Beroendet
Det underbara beroendet, underbarheten i att ha hittat honom
och inte vilja nåt annat än att vara med honom alltid
Underbarheten i att han vill detsamma, att jag vet och litar på det
Men samtidigt
Rädslan och oron som inte helt och hållet släpper taget
Tänk om...
Tänk om han inte vill mer, tänk om det bara är jag som
tänker för livet
Jag vet att det inte är så
Jag är inte medvetet rädd
men ändå finns ett stråk av kall skräck för att bli lämnad ernsam
Jag tror att det måste vara såhär
När man älskar någon så mycket bor rädslan i magen
bredvid kärleken
Livet utan honom
Det går inte att tänka sig
Jag tänker att det är bra och så jag vill ha det
Ett liv utan kärlek - det har jag prövat
Tryggheten jag kände när jag inte brydde mig
Aldrig mer vill jag ha det så
Alltså måste det vara såhär
2 kommentarer:
Den där rädslan kanske man skulle kunna omvandla till en högre medvetenhet och uppmärksamhet. Så känns det måhända mer positivt.
Jag tänker att allt du har gått igenom och det du har kommit fram till idag gör att du nu är mer närvarande i en relation. Du märker att fast att du är med "rätt person" såg går ju inte kärleken bara av sig själv. Det går inte att ta allt som självklart. Man kan vara tacksam och glad och lycklig, men det är fortfarande ett arbete i att förstå, känna av, uppmärksamma den andre och behålla gnistan. Ett ständigt pejlande av läget och värmegraden i relationen, ett evigt pendlande mellan sina behov av beroende och frihet inom relationen. Även om det nu är med en trygg bas och utan den där negativa oron som skaver särskilt när man slutat prata med varandra och tappat respekten och ägnar sig mer åt kontroll än kärlek.
Livet, man själv, den andre förändras. Hela tiden. Inget stagnerar och ska väl inte vara så heller. Men man kan förändras och utvecklas tillsammans.
Jag tror ju att bara kommunkationen inte tar slut så kommer man igenom det mesta. Men visst, kan man aldrig veta. Det är ju samtidigt det fina, det oförutsägbara.
Livet är en gåva om man vill se det så.
Vad jag ville säga var nog detta: jag är glad att vara beroende! Jag bejakar känslan eftersom den berättar för mig att jag älskar honom och är lycklig med honom. Att vilja leva med en annan människa, att inte kunna tänka sig livet utan honom, gör en sårbar. Det är lite läskigt men alternativet - att leva med någon man inte känner så för - är så mycket sämre.
Skicka en kommentar