Jag vårstädade i klädkammaren idag
Rensade ut alla idiotiska trosor som Exmannen köpt till mig
26 stycken
Små, genomskinliga, med spetsar
Märkliga skärningar (såna som aldrig sitter som de ska)
Han var besatt av trosor
Nu använder jag bara mina egna, de jag själv har köpt
Salming med små ben är min favorit
Mina egna trosor
4 kommentarer:
haha, jag glömmer aldrig när mitt ex var i Thailand på jazzjobb (musikgig) och sen kom hem med ett grisrosa body i spets. På fullt allvar tyckte han att den skulle passa mig. Han talade också om att han gått omkring i flera affärer och letat och tänkt och till slut valt detta exemplar.
Just då kände jag mig som du, instängd och ofri och att det bara var hans sexuella aptit och lust och bara på hans sätt som hade företräde.
Nu, ca 13 år senare kan jag faktiskt skratta och le åt det hela, både hur jag själv reagerade, den dåliga kommunikation vi hade och åt hans uppriktiga strävan att hotta till det för oss, eftersom han såg det som det var just där problemet låg, annars var ju allt frid och fröjd, han älskade ju mig. Nej, han förstod inte mig och jag förstod inte honom just då. Han var usel på att lyssna in och jag en mycket dålig kommunikatör när det handlade om att vara tydlig och rak och ställa ultimatum.
Jag ser det i efterhand inte alls som om det var han som stängde in mig. Det var jag själv som gjorde det. Oavsett vad han sa och gjorde så var det mitt val. Att vara kvar. Som många andra par hade vi osynliga band, i detta fall rätt så destruktiva, mellan oss. Men det var jag själv som underhöll klistret däremellan så att jag valde att stanna kvar. För honom var det likadant, han stod för klistret som gjorde att han stannade kvar, men var dessutom lite psykiskt labil, vilket jag förhöll mig till på ett väldigt medberoende sätt. Också mitt val.
Allt sedan jag jobbat med mig själv och allt det som hände och jag lärt mig att hela tiden säga jag, inte han i varenda mening, hur svårt det än kunde vara ibland för jag tyckte ju ändå att han faktiskt bla bla bla, så bearbetade jag det bit för bit och står här nu. Känslan att det var HAN som gjorde nåt mot mig är nu helt borta, det finns en försoning med allt och en, tro det eller ej, enorm tacksamhet och glädje för att jag fick ha den erfarenheten med honom, för det gjorde att jag på riktigt började ta ansvar för mitt eget liv och tidigare störningar i min egen sexuella utveckling. Borta är också all den där känslan att jag var tvungen att vara kvar, att jag var ett offer. Men det tog ett tag innan jag ärligt och sant kunde känna att det var jag aldrig under vår relation. Jag upplevde det så, för jag såg inte möjligheterna och utvägarna då, jag var blind.
Det fanns också mycket annat "sexigt" i hans ögon som han tyckte jag skulle ha på mig. Och jag bara NEJ NEJ, NEJ.
Idag så här långt senare, känner jag mig lika bekväm med spetsiga och sexiga trosor som jag själv har valt för att jag vill känna mig sexig, som de praktiska och sköna trosorna som jag också har valt men då av en annan anledning, tex när jag bara vill mysa och kura ihop med en god bok för mig själv. Och det mest märkliga att de sexiga trosorna jag själv nu valt är väldigt lika dom han valde då. Jag älskar dom.
Och jag som tycker stringtrosor är det bekvämaste som finns.
Hatar "stora" trosor som ger känslan av en massa onödigt tyg under byxorna..
Tycker däremot det är fint med sådana där trosor med ben.
Men inte på mig! ;-)
Tänk vad olika smaken kan vara och vad man kan förändra den.
Jag gillar inte så mycket stringtrosor. Eller dvs jag har ännu inte hittat några som jag tycker känns sköna alls, bara obekvämt. Jag har väl inte den rätta rumpan för dom helt enkelt. Men jag avskyr också de flesta normala trosor i Sverige. De både känns och ser ut som blöjor. Så stora och höga, även dom som är small, varför? Och x-tra small finns knappt. Tacka vet jag de latinamerikanska ländernas trosutbud. De sitter perfekt, oavsett tros-och rumptyp, ja tom för dom med riktigt stora stjärtar. Dom är liksom så snyggt formade. Och många är suveräna att ha under vissa rätt genomskinliga klänningar för de både döljer och håller upp.n Och de finns i alla möjliga färger och material. Och är billiga! Ok, en del går sönder efter ett år, men vad gör det när man kan köpa ett dussin för ingenting och känna sig som en superpingla.
Ja självklart var det mitt val att stanna med honom i alla dessa år. Det är en av de saker som jag grubblar över nu: varför gjorde jag det? Jag skyller inte det på någon annan utan det är något som jag måste ta ansvar för själv och förstå. Ett sätt att förstå är att läsa gamla anteckningar och dagböcker. Därav de senaste dagarnas bloggposter.
Vad gäller trosor så är väl smaken lika olika där som vad gäller alla andra kläder. Det finns folk till alls. Min poäng var inte att marknadsföra vilka trosor just jag använder. Det jag ville var att berätta om "tvånget" att bära en viss sorts trosor för att någon annan vill det. Att det är lätt att anpassa sig, göra någon man egentligen tycker är fel och som inte känns bra i magen.
Skicka en kommentar