En tyst vecka
Inte ett enda blogginlägg, inte ens ett litet kort
Det är sommar och dagarna... räcker inte till, kan jag
absolut inte säga, för jag har tid att skriva
Jodå
Så det är inte det
Kanske är jag så lycklig och nöjd att jag inte vet
riktigt vad jag ska skiva
Att skriva om den stora harmonin blir liksom lite... tjatigt?
Tänker jag
Fast själv tröttnar jag aldrig
Så många saker som var självklar vardag innan...
Först nu fattar jag att det inte måste vara så
Och jag har insett att min relation med mina stora barns pappa
var bättre än den jag hade med min exman
Det är sånt som faller på plats när man kan se tillbaka
med lite perspektiv
Enkelheten, den självklara välviljan, respekten
Fina saker som jag aldrig vill vara utan igen
Man kan ägna mycket tid åt att fundera på vad kärlek är
(och vad som skiljer en vänskapsrelation från en kärleksdito)
För mig är välvilja och respekt kärnan, tror jag
Det jag vill ha och det som jag känner för de människor jag älskar
Man kan inte älska utan att vilja väl på ett respektfullt vis
Jag känner mig i alla fall inte älskad om det saknas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar