17 februari 2011

Hon

Jag vaknade och hade glömt
Men så mindes jag
Hon dog igår

Allt rullar förbi inuti huvudet, som en film
Hela mitt liv med henne
Hon har alltid funnits
Barnet som var jag levde nära henne
Ett hus, en trädgård, ett körsbärsträd
Hon är barndom och vuxenhet samtidigt
Hennes sätt att prata med mig, alltid med vissheten
att jag förstod
Att barn gör det, att man inte behöver prata
på nåt speciellt sätt
Hon finns inte mer
Men ändå alltid

Inga kommentarer: