Nu är det sagt: jag funderar på en paus
Inte ses på ett tag
Vara ihop, dvs inte träffa andra
(för det är sannerligen inte det som är poängen
med pausen!)
men inte varandra heller
Vara ifred från det vardagliga skavandet
Kanske kan vi då börja
se
och
höra
varandra igen
För det gör vi inte nu, nån av oss
Ingen av oss orkar ta in den andre
Ingen av oss orkar ge vårt bra
Det är mycket trötthet och lesshet
Så kanske att en paus-
(Nej, han vill förstås inte)
3 kommentarer:
Å vad ni har det jobbigt! Och Å vad det måste suga en så väldig massa lust och kreativitet och ork ur er! Vad jag lider med er.
Har du pratat med er familjerådgivare om paus och hans inställning till det?
Hoppas verkligen att det går vägen för er. En paus är bra. Och som du skriver, det har ju inget med slut och träffa andra att göra. Bara att få tillfälle att andas och känna.
Caroline:
Ja nu är det riktigt skitjobbigt och jag är helt slut. Jag orkar inte var glad fast jag försöker. Det är bara oro i magen och dålig sömn. Vi har inte pratat med familjerådgivaren, för vi har inte träffat honom sen frågan om paus kom upp. Men vi ska. Eller jag ska.
L: Precis. Bara vara sig själv och slippa det jobbiga ett tag. Hinna tänka och känna efter. Hoppas han fattar.
Skicka en kommentar