aldrig vill
ska hända igen

Banal kärlek?

Det sägs att det är svårt att skildra
den lyckliga kärleken
Att det lätt blir banalt och ointressant
Att olycklig kärlek och den smärta som den förknippas med
gör sig bättre som föremål för skrivande
Jag vet inte om det är så men
jag ser en stor och rolig utmaning i att försöka skriva om
den lyckliga kärlek jag upplever nu
på ett intressant och viktigt sätt

Kärleken jag känner och mannen som får mig att känna den
Jag vill skriva om det
Vår relation är förstås inte utan problem, men den är
varm, ömsesidig och positiv
Vi har bagage med oss, båda två
Vi vet hur vi vill ha det men vi reagerar med magen också
Vi pratar hela tiden men jag upplever aldrig att jag blir överkörd

Livet, det som börjat nu, är fullt av löften
Mitt liv, mina känslor, mitt sätt att vara lycklig
Jag hoppas att det är lika spännande att läsa om
som den stora sorgen den destruktiva relationen innebar

13 februari 2011

Balansen och vi

Jag går balansgång
Å ena sidan måste jag få vara arg på min exman
för hur han behandlade mig
Jag kan inte vara en mes som bara glömmer
Det vore att säga att det han gjort är ok
Å andra sidan måste jag gå vidare
Sluta lägga energi på det som varit
Inte fastna i bitterhet
Det är inte alldeles lätt

Lätt är däremot min nya tillvaro
Lätt och ändå full med innehåll
Det är lätt att prata med honom
om allt och inget, djupt och ytligt, stort ovh litet
Jag får vara engagerad utan att han tror att jag är arg
Det är lätt att dela vardagen med honom
Vi vill samma saker
Vi låter varandra vara ifred i trygg förvissning om
att vi finns
Det är lätt att ha sex med honom
Trots att vi är nya med varann och trots
alla sår som jag har, rädslor och oviljor
Så är det lätt och vackert
Det är lätt att sova med honom
Vi somnar i sked och vaknar intill
Tyst och stilla sover han, lugnt och gott sover jag

Vårt vi är det finaste som hänt mig
Balansgången blir lättare med honom nära

10 februari 2011

Blogg om att blogga

Jag gör som Caroline och svarar på lite frågor om det här med att blogga  

Hur länge har du bloggat?
I ungefär fyra år. 

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Ett tiotal, mer hinner och orkar jag inte. Jag är å andra sidan en väldigt trogen läsare. 

Av de bloggar du läser, hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
De flesta är dagboksbloggar. Ett par handlar om andra saker, men har samtidigt ändå karaktären av dagböcker.  

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det tror jag. 

Har du hittat en gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag är väldigt personlig och det vågar jag vara eftersom jag skriver anonymt. Gränsen flyttas nog varken åt det ena eller andra hållet.
  
I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
I ganska liten utsträckning. Det är skrivandet som är det centrala för mig

Har du träffat människor irl, efter att ha träffat dem via bloggen?
Ja, en person har jag träffat efter att ha hittat henne via min OCH hennes blogg.

Tror du att det är skadligt för vissa personer att blogga?
Ja, det tror jag absolut. Särskilt unga människor som skriver på tok för privat utan att vara anonyma. Blir lite lätt illamående när jag kommer in på den typen av bloggar.

Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?
Jag kan ta väldigt illa vid mig av en del kommentarer, när folk bara verkar vilja mig illa, misstolkar så mycket det går och verkar vilja så split mellan mig och mitt t ex. 
 
Tror du att du fortfarande bloggar om 2 år?
Ja, det är jag ganska säker på att jag gör. Bloggandet är en del av mitt liv och välbefinnande.

Min kärlek

Jag är så kär!
Att vakna nära honom, lagom varm och skönt utvilad
Att krypa tätt intill, lägga en hand på hans mage
Få en puss och ett leende
Godmorgon, har du sovit gott?
Ja, jag sover alltid gott med dig!

Det fyller mig fortfarande med förundran ibland, detta nya fina
som händer mig
En varm och vacker människa som älskar mig
utan att vilja göra om mig
Kärleken jag känner för honom är stor och trygg
Ny men också gammal, som om vi har känt varann
mycket längre än vi har
För livet, alltid

9 februari 2011

Exet och vännerna

Min exman frågade mig då och då om jag skämdes
över honom
Han trodde att det var så och var - såklart - ledsen över det
Anledningen till att han hade fått för sig att det var så
var att jag t ex inte gärna träffade mina vänner
tillsammans med honom
Jag bjöd nästan aldrig hem någon när han var med
Jag ville inte det, det kändes inte lockande alls

Utan jag träffade mina vänner på egen hand,
ute eller hemma hos dem

Men skämdes över honom?
Nej, det tyckte jag inte att jag gjorde

Jag har funderat en hel del på det där
Inte minst nu, med en ny pojkvän som jag
känner att jag vill visa för hela världen
Som jag gärna vill ska träffa mina vänner

Så slog det mig plötsligt
Det var inte honom jag skämdes över
Det var mig själv!
Jag skämdes över att jag fortfarande var
tillsammans med honom, trots allt som hänt och trots
att jag inte älskade honom längre
Jag kunde inte stå för oss

8 februari 2011

Mitt ansvar?

Jag fick ett svårt surt sms av mitt ex nyss:
Kom hem tidigt och fick veta att Yngstan inte ens
kommer till mig idag. Du måste bestämma med henne
i förväg så att jag vet!
Det här är oaceeptabelt  

Jag har inga problem att förstå att han är irriterad
Ungen ska komma till honom eftersom jag jobbar över
Han åker hem från jobbet och hon är inte där

Yngstan sa till mig imorse (igen) att hon inte vill gå till pappa
Jag föll tillföga och sa att hon inte måste göra det
Jag kommer hem sent, men hon kan vara med Mellan
Men jag sa till henne - tydligt - att hon måste ringa pappa
och säga till, så att han vet
Hon lovade att göra det

Uppenbarligen glömde hon det

Är det då mitt fel?
Hur kan det blir det?
Och viktigare: varför utgår han från att jag inte sagt
till henne?
Att jag slarvat och betett mig nonchalant?

Jag svarade, kort och argt:
Jag sa till henne mycket tydligt att hon skulle meddela dig hur hon gör
Att hon missar det är inte mitt fel, det får du ta med henne

Men han står på sig:
Situationen ska inte ens inträffa
Det är ditt ansvar

Ursäkta mig?
Är det mitt ansvar att ungen inte vill vara hos honom?

Världens bästa ex

Tänk så lätt det kan vara!
Jag ställde exakt samma fråga till mina stora barns pappa:
Kan barnen vara hos dig en extra dag
när jag ska resa bort i juni?
Svaret kom direkt, kort och enkelt:
Ja visst! 

Inget tjafs, ingen vilja att älta, ingen överföring av skuld
Bara detta enkla: ja visst!
På samma sätt som jag alltid hjälper honom om jag kan

Jag inser att jag är bortskämd, att jag har
världens bästa ex
Och då är det inte det nyblivna exet jag pratar om

6 februari 2011

Han framhärdar

Det här är min sk harang:

Det är ju så att även om jag gärna träffar Yngstan extra så innebär det en kväll som jag inte kan jobba och inte kan vara hos min pojkvän. Att du i bästa fall tar henne en dag som hon eg ska vara hos mig ger mig inte detta tillbaka. Jag kan inte stanna kvar på jobbet eller jobba kväll hemma ändå. Lägg ovanpå det att hon knappast går med på att vara extra hos dig när det inte finns skäl. Så generellt är jag tveksam till extra dagar.

(Mitt ex tyckte att jag skulle läsa mailet igen. Jag letade upp det och läste. Tycker fortfaramde inte att jag gnäller utan att jag försöker beskriva hur det blir för mig. Lyfta en diskussion.)

Jag sa till honom att jag inte tycker att jag gnäller, men det tycker alltså han
Och när han ändå hade mig på tråden tog han tillfället i akt att påpeka hur han hjälper mig:

Och jag är exempelvis uppbokad med Yngstan till midsommardagen och kan alltså inte resa bort nånstans. Varsågod. 

(Det sista är hans sätt att antyda att jag inte är tacksam. Vilket jag är. Jag har tackat väldigt explicit för att han hjälper mig)

Jag blir så TRÖTT!

Harang

Jag mailade min exman med en fråga om hjälp
Kan han ha Yngstan en dag extra vid ett tillfälle i sommar? 
Jodå, det kan han
(Bra, tack!)

Men han kunde inte låta bli:
Och du, om det var din avsikt så har du lyckats. Jag tänker inte fråga dig mer om hjälp efter din harang förra gången. Det är tråkigt att jag landat i känslan att vi inte har det vi sagt att vi ska ha - ett föräldraskap där man kan få hjälp - och utan att bli skuldbelagd. Säg till om du ändrar dig och är mer hjälpsam, så jag vet om jag kan fråga dig igen. 

Det är alltså inte ok att jag tar upp en diskussion om
ett problem i vårt gemensamma föräldraskap?
För om jag gör det så kommer jag med en "harang" ...
Det är inte direkt första gången en man nedvärderar
vad en kvinna säger genom att använda negativt laddade ord

Vad värre är är att han har fel i sak
Min vilja och avsikt är att vi ska hjälpas åt,
men att det måste funka i vardagen för oss båda
Att Yngstan sätter sig på tvären mot byten är en sak
vi måste kunna prata om
Tycker jag

... och det är vare sig harang eller bristande vilja att hjälpa

5 februari 2011

Lyft!

När jag blir sjuk tappar jag förmågan att lyfta blicken
Jag blir ledsen och avstannad
Som om livet kommer att vara såhär alltid,
från och med nu
Huvudvärk och droppande näsa.
Ingen träning och ingen ork

Jag måste påminna mig själv om att det såklart inte är så
Det är en parentes, detta
Inte ett normaltillstånd
Snart är jag pigg igen och drar på mig löparkläderna
Snart orkar jag jobba utan att tappa fokus hela tiden
Snart är en tur till tvättstugan inte en andledning att bli andfådd

Jag planerar våren och sommaren för att bli lite gladare
Saker jag vill hinna med - skriva mest av allt
Resor
Jag och han
Jag och han och barnen, alla våra små och stora
Jag lyfter blicken, skalar en apelsin och leker frisk

4 februari 2011

Dåligt kvinnosamvete? Inte nu längre!

Jag och Yngstan hade ett litet samtal innan
Jag berättade för henne att hon ska vara hos pappa
en kväll i veckan som kommer, eftersom jag har ett kvällsmöte
på jobbet
Hon vill inte
Hon vill vara här och tycker att det går bra
när jag inte ska sova borta
Hon vill gärna vara hos mig i pappaveckan
Men inte hos honom i mammaveckan  
är väl kontentan 

Hon tycker också att de fredagar hon stannat hos sin pappa
för att han bett att få ha henne kvar
(för att Tonträffdalen och hennes barn kommit över)
ska bytas mot att hon ska vara hos mig andra fredagar
Och det tycker inte jag
Jag och min pojkvän har fyra barnfria dygn i månaden
och dem värnar vi
  
Jag tycker att detta är så jättesvårt!
Jag älskar mina barn, alla tre, och en del av mig vill ha dem
hos mig jämt
Men utan stöd i vardagen går det inte
Och de måste ju träffa sina pappor också  
Ja, ni vet ju hur jag tänker kring detta

Jag tar strid nu!
Ingen jävla dåligt kvinnosamvete över att jag också
har ett jobb att sköta
och att jag värnar min vuxentid
Jag är mamma men inte bara!

3 februari 2011

Att vara jag, från nu

Det tar tid att inse att en människa som stått en nära
inte gör det längre
Att sluta prata med någon man pratat med oavbrutet
i massor av år
Att sluta prata för att det inte går längre
Att inse att det var länge sedan det gick
Det tar tid och kraft

Jag är så klar som man kan vara med honom
Men jag fattar fortfarande inte vad det var som hände
Var någonstans slutade jag vara jag? 
Hur vet jag att det inte händer igen?

Att det inte känns så, vad betyder det?
Hur kan jag veta att jag inte anpassar ihjäl mig igen?

Tio år

Att vara vuxen innebär att en aldrig kan vara sjuk
på det där sättet som när en var barn
Då när sjuk betydde att en kröp ner under täcket
och inte kom fram förrän en var frisk

Nu är det åka till jobbet ändå
Sitta och se eländig ut på ett möte
Somna på bussen hem
Vila en dag hemma men sitta vid datorn ändå
Svara på mail och förbereda saker
Sova en skvätt men också tänka på
att imorgon måste jag orka-

Jag vill vara tio år
Jag vill få sova tills jag vaknar och att inget värre händer
än att jag missar en skridskoutflykt

2 februari 2011

Det går fan inte!

Jag gjorde ett misstag igår
Jag gick in i en mailväxling med min exman om träning,
min ätstörning och min kroppsuppfattning
Det kändes ofarligt och han brukar ha bra synpunkter 
Men det gick såklart fel
Jag öppnade upp:

Jag har en skev kroppsuppfattning ja, det har jag alltid haft. Jag jobbar på det och känner mig nu mer trygg än på länge. Sedd men inte bedömd. 

Han tog åt sig (som vanligt):
För din egen skull bör du nog fokusera på dig själv och inte på ditt gamla mantra om mitt bedömande. 

Jag, lätt trött: 
Det är märkligt detta att du alltid återkommer till att JAG ska fokusera på mig. Ta du och fokusera lite på dig själv du med. Vad jag menade med detta är att [min pojkvän] älskar mig som jag är och att han inte påpekar hur jag ser ut hela tiden, åt nåt håll. Och det trivs jag med.

Han kan inte se vad jag menar: 
Jag fokuserar på mig. Jag kan faktiskt inte förstå din irritation. Det var du som drog in mig genom att skriva att du inte var bedömd. Det var helt onödigt att komma med såna klagomål. 

I rest my case 

Rapport från ett jobbmöte

Jag är sjuk
Igen

Klen eller vad?
Jag tycker att jag tar hand om mig
Äter bra och avstår från träning när halsen svider
Och ändå

Jag är trött på detta!
Vill bli frisk NU

Men i väntan på det så ska jag åka hem
till min katt och min filt och läsa vidare i boken
som visst har blivit film:
Norwegian wood

På återseende kära ni!

1 februari 2011

Hoppas och hoppas

Det är den första februari idag
Nån gång nu snart får min älskling ett besked
som han har väntat länge på
Långt innan vi träffades sökte han ett jobb
i ett land långt borta
Om han får det kommer han att flytta dit efter sommaren

Jag hoppas att han får det, för jag vet hur gärna han vill
Jag hoppas att han inte får det, för jag vill inte att han ska
åka iväg och lämna mig här

Han kommer att vara borta ett halvår
och det är inte hela världen
När en tittar bakåt känns inte första augusti
så himla avlägset
Men när en är mitt i det ...
när fyra dagar utan honom är lång tid
Jag vill att han ska vara bredvid
Leva sitt liv nära mitt
Inte på andra sidan jorden
Jag har ett eget liv och jag vill att han ska leva sitt 
även om det innebär att han bor
på andra sidan jorden