Det pågår en intressant diskussion här på bloggen
Igångsatt av ett inlägg som inte alls handlade om det
Men icke desto mindre
Frågan är:
Kan man, bör man, får man
vara vän med ett ex?
Gäller svaret alltid eller finns det förbehåll?
Kan en partner förbjuda sådan vänskap?
Nu utgår jag förstås från att det är ren och enkel vänskap
och inget annat
Att inget outtalat eller gråzonsaktigt pågår
Vad tycker ni?
15 kommentarer:
Klart man kan! Och om man har barn med det där exet så borde man vara det. Inga förbehåll, om det är en "ren och enkel" vänskap som är öppen och känd.
Nä, man ska aldrig förbjuda sin partner någonting.
Var och en ansvarar för sina relationer OCH konsekvenserna av dessa...
Vänskap är en gåva att vårda, men jag påstår inte att det alltid är enkelt.
När du nu frågar -
Nej, jag tycker inte att en partner kan förbjuda en sådan vänskap.
Jag är väldigt sällan för förbud. Men varför ska det krävas förbud? Jag förstår inte varför jag skulle vilja bevara en vänskap som gör ont i min man (Om jag inte har barn m personen). Framförallt inte när er relation har varit så svår och sårbar som den tycks ha varit.
Vänskapsrelationer med ex är generellt sett oerhört svårt. Jag talar inte om din och Baristas relation för den vet jag ingenting om, men jag känner inte till en enda annan människa som har en helt igenom okomplicerad relation till ett ex. Så med tanke på det kan jag förstå att det känts lite i mannen.
Du skriver i din kommentar att han intellektuellt inte har något emot det, men en kärleksrelation bygger ju inte på intellekt utan på känslor och känslorna hänger ofta inte helt ihop med intellektet, så vilket ska man följa?
Jag tror att jag är en känslomänniska och du en tankemänniska. Jag kanske låter lite patetisk...?
Men jag skulle tro att er relation skulle må bra av mer hjärta, mindre hjärna. Varmt vårdas, värnas, höljas istället för att ständigt kallt analyseras. Vissa satsningar och uppoffringar krävs nog om ni ska få det att funka. Om ni vill...? Inte lätt...
kram/Lisa
Klart man kan.
jag är superbra vän med mitt Ex som är pappa till mina barn.
Vi äter middagar ihop,åker på semester, mina "nya" barn brukar hänga hos honom, med honom.
Jag har oxå jättebra kontakt med andra gamla Ex.
Bla min allra första stora tonårskärlek.
Vi messar, mailar, pratar på FB, träffas
Jag ser inga problem i det för mina känslor för det som var är borta.
Istället en fin vänskap och jag vet dom tycker samma.
Varför måste man tro att allt ska handla om att man vill ha sex, har sånna känslor för dom??
Och NEJ..ens partner ska inte förbjuda sån kontakt.
Man har en gång delat något något fint och kan det bli en fin vänskap är det bara bra.
För det är trots allt så att med den ena kan man prata om ditten, med den andre om datten och med ens egen partner kanske inte varken ditten eller datten.
Det är så olika och beror inte alltid på bristande förtroende utan man är nog så allmänt.
Att man pratar om olika saker,anförtror sig olika saker till olika personer.
Man behöver olika vänkaper, oavsett om dom kommer från en gammal relation eller inte.
Man behöver inte bli ovänner och aldrig mer prata bara för man brutit.
Och sen tycker jag ens partner då ska lära sig förstå det, även om som i ert läge med B kanske är lite annorlunda men ni har ju en vänskap nu..
Tycker Mannen ska acceptera det och förstå att det inte finns annat där.
Man kan aldrig kräva av den andre vad den får göra och inte göra.
Man är vuxen nog själv att ta egna beslut.
Så JA man kan ha en fin vänskapsrelation till Ex och ingen ska förbjuda nått.
Kramar M
Oj, det där lät som världens moralpredikan, det var inte meningen. Jag tyckte bara det var roligt att diskutera vidare och skriva hur jag tänker och känner. Självklart är vi alla olika, menade inte att lägga värderingar i det.
/Lisa igen
Jag tycker både ja och nej, det beror helt på situationen. I min nuvarande relation har både jag och min kille en varsin fin vänskap med våra "viktigaste" ex, det vill säga människorna vi levt länge med innan varann. Min ex-sambo är min revisor numera, min killes exfru är en av hans närmaste vänner och det är jag glad för, hon är jättefin. Helt okomplicerat, det finns inget ouppklarat eller märkligt där.
Men det finns ex i både hans historia och min som helt enkelt inte får vara med i våra liv. Så är det bara. Av olika skäl, men väldigt goda skäl. Och jag tycker visst att man kan begära av den andre att den ska trygga ens värld, varför ska man inte kunna det? Om jag eller han mår dåligt av en kontakt är det antagligen ingen okomplicerad kontakt, för ingen av oss är svartsjukt lagd. Om jag hade en vän som han kände sig hotad av skulle det antagligen finnas skäl till det, så krasst tänker jag. Vi har bägge både kvinnliga och manliga vänner och det är inte svårt att känna skillnad på vad som ÄR okomplicerat och vad som inte är det. Om det är ex eller inte är däremot egentligen oväsentligt.
Jag är god vän med mitt ex som jag har barn med, men vi umgås inte. Det tog slut av en anledning och vi är färdiga med att umgås med varandra. Däremot bryr vi oss om varandra och har underbara barn ihop som vi pratar om.
I ditt fall tycker jag nog att just Barista är en vän du kanske inte borde ha. Nu minns jag inte exakt hur allt låg till, men var det inte så att du hade kontakt med honom bakom din mans rygg? Jag har också för mig att din man och Barista någon gång försökte sig på en kontakt som spårade ur och att de inte alls blev "vänner" så som du och Mumindalen blev. (Din mans kvinliga vän för de som inte vet.)
Just därför tror jag att det är fel av dig att fortsätta vara vän med Barista eftersom det gör din man ledsen eller osäker. Jag undrar också varför du inte vill vara mer än bara vän med Barista? Var det han som ville ha det så eller du?
Sedan kanske det är så att Barista inte är intresserad av att vara nära vän... För mig stämmer oftast magkänslan när någon är kort eller verkar ointresserad. Hur det är för dig vet jag ju inte något alls om, så det är bara en teori.
Komplicerat är det i alla fall!
Man kan vara vän med sitt ex om det exet verkligen är ett ex som avslutades innan man träffade sin nuvarande partner och där man inte haft båda samtidigt.
I annat fall skall man absolut inte fortsätta med någon kontakt då det självklart skadar den man är tillsammans med.
Ps. Läste mitt eget inlägg och tyckte det hade en otrevlig ton. Så var inte alls meningen när jag skrev.
Jag vet också att du träffade Barista när du och Mannen bestämt er för att separera.
Kram!
Jag tycker det är svårt att svara på. Jag känner själv inte att jag har någon anledning till att fortsätta umgås med ex. Vi har umgåtts färdigt under vår tid tillsammans. Däremot har jag en god relation till mitt första barns far, men den är inte av arten att vi vill umgås. Vi vill vara sams och komma bra överens om barnet, inget mer.
Jag hade själv haft väldigt svårt för att känna mig bekväm med en relation som min man haft under vår relation eller under korta avbrott i vår relation. Jag hade känt mig hotad och obekväm och jag hade blivit svartsjuk trots att min läggning inte är sådan. Jag har aldrig förr känt mig svartsjuk men jag kan känna sådana sting nu. Jag vill helst inte se folk som min man gått till sängs med... Däremot kan jag rent logiskt köpa att han haft andra före mig, innan vi träffades, innan vi blev hänförda av varandra. Men inte efter det.
Jag hade haft svårt för vilken relation man/kvinna som helst som inte var helt oskyldig och ren, oavsett om det var ex eller ej.
Jag tycker nog att man kan ha vänner som man tidigare haft en relation med, men tror inte att det är allt för okomplicerat. I detta fall är jag fortfarande skeptisk... Känns som försvarspositionen blir högre och högre som jag anser vara ett tecken på en skuld känsla som man igentligen inte vill ha men kan heller ej vara utan det som ger en denna känsla. Förövrigt tycker jag att L har många bra synpunkter.
Vad roligt att ni skriver så mycket och tycker alla möjliga saker om detta. Jag efterfrågade ju eg. inte åsikter om min vänskap med Barista specifikt, men förstår att tankarna tog den vägen för flera.
Bobbie B, jag håller med dig helt och hållet. Skriver under rakt av.
Lisa, för det första är du absolut inte patetisk eller moralpredikande! Jag är väldigt mycket känslomänniska OCH analytisk. Tycker faktiskt ofta att vi analyserar för mycket. Jag vill mer bara vara, men klarar inte riktigt av det. Självklart kan man tycka att jag själv skulle kunna "inse" att jag inte kan vara vän med Barista men det paradoxala är att Mannen inte vill att jag ska tänka så. Han vill inte vara svartsjuk och ämlig och förneka mig vänskap, för han vet att det kommer att lägga sig mellan oss sen, vare sig vi vill det eller inte.
M, samma här. Är jättego vän med mina stora barns pappa. Inte så att vi semestrar ihop, men vi skulle lätt kunna göra det. Vi har en lätt, självklar och innerlig vänskap. Jag vet att han alltid finns där om det verkligen gäller. Och det är superskönt för barnen, att vi i stort sett aldrig har bråkat, varken som par eller som skilda.
Suziluz: jag tänker att det säkert finns ex i alla människors liv som man inte själv vill ha kontakt med och så har man såklart inte det. Men jag har svårt att se att min man ska avgöra den saken. Eller missförstod jag dig där? Mannen är svartsjuk pga det som var DÅ, när Barsista och jag dejtade och det var slut mellan Mannen och mig. Sen jag avslutade med B och jag och Mannen blev ett par igen har han ju inga som helst skäl att vara svartsjuk.
Sen håller jag med dig helt om att det inte spelar någon roll om killen i fråga (ja, jag är heteronormativ nu) är ett ex eller inte.
L, det stämmer att jag ett kort tag hade kontakt med B trots att Mannen trodde att jag hade brutit kontakten. Brytet skedde dock helt på mitt initiativ och inte hans, och jag ångrade mig och insåg att jag inte var beredd att göra så. Jag borde såklart ha varit rak och tagit det kriget, men jag värderade lugnet mer och höll det hemligt. Men det var ju inte så att jag och B hade något för oss, vi var ju fortfarande bara vänner.
Det stämmer också att B och Mannen försökte sig på att bli kompisar och att det gick åt pipan (bådas fel). Men jag kan inte se att det eg. spelar roll för om JAG kan vara vän med B. Jag menar, Mannen hade ju kunnat vara vän med Mumin utan att jag blev det.
Caroline, jag förstår att man kan känna sig obekväm. Jag har ofta varit osäker och svartsjuk tidigare i livet, men också insett att det handlar om mig och inte honom. Jag tycker att det är ett vuxet ansvar att jobba med de känslorna. Sen är det såklart en helt annan sak om det finns fog för att vara svartsjuk, t ex om man har en partner som är notoriskt otrogen. Min och Baristas relation ÄR ren, det finna inget annat är en enkel och god vänskap som vi båda verkligen värdesätter.
Anna: menar du att det faktum att försvarar min och Bs vänskap är ett tecken på att vi inte bara är vänner utan att det är nåt mer mellan oss? Hur ska jag då göra? Erkänna nåt som inte finns? Strunta i att försöka förklara? Jag hänger inte med...
Pust! Det blev ett långt svar. Kram och tack till er alla!
Jag lägger ner i den här frågan för vi kommer aldrig att kunna mötas i den. Men när man nu och då längtar efter en kram från sitt ex när man har en man att krama så landar jag inte riktigt i din "vän position" med B. Jag skulle inte vilja att min man längtade efter att krama någon annan hur mycker vänner dom än var. Jag och min fam. bor hos ett av mina mans ex på påskveckan varje år och när en av våra killar var för liten för fjällvärlden åkte mannen själv med stora grabben och jag och lillen var hemma. Så jag kan förstå att man kan vara vän med ett ex.... Tiden lär utvisa hur det blir med din och B vänskap. Kram tillbaks
Anna: när har jag specifikt sagt att jag längtar efter att krama B? Jag kan längta efter att ta en fika och prata med honom (vi ses jättesällan eftersom han bor i Stockholm) likväl som jag kan längta efter att träffa någon annan av mina nära vänner när det var länge sen sist eller jag har något speciellt som jag skulle vilja prata med henne eller honom om.
Jag vet inte om jag är ovanlig eller konstig men för mig är det självklart att man kan vara bara vän även med killar, ex eller inte.
Kram
Jag gick tillbaka till det inlägget:Vi Hörs!
Jag kan ha missuppfattat dig där... Du hade skrivit att "du saknade honom och en kram" : Men jag förstår nu att DU hade skrivit Kram i messet...antar jag.
Det stämmer. Jag skrev typ "Jag saknar dig. Kram"
Och det är i min värld inte något underligt, utan något jag kan skriva till vem som helst av mina närmaste vänner.
Ja det är ju det jag menar... Men jag tolkade din text : "Jag saknar dig och en kram" Alltså att du saknade en kram av honom...själv skriver jag kram oxå...till och med till dig som jag aldrig träffat. Läs din text så ser du att man kan tolka den på två sätt och jag tolkade den fel.
Skicka en kommentar