Morgon dagen efter det som kanske
var början till slutet
av flera skäl
För att jag inte orkar
För att jag inte orkar
För att jag...
ja, jag tror att ni fattar
Det är ganska mycket som jag inte
orkar mer och det beror inte på att jag
är en specifikt orkeslös person
utan på att det helt enkelt och svårt
har varit lite för mycket lite för länge
Kärleken är slut och energin likaså
Jag har inte mer att ge där nu
Det jag har vill jag ge till barnen
De älskade underbara tre
4 kommentarer:
Då är det nog dags att vara så rak som du är här, mot mannen och säga det till honom. Det finns inget mer, det är slut!
Vem vet vad framtiden har med sig....
Men om du vill att han skall sluta "pinka revir" runt dig så måste han få veta att det är dags nu och det inte hjälper att göra det något mer. Han måste veta att han skall sluta vakta, så han får ro....och du får ro. Han hålls på halster hela tiden nu...och du lever vidare....vilket resulterar i konflikt på konflikt för du glider i väg och han efter till ingen nytta just nu. Detta är inte bra för barnen heller...inte för han...eller dig. Till slut har ni sårat varandra så det aldrig läker mer. Kram
Jag är så rak det går nu, men vi ses inte förrän om ett par dagar och ska inte prata innan dess. Men jag är ganska säker på att han förstår att det är allvar nu. Att jag inte orkar mer.
Mycket ont och dumt har hänt. Men i alla fall jag ska försöka vara klok och vuxen i detta. Inga onödigheter från min mun, det har jag bestämt.
Kram!
Orka kan man nog. Om man har viljan och lusten. Men dessa är slut nu. Och jag förstår dig. Du har hittat kärleken inom dig. Stort grattis! Det är det viktigaste. Och yes, du klarar det som kommer sen. Du är stark och har lust till livet. Då orkar man.
När man har det som han har det nu så är det nog inte lika lätt att känna kärleken till sig själv, men han kommer också att göra det, om han inte väljer att bli bitter. Han har inget val. Han måste, ja ni båda måste nog förmå er till att förlåta varandra om ni ska bli riktigt fria och lyckliga som HAN och HON i fortsättningen.
Lite nyfiken, ska ni träffas en gång till i familjerådgivningen. Kanske vore bra att ta upp allt där en sista gång, eller skulle det bli helt fel då kanske...
Jag har orkat i gansla många år. Jag har velat och jobbat och försökt. Hoppats.
Vi ska till vår famljerådgivare imorgon, sen får vi se hur vi gör. Jag kan tycka att det finns en poäng med att fortsätta, eftersom vi har barn ihop.
Skicka en kommentar