Idag har jag varit ledig
(som de flesta andra)
och ägnat dagen åt städning och barn
Mannen har inte varit här trots ledig dag och det
är så ovanligt att jag knappt kan dra mig till minnes
när det senast hände
att han bara var hemma och jag här
på en helgdag
Det var en dag som behövdes
Den behövdes verkligen
Att få vara hemma
Att få vara ensam med barnen
Att få vara jag
Vi skriver - var och en för sig - på ett papper
till familjerådgivningen
Jag lägger mig inte i
vad han skriver och jag tänker inte
acceptera att han lägger sig i vad jag
skriver
Men ledsen blir jag
det kan inte hjälpas
av att otroheten för i dagarna två år sedan
fortfarande tar så mycket plats
Det känns hopplöst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar