Tre, fyra månader in i en ny relation
Vi lever vardagsliv ihop nu:
Snabb, lite för sen middag en tisdag
Sömnig frukost utan ork att samtala
Barn som ska nattas, skolarbeten som ska kollas
Vi flyttar in i varandras liv och det känns väldigt fint
Men jag kan såklart inte låta bli att tänka, vrida och vända
Det är så mycket jag vill undvika med honom, saker som jag
inte vill ska upprepas
Jag vill vara mitt sanna jag, inte acceptera att bli trampad på
Såklart!
Men det är inte så självklart som det låter
För så tänkte jag förra gången också
(även om jag inte hade samma bagage då)
Hur ser man tecknen, när/om de kommer?
Hur vet man?
Jag vill inte heller bli mitt ex
En klängig sort som hela tiden är för mycket
Eftersom min pojkvän är så olik mitt ex -
han är mycket mer introvert, intensiv på helt andra sätt -
Blir jag ibland rädd att jag ska vara för mycket
Att jag ska bli den klängiga, den som vill mer
Som blir ledsen och känner sig osynlig
Jag vill absolut inte det!
Han säger att det absolut inte är så heller
Men hur vet man?
Det smög sig på förra gången
Handlar det bara om att kärleken tog slut (eller dödades)?
Är det så enkelt?
4 kommentarer:
Jag tror att när man går in i en "frisk" relation, där den andre inte är överdrivet svartsjuk eller konsumerar sin partner, så får man ordning på sig själv, trots att man har en dålig relation i bagaget. Jag tror också på att göra sig och sin relation lite mindre intressant (nu får jag säkert på tassen för detta). Inte nödvändigvis ventilera och dryfta varje känsla eller allsköns hypoteser man kan snurra ihop i tankebanorna.
Men nu är ju du nykär och har ganska nyligen lämnat en jobbig relation och då behöver ju orden på känslorna falla på plats.
När du skriver, hur vet man så tänker jag spontant att du behöver våga lita till att du är med någon som tycker väldigt mycket om dig och att detta inte är något du alls behöver fundera på
Kram K
Så är det, K. Jag får fason på mig själv mer och mer. Han är så bekräftande och allt med honom är så lätt. Jag får ibland grubbelsjuka och blir ledsen, men han tar det alltid på helt rätt sätt och leder mig tillbaka in i den varma trygga känslan igen. Det är väldigt fint.
Jag tror som du, man behöver inte ventilera precis allt. Mitt ex hade ju ventilera-sjuka. Konfliktknarkare som du sa en gång, prick på!
Vi håller ju på att slå fast vilka vi är ännu, och det tar lite tid att lära känna och förstå varandra. Men vi är rätt ordlösa också. Sex pratar vi inte om alls och det är så SKÖNT. Den största känsla en befrielse! Vi har sex istället för att snacka om det.
Ja, han tycker om mig. Hemskt mycket. Just sådan som jag är. Det litar jag på och vet att jag inte ska tänka så mycket.
Snart ses vi, längtar efter att ni ska träffas, ni och han! Och vi!
Kram
Ja det är klart ni gör och ska göra! Apropå relationer så var det en intervju i DN förra helgen med Martina och Erik Haag, så himla rolig läsning. Jag har till och med klippt ut en liten snutt från artikeln som lyder "Martina och jag pratar ofta om att vi hör att andra par kan sätta sig ner och prata ut om saker. Det är precis som om andra par hade kunnat andas under vattnet – vi fattar inte hur man gör helt enkelt, säger Erik.
– Vi sopar under mattan hela tiden. När barnen är med kan vi inte säga ”Ge mig smöret din apa!” utan då säger vi ”Kan jag få smöret?” Sedan när vi har nattat alla kan vi ju inte säga ”Var var vi någonstans?” och fortsätta bråka. Så vi fortsätter att sopa under mattan, säger Martina.
– Vi sitter aldrig på sängkanten med en tekopp och frågar ”Åh, jag förstår, du blev alltså kränkt när jag kallade dig för en jättebebis med skägg?”. :-)) Jag och L på pricken. Helt ok när det vanligt vardagsträt men lite mer besvärligt när det blir tyngre grejer;-).
Hela intervjun kan man läsa här:
http://www.dn.se/livsstil/nu-valjer-vi-vara-strider-med-omsorg?rm=print
Ska bli toppen att träffa er med, vi kan 26-27 mars!
Kram
Helt underbara kommentarer! Måste gå in och läsa hela intervjun! Jag har så länge drömt om den konfliktfria relationen där man inte ältar allt att jag knappt vågar tro att jag är i den.
Jag tror mer och mer på att många problem blir till för att man låter dem bli till, för att man hela tiden rotar och petar. STORA saker ska man prata om, men inte precis allt, hela tiden. Man hinner ju aldrig vara sams och ha det bra om man ska reda ut allt hela tiden!
Vad bra att ni kan, då ska jag kolla med älsklingen min om det funkar för honom. Längtar!
Kram!
Skicka en kommentar