Det sägs att det är svårt att skildra
den lyckliga kärleken
Att det lätt blir banalt och ointressant
Att olycklig kärlek och den smärta som den förknippas med
gör sig bättre som föremål för skrivande
Jag vet inte om det är så men
jag ser en stor och rolig utmaning i att försöka skriva om
den lyckliga kärlek jag upplever nu
på ett intressant och viktigt sätt
Kärleken jag känner och mannen som får mig att känna den
Jag vill skriva om det
Vår relation är förstås inte utan problem, men den är
varm, ömsesidig och positiv
Vi har bagage med oss, båda två
Vi vet hur vi vill ha det men vi reagerar med magen också
Vi pratar hela tiden men jag upplever aldrig att jag blir överkörd
Livet, det som börjat nu, är fullt av löften
Mitt liv, mina känslor, mitt sätt att vara lycklig
Jag hoppas att det är lika spännande att läsa om
som den stora sorgen den destruktiva relationen innebar
5 kommentarer:
fortsättning..
Fast för att beskriva allt gott och bra i ens liv och kärleksrelation, så för att det ska bli intressant, måste nog läsaren få orden bra, lycklig, varm mm specificerat. Alla vet vi ju hur det ska kännas när det känns rätt i magen, men man vill nog höra det unikt beskrivet, inte bara hur gott du mår och känner dig. Det är ju samma sak när du skrev om det jobbiga med exmannen. Att läsa om hur ledsen och arg och besviken du var är ju berörande till en början, men när vi inte får mer och höra VAD EXAKT som gjort dig ledsen mm, alltså alla turer beskrivet, så blir det ju också tjatigt.
Jag tror du hittar något sätt att fortsätta skriva. Och jag är hursomhelst skitglad att du tagit dig ur det destruktiva och går mot det nya goda. Där tror jag du blir en bra förebild för dina barn också. Och för andra som läser och är i samma sits men ite vågat ta steget ännu.
aj då, jag skrev ett jätte långt inlägg innan, men det kom aldrig med och nu hinner jag inte skriva om...det blir kanske svårt att fatta nu.
Det handlade iaf om Joakim Pirinens Familjen Bra, en pjäs helt utan konflikter. Intressant som test i att försöka skriva något i motvikt till Noréns alla mörka och tunga pjäser där alla bara är taskiga och missförstår och inte kan kommunicera med varandra. Men som pjäs. Det händer absolut ingenting. Och det är det vi i publiken vill ha. Dramatik, att karaktärerna blir drabbade, även om vi själva aldrig vill hamna i den sitsen.
och sen skrev jag en massa annat, bla om hur en del bloggare som skriver om normallyckliga relationer på ett spännande sätt också har en stor portion humor med, där vi läsare ofta skrattar ihjäl oss åt manligt och kvinnligt perspektiv, samtidigt som vi anar att parterna har en stor kärlek emellan sig. Men som, om man försöker sig på samma sak som dessa bloggare, alltså skriva roligt kan falla väldigt platt. Och så en massa saker till men som sagt, jag hinner inte upprepa nu, aaahgr, blir lite yxigt, hoppas du inte tar illa upp och tror att DU skulle vara ointressant och tråkig för att du skriver om det lyckliga. Bara att texterna, och det var ju dom du undrade över, kan kännas mer eller mindre spännande att läsa om.
Det kom med i det förra inlägget! :-)
Intressant är det i alla fall!
näemn vad knasigt...Tack L, jag ser det nu, även om jag inte fattar hur det gick till...Tekniska geniiiiiiiieeeet=jag
;-)
Anomym: Tack för dina kommentarer, både här och under förra inlägget. Jag har ju samma bild, ungefär: det trasiga och olyckliga är intressantare. Men jag lever ju inte i en helt perfekt värld där inget händer som kan såra eller göra mig arg eller grubblande. Det finns ju gråzoner mellan en dålig och destruktiv relation som den jag var och den perfekta där allt är vackert och lätt precis jämt.
Sen är det förstås sant att jag skriver för mig själv i första hand så det är ju inte så att jag kommer att anpassa mig för att locka läsare. Det är snarare så att jag ser det som en rolig utmaning att skriva intressant och viktigt om en bra relation. Det är nytt för mig att göra det!
Skicka en kommentar