Solen strålar ner från en illblå himmel
Det är en magisk och ren morgon
Samma väder som igår, jag cyklade
hem från jobbet sent och det var frisktvarmt och luktade
nyslaget gräs
Det är sommar men ändå inte
Längre
Idag ska vi titta på ett hus Mannen och jag
och jag är hur kluven som helst
Det är inget drömhus men det ligger där
vi skulle kunna tycka om att bo
Men det är inte själva huset som är grejen utan vi
Den renskrubbade levande känslan
Löftesrikheten
Den känner jag inte med honom
Men den kommer allt oftare över mig
i andra lägen
Jag känner livet i mig sa fabror Nilsson
i Madicken, jag tror
att jag har sagt det förr
Att jag tycker om den meningen
Det är sol en kall höstmorgon
pannkaksbak bakom snedställda persienner
en tidig vårdag
Att cykla genom stan på väg till jobbet
eller nån annanstans
och känna
att vad som än kommer så är jag med
Vad är jag så rädd för?
Är det ensamheten vid jul och på sommaren?
Är det att förlora honom som vän?
Är det barnen?
Himmel, jag vet inte
Men jag tror jag är rädd
4 kommentarer:
Det låter ju inte riktigt som ett hus-köpar-läge. Men det vet du säkert.
Visst blir det ensamt ibland och visst kan man känna sig som att man blev över ibland. Men samtidigt så kan man känna att det går att börja om. Om han skulle fortsätta vara din vän går ju aldrig att veta. Kanske inte först, men kanske sen. Ni har ju ändå barn ihop. Någon slags relation måste ni ha.
Titta du på huset, men titta också på honom och se om du älskar honom. Långt mer än huset.
Bra svar Caroline!!
Behöver inte skriva nptt utan håller med!!
Kram M
Det känns inte som något bra husköparläge nej....
Är det inte lite som att skaffa barn för att rädda förhållandet?
Men bara du vet!
Ni har ju rätt såklart. Man ska självklart inte köpa hus när man inte är säker, eller för att lappa ihop. Man ska gå i terapi, bygga och laga och vara snälla mot varann. Och vara sanna varann och sig själv.
Skicka en kommentar