Tog en glass med en av mina käraste kolleger och vänner idag
Hon har funnits där genom allt det skitjobbiga och sett mig,
verkligen sett
Hon har själv blivit misshandlad i en tidigare relation, långt innan
vi kände varann
Och det hon ser i mig
Det jag ser i henne
Det jag känner igen
Det är på pricken!
Saker hennes ex sa till henne, det är ordagrant vad min exman sa till mig
Du kommer aldrig att kunna bli lycklig med någon annan
Du har problem som du måste ta itu med först
Du är avstängd
Du kan inte kommunicera
Man tror på det, till slut gör man det
Det äter sig in, fast man försöker värja sig
Ångestattackerna är också samma
Känslan jag hade på nätterna, när han inte lät mig sova
för att vi var tvungna att reda ut
Att sängen vi låg i var liten som en tändsticksask i hörnet på golvet
Att jag var liten som en myra
Eller att väggen var en meter bort fast jag låg så nära att jag
kände den mot nästippen
Hon berättar om samma känsla av att vara utom sig
Jag är i en mix av känslor nu
Jag är lugnare och kan se förlåtande och försonande
på det jag var i nu när jag ser det i backspegeln,
sju månader bort
Men samtidigt är jag argare nu när jag ser, verkligen ser,
vad jag satt fast i
Nu när jag är i nåt annat, när jag har börjar läka och orkar titta
utan att hålla fingrarna för ögonen
Nu när jag ser hur det var
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar