Börjar gråta när jag tänker på allt
Lilla Yngstan som saknar och inte kan somna
första kvällen hos pappa
Stora Mannen som alltid ser så ledsen ut
och som känner sig så oälskad
Jag själv som inte vet varken ut eller in
Som bara skulle vilja ta time out från alla beslut ett tag
Börjar framför allt gråta när jag läser det här
och det här
Kärlek
Ren stor självklar
Så som jag skulle vilja att det var
Gud som jag skulle vilja det!
Istället är det stelt avlägset torrt
Undvikeri
Mitt nya ord för det jag sysslar med
2 kommentarer:
Som bara skulle vilja ta time out från alla beslut ett tag
Nu vill jag inte vara elak, men i mitt tycke så är det precis det som ni (ni eftersom ni är 2 om det här förhållandet) har gjort de sista 1-2 åren.
Tagit timeout ifrån beslut.
Ni har inte bestämt er för att ta tag i och jobba på förhållandet, inte heller tagit tag i att en gång för alla avsluta förhållandet och gå vidare som vänner och nyblivna singlar. Istället stannade ni i en ofärdig idé om nån sorts separation på prov (som aldrig blev någon separation) och sen... ingenting.
En timeout är det sista som behövs nu. Det som behövs är att avsluta den timeout som varit den senaste 18 månaderna och bestämma sig.
-Rob
Det är sant. Jag har undvikit och fegat och mesat det senaste 1½ året. Och varit en bra mamma, på många sätt en bättre än på länge. Närvarit. Jag hade velat ha och behövt en tydligare separation men ganska snabbt fångades jag inte i ritualer där vi ses hela helgerna samt två vardagskvällar. Vårt gemensamma barn och han i förening har skapat detta. Jag mesar oftast med, det blir lättare så. Och så går kärleksjag sönder lite för varje vecka medan mammajag känner mig duktig och vuxen.
Skicka en kommentar