Jag är lite motvilligt förtjust i Martina Haag
På tips från en läsare, min fina K, läste jag en intervju med
Martina och hennes man Erik
De säger en hel del klokt:
Erik:
Förut trodde jag att det var så viktigt att hela tiden säga hur man känner och tänker. Med åren har jag fattat poängen med att hålla käften lite mer. Inte säga allt och att inte låtsas om. Jag väljer mina strider med större omsorg nu.
Martina:
Vi sopar under mattan hela tiden. När barnen är med kan vi inte säga ”Ge mig smöret din apa!” utan då säger vi 'Kan jag få smöret?'
Sedan när vi har nattat alla kan vi ju inte säga 'Var var vi någonstans?' och fortsätta bråka. Så vi fortsätter att sopa under mattan
Vi sitter aldrig på sängkanten med en tekopp och frågar 'Åh, jag förstår, du blev alltså kränkt när jag kallade dig för en jättebebis med skägg?'
Det är ingen revolution
Det är bara vardagsklokt
Jag är nog en mindre bråkig typ, jag förstår inte poängen med att skrika och gapa åt varandra
Även om man inte menar nåt illa så tycker jag att det är trist
Jag blir ledsen
Lycka för mig är att vara snäll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar