Jag har knappt sovit inatt och är inte mig själv
Igår hamnade jag i det som kidsen kallar an awkward moment
En fest med min pojkväns släkt och hans ex
(Alltså hon som han var tillsammans med bara några dagar innan
vi blev ett par)
Jag är kass på att mingla och jag kan inte slå ur underläge
Värdelös kombo vid ett tillfälle som det igår
Hela min kropp var ett stort obehag och jag ville bara hem
Jag var inte beredd, på nåt egentligen, men minst av allt på att hon
skulle dyka upp
Hur knas det blev, hur han blev, hur jag blev
Men även om det fanns saker som jag blev ledsen över
hade det med mest med mig själv att göra
Eller rättare sagt: det är bara jag som kan göra nåt åt att jag
blev så ledsen
Bara jag kan jobba på att överleva sånt här
Jag vill inget idag
Skitdag
5 kommentarer:
Känner med dig...
De där känslorna kan man inte styra över.
De är väl ganksa naturliga...
Kram!!
Du hade ett resonemang om svartsjuka för ett tag sedan och ställde frågor om det. Om det var av situationen eller i personen. Jag vet ju inte vad som hände, hur reaktionerna var, men man kan ju lätt tänka att det varit frågan om svartsjuka, i någon bemärkelse. Kanske kan det ge en förståelse till att din exman känt att han haft svårt att hantera dig, sig själv och er emellanåt. Det är inte så lätt att bita ihop alltid.
Nåja, jag vet ju inte alls, om det var något sådant som drabbade dig, men det kändes så med
Jag var inte beredd, på nåt egentligen, men minst av allt på att hon
skulle dyka upp
Hur knas det blev, hur han blev, hur jag blev
Nej, känslorna rår jag inte för men jag kan försöka hantera dem. Ta ansvar för dem och fokusera på allt som är bra. Inte anklaga honom utan jobba med mig själv. Det är inte jättelätt men det ska nog gå.
Det var inte svartsjuka i renodlad form, mer en känsla av att vara utanför, att inte höra dit. Hon känner alla och jag ingen. Hon tog för sig och han pratade mer med henne än med mig. Det kan jag förstå, dels eftersom de ses sällan och dels eftersom jag hade Yngstan med mig (och hon var lika utanför som jag). Känslan var att det var de som var paret och jag som var nån utomstående som inte hade där att göra. Jag är väldigt känslig i såna här situationer och har lätt för att känna att jag hamnar utanför, även om det inte ens är så. Jag blir det mobbade barnet och när händer har jag inga redskap, jag kan inte bryta läget. Vill bara åka hem. Det var vad som hände. Gamla demoner och bagage. Livet, liksom.
Känner (tyvärr) igen mig i den oönskade förmågan att hamna i en känsla av utanförskap trots att ingen egentlig orsak finns. Också för mig handlar det om gammalt bagage och åtmistone i mitt fall en smula övertolkande av signaler. Även det handlar ju i förlängningen om bagaget och är inte så mycket att göra åt förutom att försöka ta på sig, om inte de rosa, så åtminstone inte de svarta glasögonen ;-) Du är klok och reflekterande och kommer (och har kommit!) långt med det! Vi får kämpa på med det gamla bagaget helt enkelt och försöka dumpa lite ballast så ofta vi kan.
Mom
Jag tolkar också, hela tiden. Ser mig själv utifrån och får för mig saker. Att min ängslan syns utanpå, t ex.
Det känns bättre nu med några dagars distans, men jag vet att jag kan hamna där igen. Det viktigaste är att inte anklaga någon annan nör det bara handlar om mig själv.
Skicka en kommentar