Att vänja sig

Jag håller fortfarande på och vänjer mig i min nya relation
Att det är vi är den mest självklara sak i världen
Från dag ett finns inget annat än att vi ska vara tillsammans
Men den stora kärleken och självklarheten till trots är det
svårt ibland
Det handlar om att vi är nya för varandra
och det handar om att jag (och han också) har en bild av
vad jag vill och tycker om i en relation
(och inte)

I min gamla relation tyckte jag illa om att ständigt vara sedd och bedömd
Det fick mig att tänka att jag vill vara osynlig och slippa kommentarer om
min kropp, mitt utseende, min hela uppenbarelse
I min gamla relation tyckte jag illa om att han hela tiden ville röra vid mig
Det fick mig att tänka att jag vill ha min kropp och hud ifred
Min exman var explicit med allt: alla tankar, känlsor och funderingar
kom ut genom munnen
Det var alltid lätt att veta vad han tänkte
Det gick inte att komma undan den kunskapen ens om  man ville
Och oj vad jag ville slippa veta ibland!

I min nya relation är det mesta annorlunda
Och jag inser mer och mer att det jag trott var jag, mina behov
(att slippa bli sedd, slippa hans händer på mig, inte nås av hans röst 
och hans behov hela tiden)
inte är det
Jag vill bli sedd! Jag vill vara breathtaking och omöjlig att låta bli att titta på
Jag vill att han ska röra vid mig! Hans händer mot min hud är det finaste
Jag vill att han ska prata med mig och säga vad han tänker på

När han inte gör det
Jag känner mig lämnad och krymper till ingenting
Mitt medvetna jag försöker tala mig tillrätta
Försöker säga till den lilla jag som ledset går undan
Seså, vännen min: han älskar dig och är nog bara osäker

Jodå
Jag tror på det
Jag är inte osäker på hans känslor och hans vilja
Jag håller bara på att vänja mig
Vid honom
Och vid mig själv