Så missförstådd jag blev i mitt förra inlägg!
Jag skrev om den konstiga känslan när en vän inte svarar
alls eller på samma sätt som man själv
Inte är lika hjärtlig eller verkar lika glad eller
angelägen att ha kontakt eller hitta på nåt
Det finns många lägen när jag känner den obalansen
Och jag är helt på det klara med att den ofta är ett fantasifoster
Att den är skapad av att jag var mobbad stora delar av min barndom
Jag är på det klara med att mina vänner inte alls är lika fjära
och ovilliga som jag ibland får det till
Jag har en tendens att tycka synd om mig själv
och känna mig utanför
Så långt är det rätt
Så långt är jag med
Men sen?
Sen handlar kommentarerna om det lämpliga i att
vara vän med ett ex
Eller... inte det heller
Utan om det lämpliga i att jag är vän med en kille
som jag hade en kort relation med när det var slut med Mannen
hösten för två år sen
och som Mannen varit väldigt svartsjuk på
Det antyds att jag och Barista har en otydlig relation
Att jag vill mer än vänskap
Att nåt är outtalat
Det är så fel!
Vår relation är alltigenom okomplicerad
Vi har pratat om vad vi hade och vad vi har nu
Det vi gjorde, försökte, är så utrett som något kan vara
Jag skulle vilja säga att jag aldrig har haft en relation
som blivit så genompratad efter att den tagit slut
De finns inget konstigt eller fult mellan oss
Inget otalt, inget otydligt
Barista är en väldigt verbal och öppen person
och jag vet precis var jag har honom
Det jag mest av allt funderar över nu
är hur det kommer sig att några av mina trognaste läsare
missförstår mitt inlägg så totalt
Var jag så otydlig?
Vad är det jag inte sagt som gör att det lilla problem
jag funderade över blev till nåt helt annat?
7 kommentarer:
Kanske mycket att reaktionerna blev som dom blev var inledningen: Du messar och grattar en vän... So far... men när du inte får en respons på det messar du igen...hmmmm vem gör det?? Det får mig att undra varför?? Om man gör det och inte får något svar har man ju gjort det som var meningen, alltså grattat. Sedan när du upprepar dig och får svaret är det något märkligt med det. Kan bero på att ni kanske har haft en annan "ton" med varandra om nu det är rätt eller fel vet jag inte. Men ganska mycket fel om man försöker att reparera ett förhållande där den ena partern mår dåligt av att man har fortsatt "relation" med ett ex. Man kan tycka att det borde man kunna ha....men vilken relation är då viktigast. Det kan ju bara du avgöra, ibland kanske man får offra lite av det ena för att få det andra.Jag tycker att mottot: Behandla andra som du vill bli behandlad själv!!...är så bra, till vardags och till fest, bland relationer. Även om du och B är bara vänner så finns det ju någon i din närhet som mår dåligt av att du strävar efter att behålla din vän. Kram Anna
Jag messade för att kolla hur han hade haft det på födelsedagen. Inte för att pocka på uppmärksamhet. och spå tyckte jag att det var lite märkligt att han inte svarade och tackade för grattiset, han brukar nämligen alltid svara (och det tycker jag man ska, ex-pojkvän eller ej).
Jag förstår verkligen inte behovet av att "läxa upp" mig för att jag har en vänrelation med ett ex. Särskilt som det inte var det mitt inlägg handlade om.
Nåväl. Nu har jag mailat med Barista, som bara har haft en sjukt stressig jobbvecka och inte hunnit vara det minsta social med nån. Så enkelt var det. Mitt enda problem i den här lilla historien är att jag har för lätt att känna mig utanför eller oönskad, av vänner av båda könen.
Jag och Mannen är för övrigt båda av uppfattningen att det är viktigt och värdefullt att man har vänner av båda könen. Ex eller inte. Ja, han har varit svartsjuk på B, men det blir bättre och bättre, och det är vi båda glada för.
Det handlade inte om att läxa upp....det är din tolkning. Vi var fler som reflekterade över samma sak, mycket pga att vi följt dig länge genom skrattt och tårar. Det var nog mer av medkänsla när du kämpat/kämpar så i din nuvarande relation och det kändes som om "du gräver din egen grop" lite. Men om du och mannen är överens om din relation med B är det ju underbart och inget problem. Så har jag inte uppfattat det bara. Kram till dig
Jag har nog läst in över tid att er relation är lite flirtig och jag tänkte att sådant var inte hans svar, och jag gick väl på spåret att det var det som gjorde dig missnöjd.
Du vet mycket mer än vi om dig och er. Det är lätt att bli missförstådd och ibland kanske också nyttigt?
Jag känner alltför väl igen det där med att känna sig utanför. Jag kommer också ur mobbing.
Jag ber också om ursäkt om du tycker att jag var helt fel ute. Jag tror att min reaktion kom ur att du ett par inlägg tidigare skrev om hans omtanke och att du saknade den, skickade ett sms med som du själv uttrycker det, "en liten håv" och sedan reagerar så pass starkt av att inte få svar omedelbart på ett sms. Jag tolkar det mesta du skriver genom mig själv, och för mig är det inget problem om mina vänner inte svarar på ett par dagar på ett sms. Med mina vänner tar jag för givet att det bryr sig och att de just antagligen har mycket att göra om de inte svarar direkt. Det är bara om det finns något lite skavande som jag inte kan släppa det. Men jag håller med Caroline, du är den som vet bäst vad som pågår, och det var definitivt inget försök att läxa upp dig från min sida, mer ställa en fråga.
Jag tycker inte alls det var konstiga, utan snarare väldigt kloka kommentarer du fick på förra inlägget.
Jag skulle aldrig reagera över att en vän inte svarade på ett grattis om det inte var för att jag var ute efter något mer. Ett grattis är ett grattis, det krävs väl inga tack, svar el paying back... Inte om relationen är så alltigenom okomplicerad som du skriver.
Å andra sidan skulle jag heller aldrig någonsin bevara en relation till ett ex om min nuvarande kärlek mådde dåligt av det. Vilket jag har förstått att mannen gjort tidigare. Inte om jag verkligen ville kärleksrelationen, då tycker jag den är värd att värna om och låta gå före annat. Han har väl orsaker till sin svartsjuka precis som din mobbing-historia nu ligger som grund till din reaktion i detta. Och de botas inte genom att genomlida... Det botas bla av kärlek.
Men vi är visst rätt olika du och jag. Trots det, eller tack vare det? tycker jag mycket om att läsa dina skriverier!
/Lisa
Oj, igen, vad detta väckte mycket funderingar. Tar en sak i taget och hoppas få med allt.
Anna: jag tolkade det lite så ja, som att jag skulle läxas upp. Men mest var jag förvånad över att kommentarerna inte handlade om det jag skrev om: min oro över att vara oönskad av en vän.
Caroline: Min och Baristas relation är verkligen inte flirtig. Vi är vänner och det är alldeles rent. Vet inte var du ser det flirtiga. Men annars håller jag med om att det är nyttigt att bli missförstådd ibland. Och ja, den som blivit mobbad bär nog alltid med sig spår (sår) av det. Detta är ett av flera.
Suziluz: Barista är en väldigt omtänksam person och svarar alltid på sms, telefon, fejjan etc. Det är sån han är och det var därför jag reagerade när inget svar kom. Han brukar också vara väldigt hjärtlig men det är vänskapligt och inte flirtigt. Min oro byggde på en kombo av min historia och hans sätt att vanligen vara, skulle jag tro.
Lisa: Igen - det var olikt honom att inte svara alls och att sen svara så torrt. Därav mitt grubbel. Jag är inte "ute efter" nåt annat från honom än från vilken som helst av mina nära vänner.
Mannen har varit sotis, ja, men kan samtidigt inte intellektuellt försvara att jag inte får välja mina vänner själv. B är inget hot mot oss och det vet han om.
Till slut: Jag tycker att det är kul med diskussion och är inte alls arg eller sur eller nåt. Det är bara förvånande att andra saker än de JAG tänkte på lyfts fram. Och det är kanske det som är poängen med att blogga!?
Skicka en kommentar