Efter ett dygn av gråt (så känns det i alla fall) kunde jag sent omsider
somna igår kväll och få några ynka timmars vila
Idag känns det aningen bättre
Han och jag har pratat
Äpplet och jag har pratat (och ska prata mer över en lunch strax)
Det känns ok
Jag förstår att jag måste få syn på vad som är jag
och vad som är vana
Vad vill jag?
Så jag har börjar skriva en lista
Uppmärksamhet och bekräftelse - vilken sorts vill jag ha
och inte?
Det känns lite genant men också bra
att ärligt och utan att skämmas fundera över vad jag vill
Hur jag vill bli sedd och bemött
Allt gammalt är inte skit och allt nytt är inte bra
Såhär vill jag att han ska känna för mig
Jag vill vara breathtaking
5 kommentarer:
Jag tror inte att man kan "beställa" av någon annan hurdan bekräftelse och uppmärksamhet man vill ha. Utan man måste kunna tycka om varandra som man är... Risken blir ju att man skrämmer bort den andra med alla kravfyllda "listor". Och om den här listan bara var för dig själv så gör du dig nog en otjänst som ältar detta, försök att slappna av i stunden och njut av kärleken när den kommer. Dom här funderingarna hade du aldrig i början när allt var nytt och "kärt". Vardag blir det med alla och jag tror att det är den som börjar göra sig påmind. Men kan man inte efter ha varit nykär älska varandra i vardagen är det inte äkta kärlek utan då var det massa hormoner som tog fart. Det är ju inte så konstigt att nappa på något lockande när man sitter i "skiten"...man jämnför och ser bara fördelarna. Nej jag tror att du får gilla läget lite nu så skall du se att mkt ger sig självt. Kram Anna
Listan är bara för mig, för att jag ska få syn på vad som är jag och vad som är vana. Det är ingen kravspec till honom!
Vi är nykära fortfarande och han är defintivt massor mer än bara "nåt lockande som jag nappade på för att jag var trött på det jag hade". Det var en klumpig och märklig sak att påstå tycker jag! Inte för att jag behöver förklara mig, men han är allt jag vill ha, nu och sen!
Jag är nyseparerad och det är svårare än jag var beredd på att vänja sig vid att det är annolunda med en ny människa. Och när man kommer ut en kass relation blir det lätt att man tänker att allt som är tvärtom är bra, men så är det ju inte riktigt.
Det allra bästa hade ju varit om du inte gått direkt in i en ny relation. Då hade du haft chansen att lära känna dig själv och ta reda på vad du vill ha och vad som är du...
Men nu blev det ju inte så, och sånt kan man inte styra över.
Vet din älskade att du känner så här, och i så fall, hur hanterar han det?
Jag tror att man kan lära känna sig själv just genom att ingå en relation med en annan. Många lever singlar i evigheter men får egentligen aldrig syn på sitt jag förrän det ställs i relation med en kärlekspartner. Så för vissa är det bra med en paus först och för andra en fördel att ingå något direkt med en ny. Det är så olika för olika människor.
Om din partner inte vet om vilka behov du faktiskt har av uppmärksamhet och bekräftelse, och i vilken form och sort, och hur mycket, så är det ju inte konstigt att han kan möta dig där, fast att han vill det och tror sig göra det.
Men om han vet och förstår, för att ni redan pratat ut om det, och ändå inte kan eller vill, hur långt vill du då gå? Är han allt för dig då? Fast att han inte kan bemöta dig i något som är av största vikt för dig? Stannar du kvar då för att du inte tror att du någonsin kan hitta någon bättre, och eftersom han är perfekt på alla andra plan? Är det inte så att isåfall får du nog bara acceptera att du inte kan få det från honom och leva med det. Eller också stå upp för dig, den du är och vad du behöver och inte ge dig tills du får det. Det är ju du som ska må bra nu och inte anpassa dig/vänja dig och hålla tillbaka. Jag är rätt övertygad att allt man vill ha finns därute, antingen rakt framför en eller någonannanstans, men man måste kunna be om det. Och om du är orolig att bli för krävande, så tror jag det är någon risk. Krävande blir man när man är tjatig och tjatig blir man när man upprepar sig om och om igen och det gör man när man är kvar för länge i nåt man inte trivs med. Du vet väl dina gränser rätt bra nu, så då är det ingen risk att det blir så.
L: så kan jag också tänka, men livet är inte logiskt och rationellt och jag vill inte vänta med att vara med den finaste människa jag mött bara för att det är "för snabbt". Han vet att jag känner såhär och vi hanterar det tillsammans, genom att prata!
Anonym: Vi har pratat mycket om det de senaste dagarna och han vet allt som jag vet själv. Han än inbjuden och vill förstå hur jag funkar och vill ha det. Vi är två i det här och vi vill båda anpasssa oss. Jag är inte orolig för att det inte ska gå, han är oerhört lyhörd och mån om att jag ska må bra, villig att kompromissa och anpassa sig samtidigt som han är en egen person med egna behov. Som jag vill anpassa mig till.
Skicka en kommentar