För ungefär ett år sedan skrev jag det här inlägget:
Det är tveklöst så att mycket ligger hos mig
Jag avskyr att känna mig krävd
Jag har lätt för att känna mig invaderad
och trängd
Måste få välja själv och känna att det finns ett verkligt val
Samtidigt älskar jag att vara med andra
Prata och fika med vänner
Mysa med en man
Hänga med barnen
Jag är inget asocialt ufo
Jag vänder min blick inåt och funderar på
om det är jag
som inte riktigt fixar att leva med en man
Om det inte alls har med honom att göra
Om det skulle vara likadant oavsett vem han var
Jag vet inte svaret
Jag känner igen mina egna tankar så väldigt väl
Det var de som snurrade i huvudet hela tiden då
Nu vet jag definitivt svaret:
Ja jag har behov av att vara ifred men
jag har också ett stort behov av att vara tillsammans
om bara sällskapet är det rätta
Och jodå, jag fixar att leva med en man
Inte bara fixar - älskar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar