Jag blir så trött!
Apropå vad jag skrev häromdagen, om poängen med att
hålla käften lite mer
Att inte släppa ut fullt så mycket genom munnen
Idag kom Yngstan till mig, mitt i pappaveckan
Hon skulle egentligen bara hämta några saker
men blev kvar och till slut var det mörkt och sent och
hon ville inte gå ut och ta sig till sin pappa
Så hon messade honom och frågade om det var ok
att hon stannade över natten
Jodå, det var ok
Men ha kunde inte låta det stanna där
utan var tvungen att skriva till henne att han tyckte att hon
bar sig konstigt åt
Han var tvungen att låta sina känslor komma ut genom munnen,
tvungen att ge henne dåligt samvete!
När hon hade gråtit en lång stund och börjat ångra
sitt beslut att stanna här
så ringde hon honom och sa att hon blev ledsen
(modig tjej)
Jag sa till henne att det handlar om honom och inte om henne
Att han inte kan ha en känsla utan att berätta om den, det
är inte hennes fel
Jag tror att hon fattade
Och jag tror att jag gjorde rätt
4 kommentarer:
Ajdå, det var ju inte så genomtänkt. Förstår att han vill ha henne hos sig och om det överhuvudtaget skulle kommenteras så kanske det hade räckt med att skriva att han saknar henne (som jag antar att han gör och det är det han vill förmedla) i stället för att lägga dåligt samvete i yngstan.
Jag tycker att du gjorde rätt och beskrev hans beteende bra. Möjligen att han i stunden inte kunde uttrycka sin känsla. Ingen, framförallt inte som barn, vill höra att man är konstig.
Kramen! K
Jag ursäktar inte honom om han sa så som du beskriver. Man får ta ansvar för sina känslor.
Men det här känns lite som om du hade kunnat räkna ut skulle hända. Med tanke på hur du vet hur han fungerar. Och att du vet att hon hellre är kvar hos dig och kanske "fixar" det på detta sätt.
Hade du inte kunnat satt en gräns för hur länge hon skulle vara kvar hos dig? Vänligt men bestämt. Så att du hjälpte till och såg till att hon kom iväg tillbaks till pappa innan det blivit sent och mörkt. Hjälpte både henne att känna sig trygg i vad som gäller och hjälpas åt i föräldrarskapet när ni båda har det svårt med att dottern hellre föredrar att vara hos dig om hon kan och får. Jag menar inte att det var ditt ansvar det han nu gjorde mot henne. Men nu hittar du bara ännu en sak att bli ytterligare arg på honom för och irritera dig på honom. Och du drar in din dotter i din egen besvikelse och bitterhet på honom. Istället för att hjälpa dom att få en bättre kontakt. Tänk efter lite vad du kan göra i fortsättninge för att underlätta det hela. Du hade också kunnat förklara och tolka hans mess till henne att han egentligen saknar henne och tycker om henne och blev ledsen, inte arg. Att det, som du redan sa, inte var hennes fel utan att du nästa gång skulle bli bättre på att hjälpa henne hålla reda på tiden.
Ni använder båda faktiskt dotterns mående och känslor som ett slagträ i eran egen bitterhet mot varandra och det verkar inte rätt, tycker jag.
Jag håller nog med anonym här ovan.
Tycker inte du behövde säga till dottern att pappa var "fel". Att han inte klarade av att hålla inne med sina känslor. Jag skulle valt att säga att pappa "menar" att han saknar dig när han skriver så.
Det låter som om du tog tillfället i akt att racka ned på exmanen inför dottern.
K: Nej, det var det inte och det är så typiskt honom. Han kan inte hålla käften om en enda känsla. Jag kan inte bara se på när han skuldbelägger henne, jag vet ju hur fruktansvärt destruktivt det varit för mig själv med alla denna skuld.
Kramen!
Anonym 1: Jag tycker inte att jag ska behöva parera för hans känsloutspel längre. Han måste skärpa sig och vara vuxen i sin relation till Yngstan. Jag hjälpte givetvis till. Det framgår inte här, men självklart påminde jag henne flera gånger, frågade om hon hade ringt pappa och kommit överens om en tid hon skulle komma hem etc. Men sen ville hon stanna ändå och först sa att han det var ok. Jag "hittar" inte ännu en sak att vara arg för! Tro mig: jag skulle hemskt gärna slippa vara irriterad på honom! Vad får dig att tro att jag VILL vara arg på mitt ex? Livet är hemskt mycket roligare om man slipper vara arg på folk. Jag tar mitt ansvar som förälder och förklara saker för min dotter så att hon förstår att det inte är hennes fel att hennes pappa inte kan uttrycka sina känslor på ett vettigt sätt.
Anonym 2: Racka ner? Det är precis den typen av uttyck som mitt ex använder och som antyder att jag letar efter saker att vara arg på. Så dumt så klockan stannar. Jag skulle som sagt önska att han bara kunde vara en pappa och ex av samma enkla slag som mina stora barns papp. En no problem-pappa och -ex.
Skicka en kommentar