Det här med att läsa varandras bloggar är svårt
(Det är ju inte nytt direkt
Ni som varit med ett tag vet att jag och Exmannen
hade en utdragen och ganska infekterad diskussion om detta)
Min pojkvän läser här och har några gånger blivit ledsen
över saker jag skrivit
Blanda annat det jag skrev om att han inte tog hand om mig
när jag var sjuk
Att han blev ledsen över det är begripligt, absolut
Jag skriver ju inte för att kommunicera med honom,
till det finns det andra och mycket bättre arenor
Men likafullt så läser han
(och det får han så det är inte det)
Jag inser att jag måste tänka på det för jag vill inte
såra honom
Men jag vill heller inte censurera mig själv
Så hur gör jag då?
Och vi kan vända på det:
Han har också en blogg, och jag läser den
När han skriver saker som gör mig ledsen - hur ska jag
förhålla mig till det?
När han skriver att det gångna året varit skitjobbigt
på alla sätt, både privat och på jobbet
och jag känner... jaha?
Ska jag bara bita ihop och tänka bort det?
Jo det vet jag att jag borde
för jag vet vad allt det där handlar om
Men det svider ändå
Jag får en ledsen klump i halsen
och tänker att jag ska sluta läsa hans blogg
Men det vill jag inte, för den är så himla bra
Svårt, detta
6 kommentarer:
Verkligen svårt detta...har oxå en blogg som är öppen mellan min man och mig och känner ibland när det kliar i skriv-fingrarna att jag ändå låter bli för det blir att lämna ut sin själ...fast å andra sidan borde man väl kunna göra det...eller?! Har ibland funderat på att starta en blogg på sidan om men älskar min nuvarande blogg alldeles för mkt för att låta den få konkurans....då bloggtorkan är stor nog i perioder. Svårt detta??JA!!
Tja, hur du än vrider och vänder på det så är det ett val du redan gjort när du gav honom din bloggadress. Med de konsekvenser det får. Att någon som står dig nära kan bli ledsen av det du skriver är ju bara att räkna med och förhålla sig till att det är värt det. Att få skriva och uttrycka dig på ditt eget sätt.
Det är inte så bra att läsa varandras bloggar för då kan man inte skriva helt fritt.
Ibland känns det som om du skriver extra illa om din exman för att din pojkvän inte ska känna något hot.
Jag känner inte igen bilden du ger av honom från den långa tid jag följt ert bloggande.
Ja, jag har valt att ge honom länken, det är med mitt goda minne och gillande han läser här. Och samma med hans blogg. Men det är ändå svårt och det var det jag ville lyfta lite här. Vi har pratat om det och jag har kommit en bit på vägen mot att kunna hantera det bättre. En sak som gör honom ledsen är när han upplever att jag använder bloggen för att säga saker som jag borde ta med honom direkt istället. Att det känns orättvist. Och det förstår jag att han tycker.
Speciellt till Anonym nr 3: Att jag skriver värre saker om mitt ex nu än när vi var ett par är väl inte så konstigt, då hade ju fortfarande nån slags tanke om att vår relation skulle fungera. Dessutom har massor av saker kommit ikapp mig nu när jag inte längre lever i hans värld. Jag var så fast i hans världsbild att jag inte fullt ut fattade hur vriden den var. Det gör jag nu. Och då kommer saker ut som inte kom ut innan.
Min pojkvän känner sig inte hotad av mitt ex och han är inte osäker på mina känslor. Han är trygg i att det där var över innan vi träffades och han vet helt säkert att han är nummer ett för mig, både nu och sett över livet. Så det är inte för att "lugna" honom som jag skriver det jag gör. Han behöver inte lugnas, men jag behöver få ur mig, för att inte sprängas inifrån.
Anonym 2 säger: Jag förstår honom också om det du skriver om honom inte har talats med honom innan. Skulle känna mig otroligt ledsen och sårad och sen arg. Men samtidigt så är ju det här din dagbok. Om den varit i vanlig papperform eller du inte sagt adressen, hade det fortfarande varit tankar och känslor som du tänkt och känt innan du talat med honom. Det hade han aldrig kunnat kontrollera eller styra över. För han hade varit helt ovetande om det. Skillnaden är att nu när han fått din bloggadress så vet han att alla läsare får reda på före honom vad du skriver om honom. Du hade förmodligen pratat med dina väninnor om det iallafall om du inte skrivit här, men det hade inte han vetat då. Jag tycker nog att man bör få ha sina hemligheter liksom sina tankar och känslor ifred och okommenterade. Men vetskapen om att vara både utlämnad och utanför gör ont.
Frågan är då om det är värt att låta sina närmaste få läsa ens blogg fast man så gärna vill visa upp den, om det nu finns en risk att faktiskt göra varandra illa.
Om din relation en dag skulle hänga på att ni båda blev för illa berörda av att läsa varandras bloggar, skulle ni eller du ta beslutet att börja på nytt, på en ny adress och inte låta den komma till hans kännedom, för att rädda det som skulle kunna räddas?
Ja självklart förstår jag honom också, det är en avvägning som sagt. Jag skriver ju en dagboksblogg och det är mina funderingar som hamnar här. Bloggen blir meningslös om jag ska ta hänsyn. Men samtidigt: han har rätt att få veta om det rör honom. Han har rätt att komma med sin syn. Jag håller på att hitta sätt att hantera det. För sluta blogga vill jag inte.
Vår relation är stark nog att klara detta, om det råder ingen tvekan. Vi kan prata och reda ut och han är den mest kärleksfulla och lyhörda man jag träffat. Med honom är jag modig.
Skicka en kommentar