Inlägg nummer fyrahundra
från en glad och yr människa
Söndag kväll
och allt känns lugnt
Jag är lugnlycklig och längtande närvarande
på ett sätt som jag inte varit på mycket länge
Hoppfull och orkfull
(fast så heter det väl inte)
Inte ens att Mannen väckte mig klockan 4 nånting
inatt för att han drömt en mardröm om att jag
dansade och hånglade med nån annan
gjorde mig trött eller arg
Jag tröstade, vi pratade och jag somnade väl om
nån gång framåt sex
Det berör mig inte längre, jag tror
det är det
Jag tar inte åt mig, han kommer inte åt mig längre
Jag är min egen
1 kommentar:
När jag läser det du skriver - "Det berör mig inte längre, jag tror det är det. Jag tar inte åt mig, han kommer inte åt mig längre. Jag är min egen." får det mig att spontant tänka: "Hon är inte kär i honom längre".
Jag kan bara tala från egen erfarenhet, när jag känt att jag inte bryr mig längre då finns det inga känslor kvar. Och då menar jag Inga känslor. Varken kärlek, sorg, ilska - allt bara... kvittar liksom. Det jag också vet av egen erfarenhet är att när jag väl nått det stadiet då är det lika bra att jag går. Jag bryr mig ju ändå inte.
Skicka en kommentar