Jag fick ett svårt surt sms av mitt ex nyss:
Kom hem tidigt och fick veta att Yngstan inte ens
kommer till mig idag. Du måste bestämma med henne
i förväg så att jag vet!
Det här är oaceeptabelt
Jag har inga problem att förstå att han är irriterad
Ungen ska komma till honom eftersom jag jobbar över
Han åker hem från jobbet och hon är inte där
Yngstan sa till mig imorse (igen) att hon inte vill gå till pappa
Jag föll tillföga och sa att hon inte måste göra det
Jag kommer hem sent, men hon kan vara med Mellan
Men jag sa till henne - tydligt - att hon måste ringa pappa
och säga till, så att han vet
Hon lovade att göra det
Uppenbarligen glömde hon det
Är det då mitt fel?
Hur kan det blir det?
Och viktigare: varför utgår han från att jag inte sagt
till henne?
Att jag slarvat och betett mig nonchalant?
Jag svarade, kort och argt:
Jag sa till henne mycket tydligt att hon skulle meddela dig hur hon gör
Att hon missar det är inte mitt fel, det får du ta med henne
Men han står på sig:
Situationen ska inte ens inträffa
Det är ditt ansvar
Ursäkta mig?
Är det mitt ansvar att ungen inte vill vara hos honom?
8 kommentarer:
Möjligen kunde väl du ha messat honom om att Yngstan inte ville komma till honom och är hemma med Mellan istället, men å andra sidan så är det bra att låta barn göra saker själva också.
Att vara grinig över det som Han är är det däremot ingen mening med... Men det är väl skönare att skylla på dig än att fundera över varför Yngstan inte vill vara hos honom.
Jag tycker du borde meddelat exet om de ändrade planerna. Barn glömmer sånt och jag förstår irritationen.
Låt gärna yngstan ta ansvar men lägg inte över det på henne än. Det klarar hon inte av. Bättre att ni vuxna kommunicerar om sådana saker. Kanske tycker yngstan att det är jobbigt att säga till pappa att hon inte vill komma? Kanske rädd att han ska bli sårad?
Om jag hade vetat redan i morse hade jag såklart messat honom. Jag tycker som ni, barn ska inte behöva ta det ansvaret. MEN hon hade inte bestämt sig när jag gick i morse (tio över sju, hon hade just vaknat) och därför sa jag åt henne att hon måste meddela pappa själv. Vilket hon lovade göra.
Jag tycker att det är begripligt att han blir lite irriterad, men samtidigt att det är sorgligt att han vräker ur sig så, på ett sätt som han aldrig skulle göra mot nån annan.
Och att han skuldbelägger MIG för att Yngstan inte vill vara extra hos honom är ju helt koko.
Är er överenskommelse alltså sådan att dottern kan själv fundera ut och även ändra sig under dagen för var hon ska vara under kvällen? och sedan själv meddela respektive förälder över beslutet hmm..? man undrar litet hur gammalt barnet är?
Äsch, försvann allt jag skrivit nu? Nytt försök:
Yngstan måste vara äldre än jag trodde. Själv hade jag aldrig låtit ett meddelande som måste komma fram gå genom min M, där kan Super Mario bli viktigare eller en häst som heter Pegasus, och så är allt glömt.
Jag tycker nog, att så länge det inte finns en överenskommelse gjord mellan er vuxna, att barnet bestämmer och meddelar, så står det upp till er att meddela varandra. Jag tolkar inte hans svar som att det är att hon inte vill vara hos honom som är ditt ansvar, utan att det är att han inte meddelats, att det är ditt ansvar att låta honom veta om han väntar på ett barn eller inte. Lätt att bli nervös om hon inte dyker upp och tänk om ingen väntar henne...
Men som sagt, jag vet inte hur gammal hon är. Man kanske kan förvänta sig detta ansvar med att underrätta folk om sina planer vid hennes ålder. Men kanske är hon också då tillräckligt gammal för att vara hemma lite själv, så slipper ni byta för enstaka
kvällsmöten?
Anonym: det finns ingen överenskommelse om det och självklart förstår jag att han störde sig på att hon inte kom, när han nu hade gått tidigare från jobbet för hennes skull. Vi pratar massor om detta hemma nu, hon och jag, och reder ut hur det är och ska vara.
Caroline: Hon är 11, så nog kan man betro henne med en viss förmåga att kommunicera själv samt även att få bestämma själv. Jag fattade inte heller varför han åkte hem för att möta henne, hon klarar sig själv ett par timmar utan problem. Jag har t o m slutat vabba när hon är sjuk.
Jaha, hon är mycket äldre än jag trodde. Jag trodde ni var ihop i 10 år och att det dröjde i alla fall ett år innan hon kom, jag var på max 9!
Ja, visst, betrodd till viss del, men nu när det är så här krångligt och svårt så kanske man ska jobba bort alla möjligheter till att det kan bli gruff och osämja mellan er. Inte för att det borde behövas utan för att det tydligen behövs, ni klarar inte att hålla sams. Än.
Caroline: Jag har inte velat åldersbestämma henne, eftersom det känns mer anonymt på det sättet. Jag håller med om att hon inte ska bära ansvaret ensam, men att hon måste börja öva på att ta eget ansvar. Och hon är bra på det, oftast. En stor liten tjej. Och jag ska inte ge exet skäl att hacka på mig.
Skicka en kommentar