27 juli 2011

Skilsmässan

Nu är det snart klart:
skilsmässan går igenom vilken dag som helst
Äntligen!
Några månaders lojhet i höstas för att annat kom i vägen 
Sen sex månaders betänketid eftersom vi har bar n ihop
Men nu så!
Det ska firas!

Aldrig mer ska jag låta mig själv bli så trampad på
Aldrig mer ska nån annans behov och åsikter bli mina
Nu är jag min egen styrman och
nu lever jag i kärlek, äntligen!

Fram med champagnen!

25 juli 2011

Mamma-ok

Jag och barnen har varit hos min mamma några dagar
Det var ok
Ok betyder långtråkigt men inte otrevligt
Vänligt men inte hjärtligt
Jag överlevde och barnen gjorde detsamma
Även om de inte tycker att det är nån höjdare att vara där
så är de nöjda med långsamheten på ett sätt som det inte är hemma
Eller... de är inte gnälliga av sig, de är tillfreds med att bara vara
men jag ser på dem att de har lite tråkigt
Men det är nåt med familjen, släkten, som gör att man står ut
Jag skulle ju aldrig umgås med min mamma om hon inte var
min mamma
Och just det gör det hela lite intressant
Jag försöker tänka så, och sluta drömma om en mamma
som är som en kompis, som nån jag hade valt alldeles själv
En sån mamma som andra har
Jag är nöjd med ok

21 juli 2011

Sexblogg - nu och då

När jag började blogga var jag Hon i Lyckliga Paret
Någon kanske minns...
Vi hade en blogg ihop, min Exman och jag
Det var hans idé och det var i mångt och mycket han
som styrde vad vi skulle skriva om
Men jag var en vuxen människa och tar inte på mig nån offerkofta
Det handlade i alla fall mycket om sex,
på ett plågsamt explicit sätt
Jag skrev saker som jag stod för, visst,
men som jag aldrig skulle skriva nu
För att jag inte vill vräka ut mig själv och mitt, vårt,
allra mest privata på det sättet
För att jag inte vill bli läst på det sättet

Men samtidigt är det nu jag verkligen skulle kunna skriva
om det, ärligt och lyckligt och med det allra största av leenden
på läpparna
För det är nu, först nu, som jag upplever sex som är just så som
jag vill att det ska vara:
Lust kommen ur djup och ovillkorlig kärlek
Andlös attraktion
Lugn, trygghet och tid
Allt som inte fanns då när jag hette Hon 

Men det finns inte på kartan att jag skriver något närmare
eller mer detaljerat om vad vi gör eller så
Ni har väl för håken egen fantasi!

20 juli 2011

Hantverkare och andra människor

Jag har en ny granne och han tycker tydligen att
lägenheten han köpt är grymt ofräsch för flyttbilen
hann knappt lämna gården innan hantverkarna var här
Klockan sju varje morgon börjas det
Just idag sandpapprar de spackel, inte så farligt kan tyckas men jag
kan tala om att när någon sandpapprar (heter det så?)
ett par decimeter från ens huvud, så vaknar man
Och kan svårligen somna om

Så här är jag, vaken och opigg
Det ger mig tid att fundera över det där med social kompetens
Jag inser att förväntar mig saker av andra
som jag inte klarar av själv
Eller... inte förväntar mig, mer tror att andra ska klara
Att bjuda in mig på ett smidigt sätt och på så vis tala om
för både mig och övriga i samtalet att jag är intressant,
att jag får vara med
Det tror jag att alla andra kan

Utom jag
Jodå, jag klarar det fint när jag är bland vänner
Då är det lätt att bjuda in en ny person
Men när jag pratar med någon som jag bara är ytligt bekant med
och kanske känner underläge mot
(ni vet sådär så att man nästan är tacksam över att h*n vill
prata med en)
då är det mycket svårare, då saknar jag redskap

Jag måste påminna mig om att jag är ganska normal
Att andra har svårt för samma saker som jag, att min
comfort zone är ungefär densamma som andras och
att andra blir ledsna i samma situationer som jag
Det är inte så svårt egentligen: vi är mer lika än vi tror

19 juli 2011

Min familj

Sommaren är en konstig årstid
Eller... det är inte sommaren som sådan som är konstig
utan detta att livet är så annorlunda
Ledigheten, alla dagar som ligger där framför en
möjliga att fylla med i stort sett vad som helst
Barnen som kommer och går på ett annat sätt
Veckor som inte är så inrutade, som inte följer
fredag till fredag-mönstret
Massor av dagar i rad som är helt barnlösa, varken
hans eller mina är med oss
Vi är ovana vid det, men det går snabbt att vänja sig
vid att bara vara vi och ha all tid i världen
för vuxensaker (i vid mening)

Nu är en vecka med barn och det är efterlängtat, alla tre
är hemma samtidigt
Men han saknas, fattas, längtas efter
Jag vill ha allt samtidigt, känner otålighet och rastlöshet
mitt i semesterfriden

Jag vill inte ständigt vara utan en eller flera delar av min familj

Men gud vad jag är glad att jag inte är
småbarnsförälder längre, varken till egna eller hans
Ingen i min familj är ensiffrigt tal gammal och det är himmelskt:
Att vara och resa och hänga med stora barn
Att slippa blöjor och gnäll och spill och nattningar som aldrig
tar slut
Jag hade fixat det såklart, men jag är väldigt tacksam för att
min älskade fick barn innan trettio och inte mera nyss

17 juli 2011

En social katastrof

Jag är inte världens bästa på att mingla och prata med
okända människor
Särskilt inte om jag inte har någon som helst koppling till dem
Jag tillhör tveklöst den blygare delen av befolkningen
Att sociala sammanhang ibland får mig att vilja rymma
är inget jag lastar någon annan för, vanligtvis
Jag är inte bekväm och jag vet om det

Igår var jag och min pojkvän på fest
Jag kände ingen annan än honom, inte ens ytligt eller till namnet
Det var ok ändå, han kände inte heller någon
(förutom festföremålet då) så vi höll oss intill varandra,
pratade lite med några vid bordet och hade ganska trevligt
Vi hade tänkt oss en kortare visit men just som vi skulle gå hem
kom festföremålet förbi och ville presentera en gemensam kompis
från bloggvärlden
Aha är det du! Och du känner han och han också! Vad roligt!

Det som först såg ut att bli just ett kort hej, vad kul att
se dig i verkligheten!
Visade sig bli ett timslångt samtal mellan två män som inte
en enda gång vände sig till mig

Jo men det fattar jag ju att det var roligt för dem att ses
Men vart tar man själv vägen, på en fest där man inte
känner en käft
Går man runt och letar efter någon att prata med?
Ja det gör man kanske om man är av ett annat material
än jag
Men jag fixar inte det,
Jag sitter kvar, lyssnar och tänker att snart kanske de
frågar mig nåt eller säger nåt som jag kan haka i
Eller snart kanske de säger kul att ses, ha det fint!
och så finns det plats för mig igen

Jag är så väldigt trött på självupptagna män
Män som inte pratar med kvinnor
Men jag är också så väldigt trött på mig själv,
på hur jag blir i såna här situationer
Blä, liksom

15 juli 2011

Livet nu

Jag vill berätta om den stora skillnaden
Hur livet är nu, hur han är
Hur annorlunda
Men jag vill samtidigt inte skriva saker som är privata för honom
Han väljer ju inte att finnas med på den här bloggen

Ibland tänker jag på det där som någon skrev
(jag minns inte vem, har namnafasi nu)
Som ungefär gick ut på att man blir kär i den människa
som får en att tycka om sig själv
Att känna sig som sig själv, skulle jag vilja tillägga
Jag känner mig som mig själv med honom

Gudrum Schyman sa en gång om sin man (ungefär):
"Jag får vara med honom, jag expanderar av kärlek"
Det är vackert
Så känner jag också
Att jag får vara och att jag blir en bättre människa med honom
än utan
Med min exman var det precis tvärtom:
jag fick inte vara (mig själv) och jag blev en sämre människa

Nu lever jag i kärlekens mitt
Jag känner mig sedd och älskad och jag vet att han
vill att jag ska vara just så som jag är
Han vill inte bygga om mig utan han har valt mig 
Det blir inte bättre än så

Vad är kärlek?

En tyst vecka
Inte ett enda blogginlägg, inte ens ett litet kort
Det är sommar och dagarna... räcker inte till, kan jag
absolut inte säga, för jag har tid att skriva
Jodå
Så det är inte det
Kanske är jag så lycklig och nöjd att jag inte vet
riktigt vad jag ska skiva
Att skriva om den stora harmonin blir liksom lite... tjatigt?
Tänker jag
Fast själv tröttnar jag aldrig

Så många saker som var självklar vardag innan...
Först nu fattar jag att det inte måste vara så
Och jag har insett att min relation med mina stora barns pappa
var bättre än den jag hade med min exman
Det är sånt som faller på plats när man kan se tillbaka
med lite perspektiv

Enkelheten, den självklara välviljan, respekten
Fina saker som jag aldrig vill vara utan igen

Man kan ägna mycket tid åt att fundera på vad kärlek är
(och vad som skiljer en vänskapsrelation från en kärleksdito)
För mig är välvilja och respekt kärnan, tror jag
Det jag vill ha och det som jag känner för de människor jag älskar
Man kan inte älska utan att vilja väl på ett respektfullt vis
Jag känner mig i alla fall inte älskad om det saknas

8 juli 2011

Rofylld

Det är fredag och sommar
vilket är en slags motsägelse
Eller i alla fall så betyder inte fredag samma sak
när man har semester som det gör annars
Man kan ju t ex inte afterworka när man inte jobbar...
Men idag känns det som en rätt ordinär fredag
Barnen åker till pappa
Min älskling kommer hit
Undrar vad vi ska hitta på!
Det är en verkligt öppen fråga och det enda jag vet
är att jag kommer att vara glad oavsett vad det blir
För att
vi oftast vill samma
och för att 
jag är glad när jag är med honom

Jag är nöjd och lugn och känner en ro i kroppen
som det var många år sen jag upplevde
O-rastlös, som Findus kanske skulle ha sagt
Rastfull?
Inte lat och loj, jag vill ta vara på tiden
med honom och allmänt
Men rofylld - just det, så heter det!

7 juli 2011

Min egen vallhund

Jag funderar vidare på det där med att förändras
Att jag är en annan nu än jag var med Exmannen
Att jag också är en annan än jag var innan dess
Förändring livet ut, jo jag tror på det
I och av mötet med andra människor
Men ändå finns en bas, en grund nånstans 
Ett jag som alltid är

På samma sätt som jag förändras av att vara med honom
förändras han av att vara med mig
Och på samma sätt som det finns ett grundjag så finns det
ett grundhan
(eller heter det en?)

När vi lär känna varandra, vi håller ju fortfarande på med det,
så förändras vi
Vi hör och ser och tar in och vi anpassar oss
Lägger det nya till det gamla
Vissa saker blir kvar, andra inte

Jag vill förändras med honom,
men jag vill att det ska ske av sig själv
Inte för att han dirigerar förändringen
Och vice versa, förstås: att han blir till i mötet med mig
men inte att jag styr detta tillblivande

Förändringen måste kännas bekväm för den som förändras
tänker jag först
Men sen inser jag att förändring kan vara skitjobbigt
och inte alls bekvämt, så det är inte rätt ord
Inte vad jag är ute efter
Jag menar snarare att jag vill känna att jag är chef i
mitt eget liv
Att det är jag och ingen annan som är vallhunden

5 juli 2011

Den sanna jag, finns hon?

Jag har alltid tänkt att det finns en sann jag inuti mig
En jag som inte förändras, som alltid finns kvar,
även om omgivningen och omständigheterna ibland kan göra
att jag tappar riktningen och tidvis förlorar mig
Den sanna jag går alltid att hitta tillbaka till
och det är en av poängerna med livet
att vara den sanna jag, att hitta henne
Att nu, i min nya relation ska jag hitta tillbaka

Men samtidigt tror jag på förändring i mötet med andra människor
Och att vi blir till genom hela livet
Att det är en av poängerna
Det är trösterikt och vackert och det betyder att vi
inte vet vilka vi är, för det finns inget är

Det är två olika sätt att se på sig själv och jag landar
mellan dem:
Det finns ett jag men det är i ständig förändring
När jag nu lär känna en ny människa blir jag en annan
tillsammans med honom
Men hon har en bas i den jag utvecklats till i livet,
så som det sett ut fram tills nu

4 juli 2011

Att vänja sig

Jag håller fortfarande på och vänjer mig i min nya relation
Att det är vi är den mest självklara sak i världen
Från dag ett finns inget annat än att vi ska vara tillsammans
Men den stora kärleken och självklarheten till trots är det
svårt ibland
Det handlar om att vi är nya för varandra
och det handar om att jag (och han också) har en bild av
vad jag vill och tycker om i en relation
(och inte)

I min gamla relation tyckte jag illa om att ständigt vara sedd och bedömd
Det fick mig att tänka att jag vill vara osynlig och slippa kommentarer om
min kropp, mitt utseende, min hela uppenbarelse
I min gamla relation tyckte jag illa om att han hela tiden ville röra vid mig
Det fick mig att tänka att jag vill ha min kropp och hud ifred
Min exman var explicit med allt: alla tankar, känlsor och funderingar
kom ut genom munnen
Det var alltid lätt att veta vad han tänkte
Det gick inte att komma undan den kunskapen ens om  man ville
Och oj vad jag ville slippa veta ibland!

I min nya relation är det mesta annorlunda
Och jag inser mer och mer att det jag trott var jag, mina behov
(att slippa bli sedd, slippa hans händer på mig, inte nås av hans röst 
och hans behov hela tiden)
inte är det
Jag vill bli sedd! Jag vill vara breathtaking och omöjlig att låta bli att titta på
Jag vill att han ska röra vid mig! Hans händer mot min hud är det finaste
Jag vill att han ska prata med mig och säga vad han tänker på

När han inte gör det
Jag känner mig lämnad och krymper till ingenting
Mitt medvetna jag försöker tala mig tillrätta
Försöker säga till den lilla jag som ledset går undan
Seså, vännen min: han älskar dig och är nog bara osäker

Jodå
Jag tror på det
Jag är inte osäker på hans känslor och hans vilja
Jag håller bara på att vänja mig
Vid honom
Och vid mig själv

3 juli 2011

Bo i hus!

Jag bär på en längtan efter hus
Jag vill bo i hus!
Det har jag nog alltid velat, jag bodde mina första sexton år
i hus med stor tomt och skogen runt knuten
Det har präglat mig, mer än jag fattade när jag var yngre
Då trodde jag att jag aldrig mer skulle vilja bo så
Då trodde jag att lägenhet i en stad (ju större stad desto bättre)
var grejen
Stad tror jag fortfarande är grejen, jag vill inte bo i en by
på landet
Men hus...!
På våren och sommaren slår den stora huslängtan till och jag
känner mig instängd i lägenheten
I lägenheter, oavsett vilken längenhet jag bor i
Men jag känner också nu, denna första sommar i frihet
att känslan av instängdhet är betydligt mindre
Jag andas lättare och trivs på balkongen
Jag längtar efter hus, jo det gör jag fortfarande, men jag
längtar också efter andra saker - som att bo ihop, att resa ihop

Hus är inte det viktigaste
Och vilken lättnad att jag och exmannen inte fullföljde
den desperata planen och köpte hus förra sommaren
Det var nära ett tag, inte i tanken kanske
men i handling
Det var bra att jag insåg i tid att det inte skulle lösa några problem
utan bara skapa nya
Det är så självklart egentligen: om man inte är lycklig med sin man
i lägenhet så kommer man inte att vara det i hus heller
Lokalen är inte grejen

2 juli 2011

Kärleken och rädslan

Beroendet
Det underbara beroendet, underbarheten i att ha hittat honom
och inte vilja nåt annat än att vara med honom alltid
Underbarheten i att han vill detsamma, att jag vet och litar på det
Men samtidigt
Rädslan och oron som inte helt och hållet släpper taget
Tänk om...
Tänk om han inte vill mer, tänk om det bara är jag som
tänker för livet
Jag vet att det inte är så
Jag är inte medvetet rädd
men ändå finns ett stråk av kall skräck för att bli lämnad ernsam

Jag tror att det måste vara såhär
När man älskar någon så mycket bor rädslan i magen
bredvid kärleken
Livet utan honom
Det går inte att tänka sig
Jag tänker att det är bra och så jag vill ha det
Ett liv utan kärlek - det har jag prövat
Tryggheten jag kände när jag inte brydde mig
Aldrig mer vill jag ha det så
Alltså måste det vara såhär